Dagens fönster ...

"Fångat i farten! Nyöppnad verksamet jag inte sett tidigare." 

Så skriver avsändaren som är annannan. 

Christian Kessler står det på skylten till höger och detta uppenbarar sig när jag klickar mig fram på nätet. 

Den som har ett instagramkonto, kan hitta honom på christian_kessler_ceramica.

Så var det med det här fönstret. Tack annannan, att du tog dig tid att ta upp håven!

Ny vecka ....

Vaknar till solsken och känner mig rejält utsövd. Vilken känsla! 

Plockar undan från diskstället (när man inte har diskmaskin är det diskställ som gäller) och säger till pv att när vi får det nya uterummet (som blir ett innerum) klart, ska vi försöka få fatt i ett rejält skåp där vi kan ha alla våra glas, ja, vinglas och dylikt. 

Vi är två personer i huset och inte är det ofta vi tar fram fler glas än så .., och varför ska dessa då ta upp två hyllplan som kunde användas till annat?

"Jaha, ja ...", säger pv. 

Tänker också att jag ska lämna in en tavla för inramning. Ingenting, absolut ingenting vet jag om vem som har gjort den och hur den bäst ska ramas in, men jag tycker så mycket om den. Förmodligen har jag hittat den på någon loppis.Ska även sammanställa höstresan, den vi nyss gjorde. Memorerar ibland för att få ordning på allt som hände. Nu börjar det sitta som det ska. 

En av många guldstunder var denna, vid Kvarnsjöns Camping inte långt från Östersund. Söder om. "Man svängde höger i Åsarna", säger pv, vars minne ännu är intakt. 

Jag ringde på dörren från receptionen till ägarens bostad och ut kom kvinnan som var precis lika rar nu som när vi bodde där för femton år sedan. 

Frågade om det var okej att vi slog oss ned och tog elvakaffe vid trädgårdsbordet utanför själva receptionen.

"Självklart! Ni är så välkomna!" sa kvinnan, hon som utstrålade sån värme.

Det är vad jag själv ska göra. Pv har hämtning av Edvin vid tretiden och därefter besök i badhuset och lite annat. Hemma vid åtta, kanske. 

Och så ska jag förstås titta på friidrotts-VM och ringa min syster och påminna henne om just detta. Friidrottandet, alltså.

Olle och Ingrid ..., och när det ena ger det andra.

När jag för några dagar sedan hälsade på friherrinnan på korttidsboendet Nymansgården i Halmstad, stannade jag plötsligt till när jag passerade den här väggen. Under alla gånger jag själv legat på sjukhus, så har det i korridorerna ofta varit EN tavla som sitter lite solokvist .., och så flera meter bort kanske det dyker upp ännu en tavla. 

Här däremot, var det som att komma in i ett hem .., eller till ett vernissage! Så fint! 

Tavlan längst nere till vänster fick mig att ta mig en närmare titt .., ja, vem var konstnären? Jo, det visade sig vara Olle Nyman, en konstnär jag inte alls kände till. Här kan man få veta mer om denne man. 

M e n .., när jag ändå sökte på Olle Nymans namn, kom jag av bara farten till Ingrid Wang Nyman och henne kände jag förstås till, hon var ju illustratör till bland annat Astrid Lindgrens Pippi-Långstrump-böcker. 

Läste på om denna Ingrid Wang Nyman och förundrades över vilket levnadsöde som plötsligt uppenbarade sig. 

Och tänk, att jag missade detta!

Bilden här t.v. visar ett självporträtt av konstnären och jag föll  p l a d a s k! Så vackert! Så icke inställsamt.

Fotografiet av tavlan är taget av Pernille Klemp som är fotograf hos Vejens Kunstmuseum i Danmark.

Helt underbart, tycker jag. 

Och här kan man få veta ännu mera om denna Ingrid Wang Nyman. 

Tänk, vilken lycka att man är född i en tid när när man med ett litet klick kan få ta del av så mycket kunskap; må så vara att den kunskapen inte blir särskilt långvarig i hjärnans arkiv. Men ändå. Det är roligt så länge det varar.

Dagens fönster ...

... fångades någonstans i Skottland. 

Året var 2016, vi var där i slutet av juni och kanske tio dagar framåt i juli. 

En av mitt livs mest ljuvliga resor.

