Dagens fönster ...

"Hej!

Det är väl ett slags fönster även om det är gjort av plast? Ett kapellfönster på vår båt som kom i sjön idag.

Nu första lilla turen från inläggningsbryggan till vår bryggplats. En tur på sådär 10 minuter knappt.

Hälsningar!

Annica/Turtlan."

//Tack Annica! Så vänligt av dig! hälsar E.

Inne i cykelskjulet ....

... på en hylla nära plasttaket, har koltrasten byggt sitt bo. Det händer att jag försiktigt smyger mig in för att om möjligt upptäcka några småttingar, men där är alltid så tyst. 

Så snart vi går in, eller som nu, när jag kört till affären och hämtat ut vår nya Teliabox (vilket mest troligt kommer att innebära att vi inte kan titta på tv ikväll eller i morgon ...), då passar herr koltrast på att spatsera omkring på gräsmattan. Ibland ser jag honom hitta någon daggmask, men inte ofta. 

Och när jag lämnat Edjervägen och kör upp mot garaget, då flaxar mängder med små sparvar eller finkar iväg och sätter sig på grannens tak. Pyttesmå är dom, säkert vårens ungar.

Det är då jag tänker att andra varelser också delar boende med oss. Att det är lika mycket deras, ja, för dem, är vi väl just såna som bara dyker upp, om än oftare. Såna som stör. 

För övrigt?

Hittade en död ekorre under köksbordet i morse. Den låg på sidan på den röda trasmattan och var så fin, så fin. Sigge, förstås. 

Och på min telefon kom idag ett meddelande att 150 meter från där jag då befann mig (i köket hemma) hade det skett en trafikolycka med flera bilar inblandade. På kustvägen, alltså. Friherrinnan som kommit strax efteråt, kunde berätta att personbilen var silvrig till kulören och då sneglade pv ner mot grannen Birgittas parkering .., nej, hennes bil stod på sin plats. 

Det visade sig ha varit en kollision mellan en buss och en personbil. Huruvida någon blev skadad, förtäljer inte historien, i alla fall inte ännu. Man kan ju hoppas att det hela avlöpte bra.

Ännu mera för övrigt är nu pv krasslig, vilket hur många som helst i vår omgivning tydligen är. Själv mår jag bra.

I dagens mejl från Australien berättar min syster om förfärliga översvämningar och kängurur som simmar iväg i panik från översvämmade ängar och efter ovädret i förrgår, med förfärlig åska, blåst och nederbörd, ligger nedfallna palmgrenar och annan bråte på min systers gräsmatta.

Här, hos oss, har solen strålat. Åtminstone halva dagen.

Onsdagsfönstret ...

"Nä, jag vet inte heller förklaringen till det här. Skyltfönster till en tapetserarverkstad", skriver den här madamen. 

Fönstret finns i Porto. 

Tack! säger jag.

Tidigare ikväll ....

S o m   jag tycker om dessa vindpinade och ibland av höststormar delvis raserade tallar! Det är ingen konst att se varifrån vinden oftast kommer, 

Där uppe i slänten brukar jag se råbocken. Han står ofta alldeles stilla och spanar ner mot vår tomt, tycks inte alltför rädd av sig .., vi kan titta på varandra en bra stund, innan han försvinner in i skogen.

Kväller, vid kvart i elva. 

Har nu tittat på den 3:e delen av SVT-serien "Sverige och kriget". Det är så alldeles oerhört intressant och vi har ikväll reprissett de två första delarna och pv som ska upp i  ottan och köra bilen till service i Halmstad, skippade avsnitt 3 och får väl titta på detta i morgon. 

Fascinerande också hur många modiga människor det fanns i vårt "neutrala" land; människor som - med risk för livet - hjälpte danska och norska judar och motståndsmän att ta sig över till Sverige .., och vi får genom filmklipp ta del av andra rakryggade människor som vågade gå emot samlingsregeringen och som inte böjde rygg för Tyskland.

Men lika skrämmande: så många som var tyskvänliga! 

