Levnadsintyg ...

Från min syster i Australien kommer ett mejl där hon berättar att hon fått brev från Pensionsmyndigheten i Sverige som informerar att hennes pension i januari kommer att hållas inne och hon förstod inte varför. Jo, där stod något om skatter och avgifter som skulle kollas upp. 

Igårkväll tänkte jag att .., jag ska kontakta dem och fråga - rent allmänt - vad som kan ha orsakat detta, men ringde först min syster nu på morgonen. 

Jo, pensionen hade nu kommit och problemet var att hennes levnadsintyg inte kommit dem till del och därför hölls pengarna inne. 

Ja, men det var ju en annan femma! Så bra! (Det KAN ju också vara så att min syster glömt att skicka in intyget, men det har hon inte gjort, säger hon .-).

Birgitta berättade då att hon inte fått någon intygsblankett, men den kom raskt från Sverige och så fick hon gå till någon myndighet eller var hon nu går, där någon människa intygar att hon verkligen är i livet. Detta görs med jämna mellanrum.

Måhända har reglerna skärpts efter allt fusk med pensioner som sänts till mormödrar/farmödrar vilka varit döda sedan länge, men då detta inte meddelats pensionsmyndigheten som pytsat in pengar på den dödas konto i många, många år. 

Bra med rejäla kontroller, tycker jag.

Dagens fönster ...

För många år sedan kom dessa vackra fönster susande genom rymden (eller möjligen i någon kabel) och hamnade här i det gula huset. Det var f.d. "Tankevågor", före detta "Londongirl" - Lisbeth - som hade besökt den lilla butiken i skärgården och då passade på att ta fram håven. 

Titta, så fint! Dels utsikten förstås .., men också det lilla bordet med kaffetermos och en fin röd pinnstol som så perfekt matchar ketchupflaskorna på en av hyllorna! Och solljuset, förstås. 

Det får mig att tänka på segling. Jag följer en man från Stockholm som, i slutet av sommaren, kastat loss och tänker sig att vara borta i sju år. S j u  år! Efter att ha bunkrat upp och förberett sig noga och legat på svaj på någon kanarisk ö, har han - tillsammans med två nyfunna vänner - tagit sikte på Kap Verde, för att därefter ge sig ut över Atlanten. 

På den kanariska ön låg även ett par från Australien (vilka kom att umgås flitigt med den svenske mannen) som gör samma resa, men med en katamaran. Det äkta paret fick även dom sällskap av två vänner och tur var nog det, ty halvvägs till Kap Verde tackade autopiloten för sig och det nyinköpta seglet (jättestort) hamnade i havet och det behövdes fyra man för att baxa upp det på båten igen. 

Nej .., aldrig någon sådan resa för min del och det har heller inte funnits på kartan.

Idag ...

Just så här har det varit idag. Soligt. Och frökapslar är ju så vackra, även om den här hade tippat omkull och dinglade mot marken. 

Skidskytteglädje (för att inte säga eufori!) från Obersdorf i Tyskland och det var inte långt ifrån att jag började gråta av ..., ja, lika mycket glädje som lättnad! 

Ä n t l i g e n!

Innan dess körde jag till affären och på väg dit ringde jag friherrinnan och frågade om hon ville ha något handlat. Det ville hon. 

Svängde så förbi med hennes varor och fick med mig nybakat bröd hem. Nåt så vanvettigt gott till kaffet! Tack Lena!

Dagens fönster ...

.... syns på väggen nedanför den så innerligt älskade väggklockan, den som inropades på Hebergs auktioner för en billig summa, 250 kronor, om jag minns rätt. 

Slagverket dras aldrig upp; man blir så stressad av att lyssna till slagen som är i raketfart.

Detta att solljuset tar sig in i vardagsrummet eller köket .., det är en sån ljuvlig känsla! Man får hopp. 

Stor glädje också över sidensvansen som kom flygande från Värmland och flugsnapparen som tog sig hit från Hemmingen i Västerbotten!  

Närmast klockan skymtar Herr och Fru Prickigt djur .., och på kudden ligger den så kära kalendern. 

