Och så ett kvällsfönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"Grannens utebelysning skiner genom vår bambuhäck och åstadkommer den här effekten i kondensen i köksfönstret. 

Väderomslag från mycket fuktigt till klarare och kyligare."

Det var 2:a november som bilden kom, så den har legat och gottat sig bland andra fönster i tio hela dagar. Så läcker!

Tack annannan!

Klockan 11:58 ...

Nästan ljummet ute. + 9 C i morse och det står sig ännu. Och nu kom regnet. 

Vill inte säga vad jag har sysslat med på förmiddagen, men det börjar på rä och slutar på t. Nu har jag bara sista biten kvar, men jag har en känsla av att så säger jag varje dag. 

I flera dagar har jag haft Familjen Skata på besök. Ofta fem stycken, men när bilden togs endast tre. Precis hela sommaren har dom varit som uppslukade från jordens yta.

För övrigt funderar jag på ett dopp i havet - i Skallkroken -.

Just nu på Ringvägen i Malå ...

"Skickade ut hyresvärdinnan för skottning ...", skrev pv.

Sen kom detta: "Nej, jag skickade inte ut henne, hon höll på när jag steg upp. Jag tog garageuppfarten innan jobbet, men jag tyckte det blev en bra bild." 

Dagens fönster ...

Det sista fönstret i håven, den som Turtlan så påpassligt hade med sig, är detta. 

Och vill någon veta mera om just Smögen där man kan promenera längs Evert Taubes väg .., så finns en länk här. 

Under de år jag tillbringat på båten tillsammans med pv, har vi aldrig lagt till i Smögen. 

Här ännu en länk.

Enligt pv kan där sommartid vara så packat med båtar (många penningstinna norrmän med lyxiga båtar) och det har hänt att han - det var före min tid - ja, att han legat som tionde båt från land.

Att åka dit vår eller höst, med eller utan båt, vore inte dumt. 

Tack Annica att du tog dig tid med fönstren!

Skattkistan ...

Idag har jag tittat klart på tv-serien med titeln "Sann kärlek", producerad av Netflix. Sex avsnitt och varje avsnitt varar i ungefär en timmes tid. Vad handlar det om? Jo, man får följa sex äkta par under ett års tid och paren bor i olika länder; det är USA, Spanien, Indien, Japan, Korea och Brasilien. Ett par per avsnitt. Det är hög ålder på de flesta; några är över åttio, några i sextioårsåldern och det är något så oerhört intressant att få följa deras tillvaro och inte bara i nutid, även hur det hela en gång började. 

Ingen speakerröst .., bara personernas prat med varandra.

Många av dem arbetar - trots hög ålder - hårt. Så var det med det äldre paret i Spanien, för att inte tala om herr och frun i Korea vilka odlade Havsöron (någon slags musslor), vilket visade sig vara så oerhört tungt och kämpigt! 

Och där var paret i Indien som kämpade med ändrade klimatförhållanden .., jorden som torkade ut och sönerna som lämnade jordbruket och sina föräldrar och flyttade in till större städer med helt andra möjligheter till försörjning. 

Producent för vissa avsnitt (eller kanske alla), bland annat det från Korea, var Mo-Young Jin och jag önskar att jag ska hitta hans mejladress, så ska jag minsann skriva och tacka för detta underbara! Och förutom avsnittet från USA, så tänkte jag hela tiden .., "men ååå, tänk att få uppleva Japan!`, eller "men så vackert det är i Syd Korea!" eller "Oh, hjälp vilket hårt liv att leva i favelorna i Rio!"

Nu fick jag brått att se alla sex avsnitt, då jag sagt upp Netflix-abonnemanget, men jag hade nog gärna sett dem i följd ändå.

Dagens fönster ...

Ännu ett bohuländskt fönster fångat av Turtlan. 

Fönster - i - fönster, kanske. 

Tack Annica!

