"Nej, jag fixar min egen ....!"

Tanken var att i år skulle jag ansluta mig till Halmstad Filmstudio och varje måndag köra in till stan, hoppas på en ledig stol på balkongen och där njuta av annorlunda filmer, tillsammans med andra i min ålder och uppåt. 

Innan jag tog beslutet, jämförde jag filmerna hos Filmstudion med Triarts utbud och fann att nästan alla filmerna även fanns hos de senare och då blev valet enkelt för mig. Jag tänkte att jag gör en egen liten filmstudio med mig själv som medlem. Fyrtionio kronor kostar det att hyra en film, är man medlem som jag själv nu är (betingar ett pris av samma summa per månad) får jag en film gratis per månad och betalar som medlem endast 39:-/film. 

Igårkväll gick jag alltså på bio hos mig själv. Pv hade åkt till stan för körövning inför kommande konserter, fyra stycken tror jag, innan jul. 

Valet blev isländska filmen "Sommarljus och sen kommer natten" i regi av  Elfar Adalsteins, baserat på en roman av Jòn Kalman Stefánsonsson. Så här skrev Sv.D om filmen: 

”Sommarljus” är på samma gång lätt komedi och drama med allvarlig underton. Här finns chefen för syfabriken som en natt drömmer på latin, vilket får hans kunskapstörst att skjuta i höjden, och även viljan att sprida den. Två korpulenta personer i medelåldern omfamnar varandra i en mustig otrohetsaffär på åkrarna. Änkemannen polisen oroar sig för sin ensamma tonåring, han som mest gillar att pyssla och hänga i bergen. En kvinna drömmer om att öppna restaurang med kontinentalt stuk – men går det att få till en sådan satsning?"

Tyckte jag om den? Ja!! Verkligen! Jag har - tack vare Halmstad Filmstudio - sett ett antal isländska filmer och fascineras över att ett så litet land som Island kan producera så intressanta filmer. Och ja, jag vet att film är bäst på bio, men inte alltid. 

(Bilden är från nätet och jag hittar inte vem som är fotograf.)

Dagens fönster ...

Ännu en bild från resan till London, tillsammans med Emma, då 15 år. Året måste ha varit 2012.

Mötet ....

På väg från bilen och in i affären, upptäcker jag en kvinna som redan har handlat och nu är på väg att koppla loss sin lilla hund, den som suttit och väntat så troget där utanför.

"Ja, nu kommer matte ...", säger hon och klappar hunden på huvudet. 

Jag står kvar och känner hur gråten vill komma .., minns alla gånger man kände den där glädjen - när Harry stod utanför lagerdörren på affären och väntade så glatt - eller när jag kom hem efter kvällspassen och han låg på mattan i hallen och väntade. 

"Å, lyckliga du som har hund! säger jag och så är allt igång. 

Det blir ett så bra möte. Kvinnan, som är lång och har lite lockigt och uppsatt hår, har mörkbruna ögon och solbränd hy. 

Nej, kanske inte just solbränd? Jag frågar om hon har franskt eller italienskt påbrå? Nej, inte vad hon vet, svarar hon leende. Egentligen är hon från Småland. 

Och hon berättar vad hunden har betytt för henne. Det har varit så mycket ett tag .., skilsmässa, cancer och nu bor hon i Haverdal och känner sig så befriad och lycklig och barnen bor på olika håll i landet  och tänk, vad en liten hund då kan betyda! 

Kanske stod vi där i tio minuter? Kanske inte ens det?

På väg hem (det duggregnar lite och jag ser en ung flicka cykla hemåt på cykelbanan .,. måhända är skoldagen tillända ..?) tänker jag på kvinnan och hennes lilla hund och jag tänker på vad några minuters småprat - eller samtal - kan betyda. Hur glad man kan bli. Hur inutivarm.

Flyttdags ...

Älskar Åke Ekdahls fågelberättande i DN. 

Och s o m   jag saknar allt fågelkvitter! Det händer någon enstaka gång att jag numera hör gransångaren, men det är ack, så sällsynt. Kråkor, skator, kajor, javisst .., men det är ju inte samma sak som att lyssna till herr Koltrasts flöjtande. 

Ännu ser jag någon enstaka vippande sädesärla på stranden i Skallkroken, men hur länge till? Tack alla små (och större) fåglar för all den glädje ni skänkt oss under vår och sommar!

När det inte blir som det var tänkt ...

