På väg till jobbet ...

... kan det se ut så här, när dottern kör de nio milen till lasarettet i Lycksele. 

Bettan i Lund frågade hur vägarna var. Jo, men till en del så här, andra är bättre, men inga 110-vägar. 

"Hattigt med många olika hastighetsbegränsningar!" säger dottern. 

Hon berätrar att körtiden blir 1 timme och 10 minuter och var det morgonrusning när hon efter nattpasset lämnade Karolinska, ja, då kunde det ta lika lång tid att ta sig till Upplands Väsby som från Lycksele till Malå. 

Den malåbo finns väl knappast som inte någon gång i sitt liv stannat till vid Vormforsen! 

Bred och brusande är den,Vindelälven, särskilt om våren förstås ..., och där finns vindskydd så man kan sitta och ta sitt 11-kaffe och det är bara så mäktigt. (Ja, man kan ta 14-kaffe där också ). 

Inte långt därifrån ligger byn Vormsele där det varje sommar pågår en hemslöjdsutställning. 

Där har jag köpt fin keramik (min vackraste ytterkruka,den hittade jag där), stickade vantar och där finns trasmattor, rotslöjd, ja, allt möjligt. 

Och så kan man kalasa på en tallrik med kärngrädde och kornbröd att smula ner. Som en slags filbryta. Mums!

Vormforsen/Vindelälven om våren. 

Ni förstår ju vad jag kände då pv första gången visade mig en av Hallands "floder" - Nissan -. 

Jaha. Det var mer som ett mindre vattendrag, tyckte jag. 

Alla bilder tagna av Maria Böhlander - Eikedahl.

Dagens fönster ...

Monet som höll i fönsterhåven, skriver följande: "Här är det stora burspråket i Villa Svalnäs som ligger i parken vid vårt seniorboende. 

Villan, pampig och stor, byggdes vid sekelskiftet av Henrik Palme, ofta kallad Djursholms Villastads grundare. Då när man ville ut i skärgård och natur från den trånga innerstaden. 

Det är en fantastiskt utsikt härifrån mot parken och den egna bryggan vid  Näsbyviken och Stora Värtan (mittemot Lidingö)."

//Tack Monet! säger jag. 

Och så kom ... 

... regnet! 

Vilken lycka. 

Syrerik luft. 

Regndroppar. 

Vindrutetorkarna på maxfart. 

Glädje över att gräsmattan klipptes tidigare idag. 

Och en vacker liten snigel med tjusig snäcka att krypa in i.

Uppdatering: Inte enbart glädje. 

Mördarnsniglarnaa dök upp från underjorden, eller var de nu hållit hus! Tog nog död på ett trettiotal på direkten.

Utflykt till Bornholm ....

Tanken var att vi skulle ha hand om exets hund Lykke, då när han och Karin och hennes syster med man skulle bila till Frankrike. Nu väntar mina barns far på en knäoperation (en knäprotes, helt enkelt .., han har nog fördärvat sina båda knän mest på grund av allt handbollsspelande under årens lopp) och i stället för en lång bilresa till Frankrike, blir det Bornholm i stället. Hundarna (inalles 3 st) gör dem sällskap. 

Och  själv kom jag ihåg vår resa till Bornholm .., nästan den härligaste lillsemester jag varit på! 

Sååå många fina minnen som lagrades inombords! 

Måndag ...

Plötsligt blommar blåregnet! Vi har varit dålig på att sköta om den och tänkte att nu blir det nog uschligt med blomning, men så när jag fick undan ormbunkarna och vattnade rejält, ja, då var det som den bara exploderade! 

Oj, så vackra blommor! Och ja, jag vet att blåregn är giftig,

Den digitala termometern visar på + 29 i solen. Det känns som + 39. 

Småfåglarna är frekventa besökare till fågelbadet .., ekorren kom på besök, men tackade för sig när där var tomt i frukostserveringen. 

Och pv hittade en mördarsnigel i växhuset igår ..., men den är nu hädangången. Snigeln. 

Men var är svalorna som alltid om somrarna hållit till i den enorma ladan som finns på andra sidan vägen? Inte en enda en har jag sett här .., däremot i Skallkroken! 

Aldrig har jag haft så många små violer som dem här våren! Och som dom växer!

Såg att vallmon hitom Steninge har börjat blomma .., stora vallmo som nästan liknar pioner och till synes vildvuxna.

Vår sallad har det kämpigt .., kommer troligen inte att klara sig. Skrumpnar .., jag tror att det är för varmt. 

På gräsmattan växer små bestånd av styvmorsvioler .., så underbara och där skippar jag att gå med gräsklipparen. Nu är det som små öaar av violer .., sååå fint! 

