Glädje för pv ...

Så här skrev Maria: 

Carro skickade till mig, ”VISA THOMAS!”

Sista kvällen hemma på ett tag ...

Och jag får inte glömma att mejla iväg den här bilden till min syster Birgitta. Hon har i helgen haft besök av sonen och hans fru och Birgitta fick då äran att laga sonens jeans, som hade gått upp i sömmen. 

"Men han fick hjälpa mig att trä i tråden i nålen ...", skrev hon. 

Ja, det känns igen. Minns hur jag kämpade med detta när vi var hela familjen på Kreta. Elliot låg hos och mig och pv och jag frågade om femåringen möjligen kunde bistå sin farmor i nöden? 

"Javisst!" sa han och lät så säker. 

Tjopp, sa det bara, så var det fixat! Och så häpen jag blev!'

Och idag, för övrigt? Körde till Getinge för att tvätta bilen på f.d. Statoil, men den - tvättgrejen - var ur funktion och om jag kunde tänka mig att vänta en halvtimme, så skulle chefen komma och laga den. Nej, då struntade jag i det hela. 

Bläddrar i mammas dagbok från juni 1967 när hon först hade besökt Världsutställningen i Montreal och därefter tog några dagar i New York. Hon, uppvuxen i fjällvärlden, fullkomligt älskade New York. 

Hon var då 46 år och jag tyckte förstås - då - att hon var lastgammal. 

Pappa och jag (som då var 13 år)  skötte ruljangsen hemma. 

Eld i kaminen just nu ..., har det mesta klart, men inte allt. Lite snöglopp i luften. 

I morgon kväll den här tiden är jag nästan framme i Sthlm, om inget oförutsett händer.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 

Måste komma ihåg att köpa grön mossa att täcka jorden i krukan med, så blir det så mycket finare.

Kalas i trenne dagar ....

Ja, så blev det idag, när jag bjöd in Sonja och mig själv till friherrinnan, för lite lunchträff. Ja, som ett minikalas. Det var eld i kaminen och Friherrinnan hade som vanligt dukat vackert och jag hade med mig nygjorda västerbottenspajer med löjrom och räkor och till detta bjöds vi på gott alkoholfritt vin till den som så önskade (vilket chauffören tackade ja till och gott var det också, lär finnas på Hemköp) och till efterrätt en smarrig chokladtårta till kaffet. 

Sonja är alltid så svårbjuden, men jag stod på mig .., och oj, så trevligt hon tyckte att detta var! Eländigt är det med hennes allt mer sviktande minne, men hon är ju så glad och så innerligt snäll och det är ju bara att ta det för vad det är. Tids nog är man där själv. 

Och mitt i alltsammans ringde den underbare Ecke och ville höra att jag var vid liv och hade det bra. Å, vilken människa! Tänk, så många fina människor det finns!

I tre timmar blev vi där. Skjutsade hem Sonja som då var rejält trött och de fem trappstegen från entrén upp till hennes port, åå, det kändes nog tungt för henne.

"Hur är det, har du ont i höften Sonja ..?" sa jag, som inte kunde undgå att se hur hon kämpade för varje trappsteg. 

"Ja ...", svarade hon och jag tror att det är första gången hon - i alla fall för mig - erkänner att hon faktiskt har ont. 

Ringde henne nyss för att höra att allt gått bra och passade då på att påminna om att hennes rara dotter Maria (och den kör hon är med i), sjunger i Steninge kyrka den 21:a december och då hämtar vi Sonja så kan hon följa med. Sonja älskar att sitta långt framme, helst LÄNGST fram .., och det är min fasa, men har vi tur är där redan upptaget av kören ,-). 

Så berättade friherrinnan att hon och A-M ska fira julafton i Steninge sockenstuga, alldeles intill den fina kyrkan. Det hela är så fint .., de som anmält att de ska komma, får först en kall jultallrik, därefter en varm som serveras i folieform (så den som blir mätt av den första tallriken, kan ta med sig hem och värma upp - omtänksamt -!) och så är det  julklappsutdelning med vettiga klappar (kaffe etc). Första gången F och A-M var där, var där sju personer som anmält sig, i fjol sjutton! Allt är gratis. Peppade Sonja .., tänk, så roligt för henne och inget bekymmer om att ta sig dit eller hem, hon har ju färdtjänst! 

Nu ska jag packa lite .., återstår endast i morgon. Ska bli så roligt att återigen träffa Emma och Fabian och på onsdag morgon även AP som så vänligt erjbudit sig att skjutsa mig till flyget.

Söndagmorgon ...

