torsdag 17 oktober 2024

Efteråt ... 


Ja, nagellacket är förstås bara färg från redigeringen, då jag vet att det finns människor som äcklas av att se andras tår .., då får det bli så här. 

Men i alla fall .., efter badet (och solen flödade!) ..., ja, känslan är nästan obeskrivlig. 

Idag så lågt vattenstånd så det var helt otroligt .., säkert 70 cm lägre än vanligt, om det ens räcker! 

Alltid när vi är ute på piren där båten brukar ligga, spatserar en stor kråka på stenarna närmast vattnet. 

Idag kunde samma kråka promenera omkring flera meter ut i leran, där man annars vadar ut i knähögt vatten!

Sade till pv när vi gick mot bilen (han tog min våta baddräkt .., det droppade på träbrädorna) att jag tycker verkligen om kråkor, eller stannfåglar överhuvudtaget. Trofasta fåglar som blir kvar och uthärdar våra vintrar av mörker och kyla. 

Kom hem. Tömde ännu en kruka med vissnade tomatplantor .., en återstår. Och så förstås alla vindruvor som skrumpnat och måste klippas ner.

Dagens fönster ...



...fångades i det gula huset ., det var när jag precis hade parkerat bilen, ja, efter att ha skjutsat friherrinnan till och från Falkenberg. 

Sååå vackert det var längs resan hem! Rött, orange och gult och illgrön höstsådd. 

När jag sedan lämnat av friherrinnan .., sett till att hon kom in till sig ordentligt (utan att snubbla) och körde hemåt, såg jag solen på väg ned över horisonten. 

Vilka dagar att få vara med om! 


Det är väl en tidsfråga bara innan alla löv från syrénerna tackat för sig, men så länge .., ja, men så fint ändå!

Likt spretiga fingrar sticker bokens grenar upp. Kala. 
Intill den står en betydligt större bok och där är nästan alla löv kvar. 
Likadant varje höst. 
På våren är det likadant. En av dem (vi kommer inte ihåg vilken av dem) får sina löv långt innan den andra. 

Och Kilimanjarobacken ser inte det minsta brant ut. Det är den. I alla fall betydligt brantare än på bilden.

onsdag 16 oktober 2024

Vågar inte ....

Tittar på Uppdrag Granskning. Det handlar om bostadsaffärer och hur det kan gå till. Det handlar om fusk och påhitt och förfalskningar och gud vet allt. 

I vanliga fall brukar jag kolla mitt blodtryck även på kvällarna. 

Ikväll vågar jag inte. 

Trycket har nog skjutit upp i oanade höjder. 

Kanske ända upp till stratosfären. 

"Ekobrottsmyndigheten slår till mot en av Sveriges mäktigaste mäklare. Bland hans kunder finns artister, kändisar och influencers. Men det finns något som inte kommer fram i ljuset. Ett fusk med bolån  som kan ha trissat upp bostadspriserna i Stockholm. Med dold kamera ger sig två mullvadar ut på lägenhetsvisning - går kuppen att bevisa -?"

 Jo, men se där ..! 


Å, så glad jag blev när det plingade till och jag såg bilderna och läste meddelandet! 

Så här stod det: "Jag antar utmaningen om bokomslag! De två böckerna på portugisiska ingår i en serie reportageböcker där man också får ett vykort med en bild ur boken."

Det var annannan som nappade! 

Vackra omslag bägge två, tycker jag. Vilsamma. 

(Chansar med översättning från nätet och då blir den undre titeln "Hjärtlösa män". Men nog borde väl "Män utan hjärtan" vara mer logiskt? Eller ..?. Testade den övre titeln också. "Älskar stupet" ....? Nej, det får jag inte ihop.)

Och så här skriver hon om de här omslagen: "Engelska förlaget Faber&Faber ger ut PD James deckare i nyutgåva med Angela Hardings illustration på omslaget. Älskar de omslagen och hon är min favoritförfattare av deckare så jag köper dem när jag åker till England." 

Tack annannan som gjorde mig så glad med ditt bidrag! Jag tänkte på träsnitt eller någon etsning av något slag och A svarade  "Linoleum tror jag."

Vilka annorlunda omslag för deckare! Helt annorlunda färger också, även i typsnittet, särskilt det till vänster. Snyggt!