Så blev det ...

Dåligt resultat för såväl pv som mig själv på DN:s quiz idag.

Nutidsdelen: 7 rätt av 10, för oss båda. 

Orddelen: 11 rätt av 12 för oss båda.

Lördag i landet Halland ...

Allt gick bra i landet Skåne. Bad i havet igårkväll - innan det var läggdags för pojkarna - och bad nu på förmiddagen tillsammans med Maja som nu är fri i tre dagar. Precis som igår körde vi till Sibbarp där det finns brygga med tre "nedfarter"/stegar och havet är aningen grönskimrande och tämligen svalt. 

Men ändå. 

Pv och han som i början av augusti fyllde 3 år (men glatt visar fem fingrar .., han är minsann inte bara  t r e!) valde att bli kvar i huset och pv gjorde en äppelkaka som väntade på oss övriga. 

Sibbarp: Klockan är kring tio på morgonen och det är mest äldre människor som tar sig ett dopp; men efter hand kommer en annan generation .., mest kvinnor i 35-40-årsåldern och en äldre man som bär på cyklop och snorkel. 

Elliot som tycks växa så det knakar, kände inte för att bada, däremot ägnade han sig åt att skutta/balansera på den långa raden av stora stenar som låg på lång rad hitom stranden. 

Såna som på bilden.

Sen hemåt. 

Den där tröttheten som slagit följe ett tag, bara fortsätter. Stannade till för att ladda bilen i Mellbystrand (hurra för OK Q8, Tessla och Evinys laddstolpar som alltid fungerar så geschwindt!) och passade då på att handla på Ica Maxi på samma ställe. 

Det är nog den största Icabutik jag någonsin besökt och så  l u f t i g! 

Nu i Stensjö. Pv som inte lider av trötthet, har givit sig iväg på en löprunda .., jag ska ta vara på lammfärs som friherrinnan förärat mig, men för övrigt är det lugnt. 

Senare: Brukar alltid pytsa i en liten klick gelé i såsen, men den - gelén - var slut. Nu blev det en liten pyts av den lingonchutney som vi förärades av ellem! Det gick bra det med.

Så: tack friherrinnan och tack ellem för att ni ordnade den här lördagmiddagen!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Monet: 

"Så här har ett av Stockholms största sjukhus sett ut på fasaden i flera decennier nu. Det har varit ”mitt” sjukhus sedan jag kom till Stockholm på 1960-talet och är det fortfarande.

Nu blev det igen några oturliga dagar där men igenkänningen är lika stor varje gång. Hälsar Monet som tog bilden åt dig."

/Tack Monet! säger jag.

Fredag ...

Maja skickar en karta på messenger och visar var skolan är, ja, där vi ska senare idag ska möta Elliot och så får vi koden till Viggos förskola. Inte ens pv hade lagt den på minnet.

Vi får veta att paj, köttfärsås finns färdigt i kylen och snacks till kvällen till barnen. 

"Ja, till er också förstås ...", säger hon och jag hör leendet genom luren (som inte är någon lur längre). 

Pv har kört ett pass på rullskidor, medan jag gjort klart här hemma. 

Igår hände något förunderligt. Jag somnade på soffan och sov nåt så otroligt djupt, vaknade plötsligt efter en timme och frågar då yrvaket pv vilket boende vi befinner oss på nu? På allvar, alltså. 

Någon tiondels sekund av total förvirring. 

Om jag blev rädd? Nej, inte direkt. 

Nu är pv klar, säger han. En sväng förbi friherrinnans lägenhet för att vattna blommorna och vädra ut lite, därefter iväg.

Dagens fönster ...

... fångades från Strandvillans Hotell/Bed & Breakfast i Lysekil, där vi tillbringade en kväll och natt - det var för övrigt det allra övernattnings-stoppet under vår nästan tre veckor långa bilresa. Ett fint boende som varmt kan rekommenderas, men välj då gärna ett rum med balkong mot havet. Det hade vi vid tidigare besök; den här gången med vare sig balkong eller havsutsikt.

Elfte september ...

Igår högsommarvärme och bad i havet. Inte här, men i Haverdal. Där känns havet större och mera som .., ja, just ett  h a v. 

Och stranden är bredare, om än den ständigt förändras. Och så är där inga stenar, som här hos oss. 