Mera pv .... (Maria, alias hyresvärdinnan befann sig i Sthlm när detta skrevs ..)

Söndag. Ja, om någon, för ett år sedan, hade sagt att jag skulle sitta själv med två hundar i en 3:a på Ringvägen i Malå, då hade jag nog inte trott på honom eller henne. Men nu har jag i fyra dygn gjort just detta och det har gått bra. 

Det har totalt blivit några mils promenerande med hundarna (oftast i skogen vid Tjamstan) och jag har läst ut en bok på femhundra sidor, men halva boken klarades av på uppresan förra helgen. Danska TV-serien "Legenden" i sex delar, har jag också hunnit med. Den är obehaglig och lite långsam mellan varven. Tror bestämt att slutet pekar mot att det kommer en uppföljare.

Förutom arbetet på skolan så blir det ofta någon inköpsrunda på Coop eller Ica och det tar ju tre-fyra minuter att gå dit, så det gör inget om man glömt något vid förra rundan. Lika lång - eller kort tid - tar det att gå till arbetet. Till skidspåren som ännu väntar på snö, tar det kanske åtta minuter.

Idag har jag tvättat, hängt tvätt och därefter strukit allt, dessutom dammsugit och ställt i ordning så det ser bra ut när hyresvärdinnan återvänder, det gäller ju att man sköter sig. En runda till skolan har det också blivit. Där lånade jag musiksalen och tränade lite inför onsdagens körövning.

Dessutom har jag i helgen lagt ner ett antal, välavlönade, timmar  på att fylla i en "evighetsenkät" från SIFO. Det har handlat om allt möjligt från köpvanor till politiska frågor. Belöningen blev tre trisslotter, så nu räknar jag med att sitta i TV 4 till våren. Då ska storkovan skrapas fram.

Den här dagen - måndag 10:e november, inleddes med en samling där det visade sig att åk 9 saknade en tysklärare. Eftersom jag blir av med två mattelektioner i eftermiddag, så anmälde jag mig som frivillig.Tyckte själv att det gick helt OK.

Bilden, som Maria tog, är från i morse vid halv 9.

Hälsingar pv.

Dagens fönster ...

Från Smögen kommer den här bilden susande till min inkorg. Det var Turtlan som hade håven med sig; hon, som, tillsammans med maken och goda vänner, haft en härlig SPA-helg i Bohuslän. 

Här finns en länk till detta ljuvliga.

Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar ..

Söndagkväll blir middag hos Ecke och Britt. Här sitter jag mitt emot Ecke i deras trivsamma och STORA vardagsrum, det som nästan känns som ett bibliotek. I alla fall nästan. 

När jag kommer dit, sitter herrn i huset djupt koncentrerad med hörlurar i öronen och lyssnar till Sportradions sändning från finalen i årets Allsvenska i fotboll. 

"Radion är min räddning på nätterna när jag inte kan sova ...", säger Ecke. 

Ja, radion blir nog en räddning även dagtid, för den som är helt blind.

Nu väntar han på det nya ögat; kanske blir det i slutet av den här veckan ...? 

Britt har dukat bordet så fint och jag fixar laxfilén som ska in i ugnen. Lite senare kommer äldste sonen Jonas in och då är maten klar och vi kan slå oss ned till bords. Så trivsamt att sitta tillsammans vid ett matbord. Blommorna på vardagsrumsbordet, ja, dessa är kvar sedan Britt fyllde år för någon vecka sedan. I december är det Eckes tur.

Hos Lantmännen i Harplinge upptäckte jag glittriga julkalendrar och två stycken fick följa med hem. Glittret syns inte riktigt på bilden, men finns där verkligen. Det här kortet ska min syster i Australien få, det andra, med tomtar och mer juligt, ska gå till min äldsta syster. 