Unisont konstaterade vi att i mångt och mycket påminner det om hur det ser ut i världen just nu; det här krypandet, ja, rent av fjäskandet för den amerikanske presidenten .., detta att det gäller hålla sig på god fot med den som hotar mest. 

Två avsnitt återstår. Och för mig är det verkligen alla dessa vanliga människors berättelser som griper tag. 

Här en recension från Uppsala Nya Tidning.

Och så här tyckte Expressens recensent.

Dagens fönster ...

... fångades när vi besökte Emma nu i början av maj. 

Ett hörnfönster är det och där trivdes tydligen monsteran alldeles ypperligt. 

Tänk, när pv tillsammans med kören besöker Åland för att ge konsert i någon kyrka, då ska jag få bo hos Emma och hennes pojkvän! 

Det är nära till tunnelbana eller pendeltåg (vet inte vilket) och när pv sedan kommer åter, då kör vi norrut! Helst så långt norrut som jag aldrig har varit, det vill säga, upp mot finska gränsen!

Å, så roligt det ska bli!

Att arbeta som "kocka" ....

Apropå boken "Hjortronmyren" som jag lånade igår och som handlar om den sjuttonåriga Siv hemma i Västerbotten som hamnar (ofrivilligt, det var hennes far som ordnade jobbet) som kokerska hos ett antal skogshuggare vilka delar boende i en skogskoja. 

Den här bilden visar just något liknande, men från Kittelfjäll, min mammas hemtrakter. 

Ser jag inte fel, så håller kokerskan i en skjuten fågel, som väl ska bli till middag kanske?

Men t ä n k ..., vilken tillvaro för en ung kvinna att dela bostad med ett sällskap skogshuggare, enkelt boende .., enkla köksredskap och ingen affär i närheten att gå och handla mat i!

Lunch i uterummet ....

Steg upp halv sex och var så pigg, men vid 11-tiden, när jag dukat och förberett det mesta inför lunchen, såg det ut så här. 

I nästan fyra timmar inne blev vi sittande där ute - eller där inne -. 

Det var Eva och hennes man och så vi då och inte att förglömma Sigge, som snurrade runt våra ben och nog tyckte att det var ett oskick att alla trädgårdsstolar var upptagna av oss andra, nåja, han hoppade till sist upp på soffan Ektorp, men så snart gästerna tackat för sig och vi plockat bort, då ..., kurade han ihop sig på en av stolarna.

Vi kalasade på  ugnsstekt laxsida med Philadelphiaost (örter och vitlök) ovanpå, sparris, färskpotatis, gröna ärtor, romsås och såklart vanlig sallad. Underbart gott. Plötsligt bara svärmade det av flugor - modell spyflugor - ungefär som när man äter surströmming! Hu!

Allt möjligt diskuterades. SVT-serien om andra världskriget i vårt land, där Ulf och jag själv hade helt olika åsikter. Att det är vanliga svenskar som skickat in sina filmer eller bilder, tycker jag är hur intressant som helst och det är nog minst lika mycket just den biten jag vill ta del av, medan Ulf saknade mer fördjupning i det hela. 

Vi pratade även om svårigheten att sälja ett hus i södra Frankrike (god vän till dem i en vacker stad mellan Marseille och Nice, efter trettio år utomlands ...), om elpriser, vindkraftverk, solceller, lägenhetsförsäljning i Halmstad respektive Partille, dieseltanken i segelbåten, barnböcker (Eva är expert på att hitta bra barnböcker på loppisar!, böcker som jag får och skickar vidare) .., ja, det var surr om allt möjligt. 

Efteråt började pv känna sig dålig och när han "känner sig dålig", då är det verkligen sängläge som gäller. Blir han förkyld eller får ont i halsen, då ångar det om honom. Vi får väl se vad det blir av det hela.

Hann även med en sväng till biblioteket i Harplinge vid sjutiden. 

Två reserverade böcker väntade på mig; den ena handlar om Bruno Liljefors, den andra har titeln "Hjortronmyren" - jag minns inte vem som rekommenderade den, men den ska jag börja med. 

Här berättar författarinnan Ulrika Lagerlöf om sitt alster som fått så fina recensioner. 