Och så här såg det ut i Malå på morgonen. Utsikten från sjukstugan ner mot ån. Snöhögarna växer. Maria tog bilden.

Lördag .... 

Så här ser det ut idag, här i landet Halland. Iiiiiisande vind, men bara någon enstaka minusgrad. I det röda huset bor en driven kvinna som arbetat på någon oljeplattform utanför Norge, nu har hon - såvitt jag vet - fått arbete längre norrut. Det är sannerligen inte ofta vi ses och jag känner inte alltid igen henne, vilket känns förfärligt pinsamt. 

Dessa två hus, plus pv:s, var arbetarbostäder till Stora Stensjö, lika små alltså som det röda, men såväl familjen Bengtsson (Birgitta och hennes sedan ett par år avlidne make Bengt-Åke) som pv, ja, har byggt ut och förändrat en hel del. 

I det ljusblå huset bor alltså Birgitta. Vår, sommar och höst tillbringar hon den allra mesta tiden här i Stensjö och hon är så otroligt ambitiös med tomten .., alltid så energisk. Det bästa med Birgitta är att hon kan komma och bara knacka på och slår sig då ner för en kopp kaffe - utan att man behöver krusa så mycket.

Birgitta är mästerlig när det gäller att bjuda gott. Titta bara på dessa små läckerheter, så fint och lockande!

Fortsätter man att promenera och passerar Birgittas hus, finns där en modern 1-plansvilla där det är nya ägare. Barnfamiljen som tog över efter Arne och Ingegerd - dom som en gång byggde huset, för övrigt helt handikappanpassat - flyttade in till Halmstad för att få närmare  till allt ., jobb och förskolor etc. 

Det här huset tycker jag är helt malplacerat, det stämmer inte alls med övriga, men det är jag det. Men ni ska veta .., hur underbara det unga paret var som nu flyttat .., sååå många gånger dom hjälpte Birgitta utan att hon bett om det!

Efter det huset kommer ett stooort hus beläget i en ganska brant nerförsbacke och där bor Milos med sin fru Jeanette. Milos kommer från Grekland och ofta ser man denne storväxte man träna (han springer framåtlutad och jag är så orolig att han ska falla ihop!) inför något maratonlopp. 

Sommartid vimlar det av stora krukor fyllda med blomster på deras tomt .., det är sååå fint! Bilden togs nog innan huset såldes till just dessa ägare, nu är det så ombonat och grönt och det är buskar, träd, klematis, ja, jag ska ta en bild närmare sommaren. 

Kustvägen går där bakom ..., två mil till Falkenberg och tolv till Göteborg.

Till vänster om det röda huset (första bilden), men en liten väg över bäcken mellan dem, kommer Ecke och Britts sommarhus (ägs numera av den yngre sonen) och sen är det tomt fram tills parkeringen vid havet.

Nu vet ni det. Hoppas att intresseföreningen noterat detta viktiga.

Dagens fönster ...

Jaha, ja .., ett fönster som jag kunde skugga och det tyckte jag (tycker ännu) var så himla fint, men i nuvarande redigeringsprogram går det tyvärr inte. 

Det var Guy som tog bilden under ett besök i Lissabon och säkerligen var det han som ramat in bilden så fint. Året var 2009.

Då kallade han sig Jom Manilat. 

Återigen tack, Guy!

Innan läggdags ...

Tittar på nyheterna och känner fasa när bilder visas från de alldeles förfärliga bränderna i Californien. Bränder och översvämningar .., så ångestfyllt att uppleva något sådant! 

Men tv-kändisen Anna Anka intervjuas i Aktuellt och tycker att guvernören borde ha löst det hela bättre. Ja, det är nog lätt att säga det .., men när det inte finns vatten tillräckligt och med såna starka och heta vindar och gräs som är torrt som fnöske .., då vill det nog mycket till för att lösa det hela på ett snabbt sätt. 

Bra på att vittna om eländet är däremot - ja, enligt mitt sätt att se det - kvinnan som talar med finsk brytning och heter Peppe. Rapp och tydlig är hon. 