Och illustratören Angela Harding har en alldeles underbar hemsida med olika alster till försäljning. Här kan man se fler av hennes verk. 

Vardag ...


Mitt-i-veckan-dag. Onsdag är det också, den dag som alltid var min lediga dag, då i det förra livet. Arbetslivet. 

Vi äter frukost tillsammans ., tittar på Nyhetsmorgon och blir halvt deprimerade när vi får veta att Trump nu har ett försprång, "Men allt kan hända!" säger Marcus Oskarsson trosvisst och det är ju just det ., att allt kan hända. 

Natten mot idag hade pv drömt att Trump valts till president, men i drömmarnas värld kan också en hund som varit död i snart åtta månader få nytt liv och plötsligt befinner sig hunden - som såklart är Harry - ombord på en båt! 

När frukosten är avklarad, när det brinner i såväl kaminen som i vedpannan., plockar jag undan lite och i ett av skåpen upptäcker jag pv:s gamla singelskivor. Lägger några av dem på köksbordet och ler för mig själv. Den här .., med The Hep Stars, var nog min allra första - på egen hand - inköpta skiva. 

Så småningom skulle Hep Stars komma att uppträda på Malåborg och unga flickor stod intill mig och skrek av förtjusning, dock inte jag själv, som blev generad i såna sammanhang. (Jag dög ju för övrigt inte ens till att bli riktigt frälst heller .., ville absolut inte falla på knä inför hela församlingen och ville inte vittna .., nej, jag bara försvann från sammanhanget!)

Lite olika musiksmak hade vi på den tiden, herr pv och jag själv. Ann-Louise Hansson tillhörde inte mina favoriter, däremot tyckte jag om Sten & Stanley. Och så var jag omåttligt förtjust i Adam - Pernell Roberts - i Bröderna Cartwright, men han var ju ingen musiker. Bara stilig.


Inte heller blev Bob Dylan någon favorit hos mig. Det blev han däremot (är kanske ännu ...) hos husets herre.






Från singelskivor till Malå. 

Från den äldsta kommer en bild från gårdagens hundpromenad längs Kärleksstigen. 

Bilden togs inte långt ifrån där vi bodde .., vi hade den här stigen just nedanför tomten. Där växte almöke/rallarros, Kung Karls Spira .., och där var gott om sälg och asp. 

Otaliga är de timmar jag tillbringade sittandes nere vid den sommarstuga som pappa köpte av Verner Marklund, allt för att få möjlighet att komma åt stranden. 

Jag satt på sommarstuge-räcket och låtsades att jag red över prärien. Kanske Pernell Roberts och jag själv?

I det grunda vattnet simmade småfiskarna.

Dagens fönster ...

Då blir det bild nr 2 från Padova i norra Italien. Här var det gott om blommor på balkongen .., allt i grönt! Så fint! Vilsamt. Tack Erik (Eva i Tyresös barnbarn) som tog dig tid!

tisdag 15 oktober 2024

Lite kväll ...


Eftermiddagssol här inne i vardagsrummet. 

Sigge på soffkarmen. 

Hans matte i sin egen hörna. 

Efter fem på tv. 

På bordet bok nr 4 av Ulf Lundell .., en kaffekopp, en blodtrycksmätare och en bukett plastblommor. 

Upptäcker till min glädje att Ambulans: kod röd börjar kockan 20.00. Hurra!

Bokomslagens betydelse ...


I mitt senaste inlägg på instragram, har jag lagt in en bild på älsklingskalendern, den som egentligen är på tok för stor, men ändå oftast ligger på rumsbordet - bara för att jag tycker den är så vansinnigt vacker -! 

Då den kalendern visas, händer det att den som läser tror att det är jag som har tecknat och färglagt bilderna på respektive månad, därför länkade jag till kalendermakarens instagramsida; han heter ju Henning Trollbäck. Det är denne kreative man som illustrerat kalendern.





Då .., när jag skulle kopiera hans länk, höll jag på att ramla baklänges, för just där visar han upp ett bokomslag som han har förfärdigat! 

Författarens namn är Mario Desiati (titeln förmodligen Spatriati) och eftersom denne kalendermakare även är keramiker (säg vad han inte är!) målade han på keramikplattor och så överfördes detta till själva bokomslaget, ja, om jag nu fattade det hela rätt. 