Tidigare på dagen rensade vi  i rabatterna, jag tappade mina läsglasögon (upptäckte dem nu på morgonen liggandes på gräsmattan) och när klockan närmade sig sex på kvällen, hämtade jag upp Eva, Ulf och Sonja och så körde vi till Tvååker där Halmstad Kammarkör skulle ha konsert, med början kl. 19.00. 

Det blev en helt ljuvlig konsert med blandad 1500-talsmusik, bra mellan-sångerna-prat av Lotta Sikö Helin (som även är sopran med en ängels stämma) och så var det visor av Alf Hambe (från Steninge) och Evert Taube och vackert pianospel av dirigenten Karins make. 

På min vänstra sida satt Sonja och hon log absolut hela tiden. Kyrkan visade sig vara så enkel och fin och förvånansvärt mågna besökare var där. Efteråt blev det till att köra hem i mörker och lite regn. Jag hjälpte Sonja att befria sig från bilbältet och följde henne in till sig. 

"Du är som en mamma ....", sa Sonja.

Vaknade i vanlig tid idag, kände mig relativt pigg, men  v ä d r e t! Grått-grått-grått och ösregn! 

Skjutsade pv till skolan i Getinge (måste ha bilen redo om friherrinnan ska ha sina skor och vanliga kläder om det blir flytt till ett korttidsboende), körde hem och tänkte att .., men hur är det möjligt att det kan bli höst över en natt? 

I eftermiddag, kl.14.00 lär det ska vända. Då ska det bli halvklart ute och 18 plusgrader. 

Det finns hopp.

Dagens fönster ...

Några mil från Dikanäs, i Slussfors, stannade vi till vid en liten butik vid allfartsvägen och där gick jag in för att köpa något - osäkert vad - och där fanns det här inglasade skåpet med olika sorters knivar med skaft av renhorn. 

Butiken visade sig drivas av en kvinna med rötter i Tyskland och jag tänkte att det måste ju vara synnerligen praktiskt med den bakgrunden, så många tyska turister som man ser norröver.

Vid 5-tiden på morgonen ....

... drömmer jag om min äldsta syster. Hon har då, tillsammans med sin familj, flyttat till en fin lägenhet ..,  den skånska längan med alla rum har sålts och nu visar hon mig hur fint det är är i det nya boendet. 

Min syster ser ut precis som hon gjorde för femtio år sedan. Hon är klädd i snygga ljusgrå långbyxor som är smala nertill och hon visar mig badrummet, det är också så fint. 

"Men du förstår, vi har fått veta att det är löss i hela lägenheten!" säger hon, som för att varna mig. 

Vardagsrsummet känns bekant på något vis och jag råkar spilla en orangefärgad vätska på en prydnadskudde och skäms förfärligt, men denna min - i drömmen - så föryngrade syster, förklarar vänligt  att det inte gör nånting, det utspillda kan man bara duscha bort. 

Det är då jag vaknar. 

I dörröppningen står pv och undrar om jag vill ha ett kokt ägg till frukost.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som var annannan: 

"Det här snabbköpet jag går förbi varje dag när jag går till jobbet, har som ett litet rum för hundar som väntar på att husse eller matte ska handla färdigtt. Fiffigt, tycker jag."

//Tack! säger jag och tycker också att det är fiffigt. Bra om regnet öser ner också.

En ovanlig tisdag ...

Surströmming hos grannen Birgitta klockan 13.00. Ecke sitter mitt emot mig och är så snygg i sin blårutiga skjorta. 

Pv bjuds på gravad lax, men alla andra kalasar med nöje på Röda Ulvens surströmming, såväl hel, som filéead. (Jag väljer enbart den hela).

Om man har tur - och det har man ibland - kan man upptäcka rom i fisken.

För första gången i mitt liv smakar jag Nyköpings Aquavit - som snaps - riktigt gott, faktiskt.

Och titta, där sitter Annelie i sin fina hemsydda klänning och med håret uppsatt så där som jag kan längta mig fördärvad efter att själv ha, det var ju så enkelt då! Och Britt till höger. Britt är nyklippt inför barnbarnets bröllop i Malmö på lördag och tänk, om fyra år tror jag att Britt kan ha sitt hundraårskalas.

