Igår barmark ....

Idag vinter. 

Pv är ute och skottar snö, men enligt SMHI ska det börja regna senare under dagen. 

Vi får väl se vad det blir av detta.

Och upptäcker jag inte en liten fågel som sitter i eken och väntar på frukost ...?

Och i Malå var det - 28 grader nu på morgonen. "Inte en mygga i sikte!" skrev bildfångerskan, som var Maria.

 Dagens fönster ...

Baderskan i norr - ellem - har fångat tre vackra fönster i Sankt Olovs kyrka i Skellefteå. Det tackar jag verkligen för - tack, tack -! 

Och är det fler än jag själv som inte besökt kyrkan, så kan man ta en virtuell rundtur genom att klicka på den här länken. Så himla bra!

Lördag i ett gult hus på en kulle ...

Uppehållsväder, men rejält blåsigt. Spenat, - och getostfyllda piroger i ugnen, att njuta av i väntan på att potatisgratängen ska bli klar och även det som ska grillas. Mycket spring hit och dit. In och ut ur uterummet .., grunnar på huruvida Anne-Marie dricker rött vin (nej, det gör hon inte) .., och var har vi servetterna? 

Dekorerar bordet med små grankvistar. Ja, men så perfekt att julgranen ännu var på plats .., jag bara hämtade sekatören. I morgon hoppas jag att granen får komma ut och bli till lite skydd till småfåglarna. 

Den äldsta berättar om bister kyla i Malå, men aldrig att hon tycks upphöra över vyn över den nu istäckta Malån när hon vaknar. 

AP skriver på instagram att idag blir det besök i Uppsala domkyrka, där har hon aldrig tidigare varit och jag svarar att det har inte jag heller. 

Var det idag tro som sonen skulle bege sig till Hässleholm på barndop, eller var det möjligen i morgon?

Och Emma är lyrisk över besöket i Florens och lägger in instagrambilder - mest av mat - från besöket där, men även denna. 

Från min syster i Australien kommer ett mejl och hon berättar att det är 26 plusgrader men molnigt, men mest av allt berättar hon om det hemska som hänt utanför Stready Bay i södra Australien, där en 27-årig surfare blivit attackerad av en "White Pointer" - en haj, alltså - och är nu försvunnen, troligtvis dödad av denna haj. Senast det hände i samma område var 2023. Hu, så hemskt. Och stackars, stackars föräldrar till surfaren .., han var hemma på besök över jul och nyår och så händer detta. 

Så ringer friherrinnan. Hon har uppgivit fel adress till färdtjänstmannen, men missade bara med ett enda gatunummer, så det lär ordna sig. Vid 3-tiden är dom här. 

Tog tidigare idag en sväng till affären och möter där en kund utanför entrén. Vi har nog bara pratats vid så där vid kassan tidigare, men nu blir det ett längre prat. Hon berättar att hon gick i pension tidigare i höst, att hon i alla år har arbetat som lärare i svenska, men nu är det alltså ett annat liv som väntar, eller som tagit sin början. Född 1955. 

Möter ett annat betydligt äldre par och vi blir stående ute i foajén och småsurrar. Det är väl det jag saknar mest. Småpratet. 

Plockar ut pirogerna från ugnen, nu är det gratängens tur. Det doftar vitlök. Pv knåpar med DN:s lördagskorsord. 

Så är livet i ett gult hus på en kulle, en lördag i början av januari.>/div>

Dagens fönster ...

Bici & Baci hyr alltså ut vespor, elbilar, cyklar och ordnar vandringsturer. 

Ja, jag vet inte om jag hade vågat mig på att köra skoter i Rom, det var nog betydligt enklare att köra till Hemköp i Haverdal tur och retur.

Emma tog bilden. 

Vad ryska ungdomar i Sankt Petersburg tycker om sin president ....?

Det kan man få reda på här. 

Och hur fylld är jag inte av beundran över det mod somliga visar.

Närapå storm ...

Fredag. Tillbringar man torsdagkvällen med att i timmar titta på filmen "Forrest Gump", ja, då kan man känna sig aningen seg dagen därpå. 