Det är ju fullständigt genialiskt! Och så personligt! Hade jag fallit för den boken? Garanterat .., kanske inte för innehållet, men omslaget hade fått mig på kroken!



På bokens baksida har texten överförts digitalt till kakelplattorna .., ja, jag tycker att det är så finurligt! 

Lägger in bilderna här, då alla inte spatserar omkring på Instagram! 

Det här med bokomslag diskuterades igår på Facebook. 

Allt började med dessa rader:  "Går det att starta något slags upprop för att det ska bli en ände på ansiktslösa kvinnogestalter i röd klänning som med eller utan resväska blickar eller flyr mot horisonten?"

Så skrev en kvinna. Himla intressant, tyckte jag .., allra helst som omslagen ofta får mig av välja bort, mer än att välja en bok.

På biblioteket i Harplinge finns några hyllor med böcker (undrar om det inte mest är pocket?) som definitivt får mig att gå vidare bland hyllorna. Det är omslag som påminner mera om tonårsböcker .., och jag kanske missar hur mycket som helst, men lockad blir jag inte.


Här några hastigt ihopplockade egna böcker vars bokomslag man kan fundera över. 

Boken längst till vänster, "Djävulsstjärnan" hade jag aldrig köpt/lånat, den är garanterat pv:s. Kanske typiskt kända (manliga ?) författare att författarnamnet är större än boktiteln?

Övriga böcker är mina. 

Lars Saabyes "Bisättningen" (fick jag inte den av dig, Rexxie?) kunde jag lätt ha köpt själv, tack vare omslaget. Det är den gula bussen som dimper ner från himlen som drar blicken till sig. Eller till mig. 

Boken i mitten nere, där kan typsnittet i titeln få mig att tveka. Rött på ett omslag är tydligen vanligt och det är väl känt att den röda färgen lockar. Så var det även när jag textade skyltar. 

Valérie Perrins "Färskt vatten till blommorna"- underbart omslag - men det kan ju bero på att jag tyckte så väldigt mycket om innehållet.

Torgny Lindgrens "Klingsor" har så vackert omslag, det är nästan som en tavla/målning, tycker jag. Omslagen på Ulf Lundells dagboksböcker (ofta hans egna målningar av fåglar, ofta - eller alltid tre små fåglar -) är jag mindre förtjust i, men desto mera av innehållet. 

Såja. Nu har jag skrivit av mig .., tömt lite från härvan av bokomslagstankar, vilka prompt ville ut i det fria. Har du som läser här någon bok vars omslag fick dig på fall .., så får du mer än gärna mejla in bilden (eller helt enkelt berätta om omslaget), så lägger jag in den i ett eget inlägg. Om du känner för det, alltså. 

Nu ska jag göra mig i ordning inför ett dopp i havet. Solen flödar. Vi har även idag ätit lever till lunch. "Så himla billigt det blir. Femtio kronor knappt för inalles sex portioner", sa pv lyriskt..)

Dagens fönster ...


Hade jag strosat omkring lite på måfå och råkat passera den här butiken (jag skymtar smågrejer .., sånt som fanns på Burwalls hemma i Malå), då hade jag garanterat gått in och tagit mig en titt! 

Klädbutiker går jag oftast förbi, men ser jag böcker, pennor, kort av olika slag, då faller jag pladask. 

Tack! säger jag till annannan. Även detta fanns i håven med augusti-septemberfönster.

måndag 14 oktober 2024

Så var det ... 


Igår lunch hos grannen Birgitta, idag lunch hos oss, men nu tillsammans med Sonja, numera 91 år och still going ., ja, om inte strong, så hon är med i alla fall. 

Liten och tunn (påminner om en sparv) och går med pyttesteg, men ändå: Sonja. 

Sonja tycker mycket om pv:s tillagade lever med sås och därför hämtade han henne, medan jag förberedde det mesta. (Levern gjorde han klar igår). Kokade potatis, olika morötter, ugnsrostade gulbetor i skivor (älskar gulbetor och dessa säljs nu för 15:- kilot) och dukade och gjorde klart i uterummet. 

Ställde in värmefläkten också. Sex grader ute hela dagen ..,  jo, tillskott av varm luft behövds.

Ja, man kunde ju ha lagt upp grönsakerna lite finare, men ugnsgrytan (som jag köpt på Röda Korsets loppis) var stekhet och det fick bli så här. Det mesta gick åt, förutom några skivor lever, som får bli till middag i morgon. 