Bilden från den förstnämnda boken. Så fantastiskt fint han fångat rävarna och naturen.

Mindre roligt ....

Å, jag älskar Sigge, men avskyr när han plötsligt förvandlas till jägare. Nu på morgonen hördes det stressade varningsropet från koltrasthonan som - vid det här laget - kanske har ungarna ute? Och ju mer hon varnar, desto roligare verkar det vara för Sigge. 

Så vi tar in honom. Punkt slut och under högljudda protester. 

Nu ligger han på soffan och surar. 

Och ja, vem är jag att förfasas över att djur tar andra djur? Är jag vegan? Nej. Äter jag kyckling, nötkött eller fisk? Ja. Hur många kor, lamm, kycklingar och fiskar har jag själv ätit upp under mina dryga sjuttio år på jorden? 

Sånt kan man fundera på.

Måndagsfönstret ...

Ingen katt, men väl en äldre herre på restaurang! 

Ögonblicket fångades av annannan och jag säger  t a c k  snälla!

Evenemang sommaren 2025 i Halmstad ...

2/7  Albin Meldau                              Tylösand

9/7  Meja Ivarsson & Melody Club   Tylösand

16/7  Johnossi                                      - " - 

22/7  Sting 3:0                                    Brottet

23/7  Ellen Kraus                                   - " -

26/7 Roxette                                         Brottet, Halmstad

27/7 Roxette                                         Brottet, Halmstad

30/7  Oskar Linnros                              Tylösand

Bara att packa väskan och komma till landet Halland i sommar, alltså!

Tremastarblomman ...

Glädje är det över den här lilla skönheten - Tremastarblomma heter den - och sån tur att jag inte ryckte upp bladen tidigare i vår, ty jag hade helt glömt att den fanns. 

Dessutom fick jag den som liten planta av alltid så rara grannen Birgitta, då är det ju ännu roligare! 

Nu är den frodig och fin ., bladen har ingen ordning alls på hur dom växer, men det gör inget. Det är ungefär som när pappa ständigt klagade över att jag var så rufsig i håret, då när jag var mindre. Ja, ja, men här får den rufsa sig bäst den kan och vill.

Vi har tillbringat någon dryg timme hos friherrinnan, där pv varit henne behjälplig med att sätta upp andra gardinstänger och vackra linnegardiner. A-M:s stora svarta plastbox (där hon ställer in sin rullator när det regnar) som blåste iväg för någon tid sedan och där ena dörren tappat sitt fäste i underkanten, den kom också på plats och lagades. 

Efteråt bjöds vi på jättegoda rabarbermuffins med glass och kaffe. 

Det är förunderligt hur olika man uppfattar kyla, respektive värme. Friherrinnan gick omkring barmärmad och jag satt i klänning och sticketröja och frös om tårna. 

"Hjälp, vad du har golvkallt!" sa jag och det höll hon med om, men se om armar och händer var hon hur varm som helst. 

Nu är vi hemma och tittar på dels fotboll och dels sändningen från Elitloppet på Solvalla. Det är inte mycket som slår Elitloppssändningen. Vilket tempo! Vilken känsla! Så himla mäktigt, hälsar hon som aldrig spelar på hästar, men tycker detta är gåshudsframkallande.

Ösregn ute. Och blåst.

Dagens fönster ...

.... fångades i fredagskväll när jag satt i soffan och råkade slänga en blick ut mot grannens insynsskydd och då såg det så vackra ljuset! Regnet var på ingång, det märktes på himlen.

Minnesruna om en gladlynt man.

"Under militärtjänsen i Boden utbildade han sig till stridsvagnsförare och träffade sin livskamrat Marianne. De gifte sig och fick fem barn. 1973 övertog Anders Essomacken i Malå. Första dagens dagskassa var inte större än pengarna han hade i fickan, men genom hårt arbete och stor företagsamhet byggde han upp en blomstrande verksamhet. Hans motto var att pengar kommer inte utan hårt jobb, något som inspirerat många i familjen att starta sina egna företag. Han sålde allt, ifrån båtar till motorsågar, reste i affärer till bland annat Japan och byggde ett entreprenadbolag vid sidan av. 