Det finns onekligen filmer som sätter spår. Amelie från Montmartre gick direkt in i mitt hjärta och det berodde på hur finurligt ihopsatt filmen var. 

Dels ett helt ljuvligt foto (hela filmen går i grönt och rött ...) och vilken klippning! Dessutom var det var mycket i handlingen som var oväntat och så blev man ju så glad av den. Och musiken, inte att förglömma! 

Likadant, men på ett annat sätt, är det med Forrest Gump, regisserad av Robert Zemeckis efter en novell av Winston Groom. 

Här är det så påhittigt .., det är som att sätta sig i en tidsmaskin och det är så mänskligt och sorgligt och hjärtevärmande, allt på en gång. Dessutom fantastiska skådespelare .., Tom Hanks förstås, men även Sally Field som spelar hans tappert kämpande mamma.

Den filmen tittade vi på ända till slutet och  s o m  vi kämpade för att orka .., det var ju ideliga reklamavbrott - däribland Ikeas senaste som jag tycker är så bedrövligt usel -! (Kvinnan som tycker att det är så billigt när hon får kvittot och springer ut till en väntande bil där det sitter en man - är han hennes pappa, eller make eller ...., och jag undrar verkligen hur reklambyrån tänkte ...?)

Somnade genast och mina underliga drömmar fortsätter att segla runt i huvudet. Igår var jag i Malå och höll på att komma för sent till jobbet (var dessutom ute och promenerade med en hamiltonstövare) och nu på morgonen kände jag mig alldeles oriven inuti, men kommer inte ihåg drömmen. 

Tanken var att vi i eftermiddag skulle ha middag tillsammans med friherrinnan och A-M, men den förstnämnda hade inte kunnat sova natten mot idag, detta på grund av stormen, så vi tar det i morgon i stället. Det går lika bra.

Från min namne i Helgerum (tänk, om jag minns fel!) kom den här bilden för ett tag sedan. Nog är det väl fantastiskt vad en liten blomma kan betyda! Så fin! Tack Elisabet!

Dagens fönster ...

Icke allenast är det ellem  som tillhör de hurtigas skara, nej, här är en till - nämligen Turtlan -. 

Så här skriver hon: 

"Hej!

Håven är med. Fullt med folk här på gymmet idag. Januarieffekten?

Nu slut på pausen. Dags fortsätta på stepbrädan!"

Tack Annika, säger jag.

Och så ett kvällsfönster ...

.... från hedgrenskan i Trelleborg. Titta, så vackert! 

Tack Kerstin!

Ännu mera sevärt ...

Man kan ju undra vad som tagit åt SVT 2; det är det ena underbara programmet efter det andra och inget undantag idag, då jag råkade hamna i dokumentären "Vägen till ingenstans" och här blev jag sittande. 

Så här beskrivs programmet: "Det finns en märklig väg ute i vildmarken långt upp i norra Sverige. Den byggdes i mitten av 1950-talet och skulle gå från Kiruna till Norge. Man började med att förbinda fem små byar mitt på sträckan. Sedan avbröts arbetet och nu ligger en ensam vägstump på två mil utslängd i vildmarken. Under tre år följer filmaren Johan Palmgren det stillsamma men samtidigt händelserika livet i byarna längs vägen norr om Torneträsk."

Programmet finns på svt.play och kan ses t.om den 30/12 2026 och kan - tyvärr - endast ses i Sverige. 

Här en länk, om någon vill följa med i ett inte alldeles vanligt sätt att leva. 

Och vilka underbara människor!

Här kan man få veta lite mera om filmaren Johan Palmgren. Jysses, så produktiv den mannen varit!

Stort tack till SVT 2 och den som köpt in filmen.

Här och nu ... 

Foto: Anders E. 

Andra januari. Svea har namnsdag. Vi hade en granne i Malå som hette Svea. Gift med Holger. I deras hall, i en vacker porslinsskål med lock på, hade hon alltid karameller, typ Marianne, men ändå inte. Mindre, lite glansigare. 