Det var ungefär som vid guldrushen i Alaska .., allt skulle bli så bra - politiker i Skellefteå och kanske i hela övre Norrland var lyriska, Northwolt var räddningen! Jag undrar hur det känns just nu? Alla förhoppningar .., alla bostäder som skulle byggas, all planering inför den så ljusnande framtiden? 

Goda vännen Agnetha i Skellefteå vittnade om byggrush och bostäder såldes till långt högre priser än vanligt. Själv - då nybliven änka - hann hon knappt annonsera ut sitt boende, innan villan var såld.

Allt det tänker jag på när nyheterna, nästan dag för dag, berättar om alla problem för Northwolt och deras VD tycks nästan gråtfärdig när han intervjuas av SVT.  Och tänk, så mycket oro för alla anställda!

Det var måhända helt enkelt för bra för att vara sant ...?

Dagens fönster ...

... fångades i september 2014 och den som höll i håven var AP.

Kanske den allra sista ...?

"Jaha du .., det här kan vara den allra sista fina dagen av sensommaren ...,", säger pv som håller koll på SMHI och deras prognoser. 

Mulet, regn och kraftigt regn är vad som väntar oss. Lägg därtill friska vindar. 

Då tar vi med oss badkläder och handdukar och kör till Skallkroken, mest för att ta tillvara på det som bjuds. Sol och arton grader varmt. Vattnet är kristallklart. 

Jag simmar ut till den stora stenen där tre skarvar sitter och tar igen sig; det är svalt i havet och blir kyligt om fötterna. Ser sju kor vandra omkring på stranden .., och några av husbilarna har tackat för sig. Tre trutar skriker oavbrutet. 

Solen mot ansiktet på tillbakavägen. Ser inte en enda brännmanet och ingen annan manet för den delen.

Pv står på piren och pratar med båtgrannen.

Sist av allt till affären 

Vid brödet står en stapel med JULMUST och Mange säger att nu har lussekatterna kommit och finns i stora brödfrysen .., bara väntar på sin tur. "Nej!!" vill jag säga och säger det. 

Mange bara ler. Ja, jag vet .., det är endast tretton veckor och några futtiga dagar kvar till julafton, men jag vill ändå inte se julmust i affären i slutet av september. Nå, det är jag det. Andra blir kanske glada. Minns att bland annat Gunnar i Vaplan älskade när julmusten dök upp. Så kan det vara.

Så var det då dags ....

Måndagmorgon. 

Pv är för trött för att göra mig sällskap till hamnen, i akt och mening att se hummerfiskarna ge sig av med sina båtar. 

Klockan är lite över halv sju när jag kommer fram och då råder febril verksamhet bland männen i hamnen, men i de tio husbilarna är det fortfarande mörkt och tyst. Fyra tyska, en från Schweiz och övriga svenskregistrerade. 

Det är +14 ute och blåser bara lite lagom. 

Och i båtar sitter eller står män (såg jag någon kvinna .., ja, kanske en!) och gör sig redo att ge sig av. 

Fiskmåsar gastar och skriker, måhända förvånade över vad som pågår i hamnen .., och på bilden flyger två skarvar iväg.

Baddräkten har jag lämnat hemma, då jag har svårt att se om där är några brännmaneter i vattnet. 

Och några vinkar glatt och jag blir så glad! Så där håller det på .., båt efter båt, större och mindre, tuffar iväg ut ur hamnen. Om det blir alltför blåsigt, pratas det om att vittja eller rent av ta hem tinorna redan i morgonkväll, då det resten av veckan mest väntas oväder. 

Det blir som en liten motorväg av båtar. Och så många förhoppningar som nog finns hos männen. Vem ska ha hittat bästa fångsplatsen ...?

Undrar just hur långt ut till havs fiskarna går?  

Bestämmer mig för att åka hemåt. Upptäcker ännu en tuva med blommande harklöver och så det där kungsljuset uppe på piren. 

I Särdal har korna, vilka låg i grupp och gonade sig när jag åkte förbi en timme tidigare - vaknat - och samma sak med fåren i Särdal. 

Lite längre fram upptäcker jag en mindre skock med till synes nyklippta får, alla är på benen och äter frukost.

Vid busshållsplatsen i Steninge står några barn och väntar på skolskjutsen .., och jag ser en mamma med barnvagn gå med raska steg - kanske på väg till förskolan -?

Och så förstås de som är ute och rastar sina hundar .., och två cyklister ser jag, måhända på väg till sina arbeten.