Var det mycket prat om världsläget igår, handlade pratet idag mest om Ljungby och Sonja och Göstas tid där. Pv hämtade en bok författad av Sölve Rydell och om den boken blev det en hel del surr och Sonja fick ta med den hem och gladde sig åt det som kändes bekant, allt medan Sigge gick ut och in och jamade och hade sig. 

"Jag ska läsa den ikväll!" sa Sonja och tycktes glad enbart vid tanken. 

På hemvägen tog jag ett dopp i ett iskallt hav. Hade tagit på mig baddräkten hemma - under övriga kläder - och gick med långsamma steg nerför stegen mot vattnet .., andades  l u g n t  och det gick bra. Upp igen efter att ha doppat mig helt. Tänkte på ellem i Skellefteå som simmar omkring i 6-gradigt vatten! Obegripligt. Efteråt .., den där euforin. Måste dock komma ihåg att inhandla neoprenhandskar. Det tar evigheter för mina fingrar att återfå någon slags blodcirkulation!

I morgon - på eftermiddagen - ska jag skjutsa friherrinnan till ögonbottensmäntning i Falkenberg. Det är väl egentligen det enda som finns på den så kallade agendan. 

Och så ett kvällsfönster ...


... från Hedgrenskan i Trelleborg. 

(Köksbord och köksfönster .., skriver Kerstin). 

Tack! säger jag.

Om böcker ... 


I väntan på Ulf Lundells "Vardagar 4" som pv ska hämta från reserverade-hyllan på stadsbiblioteket i Halmstad, läser jag finländaren Kjell Westös  "Vådan av att vara Skrake". (I det här fallet är Skrake ett efternamn). Här en beskrivning av romanen. 

Kjell Westö var helt ny för mig som författare, men det blev en positiv överraskning. Det känns nästan som om jag har fått bli bekant med nya människor när han berättar om Werner, Mary, Leo, Bruno och tant Siru. 

Så här skriver han, t.ex:

"Onkel Leo hörde till en förfluten tid som ännu vidkändes det magiska, han hörde till en tid då människor reds av maror och trodde på Benämningarnas oerhörda kraft. Onkel Leo omskrev därför saker, när Siru blev sjuk sa han att hon bar på kräftan, inte att det var cancer.  -----  När jag var barn kunde det förefalla som Leo inte längre behövdes, inte i ett dynamiskt land som år för år segade sig allt närmare BNP-världstoppen. Dessutom hade Leo läst rymdprofeten George Adamski och var i några års tid övertygad om att intelligent liv vakade över oss på drygt åtta mils avstånd, strax ovanför stratosfären. Denna övertygelse stärkte inte hans aktier på arbetsmarknaden." 

Och så fortsätter det. På nästa sida, t.ex. så här: "Efter den gången körde Leo alltid till Råberga via Botby och längs gamla landsvägen. Han besökte oss ganska ofta, ibland kom han tillsammans med Siru, ibland kom han ensam. Både Werner och Vera älskade Leo, han och Werner kunde sitta och tala i timmar, de satt vid köksbordet och på farstutrappan och ute i den gistna gröna trädgårdsgungan, de drack öl och pratade, de talade om rymden och rymdfärderna och om allt det liv Leo påstod fanns där uppe, men de pratade också om böcker och om livet och om vardagliga ting som de optimala förhållandena för Silverfiske. En gång hade Bruno kommit hem från fronten och nederlaget och varit förvandlad till en Bortvänd. Jag tror Leo den gången sett sorgen i pojken Werners ögon, jag tror han omärkligt hade ställt sig på Brunos plats."

Jo, jag tycker att det är så vackert skrivet. Än en gång: tack Anna i Portugal - annannan -. 

Bilden visar en liten AP (annapanna) som ligger i sin säng hemma i Malå och läser om Långben och den sällsamma fisken. Hennes lilla tröja var rosafärgad med vita prickar, påslakanet grön-vitt-rutigt och på väggen en affisch med tusen detaljer som var helt underbar att ligga och titta på! Ibland tycker jag att lille Viggo påminner så mycket om sin faster. Vi läste massor med böcker och lånade ofta på biblioteket. Annorlunda blev det när ättapjötten anlände. Nej, han var verkligen inte alls lika intresserad av sagor som sina systrar.