Fyra plusgrader ute, men blåsigt. Då blir det genast svalare här inomhus. 

Vaknar tidigt och medan jag äter frukost, tittar jag på ett program som heter "SVT bakom kulisserna". Programmet spelades in för ett par år sedan och säkert har mycket förändrats, men ändå, sånt här älskar jag att ta del av! Man får följa redaktionsarbetet, hur det går till när program direkttextas ...., när det ska översättas .., ja, allt möjligt! Här finns en länk om någon är intresserad. Det är inga långfilmer, Rapport-programmet är bara drygt 5 minuter långt.

Bilden visar Karin Karlsson Hutt, som är just direkttextare hos SVT. (Och ser man på ..., ännu en garderobsblomma!)

Och detta är hennes tangentbord! Om hur det fungerar och hur lång tid det tar att kunna hantera ett dylikt, är sånt man får veta i programmet. Det finns även "Bakom kulisserna" på t.ex Bäst i Test, På spåret .., med mera. 

Nu ska jag skicka ut lite värme här i huset!

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som även idag är annannan: 

"Här bor någon med intresse för avantgarde-inredning!" 

Tack! säger jag.

Glömde berätta ....

... att igår, när Birgitta bjöd oss tre kvinnor på lunch, så pratade vi inte enbart om olika baltiska länder, nej, Sonja (vilket vackert namn!) kom av någon anledning in på Västra Sallerups kyrka .., i Skåne, jo, men denna Sonja hade ju bott i Eslöv i många, många år, det var väl därför! Kyrkan är från 1100-talet .., tänk, kyrkan hemma i Malå invigdes officiellt 1852! 

Letade på nätet på den förstnämnda kyrkan och blev så glad, då det sannerligen inte är ofta som kyrkor är öppna mitt i veckan, så där på dagtid. Men det är tydligen Sallerups kyrka och den ska jag absolut besöka! 

Sonja berättade också om när hon och maken var i Thailand och hon plötsligt en morgon upptäckte att ena handen bara hängde rakt ner och kändes som vore den tiodubbelt så tung som i vanliga fall. När maken sedan lyfte upp samma arm, då försvann även känseln upp till axeln! Hon hade alltså drabbats av en stroke, men av detta märktes nu intet.

Och så kom vi att prata om dödsannonser. 

"Det är inte så många kors numera i annonserna ...", sa Sonja och så var det pratet igång. Och jag kom ihåg att jag hade sparat den här, till vänster.

För att inte tala om den här ....

Sånt kom jag plötsligt ihåg ikväll, när nu jag sitter här i min ensamhet och slötittar (men fascineras allt mer ...) på ett program i SVT 2 som handlar om Radiokören.

Kväller ....

Det var knappt att jag hann fånga det allra sista av solen, då när jag körde förbi Skallkrokens hamn. Två husbilar - båda svenskregistrerade - stod uppställda och jag tänkte att det kan komma att bli mindre trevligt, då det hade börjat blåsa rejält just då. 

En lugn lördag har det varit. Börjar bli knappt om ved till kaminen, nästan så jag funderar på att köpa en säck, så jag har tills jag åker norröver. Till stora pannan är det inga problem, men alla är för långa och det är kaminen jag mest eldar i.

Och som vanligt har underbare Ecke ringt och kollat om allt står bra till. Det gör det.

Dagens fönster ...

Från Portugal och Porto (tack annannan!) kom två bilder ikväll. Så här skrev hon: "Fönster med höstlöv! Välj mellan "med människa" eller "med körskolebil. Härligt väder här idag!"

Jo, jag valde med människa, mest för att då kom också lite av väggklockan med.

Lunch på bortaplan ...

 På Torsgatan, i en ljuvlig lägenhet med gott om ljusinsläpp och ett hörnfönster i köket (vilken lycka!), där bor sommarhusgrannen Birgitta. Det var idag som hon bjöd på lunch och vilken lunch sen! 

Först en toast med löjrom .., därefter en underbart god köttgryta och sist av allt en lika smarrig tårta. Alkohofritt vin i glasen eller öl, som det passade. 

Sonja, som sitter till höger på bilden, var född och uppvuxen i Halland, hade med sin make bott i Eslöv i trettiosex år (där fanns då hur många företag som helst!) och nu inne i Halmstad. Britt är född i Nässjö i Småland, Birgitta är någon slags rumpmas (men har även bott i Linköping)  och jag själv, ja, det torde ni väl veta. 

Mycket surr blev det. 

Två damer som närmar sig 100 år, skärpta och tämligen pigga. Och ser man på, är det inte en garderobsblomma som står där på det lilla, runda bordet!