Tänker för tusende gången på hur lyckligt lottad man själv är, som pensionär. Detta att själv få styra sin dag.

Kommer hem .., fixar frukost .., pv ansluter, men tycks ännu trött. Han hade, precis som jag själv, vaknat vid 5-tiden och lyssnat till Vetenskapsradion som idag handlade om varför fel bakterier får underlivet att dofta/lukta fisk. 

På programmet idag .., ett besök på biblioteket i Harplinge, bilen ska dammsugas och ett lass ved ska hämtas hem från bygget en bit härifrån. Själv hoppas jag att semesterbilderna kommer med posten. RX-lim ska inhandlas och ett album med vita ark/blad.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

I september 2012 reste jag tillsammans med Emma, då 15 år, till London. I ett par dagars tid var vi där och vi gick på en liten trång teater och såg musikalen Billy Elliot och vi såg en annan föreställning där de medverkande skapade musik enbart med hjälp av sopkvastar och annat - den hette Stomp -.

Och så åkte vi buss lite hit och dit. Så här berättade jag då, på bloggen: 

"Det borde förstås vimla av fönster i London, tycker man.
Jo, det gör det också, men där finns förstås också den där vita gardinen och till sist ser alla fönster likadana ut och man tänker att bakom den vita finns säkerligen något färgglatt eller något tyngre i gardinväg som stänger ute ljud och kyla, men likväl så struntar man till slut i att ta fram den "vanliga" fönsterhåven.

I bussarna finns inga gardiner.
Där finns människor på väg Till eller Från.

Man sitter där bakom dem och undrar över deras liv och vardag och innan man stiger av, har man tagit en bild av ett fönster och där skymtar ett gjutjärnsstaket och träden i Kensington Garden.

Det är väl ungefär det hela."

Malå nu på morgonen .... 

Maria tog bilden när hon var ute och rastade hundarna.

Full fart ....

Att masta av tre segelbåtar är väl gjort i ett huj, kanske man tänker. Det är det inte!

En ska hålla i masten, någon annan koppla loss den från diverse stag/vant - åtta totalt - och någon annan (eller flera, vi hjälptes åt) skulle veva upp masten (sedan ner igen) och så ska den på plats på båtkärran där den får vila, allt medan allt som ska tas bort plockas bort och sist av allt ska masten - som är supertung - kånkas iväg till mastskjulet, eller till gräsmattan bakom klubblokalen, för att göras klar för mastskjulet. 

Jag kan säga att jag hade så ont i höften innan det hela var klart.

Här står pv och håller i masten på Björn och Kerstins båt. 

Grann och solbränd!

Så där ja, nu är den loss och ska vinklas så den kan läggas på båtkärran. 

Och vindmätaren och vindexen (den som visar vindriktningen) plockas bort. 

"Försiktigt! Den är dyr, enbart vindmätaren kostar tolv tusen och hela alltet sexton tusen!" hojtade Lennart, vars mast var nummer 2 i turordning att tas loss.

Björn i röd jacka, är en av de ansvariga för båtiläggning och upptagning. Så LUGN. Perfekt för den uppgiften. 

Alla tre båtägarna hjälps åt och idag även en man från Haninge som har båten i Skallkroken, ja, t.om hans fru (som för övrigt berättade att hon blivit 9 cm kortare inom loppet av tio år), hjälpte till. 

Hon var född 1947 och hade arbetat med handläggare för bland annat  handikappillstånd i Sthlm. 

Jag frågade hur hon hade trivts med sitt arbete?

"Jo, bra, om nu inte bara alla politiker lade lagt sig i så mycket ...!" sa hon som var tacksam att hon nu var pensionär sedan många år tillbaka.

Björns fru eller sambo heter Kerstin och jag fylldes på något vis av sån ömhet när jag såg hennes hästsvans och hur fin hon var!

Hon hjälpte också till, ja, det var det där vevandet som krävde avlösning och vi var flera som tog vid. 

Björn och Kerstin har en helvit spets som heter Max. Max är tolv år har nyligen opererats i baken eller om det var i magen. 

I vanliga fall är han en sprallig liten krabat, men nu låg han mest stilla och skällde bara någon enstaka gång. 

Vi tänkte på Harry. 

Eftersom det i morgonbitti klockan sju är lovligt att åka ut med hummertinorna (sex tinor per person), så var det en väldig aktivitet i hamnen, just för att förbereda inför detta äventyr. Många hade köpt nya tinor och det är väl som med svampställen .., ingen vill säga var tinorna läggs ut .., men alla hoppas på god fångst. 