Gråmulet men tämligen milt ute idag. Har räfsat ihop ännu en säck med eklöv ., ska försöka montera trädgårdsslangen som pv dissekerat och nu är den stört omöjlig att få fast i "vägguttaget" (väldigt irriterande), särskilt som jag planerat att tvätta bilen.

Så här såg det ut när pv tittade ut genom köksfönstret hos Maria igår. Några centimeter vitt på marken. Det finns hopp.

Dagens fönster ...(och grattis alla som heter Martin eller Martina!)

Igår när jag var inne i stan och handlade till mig själv (stickkontakter och annat som inte finns på lilla Ankaret), passade jag på att försöka hitta ljung till friherrinnan. Hon hade önskat sig "gärna flerfärgade", men se, Ica Maxi hade två olika krukor med ljung, det var allt och dom såg bedrövliga ut! 

Ankaret hade heller inga fina blommor, men Lantmännen hade EN - den gröna till vänster, plus en planta murgröna - och Antje i Skipås EN, den till  höger. Själv vill jag ha två egna ljungplantor, men kanske att Trädgårdstjänst i Haverdal har några exemplar kvar?

Senare på dagen kom den här bilden och då får hennes sängkammarfönster bli Dagens variant. Tack Lena!

Söndagmorgon ....

En fin dag, känns det som. Eller en fin morgon, kanske. 

Sex plusgrader ute, men ingen vind. Har inte eldat sedan igårförmiddag och ändå är det behagligt här inne. Allt beror på vinden; den som inte visar sig idag.

Termometern i köket visar på sjutton grader. Jag struntar i vedpannan .., tänder i stället i kaminen här i vardagsrummet. 

Struntar också i Nyhetsmorgon på tv, äter frukost till Söndagsintervjun i P1 med Martin Wicklin. Idag är det Alexander Ernstberger, tidigare VD för finansföretaget Allra som intervjuas. 

Till en början är samtalet lugnt och fridfullt .., men när Wicklin börjar ifrågasätta några av den inbjudnes versioner av hur allt har gått till, ändras tonen i programmet. 

Martin Wicklin är i mina ögon en suveränt bra intervjuare. Här en länk till programmet, om någon är intresserad.

Så har pv hört av sig och vittnar lyriskt om hur ljust och fint det blir, nu när snön har kommit! Under alla år här i södra Sverige har jag ofta fått höra att "det måste väl vara skönt att slippa vintrarna i Norrland ...?" Jo, det är skönt att slippa skotta snö i början av maj, men oj, så mycket ljusare det blir när snön lägger sig! Inte alls som här, där det blir becksvart om aftnar och kvällar.

För övrigt ..? I snart två veckors tid har pv - i alla fall under ledig tid - ägnat sig åt en Sifoundersökning som tydligen är av det värre slaget. Frågorna tar aldrig slut! Om detta elände får han berätta själv.

Nu ska jag sammanställa vad instagramvännerna gjorde igår lördag. För mig är det lika roligt var gång; ungefär som när vi på bloggen hade "Det Bästa"; det var på den tiden när det vimlade av bloggare. Allt har sin tid.

 Det godaste jag vet ...

Fiskvagnens bytta med bouillabaisse kostar 89 kronor och innehåller olika bitar av fisk; lax och torsk och kanske något annat .., lite strimlade morötter, kryddor och ibland smått skuren potatis. 

Själv tillsätter jag minst tre oskalade potatisar i mindre bitar, plus morotsslantar (kokta förstås) , samt cayennepeppar, lite grädde och en skvätt vitt vin. Lite bladpersilja också, den fick jag norpa mig hos friherrinnan. 

En pytteliten bytta med aioli och en räka, följer också med.

Den här soppan räcker i två dagar, men just idag var jag så förskräckligt hungrig, så nu blir det nog bara en skvätt till lunch i morgon.

Detta skulle jag garanterat kunna äta varje dag.

November ...