Vad pratade vi om? Allt möjligt! Resor .., Estland, Lettland, Litauen, Polen .., om att drabbas av en stroke när man befinner sig i Thailand .., om Eslöv och hur otroligt många företag som fanns där när Sonja (t.h) bodde där med sin man! Hon räknade upp en hel drös, men mest känt är väl (i alla fall för mig) Felix fabrik. Här en länk om detta. 

Om jag nu inte visar bilden av middagen, så tror ni kanske att jag bara hittat på det hela ..., nej då, så här såg det ut på min tallrik. Köttgrytan gjord på högrev som fått puttra länge.

Nu är det kväll. I morse var jag uppe klockan 06:00 och pillade med löjromstoasterna och nu är jag tämligen slut som artist. 

Och Ukraina utsätts för världens utpressning av Ryssland/Putin. Mitt tidigare hat mot Putin har inte förminskats, tvärtom.  

DN-quizzen gick si så där. Såväl pv Pv som jag själv hade 8 av 10 rätt på nutidsquizzen, själv hade jag urdåligt på orddelen, knappt jag vill berätta det .., 7 av 12. Förmodligen hade pv inte så bra heller, eftersom han inte skrivit resultatet, men jag ska nog påminna honom! Jo, han hade 11 av 12. Hjälp!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Turtlan i Karlstad: 

"Hej! Fångade detta juliga skyltfönster på väg till jobbet i morse. Det är stadens mest välsorterade belysningsbutik som har skyltat om inför advent och jul. Gediget jobb av butiken att fixa allt detta varje år. Vink-vink från en solig Solastan! 

Annica."

Bemärkelsedag ....

Just idag har friherrinnan födelsedag! Sjuttiofem år har hon hunnit bli och kanske har jag känt henne i femton år och arbetat tillsammans i kanske fyra, eller fem av de åren. 

Hon hade önskat sig en härlig födelsedagsmorgon med champagne och löjromstoast och när klockan var sex i morse steg jag upp och började fixa med toasten. 

Inte en enda gång i mitt snart sjuttiotvååriga liv har jag gjort dylika .., pv ringde och vi fejs-tajamade och han sa "aj, aj, du har glömt citronskivor på två av dem!" och det hade jag verkligen gjort. 

Och så körde jag de fyra kilometrarna till Steninge, dörren hade hon låst upp och så låg hon där i sängen och jag sjöng lite - men bara lite - och sedan satt vi runt matbordet i vardagsrummet, ungefär som på bilden (då i Steninge, när vi vinterbadat, jag tror vi firade vintersolståndet) och katten Tiger, denna underbara katt, kurade på mattes favoritplats och det var eld i kaminen och tända ljus. 

Så här såg det ut. 

Oändligt många stranddagar tillsammans har det blivit och nästan var gång har friherrinnan letat sina bilnycklar när det är dags att packa ihop och åka hemåt. Här i Särdal. 

Och här efter bad i Steninge och bilnycklarna upphittade! 

Det var likadant på jobbet ,-).

På besök i segelbåten och mer än fika ombord - vid land - blir det inte, då damen i fråga har lätt för att bli sjösjuk! 

Mycket har hänt under de femton år som jag känt henne. Det är armar och handleder som brutits och en axel som havererat efter ett fall och hon har flyttat från sitt barndomshem och bor nu kanske 200 meter bort och trivs gott. 

Från vardagsrumsfönstret kan hon se solen gå upp i öster. Hon älskar katter .., tycker om god mat .., är berest, hoppas på storvinst när hon spelar på hästar (har vunnit ett flertal gånger), har kollat till Sigge när vi varit ute till havs .., var innerligt älskad av Harry .., och var en noggrann kassörska. 

Är hon på picknick, ja, då har hon med sig en duk .., och hon tycker om att bära hatt och långa klänningar, har fina broscher .., ja, ungefär så. STORT GRATTIS på födelsedagen kära Lena!

Ännu mera pv berättar ...

Ofta när pv ringer (vi talas vid många gånger per dag!) frågar jag hur dagen har varit? Något särskilt? Nu undrade jag om det var något han lagt märke till, så där lite mer än annat. 

Jo, hur olika ord används. T.ex att ordet det blir "hä", typ .., jo, men hä gå bra - vilket betyder jo, men det går bra. (Som synes faller r:et bort i ordet går). 

Och den, kan bli såväl han som hon. "Du kan he han på bänken - du kan lägga den på bänken, t.ex kniven. Klockan är "hon" - hon är tjugo över två -. Bilen är han - "Ja ha ställt han på parkeringen". 