När avmastandet var avklarat bjöd Kerstin på medhavt fika. 

Det var hembakade tekakkor, kokta ägg, Svennes kaviar, smör som hon blandat med lite olivolja och hackad gräslök (så gott!), samt ost, gurka och groddar i mängder. 

Kaffe eller te för den som så önskade. 

Så omtänksamt!

Sist av allt "kläddes masterna av" från alla stag och masterna kånkades in i mastskjulet. 

Just det, ja. 

Det var den 28:e juli (på Bettankax födelsedag) som vi lämnade Höganäs och hamnade i rejäl blåst kanske en halvtimme innan vi nådde Skallkroken. 

Det var ju en himla tur att Sjöräddningen med sina hjältar befann sig i hamnen, men det visste vi inte då och inte behövde vi deras hjälp heller. 

Mer från hamnen. Smällglim i slänten och något som ser ut som små blåklockor. Underbart. Det är ändå i slutet av september!

Och smällglim fanns i mängder i vår slänt hemma i Malå .., kanske var det därför som jag blev så glad vid åsynen av dessa små skönheter.

Nu är vi hemkomna och fick överraskande besök av Sonja och hennes dotter Maria och fikabröd från Hemköp hade dom också med sig. 

Det blev någon timmes - minst - surr ute på altanen och Sonja var kortsnaggad och ännu tunnare än tidigare! Nittionett år. Minnet sviktar lite, men det fungerar ändå bra. 

Så har den här dagen varit. 

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv i Helsingör, på Själland. 

Huruvida toaletten var välstädad eller skräpig, ja, det förtäljer inte historien.

Ikväll har pv .... 

... bokat tågbiljetter från Falkenberg till Göteborg, från Göteborg till Stockholm, från Stockholm till Umeå, samt buss från Umeå till Skellefteå (inalles ungefär nitton timmar totalt) och där väntar - hopefully - hämtning med bil av äldsta dottern fvb till Malå. Under sex dagar ska pv åka skidor i elljusspåret hemma, har han tänkt sig. Boendet blir på Hotell Maria på Ringvägen.

Det finns andra (betydligt mer tidsbesparande) alternativ, till exempel flyg till Arvidsjaur eller Skellefteå, via Stockholm, för den som så önskar.

Pv har schangdobelt bjudit mig att följa med. Friherrinnan har lovat att sköta om Sigge, om hon håller sig på benen och är frisk och kry, vill säga. 

Övernattning på hotell i Stockholm på tillbakavägen. Då hoppas vi kunna gå ut och äta gott tillsammans med dotter, svärson och barnbarn!

Knappt tio veckor kvar.

Helsingör några timmar och lite till ...

Är det någonting som fascinerat mig, när det gäller besök i Danmark, så är det hur fint blomsterhandlare exponerar sina varor! 

Det var inget undantag i Helsingör.

(Överresan tog 20 minuter och billigt var det också. Svindyrt däremot parkeringen på Clarion Hotell i Helsingborg.)

Ljuvliga höstfärger, eller "Bloggblad-färger", tänkte jag osökt på. 

Men hu, så dyrt allt blir för oss fattigare svenskar. 

På överresan berättade pv om hur hans föräldrar tämligen ofta besökte Helsingör och köpte smör, socker och öl förstås, då, när det begav sig. Det var väl på 60-talet. 

Nu är det precis tvärtom, om än inte smör och socker kanske är det som lockar.

Den här butiken kunde - i alla fall utseendemässigt - lika gärna ha befunnit sig i Grekland. 

Inne hos charkuteristen såg det ut så här. 

Gourmet-kotelet betingar ett pris av ungefär 61 svenska kronor stycket.

Och vi mötte Ophelia med sina klarblå ögon och med små rosor i håret. 

Hon stod på torget i Helsingör. 

Överallt vid olika caféer satt människor (mest pratglada skåningar, tyckte jag att det hördes som ...). 

Och den vackra gula kulören på många av husen, tycker jag är så vacker. 

Vi hade räknat med ett fyratimmars besök på andra sidan sundet, men jag blev så oerhört darrig .., fick ont i höfterna och svårt att gå på all kullersten, ja, det var ingen höjdare. 

Klippa sig kunde man göra, om man kände för det. Det gjorde vi inte. 

Däremot föll jag pladask för en liten magnetskylt som jag nog tänker kan bli en fin present till någon i familjen. 