Intill skålen stod säkert tiotalet små porslinskatter. Svea och Holger hade - mig veterligt - inga barn. Ibland hyrde de ut ett av sovrummen och en som bodde där var Helge. 

Helge rökte John Silver utan filter och brukade, när pappa åkt tidigt till skogs för att jaga hare, smyga in i vår källare och "låna" några flaskor med pilsner. Minns jag rätt körde han även ut färskt bröd från Lundgrens bageri och han hade en svart Wolksvagen. Det var då det. 

Idag lär solen ska visa sig.

Dagens fönster ...

Så underbart roligt när man lyckas locka ens barnbarn till att fånga fönster! 

Det var Emma, nu på besök i Italien (Rom och Florens) som tog fram fönsterhåven. Ni kan tro att jag blev glad.

Tillsammans med pojkvännen Fabian (fotbollstränare och fotbollsnörd ,-) och lillebror (som inte är liten längre) ska sällskapet se Roma - Lazio (fotbollsderby) och någon match i Florens också, om jag förstod det hela rätt. 

Här är menyn till pizzerian, om ni har vägarna förbi just här. 

Tack Emma!

Bilder från idag, hemifrån ....

 Norrsken minns jag ofta från åren i Malå, men upplevde jag dem så här vackra?

Och en bild från Ringvägen, även det hemma. I huset till höger på bilden växte jag upp och det blev även mitt hem från året när jag var tjugofyra fyllda, tills vi - femton år senare - flyttade till Skåne.

Då, var huset helt grått (byggt i betong) och något garage fanns inte i min barndom, det byggde Tommy. 

Maria var det som tog bilderna. Tack!

Årets första fönster ...

Nyårsaftonen tillbringades - åtminstone delvis - hos friherrinnan och Anne-Marie i Steninge. 

Lite som knytkalas var det (alltid så praktiskt) och såväl lättsamt som trivsamt. 

Lena bjöd på underbart god torskrygg (så mjäll och fin!) och till dessert pannacotta med hjortronmylta. (Själv hade jag gjort små piroger fyllda med spenat/getost/vitlök/sambal oelek, hackade valnötter och sesamfrön utanpå).

På en skänk i vardagsrummet står en rejält stor julkyrka, helt gjord i kartong och den kyrkan har hållit ihop hur länge som helst; i alla fall i sextio år, berättade friherrinnan. 

Den är gjord av hennes så älskade morfar Karl, plus en kusin (till F) och är ihoplimmad av mjöl/vatten. Nu håller den på att krackelera lite, men jag förstår att den är älskad .., den är såå fin i all sin enkelhet. 

Vad gjorde vi? Slog runt? Nej. 

Vi pratade om Anne-Maries uppväxt och härstamning från Lovisa i sydvästra Finland, men hur hon senare kom till Kungsbacka och ännu senare i livet till Luxemburg där hon bodde med sin schackspelande make. 

Att Gott Nytt År på finska heter "Onnellista uutta vuotta" elller "Hyvää uutta voutta!", ja, men det är ju bra att kunna.

Det var lite om gårdagkvällen det. Körde hem i regn och rusk (rusk = förfärlig blåst!) och pv tittade på hockey och själv gick jag i säng, lyssnade till domkyrkoklockornas ringande i vårt land och tänkte att den från Luleå hade sååå vacker klang och det var INTE bara för att den var norrifrån!

Tillbakablick 2024 ..., juli - december.

Juli. 

Den här månaden inleds med en seglats från Limhamn i Skåne, till Ven på Själland. Ven ligger på andra sidan sundet, mellan Helsingborg och Landskrona och själva seglatsen tar fem timmar. (Mest motorkörning, då där inte var någon vind). 

Ven är som paradiset! 

Och femåringen tycker kanske att det är lite läskigt och kan man verkligen vara säker på att där inte är några hajar i havet?

Här är det bad på gång. Först i är farmor.

Dagen därpå, den 2:a juli, kommer Anders, Maja och minstingen och hämtar upp sonen och vi hurrar för pappan som just då fyller 38 år! Hurra, hurra!

Själva seglar vi norrut - hemåt - men blir inblåsta flera dagar i Höganäs. 