Idag fick jag bli Dagens Hjälte. Så här var det: Någon gång i eftermiddag ringde en granne, en kvinna som var alldeles ifrån sig och grät så våldsamt så där så jag knappt hörde vad hon sade! Till slut förstod jag att hennes lilla, lilla hund hade försvunnit och detta var första gången och hundens matte är nyligen opererad och kunde inte leta efter honom. Oj, så hon grät och oj, så förtvivlad hon var! 

Så jag tog cykeln, ångrade att vi inte tagit in Harrys koppel från bilen (och bilen hade pv tagit till körövningen), men tog sikte ner mot havet till och ropade hela tiden "Piffe, Piffe!" och nästan nere vid parkeringen upptäckte jag honom .., han kom emot mig och skällde så där som småhundar ofta kan göra och nafsade mig i bakhasorna .., då hade jag klivit av cykeln och sagt att "kom här nu ska vi gå hem till matte!" och detprecis vad vi gjorde.

Jodå, han föjde mig, men när vi närmade oss mattes hus, sprang han före och viftade så glatt på svansen .., kanske hade han aldrig varit ute själv tidigare och matte stod på trappan och grät glädjetårar och allt kändes bra. Själv cyklade jag hem och kände mig närapå som en hjälte. Det är inte ofta det händer, man får passa på att gotta sig åt själva känslan.

För övrigt? 

Har precis pratat i nästan tretton minuter med Elliot. Det känns som en mindre evighet sedan vi senast sågs, men på fredag ska vi åka ner och vara stand-in, då Maja arbetar natten mot lördag och Anders är på bortaplan ännu några dagar.

Nu fick jag veta att fröknarna i skolan heter Therese och Eva och att han har flera kompisar och att idag hade dom fått chicken nuggets med potatismos till lunch. 

"Farmor ..? Har du sparat ner några filmer till mig? frågade han. 

Jag sa att det har jag såklart gjort. Det är filmer om djur, om hur man tillverkar olika saker, om hur människor kan uppföra sig jätteilla, t.ex. på flygplan och hur en pojke i USA tar en hammare och slår sönder familjens nyinköpta tv, bara för att pojken inte fick en ny Ipad. Sånt laddar jag ner i en mapp som heter "Elliots filmer". 

Ja, så har den här dagen varit. I morgon är vi bortbjudna på lunch till Eva och Ulf. Det går för runt. Och nyss pratade jag med friherrinnan. Hon lät förfärligt trött, men har en medpatient som är högljudd och pratar nonstop och i en annan säng ligger någon som är nyopererad och jag föreslog henne att fråga personalen om dom inte kunde dra ut henne i dagrummet och så får hon sova där, i lugn och ro. I det stora hela låter hon ändå aningen piggare. Blodtrycket som var förfärligt lågt, börjar i alla fall röra sig uppåt.

Väntrummet ....

Även den här natten sover vi ovanligt länge, pv och jag själv och vi begriper fortfarande ingenting. Men HUR kan vi vara så trötta?

Nå. Idag måste jag rensa klart i rabatten, den mot havet till och det är likadant varje höst - å, så jag ångrar att ormbunkarna planterades -! Nu breder dom ut sig och tränger undan; tar ingen hänsyn alls. 

Tremastarblommorna (fick plantorna av grannen Birgitta), har skrumpnat och klippts ner. Men tack snälla för fin blomning! tänkte jag när sekatören var igång.

Frånsett ormbunkarna, är daggkåpan den som irriterar mig mest. Den breder också ut sig och tar över .., tycks inbilla sig att hela rabatten tillhör enbart den och jag försöker begränsa spridningen så gott det går, men då dyker den upp på andra ställen. Och den enda höstanemonen, den blommar ännu lite-lite ., dold bakom den japanska busken, den som planterades i våras och som inte vill ta sig riktigt.

Har i år bestämt mig för att helt skippa tulpanlökar vilka ändå blir till rådjursgodis, nej, i höst ska enbart pingstliljor grävas ner. 

Ja, så där sitter jag i soffan Ektorp och funderar på vad som ska göras, allt medan tv visar bilder från det norska valet och sportjournalister kräver den svenske förbundskaptenens avgång efter gårdagkvällens eländesmatch mot Kosovo. Hade min mamma varit i livet, hade hon sagt: "Men så roligt för människorna i Kosovo! Dom firade nog ordentligt efter segern mot Sverige!" 