Och ordet "he" blir alltså dels lägga, men kan också betyda kom .., som t.ex: "men he dig hit!", vilket betyder snabba dig och kom hit! 

Själv kan jag tillägga att ibland vänder man på en mening. "Jag har snö fulla skorna!", låter ju underligt, men så sade jag ofta själv. 

Och så undrade jag hur fördelningen män/kvinnor är bland lärarna. Så här blev svaret: 

"Med mig är vi fem män och så är det kanske tio, femton kvinnor. Och förresten, vet du att musikläraren Robin, han har spelat ihop med Per-Erik som var på bloggträffen i Steninge och som bodde med sin Anitha i Skåne under en period. Sen har vi Fredrik som har hand om trä, - och metallslöjden, och så är det Jonas, Jakob och jag själv i matte och naturkunskap."

Sen var det godnatt!

Fyra dagar kvar ...

Spelar julmusik. Det är Bing Crosby som sjunger och jag tänker på det jag  läst om honom .., hur han bland annat agade sina barn, framför allt de från första äktenskapet. 

Läser följande:

"Gary claimed his father regularly beat him with a lether strap or a heavy studded belt for minor transgressions, taunted him with cruel nicknames likes Fatso and Bucket Butt, and enforced a harsh, rigid household discipline. Gary stated the beatings continued until he bled." 

Det tänker jag på när herr Crosby önskar oss "A merry Christmas". 

Nej, jag byter jag låt. Nu blir det John Rutter´s  "The Lord bless you och and keep you". 

Idag i affären träffade jag en äldre man som egentligen är från Norrbotten. Vi stod och surrade en stund och han berättade att han i höstas - precis som pv och jag själv - gjort en rejäl rundtur hemmavid, totalt 140 mil. 

"Vet du Bettan, jag kommer ihåg första gången vi träffades, du stod i kassa 1 och jag frågade dig vars soppåsarna låg och då sa du ..., säger du vars, då måste du nog vara från mina hemtrakter, och så var det ju. 

Och så berättade han vidare att när han sålde huset i Boden, då var köparen från Malå och hette Lars Wiklund. 

"Jaså, Lars!" sa jag häpet.

Lars pappa hette Birger Wiklund och var slöjdlärare på skolan i Malå .., känd för att vara hetlevrad, men hade ett hjärta av guld. Min egen pappa Ivar hade Birgers pappa Hjalmar som lärare i småskolan i Kalvträsk och denne Hjalmar hade tydligen också ett hett humör. 

Birger Wiklund sitter längst uppe till vänster; han ser ut som en buspojke. Mannen i slips och kavaj var min lärare i tyska och engelska, hette Carl-Olof Sjölund och var sträng men underbar; den bästa lärare jag har haft! (Läste många år senare in gymnasiepsykologi och där var C-O också lärare).  Mannen i vit skjorta kallades allmänt för "Sotar-Kalle" och då förstår man vad han sysslade med. I sin ungdom var han omåttligt grann och säkerligt även omåttligt populär bland Malås unga damer. Det måste ha varit någon slags prisutdelning när bilden togs, jo, alla var nog idrottsledare på något vis. Längst nere till vänster sitter Björn Stenberg som tog över "Sigges El" efter sin pappa.

För övrigt har jag idag övningskört in till grannen Birgitta som vintertid bor i lägenhet på Torsgatan i Halmstad. Ja, jag kollade bara så att jag skulle hitta dit utan att virra omkring. Nu blir det endast Britt och jag som åker dit - Ecke blir hemmavid -. Lätt som en plätt visade det sig vara och ååå, så skönt! 

Kom hem med en vacker amaryllis .., och tänkte - när jag sedan körde hem - på kvinnan (i min ålder, kanske) som jag mötte utanför Ankaret, hon som berättade att hon drabbats av cancer, behandlats för detta, men nu hade man hittat ännu mera av detta elände som inte skulle vara i hennes kropp. Åh, vilken oro för henne! 

Jaaa, så kan en vanlig torsdag i november se ut. Tänk, så mycket man får ta del av.

Ps. När jag letar bilden på Birger, hittar jag även den här som visar lärare i Malå Realskola i början av 60-talet. Någon du känner till Gunnel ...?" Ds.

Här några kommentarer Gunnel. Ingen tycks ha namnen på dem alla, men se, din kusin Elon med det varma leendet, var tydligen allmänt bekant: Nedre raden 3:a från v Britta Piuva, längst till höger Elon Hermansson. Sedan fanns det någon Birgitta Hedberg o Hans Welander???