Alldeles tyst i huset är det; ingen Nyhetsmorgon där det säkerligen ska lagas mat och inte ens Ring-så-spelar-vi, trots att jag tycker så mycket om programledaren Christer Lundberg. Eller, jag tycker att han är så vänlig mot alla som ringer. 

Med pv på bortaplan förändras såklart tillvaron. Det blir inga sena kvällar .., jag är väldigt noga med att kontrollera så att alla dörrar är låsta när det blir sängdags .., och det går inte ens en bråkdel så mycket av Arvid Nordquists Gran Dia, som när vi är två i huset.

Läser DN från första till sista sidan och inspireras av en sida med annons från Alfabeta Bokförlag, med rubriken: "Ge bort en prisbelönt bok i julklapp!" Det handlar om barnböcker. 

Så jag klickar in mig på deras hemsida, men sååå rörigt där var och där är annonser som tjoppar upp vid sidan om och när jag söker på någon av de nominerade eller redan prisbelönta barnboksförfattarna, händer ingenting. Nej, det får vara. Och jag tänker också att pojkarna inte direkt kommer att jubla i högan sky, då, på julafton när paketen öppnas och där visar sig vara böcker! Minns att Anders - när han var i kanske tioårsåldern - på sin önskelista hade skrivit: "Inga böcker!!"

På sidan 22 upptäcker jag Anna-Lena Lauréns krönika "Brev från Berlin", som inleds så här: "Jag satt och läste tidningen i vardagsrummet när jag såg skuggan i ögonvrån. En liten varelse som med blixtens hastighet sprang längs golvlisten. Jag ser i syne, tänkte jag. Vi kan ju inte ha möss i lägenheten. Då rörde sig skuggan på nytt. En berlinsk husmus i egen hög person. Hur är det möjligt? undrade jag. Vi bor på femte våningen!"

Tack Anna-Lena! Detta fick mig verkligen le och det var också väldigt mycket igenkänning. Jag bara väntar på musbesöken, allra helst som temperaturen - i alla fall nattetid - börjar närma sig frostläget.  Det är då jag själv brukar uppfatta skuggan av något som kommer springande över köksgolvet.

För övrigt har pv ringt och meddelat att idag kom den första snön i Malå! Nu finns det hopp, alltså.

Åttonde november. Vendela har namnsdag. Termometern visar på 7 plusgrader ute. Och snart är eken helt avlövad.

Dagens fönster ... 

... fångades i väntan på buss nr 12, när jag skulle åka in till Malmö Centrum. Så lätt och smidigt det är att bara blippa sitt bankkort, så är det betalt och klart! "För seniorer över 70 år är resorna gratis", läser jag precis på nätet. Tänk, det visste jag inte!

Brev från pv, nr 2.

(Bilden från Vindön. Seglet skulle vikas ihop och inte det minsta har den med texten att göra, men jag tycker om den. /Elisabet.)

Jaha, så har man kommit igång med några grupper och lärt känna lite elever, ja, t.om några namn har satt sig. Dagen avslutades med en konferens som kändes lite off för min del. Beslutades att jag skulle äta med årskurs 9 torsdag och fredag denna vecka och gratis mat är ju som bekant gott. 

Efter dagens slut begav jag mig till kyrkan för att, som jag trodde, öva inför någon julkonsert. Så blev det dock inte, då ett antal damer, en man, samt körledaren höll på med städning av kyrkan. Det visade sig att de  hade haft konsert till Allhelgona, så nu vilade kören sig inför julen. 

Fick ju träffa en del körmedlemmar och det tycks som om hela byn vet vem jag är; att jag är tillsammans med Elisabet, samt att jag är inneboende hos Maria. Detta är nog ingen plats att bosätta sig på, om man önskar vara anonym, men för mig går det bra. Jag fick i alla fall noter till fem sånger, varav en som jag kan sedan gammalt. 