Tog båten tillbaka tidigare än beräknat, hämtade ut bilen från p-garaget och hittade billigare p-plats, nära Gröningen i Helsingborg. i akt och mening att ta ett dopp. 

Det gjorde jag också. Inte minns jag att där fanns ett sånt här brett trädäck här tidigare, men minnet kanske sviktar ..? Här låg i alla fall mängder med människor (de flesta tillhörde nog pensionärshagen)  och jag tog ett dopp i Öresund - i det som jag minns som ett grönskimrande hav - men inte var särskilt skimrande och i alla fall inte i turkosgrönt.  

Nåja, ljuvligt skönt ändå. Som ett andligt reningsbad. Fyra personer var vi i vattnet, varav en var en kvinnlig dykare.

En lite annorlunda hemresa blev det hur som helst. Kom hem och möttes av en stooor råbock som stod vid vårt äppelträd och förmodligen hade kalasat på några röda Ingrid-Marie-äpplen (bocken fick dock brått iväg uppför slänten!) och närmare uppfarten stod Sigge och välkomnade oss med ett jamande. 

Nu vanlig lördag. Pv på styrelsemöte (Vägföreningen) och jag ska ta mig an växthuset. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades hos pv:s strokedrabbade yngre bror, han som bor så vackert till, utanför Lund. 

Vid är utsikten från deras altan .., åkrar och ängar och så vilsamt! Det vilsamma behövs, ty den som drabbats av detta elände (stroke) säger att han inte klarar av mycket surr och prat och inte kan han sjunga som tidigare heller och si och så är det med balansen. 

Om detta pratade vi en hel del. 

Hela tillvaron har tippat upp och ner.

Fredag ....

Och den enklaste barnbarns-passningen ever! 

Hämtade dem på förskolan vid fyratiden (alltid lika roligt!), pv gräddade pannkakor (läs: plättar!) som rullades ihop och åts med god aptit. Strösocker och smör på plättan. Inte särskilt nyttigt, men himla gott, tycker även farmor.

Vid halv sju var det kvällsmål, borsta tänderna och så i säng. 

Spjälsängen står inte längs med väggen, utan ut från väggen .., och gaveln har tagits bort, så när klockan var sju kröp den minste helt sonika in i sängen (som mest liknade en grotta!), kröp ihop och somnade! 

Samma sak med Elliot. Mitt i natten kom han tassande och kröp ihop mellan oss. Vilken ynnest. 

Den som skulle sluta tre på natten, kom hem halv fem och jag hörde då minstingen ligga och sjunga "ohhh, ohhhh, ohhhh, ohhh  Cadillac!"

Och jag fick se den fina snäckasken som Elliot - efter en halvtimmes vacklande - till sist bestämde sig för, ja, i Agia Marina 

Vid det laget hade hans farmor fått nog av all väntan och stod och samtalade med en av expediterna; en ung man som berättade att han när säsongen stängt (oktober ut), läser psykologi på universitetet i Aten. 

I den vackra asken ligger en sten som E hittade på stranden, så där som ett minne. 

Så skjutsades pojkarna till förskolan .., och pv och jag själv körde till Helsingborg, där vi köpte biljett med Sundsbussen till Helsingör. Billigt och effektivt, endast 20 minuter tar överfarten. 

Men nu är jag för trött för att skriva. Hej svejs!

Dagens fönster ...

"Kanske kan kvalificera som fönsterbild ...?" skriver madamen i Portugal. 

Ja, det kan den. 

Tack annannan!

Och vilka lustiga "öron" på taket.

Överraskningen ...., eller Allt om Mat.

När vi bokade resan via TUI kom frågan upp om hel, - eller halvpension på hotellet. Något sådant har jag aldrig haft under tidigare resor, men nu kom vi alla överens om att halvpension, jo, men det är ju rätt praktiskt, särskilt när småttingar är med. Man fick välja mellan frukost/lunch eller frukost/middag. Vi valde det förstnämnda.

Jag hade noll förväntningar .., tänkte att det blir väl pizzor och annat enkelt som vi serveras dagligen. Ack, så fel jag hade! Frukosten bestod av diverse varmrätter (omelett, stekta/kokta ägg och en himmelsk äggröra), ibland små köttiga korvbitar, bacon, ugnsstekta tomater, bönor och sen var det ju allt det andra; en massa sallader, mycket råkost, grekisk yoghurt, müsli, linser, oliver, tomater, gurka och diverse röror som vi aldrig blev kloka på vad de innehöll. 