Vi beslöt ju för två år sedan att låta en tredjedel av gräsmattan få bli vildvuxen och Gud, så skönt det är! I höstas blev det en äng av röllekor ., som ett hav av röllekor! 

Ju varmare det blir vädermässigt och ju tröttare jag blir på att gå med gräsklipparen, desto större blir lusten att utvidga ängsområdet.  

Nu ska jag bjuda den idoge herr pv på eftermiddagskaffe. I skrivande stund kör han en markkomprimator - en så kallad "padda" - på all den makadam som ligger i det som en gång ska bli ett härligt rum med många fönster och utsikt över hästhagen.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan: 

"Hej!

Nu fick fönsterhåven följa med till Loka Brunn. Sagolikt väder och trolska skogar får vi väl klämma till med. Vi kom på besök över dagen.

Det här fönstret fångades vid en en bastu som finns där. Jag gick bara in för att kolla. Bada bastu får bli en annan gång, hälsar Turtlan, på tur i Bergslagen." 

//Tack Annica! säger jag.

"Kan det verkligen stämma ...?

Vilken söndag! Sover ovanligt länge och lyssnar till Fågelsångsnatten från alla möjliga delar av vårt land - på sr.play - förstås. 

Pv ägnar sig åt den till synes outtömliga källan av makadam (idag 16 lass), allt medan jag hänger  upp ett ljusgrönt lakan framför lådan med all sallad, för att skydda dem från solen. Se där, det blev mycket bättre! 

Så blir det en sväng till hamnen där pv ska hämta diverse verktyg och dom där träbockarna som masten vilade på. 

Under tiden tar jag mig ett dopp och det är inte långt ifrån att jag svimmar rakt av .., igår femton grader i havet, idag TJUGO, ja, närapå tjugoen!! Till största delen säkerligen breroende på att det nu är pålandsvind. Låg i säkert i tjugo minuter .., ville nästan gråta av glädje! 

Ett sällskap tonårsflickor badar samtidigt .., ("va, kan det verkligen stämma att det är så varmt i vattnet!?" säger en av dem) och där kommer kvinnan som alltid var så rar som kund i affären, hon är i mitten av de åttio och har nu simmat en bra bit ute i hamninloppet. Kvinnan, som bryter på tyska, berättar att livet för tillfälligt känns mer än lovligt tungt, då hennes dotter i 60-årsåldern drabbats av cancer. Själv är hon änka och har tidigare förlorat en dotter som bara blev trettiotvå år. Nej, livet är sannerligen inte en enda raksträcka och för somliga mer krångligt än för andra.  

Så kommer ett nederländskt par och ler så glatt .., dom är från Eindhoven men är nu på husbilssemester i Sverige (har ställplats i hamnen) och i morgon ger dom sig av mot "den där stora sjön" (kanske Vänern?) och därefter blir det Norge. Det bästa med vårt land? Jo, att det inte är så trångt .., inte så vansinnigt många människor! Kvinnan - som är uppvuxen i Amsterdam och påminner så mycket om min före detta arbetskamrat Carina - frågar var jag egentligen kommer ifrån, jag är ju så brun i skinnet? Svarar att det är vanlig solbränna, kanske detta att vi är ute mest hela dagarna? 

Sen hemåt. På familjechatten kan vi läsa att sonen nu återvänt från USA och har haft en toppenvecka. Ska bli roligt att höra vad som hänt (det var å arbetets vägnar). Oj, så glada småttingarna ska bli att få hem sin pappa!

 Och nu eftermiddag. Pratar med den äldsta som är på väg hem från jobbet i Lycksele. Hon vittnar om om hur outsägligt vackert det var i morse vid 5-tiden, då, när hon körde längs Vindelälven. Nytt dagspass i morgon - även det i Lsle - därefter enbart natt resten  av veckan. 

I ugnen en mjuk citronkaka och i kylskåpet jordgubbar. Hela tiden medan jag vispar smeten, sitter Sigge på köksbordet och håller koll. Från Youtube hörs John Rutters "Look att the world" .  Sannerligen en dag att minnas.

Hemifrånbild ...

Nästan dagligen kommer bilder från den äldsta och jag tänker, men oj .., såg jag aldrig detta när vi bodde hemma?

Jo, det måste jag ju ha gjort, jag minns att mamma en gång skrev att "glöm aldrig Eliza hur lycklig du är!". 

Det var när vi köpt huset och bodde hemma. Då tyckte jag ju att det var paradiset på jorden, precis som Skåne blev ett nytt paradis och även Halland.