Arma människor. Det hela påminner om Hiroshima efter atombomben. Och många lär ha oförsäkrade villor och hur många djur och människor ska ha omkommit innan detta är över ...?

Ps. Men det finns sådant man kan bli glad av också. President Jimmy Carters barnbarn Jason, t.ex, som  under begravningen idag höll ett sådant hjärtevärmande tal där han livfullt berättade om sin farfar. Så underbart! Ds.

Dagens fönster ...

Vilket underbart fönster - med en hund som sitter där nere i hörnet .., och en tekanna med kopp står på bordet ..., och enkla men vackra dekorationer i fönstret! 

Det var annannan som hade håven med sig och det tackar jag för!

En källa till glädje ....

... är verkligen boken "Jag heter Serudia!" med undertexten "En bok om folk som inte heter som andra."

Författare är Christina Falkengård och på bokens baksida kan man läsa följande:

"Ingenstans har föräldrar varit mer fantasifulla och fördomsfria när de gett sina barn namn, än i det inre av Västerbotten. De hade många barn och lite pengar. Det enda de kunde skicka med sina ungar var stiliga namn. De var varken statare eller torpare, det fanns ingen överhet som kunde bromsa och präster gick att kringgå ...". 

Som jag tycker om den boken. Så ofattbart många levnadsöden (och krumeluriga namn!) som författaren upptäckt, där hon letat i olika register och förteckningar. "Statistik och värdelöst vetande kompletterar", avslutar baksidans text. Igår låg jag nog i timmar och läste om olika människor vilka tilldelats de mest fantasifulla namn, ja, tänk bara .., Brita Tenola Andersson i Norsjö .., eller Verda Tillvia Johanna Holmberg, även hon född i Norsjö .., eller Binni Naftalia Damaris Lundström, född Eriksson i Blattnicksele/Sorsele 1924. 

Det är om den sistnämnda bilden här ovanför berättar. 

Och här en man som - efter visst besvär - fick namnet Perto. 

Om ett borttappat bindestreck berättar denne Perto, han som ville bo kvar i Flakaträsk.

Dagens fönster ...

I förrgår snö och våldsam blåst. 

Igår uppehållsväder - några minuters solsken - och på gränsen till orkan på vissa ställen i längs kusten. 

Idag hällregn och slask. Och blåst.

Allt detta bryr sig doftrankan föga om .., den skjuter skott till höger och vänster. 

Och den elektriska ljusstaken, den får stå kvar i fönstret .., jag tycker så mycket om den.

Onsdag ...

Då knackar det på dörren och där ute står den alltid så rara grannen Birgitta, hon som nu är på tillfällig visit i huset. Men där är kallt, endast tretton grader i syrummet och nej, hon ångrar sig .., säger att hon tittar in här i stället och därefter åker hon in till stan igen. 

Så blir det en stunds småprat i vardagsrummet (eld i kaminen ...), mest om hur jul och nyår varit och hon berättar om nyårsfirandet i Landskrona, då, när halva styrkan av gästerna drabbades av vinterkräksjuka.

Och det blir tal om Thailand och hon råkar nämna Koh Lanta och plötsligt hajar jag till! Koh Lanta! Ja, men det var ju där vi var för tjugo år sedan .., flyg från Bangkok till Krabi och så ut till Koh Lanta och en dubbelsäng hård som betong och Anders som brände sig på mopedens avgasrör .., fick en ful brännblåsa och kvinnan som drev restaurangen hämtade aloe-vera-blad och täckte såret och allt blev bra.

Vi pratar också om Trump och hans utspel angående såväl Grönland, Canada som Panamakanalen och i ett inlägg på instagram ber en amerikansk man om ursäkt för den nyss valde presidenten och vittnar om den skam han känner inför övriga världen.

För övrigt har pv fått extrajobb i Getinge, i morgon och på fredag. I vanliga fall brukar han knorra över bristande information om de ämnen han ska hålla när det är inhopp, men se idag, då kom flera sidor till hans mejl med just information om lektionerna och den läraren (en kvinna), hon var sannerligen ambitiös och tänkte på vikarien!