Anders var också känd för sin humor. Han skrämde ungdomar med en flaska med en orm i från Japan, öppnade barnbarnens julklappar i smyg och låtsades ha en romans med Lotta Engberg. Språkförbistringar ledde till att han skickade turister till fel ort, och försöket att beställa potatismos i USA är numera familjehistoria. 

Trots sin arbetsamhet fanns Anders alltid där för sina nära. Han lärde döttrarna åka skidor (även om ingen gör det idag), låtsades vara fiskare i fjällstugan och åt upp alla chokladbollar i huset. 

Med sin caterpillartraktor bidrog han till samhällsbyggen i Malå, från scenbyggen till vägar. Hundar följde honom hela livet och på slutet var han daghusse åt Bosse, ett uppdrag han tog på största allvar."

// Detta var skrivet av ett av barnbarnen och fanns på hemtidningens avdelning för minnesrunor. Jag läste och log och kom ihåg denne lite korpulente och brett leende man .., minns när jag själv hälsade på honom och hustrun i deras då så moderna suterränghus vid sidan av Tjamstaberget, ja, tillsammans med min kompis som var släkt med Anders. Kanske var vi barnvakter åt något av de fem barnen?

Men nu finns denne lite korpulente och gladlynte Anders inte längre. När vi i december i fjol var i Malå, besökte vi ett åldringsboende och där, vid kortsidan av ett bord, satt Anders. Nu finns han inte mera. Så har då ännu en profil lämnat samhället. Hoppas att det finns gott om chokladbollar, var han nu befinner sig. 

Dagens fönster och lite till ...

Fönstret fångades av annannan som har någon slags katt-radar installerad i sin hjärna, eller så är det helt enkelt så att många människor har sina katter inomhus i Porto?

Här ligger i alla fall en gråspräcklig krabat och tar det lugnt. Vad tänker den på?  (Om den alls funderar på någonting?)

Grunnar den på när matte eller husse ska komma hem från jobbet, eller spanar den på grannens katt, eller möjligen någon hund? 

Jag kan ju ha fel, men det verkar vara en till åren kommen katt.

Och rubrikens "lite till", vad handlar det om?

Jo, att jag har städat i uterummet inför lunchen med Sonja. 

På golvet kan man hitta det mesta; torra ben av insekter, en död spindel, flugor som kämpat för att ta sig ut genom något stängt fönster och som sedan avlidit, förmodligen av törst. 

Man kan också finna mängder med små frön vilka blåst in, när vinden legat på. 

En hundleksak i form av en bäver gömde sig under soffan ., jag bytte överdrag på soffan ., satte fram den finaste vasen - den med fyra rör på rad - och där finns nu förgätmigej och blåregn.(Bilden är från förra hösten, men det är den vasen jag menade). 

Tänkte att jag borde köpa några fina, gröna kuddar i rätt nyans. Torkade av lite i fönstret där den vita kartongen med Harrys aska ännu står kvar. 

"Ska vi inte strö ut askan ...?" frågar pv ibland. 

Nej, jag kan inte förmå mig att sprida den för vinden och absolut inte att gräva ned den; det är ju värre. Jag skulle vilja ha den i glasskål med lock och det kan man ju ha. 

För övrigt kan meddelas att det idag har varit skyfallsliknande regn, sen kom solen fram .., och nu är det mulet. Det går det med. Har bokat tid för klippning vecka 26 och pv sågar ved. Det är väl det hela.

Regn, sol, regn, blåst .., och sol på slutet ...

Längs den smala, smala  vägen från parkeringen i hamnen, den vägen som går längst ut på piren och som endast används när man har något tungt som ska lastas in i någon båt - och jag vägrar att backa bilen (ingen vändplats) .., där står ett sedan länge vissnat kungsljus, men två meter därifrån, där finns detta. Och det ska väl ändå bli ett tjusigt kungsljus, det också, vad det lider?

Pv har tillbringat en stor del av dagen i Småland och jag har varit totalt utan ork och inte gjort många knop. Jag förstår inte vad som händer.

