Vilken dag ...! 

Och tänka sig, att hela veckan ska det tydligen vara så här, i alla fall nästan. 

Satt länge ute och tittade på småfåglarna och nu och då såg jag motionärer - dom flesta med stavar och allra mest kvinnor - passera nere på vägen. Nästan alla kommer från havet till. 

Många småpratar med varandra ..,. nästan ingen upptäcker mig. 

Det gjorde däremot den lilla rödhaken som sprätte omkring och efter en stund satte sig på en gren i eken och försökte sig på en liten trudilutt. En bra stund tittade vi på varandra.

Äppelskivorna vilka jag slängt ut på marken, togs tacksamt emot av en koltrastarna .., och den djupfrysta fettklumpen, den tog talgoxen sig an. 

Fortfarande mest pilfinkar (i klar majoritet!), nu och då någon koltrast, nötväckor förstås .., blåmesar som kivas om fågelholken .., och ibland någon bofink. Och så rödhaken. Finns där någon finare fågel? Eller mer "behändig"? 

Jo, vi har bundit fast julgranen, annars blåser den omkull och innan den eldas upp får den agera lite skydd - det är i alla fall tanken -. 

Nu, när klockan närmar sig 17.30, är det  nästan helt ljust ute! 

Det är det bästa av allt .., att ljuset återvänder.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Maja, dotter till Eva i Tyresö: 

"En liiiten, liiiten koloniträdgårdsstuga i iskallt februariväder. 

Ser ut som nån bara är inne och hämtar kaffekoppen, fast det i själva verket är igenbommat och öde. 

Granne med världsarvet Skogskyrkogården i Skarpnäck.

Det blev ett fönster med tillhörande omgivning…, jag ville inte gå in på tomten för att fotografera. 

Kram. 

Maja."

Husdrömmar ...

Så var det dags för det andra avsnittet av den här serien och nästan lika bra det här också (som det första), med lite annorlunda stuk på än de tidigare. Mindre Gert och Anne Lundberg, mer av klipp och inte så långrandigt när man ser varje spik komma på plats. Jag tyckte att även att det här avsnittet var JÄTTEBRA! 

Och vilka kreativa unga människor det tycks vimla av!! Vi satt mest och  g a p a d e .., fyllda av beundran! (Att jag själv däremot kanske inte vill bo i ett sådant hav av färger, det är ju en annan sak).

Länge sedan sist ...

Det var verkligen länge sedan jag läste något av Håkan Nesser, (länge sedan jag läste någon krim-bok öht, tillvaron har ju varit så fylld av hemskheter ändå), men den här boken stod på "återlämnade-vagnen", den som står alldeles intill datorn där man själv registrerar sina lån och på den vagnen tittar jag som regel alltid. 

Upptäckte sedan att detta är författarens senaste alster och det slog mig att det var nog omslaget och färgerna som gjorde att jag föll pladask. Och detta att cykeln fortsätter på baksidan!

Började läsa nästan genast när jag kom hem, tog tidigt på mig nattlinnet och lade mig på soffan Ektorp (kan aldrig sitta och läsa) och där blev jag liggande en stor del av kvällen och även nu på morgonen. Pv sysslade med DN:s korsord från i lördags.

Nåväl, det visade sig vara en småputtrig och trivsam historia det här .., ibland kändes det som lite "utfyllnadsprat" (men i skrift), men i det stora hela tyckte jag väldigt mycket om den! Här en recension.

Ser att det vita överkastet på bilden tycks lilafärgat, ja .., det var väl nåt med ljuset kanske, det är faktiskt vitt och fint. Och så praktiskt det är, detta att alla som har lånekort på Harplinge bibliotek, kan logga in sig i princip när som helst och ofta är man alldeles ensam där inne. 

Och så här fint var det för någon dag sedan, då, när solen var på att sjunka ner bakom horisonten!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster fångat av exet, under vistelsen i södra Spanien. 

Tommys fru Karin, hon skickade den här bilden till mig. (Tack till er båda!)

"Hej på dig! Du skulle gilla vattnet här!" skrev hon, ja, som känner sina får på gången.

Full fart i Malå idag ...

Bilden från sidan "Visit Malå". 

Den äldsta hör av sig och berättar om dom tyska turisterna som är så vänliga och det är mycket "Guten Tag" när dom möts vid huset där hon hyr sin lägenhet- tyskarna själva var redo för skoterutflykt och någon körde fast nästan direkt. Skotrarna utgår från baksidan av huset där Maria bor.