En dag tar jag buss-tåg-buss hem till Stensjö, ser till huset, vattnar i växthuset, gosar med Sigge, övernattar i min egen sköna säng och vänder åter till båten dagen därpå. 

Här, i Steninge, i väntan på buss nr 350 som ska ta mig till Halmstad och därefter vidare med tåg/buss till Höganäs, till pv och båten.

Äldsta dottern som efter trettio år i landet Uppland återvänt till Malå, skickar bilder på familjechatten. 

Den här, t.ex. 

Soliga dagar blir det bad i Skallkroken. Hilda, Martin och Edvin (och Martins hund Otto) kommer ut och gör oss sällskap och stor glädje blir det när Edvin upptäcker sin bästa-kamrat-från-förskolan, John-Charlie, som också är där. 

På bilden är det Martin som tar siesta på solvarma brädor.

Den här månaden spelar AIK match mot Halmstad och då får vi underbart besök av barnbarnet Emil och hans sex kompisar! 

I det som en gång var Hildas rum sover tre av de unga männen, i mitt sovrum ligger två andra herrar och i gästrummet (det vi kallar Gunnars Rum) har de två flickorna installerat sig.

Själva ligger vi där det finns plats. Pv i "Peters rum" och jag själv på soffan Ektorp. 

Det blir helt underbara dagar och jag är så tacksam att ungdomarna vill komma på besök! Det här var andra året och skaran har då utökats med det dubbla.

Lunch och middag äter vi ute i det fria. Det känns ungefär som om vi driver ett B&B och jag tänker att detta är livet på en .., just det: pinne!

Augusti. I min stora kalender är det inte många noteringar från augusti. 

Den äldsta fyller femtiotvå år i början av månaden och dagen därpå är det kalas för släktens minsting - han blir 2 år - och vet inte till sig av glädje när det är kalas och vi sjunger för honom.

På väg hem efter minstingens kalas, upptäcker pv en massa missade samtal på sin mobil. Det visar sig att hans bror Ulf drabbats av en stroke och ligger på sjukhuset i Lund. 

Den 18:e augusti har Vägföreningen årsmöte och pv tackar för sig som ordförande. 

Och så blir det en seglats till Torekov, där det nu på sensommaren råder lugn och ro. 

September. 

Då säger vi farväl till min syster som ska återvända till Australien. Vi vet redan nu att detta är sista gången vi ses. 

"Nej, jag orkar inte med en så lång flygresa ännu en gång, det klarar inte ryggen!" förklarar hon.

I september fyller Pv 69 år, min äldsta syster blir samma dag 83 och exet fyller 72.

Andra veckan i september blir det Kreta för vår del. Vi blir tio personer allt som allt; sonen med familj, den äldsta, AP och Micke, mina barns pappa och så vi själva. Vi bor alla på samma hotell och gör olika saker på dagarna, men ååå, så roligt detta är! 

Varannan natt frågar 5-åringen om han får sova mellan pv och mig själv. Såklart att det får han!

I slutet av september är  det dags att ta av masten på somliga båtar i Skallkrokn, däribland vår. 

Man hjälps åt. Här är det pv och Björn som är i farten. 

I september hinner vi även med ett besök över dagen till Helsingör, på Själland. Vi beställer in mat på en restaurang vid stadens torg och blir grymt besvikna. Nej, detta var ingen höjdare.

Oktober.

Då får vi veta vem som tilldelats årets fredspris, nämligen den japanska organisationen "Nihon Hidankyo", för dess arbete för en kärnvapenfri värld. Ett bra val, tycker vi.

Och här berättar pv att Arvid Nordquists kaffe är på extrapris - köp 2 pkt för 89 kronor - och han tycks väldigt nöjd med den saken.

Sigge sover gott. 

Och i oktober har vi rara grannarna Birgitta och Annelie på besök .., tidigare i sommar åt vi surströmming - samma gäng - men då även med Ecke, Britt och sonen Jonas.

Och friherrinnan och A-M gjorde oss också den äran i uterummet.

Undrar någon vad alla siffror betyder, så är det mitt blodtryck som kollas var morgon. 