Dagens fönster ...

Ja, nu ansluter även Arvidsjaur .., Guy förstås, med en fönsterfångst! 

Så här skriver Guy: "Fönster till järnvägsstationens utetoalett i Arvidsjaur. Ventilationsgallret till dörren är trasigt och delvis ersatt med ett metallgaller. Kanske någon bröt sig in. Nöden har som bekant ingen lag."

//Tack Guy! säger jag.

söndag 13 oktober 2024

Tvärstopp! 

Tänker mig en sväng till hallen, passerar köket och upptäcker hur solen  - på väg ned - lyser upp grannens höga kastanj, den där herr koltrast satt och flöjtade så underbart hela förra sommaren och låååångt in på hösten! 

Körsbärsträden är nästan helt avlövade, syrénerna har kvar sina blad.

Utan solstrålar mot träden är det inte ens en tiondel så vackert. Och ringblommorna matchar kastanjen.. Tänker att i veckan  m å s t e  vi klippa ner vindruvorna och röja i växthuset. 

Och uppe i slänten är det lika vackert. Var det i somras jag bad pv att ta ner lönnarna i höst .., tur att han inte hörsasmmade min önskan. Kom nu ihåg Elisabet: aldrig upprepa den önskningen!! Lönnarna och även asparna där längst uppe, måste vara kvar. 

För övrigt har vi Filmstudio just nu och tittar på filmen 71. Det handlar om kravallerna i Belfast 1971 och jag hyrde den på Triart.se - mest för att Thomas skulle få titta på en film med spänning - men detta är nog för våldsamt (läs:gastkramande) för mig. Lite senare: Så blev det också. 



här tyckte Aftonbladets recensent.

Söndag ...


På familjechatten kommer bilder från såväl Ekerö, Bunkeflostrand samt Malå. 

Den här visar fina Vickan som ligger hos matte - AP - på soffan och har det skönt. Vickan har sååå len päls, något som Sigge inte begåvats med. 

Detta att stryka med handen över en katt eller hund eller något annat husdjur .., vilken glädje det är. Så avstressande!

Det händer att Sigge sätter sig vid min sida och bara stirr-glor på sin matte och då vet man .., han önskar lite kli-på-huvudet eller under hakan, men absolut inte på magen och helst får jag inte röra tassarna heller, men svansen kan jag draaaa långsamt i och öronen tycker han om att jag pillrar lite i. 

Nu, när inte längre Harry finns, har Sigge övertagit Harrys bästa-plats i ena delen av hörnsoffan. Den är ner-legad, som en liten grop, perfekt för en katt att kura ihop sig i. 

Läser DN (vi har den fredag-söndag). Båda korsorden är avklarade, men söndagens knappt påbörjad. Går igenom dödsannonserna och häpnar över hur olika de är! Vanliga kors är i klar minoritet numera, nej, nu är det allt från liljekonvaljer, gullvivor, blåsippor, tulpaner, vitsippor, rosor, S-rosen .., till en resväska, en uppslagen bok, ett piano, flyttfåglar, solnedgångar, ett trumset, ett flygplan, ett lokomotiv, hjärtan i olika former, en skrivmaskin, en lastbil med kran, en skidåkare nerför en fjällsluttning ., samt ett par som dansar folkdans. Vad vill jag själv ha? Kanske ett öppet fönster som gjort mig glad. 

Bilden tog Maria igårkväll. Om man klickar upp den, ser man stjärnorna. 

Nu strålar solen ute ., pv bygger i uterummet .., och om en knappt en timme blir det lunch hos grannen Birgitta. Nu blir det tankeflykt, apropå Birgitta. Skickade igår bilder till min syster med samma namn; bilder som jag kopierat från Malåsidan och oj, vad det väckte många minnen hos henne! 

Där fanns en kvinna i samhället - Sally Wikström - som var så annorlunda. Hon var flärdfull på ett sätt som inte många andra kvinnor var, i alla fall inte i Malå. 

Så här skriver Birgitta i mejlet: "Ja, jag kommer ihåg Sally som tjusig - hon var inte som andra Malådamer utan var alltids så snygg i håret, välmejkad och när hon satt och sålde biljetter till bion kunde man se hennes händer med långa, fint målade naglar och fingrarna pryddes av vackra guldringar."