Och så är det testbilförare ute på isen och mängder med husbilar och hotellet hade fullt upp; etthundra frukostgäster till idag! Tänk, om det ville vara fint väder och titta, så mycket som finns att göra!

Så glad jag blir, ja, att samhället lever upp! 

Minns min pappas brev - författat något år innan han dog - där han berättade om Mikaelihelgen. 

"Förr i världen var det roligt, tjim och tjo och mycket fylla .." skrev han. 

Pappa, som jag aldrig någonsin sett onykter!  För min inre syn såg jag precis hur han log när han skrev den raden.

Längtansbild ....

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag så till den milda grad längtat efter sol och ljus och bad i ett varmt (eller i alla fall halvljummet) hav, som i vinter.

Det händer att jag tittar på olika sidor hos Tui och Vingresor, men mer än så blir det inte. 

Men tänk .., att sitta på en balkong och lyssna till fågelkvitter och med baddräkten på tork .., ack, vilken lycka.

I landet Halland är det plus-minus-noll idag och tämligen grått. Tämligen ordinärt vinterväder, med andra ord. 

Ambitionen är att skriva två brev ., att svänga förbi biblioteket och kanske även Sonja .., och så visas en österrikisk kortfilm klockan 17.00 i Svt 2, den tänker jag inte missa.

Hos UR kan man titta på på hur många program som helst som tar en runt världen ..., och kanske beger jag mig - åtminstone andligen - idag till "Natursköna Norfolk och Suffolk".   Tänk, om inte tv hade uppfunnits!

Dagens fönster ....

Det här passar väl bra som ett söndagsfönster, även om det inte är kyrkligt?

Tack annannan som tog dig tid att stanna till! 

(Från Porto, alltså).

"En och annan promenad ..."

Från annannan kom för ett tag sedan det här fullkomligt ljuvliga klippet, det som en gång hennes mamma hade sparat.

Det tycks mig som det är från Ystads Allehanda den 8/5 för väldigt många år sedan. Texten slutar ..."Känner mig: Inte alltid vuxen."

Å andra sidan spelar det ingen roll, jag tror att det är tämligen giltigt även nu, långt, långt senare. 

När jag läste detta tänkte jag att vilken härlig kvinna det här var .., som skrivit kontaktannonsen! 

Men jag tänkte OCKSÅ .., å, så härlig annannans mamma måste ha varit som klippte ur och sparade detta .,. det vittnar ju om humor och inutiglädje! 

Ikväll frågade jag om det var okej att lägga ut det här på bloggen. Det var det. 

Tack annannan! U n d e r b a r t!

Dagens fönster ...

Ett avlångt fönster fångat av exet, som i skrivande stund befinner sig i södra Spanien. 

Det var snällt av dig, Tommy!

Lördag ...

Då tar jag sikte på bageriet i Slöinge och köper två semlor, vilka fördelas på fem personer. Dels för att dom är både stora och dyra, men också för att det räcker. Godare mandelmassa har jag nog aldrig smakat - ja, möjligen hos de semlor vi brukade köpa på bageriet, nära slalombacken i Sälen -. 

Vid de få borden inne i själva butiksdelen satt fyra personer och då är det fullt, men det var ont om plats på parkeringen, så kanske satt många inne i själva huset intill?

Jag undrar om det finns nånting som gör mig lyckligare, än ett gott, färskt bröd? 

Den här semlan är i ordets rätta bemärkelse att skådebröd. Eller  en skådesemla. 

Alla semlor görs efterhand som kunderna kommer, så man får vara beredd på att få vänta. 

Senare på dagen tog jag minstingen med mig och körde till affären. Hela vägen dit skrämde Viggo spöken till höger och vänster, ja, med hjälp av isskrapan. 

"Titta, där är tre småspöken bakom trädet!" ropade jag och då blev det brått att låtsas panga med skrapan.  

En sväng ner till Skallkroken blev det också och där såg vi ett äldre  par vilka från bagageluckan plockade fram en fikakorg och så gick dom och satte sig i ett av vindskydden.

"Ta med dig badbyxor!" bad jag sonen innan han lämnade Skåne. 

Nja .., det var snö på trappan i morse och ganska kyligt ..., så jag förmodar att något dopp blir det inte. 

Och från Malå kommer den här bilden, tagen från dotterns balkong. 

"Tyska turister som ska  på skoterutflykt till Vildmarkscampen", skriver Maria.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som var ellem i Skellefteå: (Tack ellem att du tog dig tid!)

"Idag tog vi en tur söderut. Vi åt en väldigt god blomkålssoppa på Lövångergården. Därinne finns väggmålningen av kyrkstan. 