Eller: kollades. Inte nu längre.

I den här månaden begravs pv:s fine ungdomskompis (tillika seglarkamrat) Magnus, som drabbats av cancer och nu slutat sina dagar. Begravningen blir i Lund och det är förfärligt sorgligt.

Och vi bjöds på lunch hos grannen Birgitta och den 26:e - en lördag - får vi vårt sjunde covid-vaccin, den här gången på distriktsmottagningen i Harplinge.

November. Då kommer den här bilden susande genom rymden och det är ellem i Skellefteå som tar sig en simtur i Falkträsket. Å, denna friskus! Denna hurtiga kvinna!

På familjechatten får jag ett meddelande från sonen; han som ibland brukar skoja om åldrande föräldrar som ofta upprepar sina historier. Jag ler så häääär mycket när jag läser texten.

Och från flitigaste fönsterfångerskan - madamen i Porto - kommer den här bilden. Tack till alla som bidragit med fönsterbidrag! Ni är underbara!

December. I början av december besöker vi Malå och äldsta dottern och de två hundarna. Jag, som varit måttligt sugen på att åka upp i november/december .., översköljs till min förvåning av glädje över att vara hemma och människor man möter är så underbart vänliga och rara! Här är några av dem fångade på bild! Tack Maria och tack alla malåbor som värmde hjärtat nåt så omåttligt! 

Mera december. Trots att julkorten nog för en tynande tillvaro, kommer det många rara hälsningar i december! Jag anar att det nog är sista gången det är på det viset. En av julhälsningarna är denna och som vi ler när vi läser texten! Den är till Sigge.

Detta var året 2024. Ett fint år. 

Så önskar jag den som tittar in här ett riktigt Gott Slut och ett Gott Nytt År!

Dagens fönster ...

På väg till släkten i Linköping passade Turtlan och hennes M på att ta lunch på Lekhyttans restaurang eller .., ja, vi säger så. Här finns en länk, så om någon kör längs E18 och blir våldsamt sugen på något gott, så vet ni var ni kan svänga av från vägen. 

Tack Turtlan! säger jag.

Tillbakablick 2024, januari - juni.

Januari. 

Då tar pojkarnas farmor - som är jag - skuttet in i sjuttioårshagen och detta firas i landet Uppland, på Ekerö. (Egentligen Färingsö, men jag har skrivit det förstnämnda i hur många år som helst, så jag fortsätter väl). 

På bilden är AP och han som har några månader kvar till 5-årsdagen ute och har roligt i snön. 

Där innanför, i vardagsrummet, står minstingen och tittar ut. Varje gång jag ser bilden blir jag varm i hjärtat.

(Kolla pekfingret ....). 

Februari. 

Köper ett häfte frimärken designade av Anna Handell. Så söta så jag nästan dånar!

Mars. 

Den sjätte mars tar vi farväl av Harry. På bilden är han bara en tonårig valp. Det finns inte ord för mycket jag ska komma att sakna Harry. I månader tycker jag att tillvaron tappat innehåll .., och i slutet av april när vi sjösätter båten, börjar jag gråta så snart jag kommit ombord. H u r  ska våra seglatser bli utan denna min kojkompis? 

Mera mars. Som vanligt åker pv Vasaloppet ., det är tungt och eländigt och han säger att det inte kändes  direkt kul, men väldigt segt. Den 18:e ser jag sädesärlan och den 27:e hör jag gransångaren, den inte alltid så populäre .., och på hustaket sitter herr stare och flöjtar. Tranorna flyger trumpetande högt ovanför oss och vi har Eva och Ulf på middag.

April. 

Den andra veckan i april tar vi färja från Karlshamn i Blekinge till Klaipeda i Litauen. Därifrån buss i 4 timmar till huvudstaden Vilnius. 

Vi bor på hotell Rinno och trivs bra och det blir en hel del promenerande och en dag upptäcker vi mängder med poliser och vakter - det visar sig då att Ukrainas president Zelensky är på besök - därav bevakningen. 

Tycker så mycket om dessa stadsresor som vi gjort de senaste åren .., Berlin, Gdansk, Riga och Vilnius. Återstår Tallin. 