Lunchen ungefär likadan, frånsett kokt/stekt fisk och någon form av kött. Pizzabitar också, till den som så önskade och det var i alla fall många yngre som tyckte att det var smarrigt.

Grekisk sallad åt vi (i alla fall jag själv) dagligen och det spelar ingen roll om jag har ungefär liknande ingredienser här hemma, så inte smakar det likadant. 

Och exet är precis lika enjängd som undertecknad .., han valde calamaris/bläckfisk till middag på tre av resans sju dagar! (Jag själv två gånger ...).

Pv valde moussaka, fyllda paprikor, spaghetti carbonara, gyros på kyckling och "Mamas kyckling". 

Övriga var väl ungefär som pv.

Maria lärde åtminstone mig att älska Saganaki, det vill säga, friterad fetaost. (Övriga av de yngre kände till den sedan tidigare). Det tog vi sedan alltid till förrätt och delade på, vi kring bordet. Jysses, så många kalorier som därmed kom skuttande in i våra magar!

Så här såg min tallrik ut, ja, söndagens lunch som blev vår sista på hotellet. 

Lille matglade Viggo fick smaka av mitt lamm och blev alldeles till sig och det blev till att hämta två bitar till honom! 

Summa summareum:  Godare mat än under den här resan, det har jag i alla fall aldrig kalasat på. 

Gick sista dagen in till kocken i köket och framförde mitt varma tack .., ty tala om att med sitt kunnande sprida glädje till hotellgästerna!

Så var det.

Dagens fönster ...

Tanken var att vi skulle besöka kyrkogården i Agia Marina så tidigt som möjligt på morgonen. Det var tanken det. Men så hade vi ju en liten sängkompis som tycktes kunna sova hur länge som helst och dessutom var det inte alls lika ljust ute vid sextiden, ja, som vi hade trott. 

Klockan åtta gav vi oss av. Det var redan då hett som i ..., och det spelade ingen roll vilken sida av vägen vi valde att gå på; solen bara gasade på! En liten pappersservett användes flitigt att torka svettpärlorna med. 

Micke hade kvällen dessförinnan -  på sin mobil - visat mig vägen. 

"Kolla här svärmor, du svänger vänster vid huvudleden, går ett bra tag, ser en lite böjd väg till höger - den ska du INTE ta - fortsätt rakt fram och då, till sist, upptäcker du en brant väg upp till en liten kyrka och där har du den!" sa han och jag hummade och sa "ja, just det ja ...". Han såg tvivlande ut, tänkte förstås att det där glömmer hon bort.

Och vi gick och gick och jag stannade till vid en slags restaurang där frukosten höll på att göras i ordning och frågade om vi var på rätt väg? Det var vi. Uppfattade det som om kvinnan menade att det nu endast återstod 30 meter .., men hon tänkte nog minuter. Och det var på vägen till kyrkan som vi passerade det här huset. 

Kyrkan visade sig vara liten och nästan helt omgärdad av de så typiska grekiska gravstenarna, ni vet, med fotografier av den/de avlidna och med blombuketter av plast. (Något annat hade väl inte heller varit möjligt, det hade inte regnat på hela sommaren!)

Jo, se här var det faktiskt lite levande blommor ..., en borstnejlika kan jag skymta i alla fall. 

Och så det så omåttligt skarpa ljuset, nästan så man blir bländad. 

Googlar på trädet .., ser ut att möjligen kunna härstamma från Japan.

Därefter hem till hotellet igen.Tittade in i en liten närbutik och köpte stora klädnypor att fästa badhanddukarna i (på solstolarna, det blåste ju rent omåttligt mycket på slutet!) och några förpackningar med grekiska kryddblandningar, fick också följa med. 

Så var den fredagmorgonen i september.

Malå ...

Hemresa med flyg från Sturup till Bromma på måndagmorgon., hämtning av hundarna hos Emma och Fabian .., därefter sätta sig i bilen och köra till Malå. Framme vid 1-tiden på natten .., packa upp, somna vid halv tre och iväg till sjukstugan och arbetet halv åtta. Så blev det för Maria.

Det gick det med. 

Igårkväll kom den här bilden från när hon tog kvällsrundan med Charlie  och Steven. Månen där till höger om Tjamstaberget. Pv planerar att åka på träningsläger (längdskidor) till just Malå i november. Vi får väl se hur det blir.