Bredvid ligger sockenmuseet och på andra sidan den gamla skolan. Där har tiden stannat och den ser ganska frusen ut. 

Vi hälsade på en gammal vän som flyttat till äldreboendet där. Då blev det en snabbtitt in i den knappt årsgamla saluhallen som säljer närproducerat, mestadels mat. Jag gick ju förstås inte tomhänt därifrån. ellem."

Detta är alltså Sockenmuseet. Fina färger tillsammans. 

Elisabet skriver: I Lövånger finns även Kyrkstaden med sina fina stugor och om vi åker upp till Norr, - och Västerbotten sommartid, då är detta någonting jag verkligen vill besöka.

Idag ....

Dopp i havet, kaffe och macka efteråt. Solvärme mot nakna ben. 

Ångest innan, tacksamhet efteråt. 

Tacksamhet för vad? Kanske till mig själv, för att jag, trots ångest inför att stiga ned i detta iskalla, ändå gjorde det. 

Pv har förvandlats från badkruka till friskus. Kliver ner utan att tveka och slänger sig i. Jag fattar inte vad som har hänt. 

För övrigt? Har pratat med den rara ellem i Skellefteå, som skickat en sån underbar sagobok, utgiven på Guldvingens förlag - vilket vackert namn -!

Den boken ska jag läsa för dom skånska pojkarna när vi ses på lördag! 

ellem, om du läser här, kan du väl förklara vem som gjort vad och hur ni var släkt? Det blev så mycket surr om bad, så nu tappade jag bort om Marita var din moster eller kusin och Daniel ...?  

Så här ser omslaget ut! Det blir nog spännande läsning. 

Så här berättar ellem om boken: Marita är min kusin på pappas sida och Daniel är hennes son. Han har skrivit berättelsen och fotograferat mycket. 

De har hjälpts åt att göra figurerna. Daniel gjorde gubben och Marita har gjort många av figurerna. Sen har de byggt och arrangerat tillsammans. 

En gammal oljemålning är bakgrund på nåt ställe! Marita finns på Instagram där hon visar lite. Och en kul detalj: vår farmor är med på en tavla med lite förstorade glasögon. Hoppas du sk.a gilla boken! ellem.

Varav hjärtat är fullt ...

Bilden visar Malå Sjukstuga, belägen vid Tjamstabergets fot. I min barndom kunde man höra berguven hoa, då, när man någon gång övernattade hos mamma i personalrummet. 

I en kommentar från "Anonym" (solnedgångsbilden lite längre ner) menar hen att vackra solnedgångar föder inga familjer och det har ju hen rätt i. Svarade i en kommentar som jag ser blev väldigt emotionell .., jag har verkligen så starka känslor för Malå i allmänhet, men människorna hemma i synnerhet. 

Och jag berättar om vårdcentralen och dess - i mina ögon - fantastiska öppettider, till 21.00 på kvällen alla vardagar och till 17.00 på helgerna. Ambulans finns redo att köra svårt sjuka patienter till Lycksele och är man riktigt dålig, kommer ambulanshelikoptern och flyger iväg med den sjuke.

Och jag berättar om vad som finns hemmavid, men det som kanske inte kommer med, är att jag tror att det är en viss tåga i människor boendes i inlandet, vilka inte är vana med närheten till det mesta. 

Så hittade jag detta .., det är nog boken som handlar om Malå sjukstugas historia och den som berättar om hur det var, är den barnmorska som jag hade när jag väntade Anders - Maud Lindberg -. Jag tycker nog att det säger en hel del om människor där uppe i norr.

 Dagens fönster ...

... fångades igår, då, när solen flödade som bäst och när energin tjoppade upp, så där som den ofta gör när det blir ljust och fint ute. 

Mindre lustigt med flödande ljus inomhus .., oj, här gäller det att ta fram dammvippan!

Nu på morgonen är det gråmulet och plus-minus-noll på termometern.

Malå idag ...

Så här såg det ut när Maria rastade hundarna i eftermiddag. Tänk .., att detta var vår utsikt från vardagsrumsfönstret, då när jag växte upp och senare under ytterligare femton år hemma.

Femte februari ....

Så här är det också. Strålande solsken och blå himmel. Vind från väst. Rårakor till middag. Långt telefonsurr med god vän. Jag berättar om den i mina ögon så vackra minnesstunden i S:t Nicolaikyrkan i Örebro och det tyckte även telefonkompisen, men hennes make var däremot väldigt upprörd och tyckte inte alls om det hela. Inte heller att kungen och Silvia var på plats. Jag tyckte tvärtom. 