Vänliga människor överallt.

I slutet av april får vi finfrämmande från landet Värmland - nämligen Turtlan och hennes M -. 

Det blir övernattning och besök i Skallkroken där masterna ska på plats och en lunch på Haverdals golfkrog hinns också med. 

Maj. 

Då kör vi till Ekerö för att fira Anna som fyller 48 år. En av dagarna tar hon och pv var sin cykel och ger sig ut på cykeltur - modell mountain-bike -. Så här såg det ut när dom skulle ge sig av. 

Vi går även ut och kalasar på middag tillsammans med Anna Emma och Emil och vi fick en guidad tur på A:s arbetsplats, så totalt helt olik våra egna. Och jag bakar stor tårta till födelsedagsbarnet och hennes stallvänner. Rara och fina allesammans.

Mera maj. 

På väg tillbaka till landet Halland tar vi rast någonstans halvvägs. Kaffe i termos .., några mackor. 

Jag upptäcker blommande hägg och norpar mig en kvist och hela vägen hem ligger den lilla kvisten på bilens instrumenbräda. 

Juni. 

Då är det gymnasieträff i Ljungby för pv och direkt efteråt, på måndagen, har han hamnvärdskapet en hel vecka framåt. 

Att vara hamnvärd är nånting han tycker om ., ja, som en liten tomtenisse som går där och hjälper nytillkomna, såväl båtfolk som husbilsgäster. 

I juni får vi även besök av småttingarna och deras pappa. En natt bara, men oj, så roligt. 

En natt blir ju två dagar och mycket kel med Sigge hinns med. 

Nu blir det paus här, för det mesta tjorvar sig. Forts i nästa nr ., som det heter i tidningsromaner.

Dagens fönster ...

I somras, på väg hem från Torekov, passerar vi Vingaskär och jag tycker så mycket om den lilla fyren på toppen av skäret. När vi var  n ä s t a n  hemma, med Skallkroken inom synhåll, blåser det upp något förfärligt och båten gungar och har sig och när vi kommer in i hamnen, visar det sig vara Skallkrokens Dag och där är mängder med besökare och Sjöräddningen visar upp sig och vi lägger till och allt går bra. Men  j u s t   så snabbt kan vädret förändras alltså.

Och sevärt ...

Efter all skidåkning i Tour de Ski, snavar vi över det här programmet, som verkligen var intressant. Det är en dansk produktion med dom här två människorna som reser runt lite varstans och avsnittet vi tittade på idag, handlade om Montreal och hade underrubriken "Franska frestelser". Så himla intressant och trivsamt! 

Det är dokumentärer förstås och "programledarna" är - som så ofta annars i dansk produktion - naturliga och chosefria. 

I Montreal hölls en Världsutställning 1967 och min mamma köpte biljett och tog sig dit och vi bara gapade. Varför just till en Världsutställning? Ja, varför inte. Ett vykort eller två kom därifrån - när hon redan var hemma - och efter besöket i Montreal, ja, då hon tog buss till New York. Sex timmar tog resan och så blev hon kvar i New York några dagar (osäkert hur många) och tyckte att detta var ju en underbar stad att besöka! 

Av dokumentären (finns hos SVT-play) att döma ser Montreal ut att vara en trivsam stad, men det är femtiosju år sedan mamma var där, så det kanske var helt annorlunda då.

Hörvärt ....

Somnar ofta till P1. Ljuset är avslaget på mobilen, ljudet lågt. Vid 3-tiden vaknade jag ., det var som om hjärnan tagit in något viktigt att lyssna på och det var det sannerligen. 

Denne Alexander Mahmoud .., vilken journalist! 

Vilka livsöden han berättade om!

Så här beskriver han sitt Vinterprat. 

"Mitt Vinter skrev jag på ett pickupflak i nordöstra Thailand. Det handlar om migration och journalistik men framför allt om blåbär."

Dagens fönster ...

I morgon är det INTE nyårsafton, men väl på tisdag ,-) och på fredag kanske solen visar sig här i landet Halland. Kanske.

Så länge ser jag fram emot detta.