Väl hemma igår hade Maria fixat klart den fläskpannkaka som jag förberett på morgonen, ja, vännen/grannen Tommy var också bjuden. Onsdagkväll lämnade Maria skutan för att köra till Stockholm, så nu är jag alena i en trea tillsammans med två hundar i Malå. Vem hade trott det för något år sedan?

Första veckan är därmed avklarad och jag är vid liv, om än tämligen trött om kvällarna, hälsar pv.

Uppdatering ...

Glömde orddelen. Där gick det himla dåligt. Sju rätt av tolv.

....

Fredag. Krånglig natt med värk i ett knä (kullersten i Malmö förstås ..) och en högerhand som ständigt domnade bort, men två småkatter ovanpå mitt täcke blir ändå som medicin. 

Bilden: Platanen utanför biograf Spegeln. 

Skjutsar Elliot till skolan. Nu kan jag vägen precis. Lätt som en plätt. 

Ute på skolgården, just utanför deras klassrum, står några "fröknar" och tar emot barnen. "Godmorgon och välkommen!" säger dom till alla och jag blir så rörd, så där så jag nästan inte kan prata. Tänk, att komma till sin skola och mötas av detta! 

Och jag säger till en av fröknarna att "oj, om man hade fått uppleva något liknande när man gick i småskolan, hur annorlunda kunde inte allt då ha varit ..?"

Överhuvudtaget upplever jag skåningar som sååå mycket artigare än svenskar i allmänhet. När jag kramat om Elliot, sagt hejdå och går till bilen, möter jag andra föräldrar/mor/farföräldrar som kommer med sina telningar och alla hälsar godmorgon. Jag tycker att det är helt underbart! Och vilken härlig mix av människor; alla möjliga kulörer och fasoner!

Sen hemåt. 

Ljusblå himmel, solen uppe. Som alltid mycket trafik. Kör om fjorton långtradare i ett svep; har aldrig varit med om dess like och på baksidan på en av dem står det "Here it gås, with Abbekås" och jag tänker att det är nog Aldos Åkeri i just Abbekås som varit så .., tja, lite finurliga, men det torde väl mest vara de svenska bilisterna som fattar detta med gåsen.

 Passerar Vege å och ser en skylt på ute på en åker där det står att i Helsingborg är HIF en religion ..., och det kan nog behövas stöd från ovan, ty det går dåligt för helsingborgslaget i år. Och så blir jag omkörd av en bil  på vars registreringsskylt det står OWE plus några siffror - och den kombinationen har jag aldrig sett förut -. 

Just innan Hallandsåsen kommer dimman. Noterar att minst två silverfärgade bilar från Schweiz passerar mig och jag undrar var dessa är på väg. 

Kommer hem till femton plusgrader i huset, så det blir brått att elda. Men först får fåglarna mat.

Mängder med ekblad ligger på gräsmattan ., nu är det trädet snart helt avlövat. 

Hittar två brev i postlådan; ett från Eva i Tyresö och ett från min syster i Australien. Hon har skrapat ihop de svenska sedlar hon haft kvar (hon ska ju aldrig återvända hem, orkar inte med den långa resan längre, säger hon) och lagt dem i ett kuvert och postat det hela. 

"Är du galen? Det är ju som gjort för att komma bort i hanteringen eller rättare sagt norpas av någon som tror att det är en gratulationshälsning innehållande just pengar!" utbrast jag när hon berättade detta.

Här hade jag alltså helt fel. Ändå är kuvertet uppsprättat i mitten längst uppe .., två cm kanske, inte mera. Sjuhundra kronor ligger prydligt inuti brevarket och nu önskar hon att jag ska skicka korsordstidningar, men dom inte vara för enkla och inte med så många sudoko i, för det tycker hon är helt ointressant. Så det ska jag nu göra när jag skrivit detta .., åka och posta mängder med tidningar, plus dom bilagor som friherrinnan så generöst bidragit med. 