Bilden med Nelly har inget att göra med texten. Tänk, när jag tittar på den, minns jag  e x a k t  hur det kändes att dra med fingrarna där bakom hennes lena öron.

Dagens fönster ...

Nu var det väldigt nära att jag skrev "måndagsfönstret", särskilt som det är första vardagen just den här veckan. 

Nåja, det ordnade sig. 

Tänk .., igår ett decimetertjockt snötäcke över hela Stensjö .., och idag gröna gräsmattor!

U n d e r b a r t!

Kort och koncist ....

Ja, så kan man också göra. Kärnfullt, tycker jag. Och här kan man få veta bakgrunden till det hela.

Tittade ikväll in på Norrans sida för dödsannonser och upptäckte att en kvinna hemma - född 1958 - inte längre är i livet. 

Den kvinnan var gift med en f.d klasskamrat till mig. I dödsannonsen fanns ett citat av henne, som löd så här: "Hä är ju enkelt. Hä är ju bara å göra."  Jag tänkte att det var nog typiskt för henne .., hon var handlingskraftig.

Hennes pappa Georg kom ofta hem till oss och satt vid köksbordet hos pappa och pratade jakt. Georg var stor och ganska bullrig, men på ett härligt sätt. En gång hade mamma gjort en ostsufflé och bjudit dem på och detta var nog första gången Georg åt något sådant. Det blev väl kanske ingen större succé, men till sist sa Georg: "Men hä va i alla fall för jävligt god gelé!" Ja, hon hade tydligen lite gelé till.

Dagens fönster ...

... fångades av hedgrenskan i Trelleborg. 

Så här skriver hon: "Ett eftermiddagsfönster. Planschen inköpt på Ordrupgaard och konstnärens namn är Auguste Rodin."

Tack Kerstin!

Så här såg herr Rodin ut. 

Att denne Auguste Rodin även var målare/konstnär, hade jag noll koll på. För mig var hans namn enbart synonymt med hans skulptur "Tänkaren". 

Jo, så är det .., det är minsann mycket man inte vet här i världen.

Igår barmark ....

Idag vinter. 

Pv är ute och skottar snö, men enligt SMHI ska det börja regna senare under dagen. 

Vi får väl se vad det blir av detta.

Och upptäcker jag inte en liten fågel som sitter i eken och väntar på frukost ...?

Och i Malå var det - 28 grader nu på morgonen. "Inte en mygga i sikte!" skrev bildfångerskan, som var Maria.

 Dagens fönster ...

Baderskan i norr - ellem - har fångat tre vackra fönster i Sankt Olovs kyrka i Skellefteå. Det tackar jag verkligen för - tack, tack -! 

Och är det fler än jag själv som inte besökt kyrkan, så kan man ta en virtuell rundtur genom att klicka på den här länken. Så himla bra!

Lördag i ett gult hus på en kulle ...

Uppehållsväder, men rejält blåsigt. Spenat, - och getostfyllda piroger i ugnen, att njuta av i väntan på att potatisgratängen ska bli klar och även det som ska grillas. Mycket spring hit och dit. In och ut ur uterummet .., grunnar på huruvida Anne-Marie dricker rött vin (nej, det gör hon inte) .., och var har vi servetterna? 

Dekorerar bordet med små grankvistar. Ja, men så perfekt att julgranen ännu var på plats .., jag bara hämtade sekatören. I morgon hoppas jag att granen får komma ut och bli till lite skydd till småfåglarna. 

Den äldsta berättar om bister kyla i Malå, men aldrig att hon tycks upphöra över vyn över den nu istäckta Malån när hon vaknar. 

AP skriver på instagram att idag blir det besök i Uppsala domkyrka, där har hon aldrig tidigare varit och jag svarar att det har inte jag heller. 

Var det idag tro som sonen skulle bege sig till Hässleholm på barndop, eller var det möjligen i morgon?

Och Emma är lyrisk över besöket i Florens och lägger in instagrambilder - mest av mat - från besöket där, men även denna. 