Men, men .., i morgon ska jag hämta Sonja som igår fyllde 93 år. Hon älskar pv:s stekta lever med mycket sås, så det ska hon få och så rabarberpaj till efterrätt. 

På väg till Sonja tänker jag slinka in på biblioteket och återlämna den bok av Tove Jansson som jag läste ut igår och se om jag hittar något annat läsvärt. Att hålla i en bok som man tycker om, en bok där man trivs med sättet den är skriven på och själva melodin .., eller kanske mera: själva rytmen .., ja, men finns det något ljuvligare?

Och just nu handboll från SR-play, Hammarby mot Ystad If. Vinner Yif, så blir dom svenska mästare. Konstigt att det inte visas hos SVT eller någon annan kanal som många människor har, nej, här ska man använda sig av Handbollskanalen. 

För övrigt ...? Pv hade full pott på DN:s vad gäller veckans nyhets-quiz, men det kan jag säga att det hade inte jag. Till råga på allt fick jag dessutom pisk på ordquizzet, så det var ingen höjdardag kunskapsmässigt, i alla fall för mig. Nå, bara att ta nya tag. 

I Ystad såg det ut så här i morse. Hagel! Tommy tog bilden. 

Och på Ringvägen i Malå såg det ut så här.  Den som var uppe först av alla på morgonen (frånsett mamman som varit ute med hundarna vid 6-tiden och därefter kröp ner under täcket), norpar såklart bästa platsen i soffan. 

Men vilken glädje för dem att få träffas! 

Nu, klockan 19:43 .., strålar solen och Sigge sitter på fönsterbrädan och tittar ut över den lilla plutt av världen som han tror sig vara kung över. Så kan det också vara. 

Den 23:e maj för tolv år sedan .... 

... såg det ut  så här på grusvägen inte långt härifrån. 

Ingen av de fyrbenta är längre i livet. 

Och Harry var tre år, hade ännu svansen i behåll och var såå beundrad av den prickiga dalmatinern.

Fredagsfönstret ...

... sitter i dörren till Retro Design i Varberg. 

Det såg så tomt och öde ut och var desutom stängt när vi var där. Nåja det var relativt tidigt på dagen, vilket ju kan vara en förklaring. 

I den butiken köpte jag för många år sedan en underbar äggklocka ...

... nämligen den här. Tyvärr har den fallit i golvet ett antal gånger och är nu lite skruttigt lagad med silvertejp. Ååå, vad jag tyckte om den!

En vanlig dag ...

Gråkallt på morgonen. Eldar i vedpannan och kör ut värme på elementen. Åå, så ljuvligt! 

Lite längre fram på dagen visar sig solen och eldningen får vara. 

Friherrinnan ringer och säger att det kan bli rejält kyligt natten mot i morgon. Alltså får alla pelargonior övernatta i uterummet, kanske med lite-lite-lite värme på elementet. 

Jag läser ut boken "Sommarboken" av Tove Jansson, utgiven 1972. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Hennes satsmelodi hörs via bokstäverna, eller så är det jag själv som inbillar mig det hela. 

"Sommarboken handlar om tre människor på en ö i Finska viken: Sophia, hennes pappa och hennes farmor. Det är mest av allt en bok om vänskapen melln en mycket gammal kvinna och en mycket liten flicka", står det på bokens baksida. Tack för tipset, annannan!

Pv snickrar ihop en prototyp till den nya - betydligt mindre dieseltanken -, men den visar sig inte fungera måttmässigt. Då gör han en ny, med annan modell och har nu åkt till hamnen för att se om den här modellen fungerar. I så fall kör han till Ljungby till någon god vän som har en mekanisk verkstad och kan svetsa och så tillverkas/svetsas en riktig dieseltank, i samma mått som den pv gjort.Ytterligare två eller tre båtägare i hamnen har eller ska i vår byta dieseltank. 

Klockan är 18.00 nu och jag är så trött så jag tror att jag däckar rakt av.

Dagens fönster ...

.... och se där, en katt som nästan tycks ha hamnat på en svävande kudde eller möjligen ett täcke.  Allt i landet Portugal och fångat av annannan. 

Tack! säger jag, som älskar svartvita katter.