För övrigt kan jag meddela att här råder solsken och nu har jag fått upp temperaturen inomhus till sjutton grader. En grad till, sen är jag nöjd.

Dagens fönster ...

Det var igår som alla dessa fönster susade in i håven, då, när jag var på väg till biograf Spegeln i Malmö. 

Jag tog buss nr 12 .., passerade det gamla soldattorpet som förvandlats till Limhamns museum .., och där är stora maffiga hus som vetter mot havet och en hållplats med namnet Potatisåkern .., och människor steg av och på. Mest av.

Biografen ligger mitt emot Centralstationen, så det är perfekt till för en som har dåligt lokalsinne.

Nu är det fredagmorgon och jag har googlat på såväl Limhamns lilla museum och Potatisåkern. 

"Elliot, nästa gång farmor är här, då kan vi väl besöka det där lilla museet där en soldat en gång bodde med sin familj?"  Jodå, det kan vi göra, säger han. 

Så har vi det den här morgonen. Med viss bävan tog jag mig an DN:s Nutidsquiz. Resultatet blev 8 rätt av 10. (Hade fel på nr 7 och nr 9). Pv som tydligen ägnat sig åt annat än nyheter i veckan, hade 6 av 10.

Murre Svart ....

Det var den här lille krabaten som följde med av bara farten, då, när den andre som man tingat, skulle hämtas. 

Tydligen hade dom bott tillsammans i en spilta och den svarta var alldeles på tok för ung egentligen, men hade ingen mamma och vad som hänt henne, det visste inte familjen. 

Hur har det gått? Jo, tack .., han har vuxit förstås, fått mer grått i pälsen och även om han är väldigt beroende och ofta snuttar på den äldre katten (som ändå är en kattunge ännu), så är han så tuff och den som ser till att få mest av maten .., ja, liksom puttar undan sin kompis. 

Natten mot idag låg båda katterna på mina ben och jag som vrider och vänder mig hundra gånger per natt, ja, det blev inget långvarigt kattsällskap i sängen. 

Katten på bilden heter Sixten och kompisen heter Blixten. Det är helt omöjligt att lyfta upp Sixten och hålla i honom; det är som om han tror att nu kommer DÖDEN, men det går ändå framåt .., han kommer allt närmare.

Visst är han fin? (Går under avdelningen Ledande Frågor.)

På annat ställe ...

Orolig natt i annan säng än den vanliga. Vid 3-tiden lyssnade jag till rödhakesång, tänk, så livgivande det är! Halv sex hörde jag Maja stiga upp och en halvtimme senare hörde jag små trippande steg och ytterligare lite senare dök nästa gosse upp. 

"Farmor, jag hörde fåglarna nu på morgonen!" sa han som är döless på mitt fågelprat. 

Nu närmar sig klockan 09.00 och jag har kört Elliot till skolan och hittade på en gång. Hela tiden kom föräldrar med sina barn .., pappor och mammor och utanför E:s klassrum vimlade det av sexåringar och det surrades och jag fick byta till häftigare fruktlåda än den Maja skickat med och sen iväg hemåt, det vill säga, till deras hem. 

Svängde in på Ica och det är närapå med livet för insats - mest för cyklister - vilka kommer susande i raketfart och det gäller verkligen att ha koll på omgivningen!  På butiksparkeringen hade jag en bil alldeles intill vår och ut ur den bilen klev en familj som kanske hade indiskt/pakistanskt ursprung och kvinnan hade en varmt gul längre skjortklänning över byxor i samma färg + lite röda broderier på det hela. Sååå fin hon var!

I kassan satt en ung man och tuggade tuggummi. 

"Vill du utnyttja seniorrabatten ...?" sa han och jag log inombords och sa att det ville jag gärna göra. Sen önskade han mig en fin dag. 

Underbart vackert väder just nu! Klarblå himmel och sol .., jag har allvarliga planer på att ta bilen och åka till stranden för ett dopp.