Från min syster i Australien kommer ett mejl och hon berättar att det är 26 plusgrader men molnigt, men mest av allt berättar hon om det hemska som hänt utanför Stready Bay i södra Australien, där en 27-årig surfare blivit attackerad av en "White Pointer" - en haj, alltså - och är nu försvunnen, troligtvis dödad av denna haj. Senast det hände i samma område var 2023. Hu, så hemskt. Och stackars, stackars föräldrar till surfaren .., han var hemma på besök över jul och nyår och så händer detta. 

Så ringer friherrinnan. Hon har uppgivit fel adress till färdtjänstmannen, men missade bara med ett enda gatunummer, så det lär ordna sig. Vid 3-tiden är dom här. 

Tog tidigare idag en sväng till affären och möter där en kund utanför entrén. Vi har nog bara pratats vid så där vid kassan tidigare, men nu blir det ett längre prat. Hon berättar att hon gick i pension tidigare i höst, att hon i alla år har arbetat som lärare i svenska, men nu är det alltså ett annat liv som väntar, eller som tagit sin början. Född 1955. 

Möter ett annat betydligt äldre par och vi blir stående ute i foajén och småsurrar. Det är väl det jag saknar mest. Småpratet. 

Plockar ut pirogerna från ugnen, nu är det gratängens tur. Det doftar vitlök. Pv knåpar med DN:s lördagskorsord. 

Så är livet i ett gult hus på en kulle, en lördag i början av januari.>/div>

Dagens fönster ...

Bici & Baci hyr alltså ut vespor, elbilar, cyklar och ordnar vandringsturer. 

Ja, jag vet inte om jag hade vågat mig på att köra skoter i Rom, det var nog betydligt enklare att köra till Hemköp i Haverdal tur och retur.

Emma tog bilden. 

Vad ryska ungdomar i Sankt Petersburg tycker om sin president ....?

Det kan man få reda på här. 

Och hur fylld är jag inte av beundran över det mod somliga visar.

Närapå storm ...

Fredag. Tillbringar man torsdagkvällen med att i timmar titta på filmen "Forrest Gump", ja, då kan man känna sig aningen seg dagen därpå. 

Det finns onekligen filmer som sätter spår. Amelie från Montmartre gick direkt in i mitt hjärta och det berodde på hur finurligt ihopsatt filmen var. 

Dels ett helt ljuvligt foto (hela filmen går i grönt och rött ...) och vilken klippning! Dessutom var det var mycket i handlingen som var oväntat och så blev man ju så glad av den. Och musiken, inte att förglömma! 

Likadant, men på ett annat sätt, är det med Forrest Gump, regisserad av Robert Zemeckis efter en novell av Winston Groom. 

Här är det så påhittigt .., det är som att sätta sig i en tidsmaskin och det är så mänskligt och sorgligt och hjärtevärmande, allt på en gång. Dessutom fantastiska skådespelare .., Tom Hanks förstås, men även Sally Field som spelar hans tappert kämpande mamma.

Den filmen tittade vi på ända till slutet och  s o m  vi kämpade för att orka .., det var ju ideliga reklamavbrott - däribland Ikeas senaste som jag tycker är så bedrövligt usel -! (Kvinnan som tycker att det är så billigt när hon får kvittot och springer ut till en väntande bil där det sitter en man - är han hennes pappa, eller make eller ...., och jag undrar verkligen hur reklambyrån tänkte ...?)

Somnade genast och mina underliga drömmar fortsätter att segla runt i huvudet. Igår var jag i Malå och höll på att komma för sent till jobbet (var dessutom ute och promenerade med en hamiltonstövare) och nu på morgonen kände jag mig alldeles oriven inuti, men kommer inte ihåg drömmen. 

Tanken var att vi i eftermiddag skulle ha middag tillsammans med friherrinnan och A-M, men den förstnämnda hade inte kunnat sova natten mot idag, detta på grund av stormen, så vi tar det i morgon i stället. Det går lika bra.

Från min namne i Helgerum (tänk, om jag minns fel!) kom den här bilden för ett tag sedan. Nog är det väl fantastiskt vad en liten blomma kan betyda! Så fin! Tack Elisabet!