Pingstdagen idag. Är vi hänryckta? Inte särskilt. Salladsplantorna deppar och kommer mest troligt inte att överleva värmen (det lär ska komma regn idag) ..,  den mjuka pepparkakan brändes i ugnen och blev stenhård .., och jag konstaterade att gäddhänget på mina armar har antagit nya proportioner. Just det. 

Bild: Maria Eikedahl - Böhlander.

Dagens fönster ...

Babsan med make är på besök i broderlandet i väster och hälsar på dottern med familj. 

I fredags var det förstås stort firande med anledning av nationaldagen. 

Kan det bero på att Norge en gång tillhörde  Danmark och senare Sverige .., och inte minst att Norge blev ockuperat av tyskarna? 

Kan det ha med detta att göra att firandet blir så mycket mera genuint än hos oss? 

Jo, det är jag övertygad om.  

Och en mer sympatisk kung än Harald, torde väl  ändå vara svår att uppbringa?

// Tack Babsan att du tog dig tid!

Pingstafton ....

Min mamma var pingstvän, så nog borde jag väl ändå ha tänkt tanken att det idag är pingstafton, men se det hade jag noll koll på. Kanske - men bara kanske - om jag hade arbetat? (Bilden visar rabatten som nu, nästan helt, tagits över av frodiga ormbunkar. Ja, ja, gör som ni vill, tänker jag. Det är i alla fall fint just nu. )

Natten mot idag tillbringades i båten. En sov gott, en knappt nånting alls. Lyssnade till Fågelsångsnatten i P1, detta totalt underbara årliga program som sprider sådan glädje! 

Tidigare på kvällen uppsökte jag hamnens toalett, den med dusch - och nästan alltid såå fräsch och fin. Så var det inte nu. Någon som använt toalettstolen hade nog haft det förskräckligt bekymmersamt .., ty den såg hemsk ut! Då tänkte jag något som jag sååå ofta tänkt på: varför finns inte en liten, behändig handdusch i anslutning till offentliga, ja, även privata toaletter!? 

Jag försökte med duschslangen; att den - med lite tur - skulle nå toalettstolen, men det gick inte alls och att börja svepa omkring med toaborsten i all denna röra, nej, aldrig! 

Så jag gick in i hamnföreningens stora allrum, kokade upp rejält med hett vatten, återvände till toaletten och försökte skölja bort eländet, pytsade i lite rengöringsmedel och spolade igen. Jo, den blev ren och fin, men tänk, så oerhört mycket enklare om den där lilla duschslangen funnits alldeles intill! 

Papperskorgar och papper att torka händerna med, är tydligen helt ute och det kan jag kanske förstå .., det blir mycket papper som används och som dessutom ofta hamnar på golvet när papperskorgen är fylld. Nu gäller det att torka händerna med hjälp av fläkten på väggen. I en av hamnarna vi besökte i fjol, var dessa torkanordningar så kraftiga, så där så man trodde att huden skulle lossna. Nåväl, torr blev man.

Dagens fönster ...

Den 3:e maj kom det här fönstret susande genom rymden och hamnade i min inkorg. 

Så här skrev avsändaren, som är hedgrenskan: 

"Hälsning från Rungsted på Själland och ett fönster från Rungstedgaard. Vårt rum har balkong som vetter ut mot parken i väster.

Idag åkte vi till kyrkogården där deras (hedgrenskans nästkusiner) mor blivit begravd och sedan till Ordrupgaard och en konstuställning med kvinnliga impressionister. Intressant och sevärt."

Tack Kerstin! Vilket härligt ställe att tillbringa en helg på!

På posten i Slöinge ...

.. kunde jag nyss hämta ut ett paket Stenbergs tunnbröd, det som hemma allmänt går under benämningen "Släppträskbröd". 

Detta är inget annat än ren och skär lycka. Tack Maria!

Har haft besök av friherrinnan och A-M, vilka bjöds på rabarberpaj med glass. Vi satt ute på altanen under parasollet, men döm om vår förvåning när det STORA parasollet helt sonika lyftes av vinden och svävade iväg likt Mary  Popppins.., över altantaket och därefter en  sååå elegant på landning på gräsmattan!

Nåväl, på väg från Slöinge passerar man Sia-glass, såväl fabrik som butik. 

Hjäääälp, så mycket folk som var där och tanken på att stå i evighetslång kö med en glassbytta, slog jag raskt ur hågen. Körde hemåt .., kor och kalvar går och betar på höger sida av vägen och några lurviga kor - eller mer troligt tjurar - med stora horn, stod och kalasade på en höbal intill lagården, just i innan man svänger av mot Vastad, som verkligen inte är stad, utan endast består av några få hus. 