Om detta pratar vi ganska länge.

Skrev ett brev till Ingrid i Falun och tänkte att jag måste köpa nya färgpennor. Har börjat lägga in en bild längst upp på brevet, så blir det så mycket finare. Det är egna bilder, eller även såna som jag fotograferat från den där underbara boken av Sune Jonsson. Minns när jag på sextitalet köpte brevpapper på Burwalls ..,  r i k t i g t   brevpapper, kuvert på vänstersidan och arken till höger. Det var sånt som var perfekta julklappar till mig. Numera är det vanligt A4-papper som väl mest används till kopiering, men det blir fint. Man kan ju måla lite också, i kanten.

Vad har dagen för övrigt bjudit på? Jo, jag räfsade löv och kvistar .., har tvättat och hängt ut tvätt (lycka, rakt av!) .., och lyssnat på en ung kvinna som vittnade om skräcken när hennes klass blev inrymda och hur lärarinnan kröp omkring på golvet och försökte trösta och lugna skräckslagna elever. Läraren hade blixtsnabbt låst dörren och försökt barrikadera densamma för att inte skytten skulle ta sig in och jag tänkte att vilken sinnesnärvaro och vilken underbar människa!

Och i rabatten börjar det hända saker.

 Dagens fönster ...

... fångades genom bussfönstret när pv var på väg från Lycksele till Umeå. 

Hotell Lappland ligger alldeles vid Umeälven och här kan man ta sig en titt hur det ser ut där inne. 

Som vanligt - ungefär som i alla krimserier på tv - är bilderna tagna i dunkelt ljus, ja, det ska väl se extra mysigt ut. 

Det var i måndags som Pv precis hann få upp mobilen för att fånga några fönster. Tack! säger jag.

Birgitta berättar vidare ...

"Pensionärer behöver aldrig betala mer än 6.20 per recept, alltså cirka 35 sv.kr. Jag går gratis till min läkare, men om man ska träffa en specialist, får man betala vad han/hon begär, men man får sedan tillbaka vanligtvis minst hälften från Medicare - vår sjukkassa -. 

Buss och tåg är gratis för pensionärer. 

Allt detta kan variera mellan de olika staterna, men vad jag skrivit gäller i alla fall Sydaustralien.

Här har vi till vår fasa hört att det skett en skolskjutning i Sverige med ett 10-tal döda! Hur hemsk håller inte denna värld på att bli ??!!"

// Birgitta berättar vidare: "Annars började jag dagen med att åka till Collonades för att uträtta ett bankärende. På banken var det lång kö och när jag äntligen kom fram till luckan, så skulle jag ställa mig i en annan kö. Ack ja, det som skulle kunna ha åtgärdats på 5 minuter, tog i stället över en halvtimme."

I Australien kan man uppenbarligen ännu uträtta ärenden på banken, tänkte jag.

Det som hände ....

(Bilden är från arkivet).

Dagen därpå, som är idag - en alldeles vanlig onsdag i början av februari - känns det som om tillvaron tippat överstyr alldeles, ja, långt mer än vanligt. Arma alla de människor som var med om detta .., all skolpersonal, elever i alla åldrar (tänker på kvinnan från Syrien som intervjuades och vittnade om alla minnen från kriget hemifrån som nu kom tillbaka .., och skräcken och rädslan!) och alla poliser och all vårdpersonal och alla som ställdes framför en kamera och med tillkämpat lugn skulle berätta om vad som hänt och vad som väntade. 

Jag tänkte även på föräldrarna till skytten. Å, vilken fasa! Aftonbladet hade tydligen ringt upp pappan och frågat vad han tänkte om saken, innan den förstnämnde ens visste vad som hänt. Så skamligt! Har kvällstidningsreportrar ingen som helst anständighet i kroppen?

Och lokalpolischefen Roberto Eid Forest - vars namn jag nog aldrig kommer att glömma - försökte så gott det gick att lämna information till väntande journalister och denne Roberto växte allt eftersom dagen gick. 

På kvällen körde pv in till stan på körövning .., jag blev sittande i soffan och Sigge - lyckligt ovetande om världens tillstånd - låg intill mig (alltid nära matte numera) och t.om en liten raggig, snart sextonårig kattherre, spred en slags trygghet.

Och på olika sociala medier kunde jag ta del av varma hälsningar till det svenska folket, ja det var människor från våra grannländer och från andra delar av världen och jag tänkte att t.om. bokstäver kan värma. 

Ungefär så.