Efteråt lyssnar jag till detta och blir upplyft.

Dagens fönster ...

... fångades någonstans längs vägen under vår semester. 

Minnesglimtar ...

Nog måste vi väl vara ganska många som minns dessa kaffepannor? 

Fanns det inte någon som gick under benämningen "Vissel-Johanna"?

Jo, då satte man ett litet "lock" på pipen och när kaffet började koka, så lät det som en visselsignal.

Vi hade en liknande i min uppväxt - det var alltid kokkaffe, förstås - och kaffet fick inte stormkoka och sumpen skulle gå till botten innan man hällde upp och serverade i kaffekopp.

Min svägerska Elenor anänvde sig av er perkolator (trodde alltid att det stavades med u .., perkulator) och min svärmor hade två runda glaskupor, den ena ovanpå den andra. 

Kanske skulle jag ändå ha köpt kaffepannan, då pv av misstag inhandlat 2 pkt kokkaffe i stället för det vanliga.

Dagens fönster ...

... fångades  i Lesjöfors, i Värmland.

Där stannade vi till och jag häpnade över hur många liknande byggnader vi såg enbart här. (Egentligen var det likadant i de allra flesta inlandssamhällen eller byar.) 

På en veranda hos den lokala pizzerian satt ett antal ungdomar och surrade och kanske funderade dom över varför i all världens dagar den där kvinnan - som var jag - tog bilder på det ena skruttiga huset efter det andra.

Här och där ....

Bilden från Fatmomakke kyrkogård. En av alla pärlor från resan norröver.

De dagliga mejlen från min syster i Australien, handlar ofta om det vardagliga - rengöring av fågelbadet .., rensning av ogräs .., den sedvanliga onsdagshandlingen - ja, lite sånt. 

Mina dagar är väl ungefär lika spännande. Men se idag, var det annorlunda i hennes mejl. Så här skriver hon: 

"Här är det Fars Dag och hos mig har det inte hänt något alls. Men nyheterna på radion berättade om en man som blivit attackerad av en haj på en beach utanför Sydney. Mannen förlorade båda benen och en arm och dog på beachen, trots försök till räddning av surfvänner!'"

Hu, så hemskt! 

Här i Stensjö där - mig veterligen - inga människoätande hajar simmar i havet, strålar solen idag söndag. 

Vi hade förväntat oss att komma hem till decimeterhögt gräs på tomten, men icke .., tvärtom, det visade sig vara torrt och mängder med löv och ekollon låg på marken och när jag vid halv sju lämnade sängvärmen, upptäckte jag domherrar vid fröautomaten! 

Tvättmaskinen har sannerligen fått arbeta friskt sedan vi kom hem igår eftermiddag .. det känns ovant på något vis att inte sätta sig i bilen och åka vidare. Ska försöka samla intrycken från allt vi varit med om .., sortera i hjärnans arkiv .., ta fram guldstunderna som kom att värma extra mycket .., ja, lite sånt.

Vårt växthus vimlar av jordgubbstomater (som är så goda) och alla krukväxter (vilka bott i växhusete) har klarat livhanken och det tackar vi underbara grannen Birgitta för! Hon har skött om dem och tagit in posten. Vilken PÄRLA!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

"Ser du fönstret mellan småpojkarna? Bilden visar min pappa Svante och hans storebror Bengt. Säkert är det midsommarblommor till stången de har i famnen. Året är 1921 och de bor i Ljungbyhed där deras pappa, min farfar, ägnar sig åt det nybildade Flygvapnet där han var en av pionjärflygarna. Ben, som han kallades, drunknar, bara 9 år gammal, några år senare i en tragisk olycka.

Och nästan 40 år senare går min unga pappa samma öde till mötes i en segelbåtsolycka. Min farmor, från Kiruna om du minns,  mister sina två äldsta söner på samma sätt. Men här är de på, tycker jag, en helt underbar småpojksbild. I tidstypiska koltar och pagefrisyr och med stickade långstrumpor trots sommarvädret. För över hundra år sen nu."

//Tack Monet! Minns din målning av dina barn (i alla fall dina söner) och den ene av den och även du själv, har har väldiga drag av din far. Vilken fin bild! säger jag.