Det är förfärligt torrt ute nu och det är förstås bara en tidsfråga innan det, precis som tidigare somrar, blir bevattningsförbud. Bokbladen och även lönnens blad hänger rakt ner .., det ser deppigt ut och man undrar hur detta ska bli framöver. Minns fjolårets björkar vilka gulnade långt innan det blev höst. Det är på gränsen till ångestfyllt. 

Och kommer vi att helt ändra våra vanor vad beträffar inköp av blommor? Blir det ökenväxter som om några år hamnar i våra rabatter ..? Skrämmande.

Nu blir det middag. Kokt kyckling till pv, med ris och currysås, plus broccoli och morötter. Själv ska jag kalasa på en kokt palt med smör och lingonsylt.

Om boken .. en uppdatering. 

Jag tog mig an den återigen och läste om de sista trettio, fyrtio sidorna. Inte så trött som igårkväll. 

Kände hur mycket jag tycker om huvudpersonerna, den där känslan att jag vill att det ska gå bra för dem. 

Pv kom in i vardagsrummet och gick ut igen. 

Sigge ligger i gästrummet och har sovit där sedan igårkväll. Jag drog ner rullgardinen så att han skulle känna sig som i en liten grotta. 

Läste igen. 

Och kände hur mycket jag älskar Valérie Perrins sätt att skriva. 

Gav den en stark fyra i förra inlägget. Nu får det nog bli en femma. 

Ska genast köra till biblioteket och återlämna boken, då jag på biblioteksnätet ser att fler står i kö. 

Har god lust att lägga in en post-it-lapp någonstans i boken och önska nästa läsare lycka till. 

(Valérie Perrin - Tre). 

Fredagmorgon i landet Halland ...

Solig morgon även idag. Sneglar mot köksfönstret och ser löven fladdra i vinden .., upptäcker också en liten ekorre som skuttar bland grenarna. 

Pv står vid diskbänken. Bra arbetsfördelning. En förebereder allt inför frukosten, den andre diskar. 

Läste ut boken "Tre" nu på morgonen och även om jag tycker att den blev lite väl rörig på slutet (eller "rörig" ., kanske mera att det kändes osannolikt .., som om författaren blev trött på skrivandet och ville få ett slut), så tyckte jag om den. 

Det är väl sättet Valérie Perrin skriver som passar mig. 

Här några recensioner. 

Nej, den får inte en 5:a av mig, men en stark 4:a. Det är slutet som drar ner betyget.

Så har vi gjort DN:s nutidsquiz; det som utspelade sig vecka 20. Jo, jo, det märktes att jag legat på soffan och läst 600 sidor ur en bok, i stället för att ta del av DN i veckan. Lika eländigt blev det för pv (han skyller på arbetet med att skyffla makadam). Bedrövligt, var ordet. Sämsta resultatet hittills.

Bilden visar den lilla tuvan med Förgätmigej som hittat växtplats alldeles på egen hand. Hur underbart är det inte med växter som tar sig friheter och bosätter sig där det passar dem? "Nej, tack .., jag har verkligen ingen lust att bo i rabatten - den med morgonsol - den där man får trängas med Ingrid-Bergman-rosen och alla hennes sticklingar, eller med gammal lavendel, två smörblommor, tre olika klematis, daggkåpan som tar sån stor plats, samt några aklejor, nej, nej, jag vill mycket hellre bo framför växthuset och ha fri sikt mot altanen! Jag vill allt ha lite mer utrymme, helt enkelt ett eget boende!" kanske den tänker.

Så får det bli.

Dagens fönster ... 

"Hej Elisabet! säger den här kissekatten och jag. Husen mittemot spegar sig i fönstret så man ser dem och inte vad katten har bakom sig." 

Så skriver annannan och jag säger tack, tack!

Kärleksstigen .... 

Ungefär så här var vår utsikt från vardagsrummet hemma i Malå. Bilden togs av dottern, Maria.

Jag undrar hur många gånger per dag hon promenerar med hundarna längs den lilla grusvägen som kallas för "Kärleksstigen" och som sommartid kantas av mängder med almöke/rallarros!

Vi bodde några hundra meter till vänster, men utsikten var densamma. 

Tidigt i morgonbitti väntar för henne de nio milen enkel väg till Lycksele och arbetet på iva.

Torsdagsfönstret ...

... fångades i söndags då vi kört ombord på färjan från Ekerö till Slagsta, i närheten av Fittja.