Det är sånt jag själv inte alls förknippar med henne, men däremot minns jag att denna Sally ofta åkte eller körde en cabriolet och håret fladdrade i vinden .., bara en sån sak!

Vi mejlpratar också om Tant Alfrida som förestod ett litet bageri eller konditori, det var väl maken Axel som bakade och på malåsidan vittnar många om dom goda bullarna med strösocker ovanpå och kolaremmar som låg i avlånga glasburkar med ett slags lock. Alfridas sondottter hette Gunilla och SOM jag avundades henne. En farmor som hade konditori och föräldrar med kiosk och barservering! Vilken lycka!

Over and out.

Dagens fönster ...


Tänk .., här kommer  fönster från Skellefteå .,  Tranemo .., från Karlstad Västerås och från Porto och vad kom idag, om inte några fönster fångade i Padova i Italien. (Padua på engelska). 

Detta var en av bilderna.

I Padova studerar nämligen Erik - barnbarn till Eva och hennes Ulf - som tänker sig en framtid inom skogsnäringen. 

Kanske var det hans mamma Maja som påminde honom om fönsterna, men det spelar i så fall ingen roll .., jag tycker ändå att det är så rart av honom att ta sig tid! 

Tack du rare Erik!

lördag 12 oktober 2024

Lördagmorgon i  landet Halland ...

Lite underligt är det ju ändå, att fastän man är pensionär så känns helgen som "extra-ledighet", men så känns det. Är som alltid först nere och frukostbrickorna är färdiga sedan kvällen innan och bara står och väntar .., ägg kokas .., och en jamande Sigge får mat. 

Läste igårkväll ut Ulf Lundells "Vardagar 2" som jag tycker är den helt klart bästa hittills. (Har läst Vardagar 2 och Vardagar 8 ..) och frånsett när han skriver om musik och olika grupper - det hoppar jag ofta över - tycker jag att han skriver såå bra. Så många reflektioner ., och i den här boken många minnen från hans uppväxt. Nu måste jag försöka stå ut och ta dem i rätt ordning. 

Tittar på Nyhetsmorgon. Elon Musk (vilken pajas!) tycks överlycklig över att få visa sitt stöd till Donald Trump och hoppar och skuttar på scenen och berättar hur fantastisk expresidenten är. I nyhetsstudion står Marcus Oskarsson och tar upp detta med att många tycker att det borde bli fred i Ukraina, men så är det ju detta med .., på vems villkor? Om delar av vårt land skulle ha invaderats/ockuperats av någon stormakt och så tycker övriga länder att "ja, ja, men ni i Sverige vill väl ha fred, då ni kan väl avstå Gotland, Skåne, Blekinge och Halland ....då får ni ju fred?"

Ja, så är det ju. Och som i fallet med Ukraina .., vem står därefter i tur om-utifall-att? Estland, Lettland, Litauen? 

Oj, oj, oj, vilket störtregn som nu kom över oss!! Som på bilden såg det ut igåreftermiddag när vi var inne i Halmstad. 

Klippning stod på agendan för mig och pv köpte virke till uterummet, det som ska bli ett vardagsrum. 

På instagram följer jag några amerikanska frisörer som mest tar hand om lockigt hår och där sägs att balsam är ett otyg för lockar. 

Likafullt använder min frisörska alltid balsam i mitt hår, med påföljd att det blir så glatt, så där så att läsglasögonen halkar av.

Stefan Löfven är gäst i tv-studion. Sympatisk människa, tycker jag. 

Och pv fasar redan nu för vad som komma skall på måndag. Då väntar ett besök hos tandhygienisten. Hu!

Dagens fönster ...



Så här skriver avsändaren, som kommer från Västerås: 

"Såg att annannan skickade ett arbetsrum, och då får du väl mitt också (dock inte hemma...)."

/// Anders/Rexxie

Det är minsann inte ofta det - numera - kommer fönster från Västmanland, så tack och bock! säger jag, Elisabet.

fredag 11 oktober 2024

Plötsligt får jag ett meddelande från Swedbank ...

Det kommer som ett väldigt oväntat sms och där står att mitt bankkort är spärrat och att ett nytt kort kommer att skickas till mig inom fem dagar. 

Jag fattar INGENTING. 