Turen tar maximalt tio minuter och vi hade sådan tur, så inte behövde vi vänta när jag kom körande, det var bara att köra ombord på studs. 

Och att det varit sjösättning även i landet Södermanland, kunde vi konstatera.

Dagens bästa ...

En bagatell för er övriga, men inte för mig. å, sicken glädje, att jag - under ett besök på Ankaret - kom ihåg plunumret till färska morötter i knippe. 

Snart sex år sedan jag slutade och siffrorna satt som gjutna i hjärnans arkiv. 

Det är rent otroligt så mycket som gömmer sig  i muskelminnet. När jag sitter här vid min laptop, kan jag, med hjälp av fingrarna, så enkelt komma ihåg gamla plu-nummer. 

Än är det inte helt kört. 

Annat som känns bra. Blodtrycket. 

134/70.Det hade kunnat vara värre.

Glömde kvällens "middag". Rökta räkor på rostebröd som fått färg och lite fras i ugnen, med skivad vitlök ovanpå (vitlöken skrapas bort efteråt). Ovanpå brödet rejält med lime/aioli och stora, rökta räkor!)

Tv-tips, vindmätaren och lite till ...

Och det soliga vädret fortsätter. 

Och värmen. 

Klippte gräset i omgångar igår, pausade, satte mig i trädgårdsstolen, slängde ut gammal skinka i små bitar och tog tid .., när skulle skatan och hennes kompanjon kråkan komma? 

Det tog fem sekunder, så hade skatan fyllt näbben med all skinka och flög iväg. Någon kråka syntes inte till. 

Och pv hostar och hostar och hostar, men tilldelades tid på vårdcentralen i Getinge. Kvart i två skulle han vara på plats. 

Fick komma in via infektionsingången, blev lyssnad på och läkaren meddelade att det hela nog bara var virusbetingat, men rekommenderade honom någon slags cortisonbaserad nässpray. 

Efteråt körde vi till Skallkroken. (Bilden här ovanför visar den jättelånga gamla båtshaken i Skallkroken.) Konstaterade att alla tio ställplatser var upptagna. Två av husbilarna var tyskregistrerade. 

Tog ett dopp i havet (som kändes svalare än sist), allt medan pv funderade över varför vindmätaren plötsligt inte fungerade. Drack kaffe ur plastmugg och kalasade på var sin bit mjuk pepparkaka och båtgrannen en bit bort - Bengt - tackade som vanligt nej till kaffe, men stod länge på bryggan och surrade med pv. 

Tanken var att jag äntligen skulle ta mig an detta att köra båten från och till kajen, men det blåste friskt och jag föreslog en dag med mindre vind. Pv visade hur bogpropellern skulle användas och jag tänkte att båten väger nära 7 ton och för min inre syn ser jag ruskiga scenarior. 

"Nåja, jag fickparkerar ju utan bekymmer .., det ska väl ändå inte vara så svårt ..?" sade jag. 

Det är vad jag tänker. Men det är ju det där med vinden som tar i och sliter i en stor båt. 

Ungefär så där var det, minus Harry. Höll dock gråten stången. 

Kom hem. Den där tröttheten bara vällde över en .., gick till sängs när klockan var åtta, läste en stund i Valérie Perrins bok "Tre", men somnade. 

Vaknade vid 2-tiden. Mejlade min syster i Australien. Sigge intill mig på sängen. Inte nära-nära som Harry, men så pass att jag med ett finger kan pillra honom lite på ena örat eller på tassen. 

Hade ställt fönstret på vid gavel .., mörkt ute och jag tänkte att här seglar vi omkring i rymden. Som alltid svindlar tanken. 

Senare på natten lägger Sigge sig i korgstolen, den där jag har bäddat med ett fluffigt duntäcke. Han kurar ihop sig likt ett nystan. 

Lyssnade till Europapodden som i stort handlade om sanktionerna mot Ryssland. Tycker att Caroline Salzinger är en fullständigt suverän programledare. 

Och så morgon igen. 

Planerar lite inför dagens äventyr - om nu ett inköp av pelargonior kan kallas för ett äventyr. 

Målarfärg till en stor blomlåda ska också inhandlas. Alltid lika knepigt att hitta rätt nyans.

Mera tv. Tittade nu på morgonen på ett intressant program från Axess, programmets titel är "Det kinesiska övervakningssamhället". Hjälp, det var som att besöka en annan planet. Om programmet går i repris, så är det helt klart sevärt.

Dagens fönster ...

Ett hissfönster fångat på Grand Hotell i Helsingborg, kan det möjligen vara något? 

Jo, verkligen! 

//Tack Turtlan! säger jag.