Kontrollerar för säkerhets skull utgångsdatumet, nej, det ligger ett helt år framåt. Då ringer jag till Swedbanks kundtjänst. Från att ha stått som nummer arton i kön, går det tämligen snabbt att hamna hos en ytterst sympatisk man med omisskännlig dialekt. Han sitter i Umeå. 

Och efter en stunds letande får jag veta att mitt kort har varit utsatt för ett bedrägeriförsök i USA. 

Så kan det alltså gå.

Dagen idag ....


Fredag idag. Lugnt och fridfullt. Sigge som jaaamar och vill ha kokt fisk och blir sur när jag ställer ner fatet med torrfoder. 

"Nä Sigge ., du har fått en omgång kalkonfrikassé redan, det blir ingen fisk förrän ikväll , du får tåla dig!" säger jag.  

Då hoppar han upp på soffan och lägger sig, faktiskt tittar han på tv; vill förstås veta vem som tilldelats årets Fredspris. 

Det blev en japansk organisation  "Nihon Hidankyo - för dess arbete för en kärnvapenfri värld" - och Svenska Freds representant i SVT:s studio hade inte långt till tårarna, av glädje, alltså. 

Från fredspriset till fågelmatning. 

När vi senast var på K-rauta köpte jag en ny fröbehållare. Den visade sig ha på gränsen till för små hål, så pv har vidgat några av dem, så nu blir det nog lite enklare för alla bevingade besökare - nötväckor, blåmesar, talgoxar och pilfinkar - att norpa sig solrosfrön. En ekorre har också varit där och jag har även rengjort fågelbadet och fyllt på med nytt vatten. Något bad i egentlig bemärkelse är det inte; allra mest ser jag fåglarna dricka vatten därifrån. 

För övrigt? 

Ringer dagligen till min äldsta syster och hon låter så glad var gång. "Tack som ringde, det är så roligt ..!" säger hon och alldeles varm i hjärtat blir jag. Jag tycker så oändligt mycket om henne, men det är så många ... "men". Detta att åldras är inte alldeles enkelt. Så många minnen som dyker upp från mammas tid i Ystad, sånt som jag paketerat och lagt i små fack i hjärnans arkiv. Nu tjoppar dom upp, dom där minnena. Och även oron. 


Ungefär så här ser det ut även idag, men solen tackade nyss för sig. 

Vi har suttit och bläddrat i nästa veckas reklamblad, ja, precis ., det är sådant som pensionärer kan ägna sig åt. Kaffe är på extrapris (om man nu kan kalla det extrapris, allt är som bekant relativt), 2 pkt Arvid Nordquists kaffe för 89:- .., perfekt, då blir det fyra paket för vår del, att fylla på förrådet. Bregott 500 gram ska också inhandlas. 

För övrigt hittade vi absolut ingenting. 

Och på tal om pensionärer .., vid ett besök på återvinningen i Haverdal, träffade jag i förrgår en av kunderna; en man som under lång tid behandlades för cancer i käken och han bar då som en slags ansiktsmask och jag tänkte att oj, ska han verkligen klara av detta ..? 

Det gjorde han! 

"Saknar du jobbet i affären ..?" frågade mannen och jag sa att nej, det gör jag inte, jo, lite ibland .., eller kanske mest att jag saknar kunderna, men den här känslan av att själv styra sin dag ., den är obeskrivlig! Mannen, som tidigare arbetat som rektor, menade att  j u s t  så  var det. Är det. Och helt  ärligt upplever jag själv den känslan dagligen.

Igårkväll ringde femåringen. 

Han låg då i sin säng och ville att jag skulle ta den där "ramsan" igen. Jag frågade om han var ensam, nä, pappa låg också intill och då kändes det aningen pinsamt att be en bön, så jag liksom snubblade på orden, men tog med detta att han inte skulle ha några mardrömmar och att alla i släkten skulle få vara friska och lite sånt. Ja, jag tog även med Sigge, farfar och Karins två hundar Lykke och Mila, faster Marias Charlie och Steven och Anna och Mickes två katter - Paddan och Vickan och inte att förglömma hästen Tristan, ja, Harry fick också vara med, var han nu håller hus.

Kvällen innan hade jag frågat hans mamma om allt detta var okej? Jodå, det var det. 

Så är det här i landet Halland. I alla fall just här.