Nere till vänster var kanske Åke Lidström??

finaste Elon Hermansson 

Nere fr v Åke Lidström, Thorsten Hedman, Britta Piuva, Elvy Lidström, Hjördis Renberg (tror jag) och Elon Hermansson.

Obs! Uppdaderat! Tala om att kvinnorna har lärt sig hur man ska sitta fint med benen. Den kursen har jag tyvärr inte gått. 

Dagens fönster ....

Igårkväll plingade det till i min mobil och ser man på, det visade sig vara ett infångat fönster från Porto! Klockan var då 20:14. 

"Fångat på väg hem från jobbet precis. Det är ytterdörren på ett vanligt bostadshus, nog drygt 100 år gammalt. Tyckte det var så fint!"

// Det tycker jag också. Tack annannan att du tar dig tid med detta!

Mitt-i-veckan-hälsning från pv ...

Bilden togs av ..., just det, Maria. Det måste - av solens läge över Elvaberget att döma - ha varit under morgonrundan med hundarna, hälsar renskriverskan. Nej, kanske vid 11-tiden. 

Ja, då är vi mitt inne i vecka 3 på denna 7-veckors sejour i Malå. (E: Alltså innan det blir jullov).

Idag fick jag positiv feedback av en f d lärare som nu vikarierade som elevassistent. Jag hade haft mattelektion med åk 7, och då säger hon på slutet, att det var i alla fall ingen svårighet att se att jag varit lärare tidigare; att jag kunde jobbet, helt enkelt. Kul. Alltid roligt med positiv feedback.

Annars rullar dagarna på i sakta mak, lektion läggs till lektion. Idag avslutade vi med en konferens för alla högstadielärare. En punkt handlade om en föreläsning med rubriken "Centrum för våld". Efter en liten stund frågade jag om det inte borde vara "mot våld" vilket utlöste många skratt. Punkten fick omgående ny rubrik.

Kylan biter rejält och igår fick jag uppsöka apoteket för att få lite hjälp mot torr hud. "Det blir gärna torr hud när man står ute i kylan och skrapar bilrutorna", sa apotekaren. "Men se det är inget problem" sa jag, som saknar bil här uppe. I morse var det minus 18 på termometern.

Helgen som gick blev det mycket Vinterstudio och skidskytte  men jag hann med att gå och öva lite körsång i musiksalen. Dock ingen fika på Nystedts Kläder.

Denna veckan har de kört igång snötillverkning i slalombacken, jag vet inte när de tänker öppna för åkning. (E: Men det tror jag mig veta, nämligen i helgen som kommer).

Nu bär det iväg till kyrkan och övning inför adventskonserten.

Over and out.

Och hemma ...

.... i Malå, utanför biblioteket och skolan, såg det ut så här igår. På samma sida som biblioteket - kanske skymtar ni en röd skylt - där arbetade jag på Ica Nilahallen och i det höga (allt är relativt) tegelhuset till höger, där hade Tommy - exet - sin arbetsplats. Tidigare var det Malås kommunalhus och i dess källare fanns offentliga toaletter och där bytte min kompis och Gunilla och jag till jeans, i stället för fula skidbyxor som vi absolut inte ville ha på oss! Efter skolans slut .., ja, då bytte vi tillbaka och gick hem. 

Och så här. Någon har troligen besökt Ica och köpt en säck björkved .., och titta, så finurlig sparken till höger är, lilksom uppåtböjd! 

Pv hörde av sig i morse och berättade att det var minus sjutton grader ute, men ändå .., inte alls samma fuktiga kyla som här nere vid havet. 

Det var förstås pv som tog bilderna. Tack snälla!

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv under ett besök i Göteborg, året var 2013 och vi var några bloggvänner (Mari från Falköping, Annika i Kävlinge (numera Landskrona), Ann (STORARTAT) och jag själv, ja, som sågs och bodde på hotell och hade det allmänt trivsamt. 

Liite - eller mycket - adventsstämning får jag allt av bilden.

Tisdag ...

Idag blev det äntligen av att jag åkte in till Rammakeriet på Flygaregatan i Halmstad. 

Med mig hade jag en mer än luggsliten tavla - eller  bara själva pappen - som jag köpt på loppis någon gång och det är ett tryck och där står inte tillstymmelse till namn eller något annat, men tänka sig, att jag föll pladask för alltsammans .., huset och färgerna - kanske mest färgerna -! 

Rammakaren som heter Henrik är alltid så trevlig och har ramat in flera tavlor till mig. Men ingen tycker jag så mycket om, som den här. 

Det luggslitna vid sidan om, ja, det är nog silverfiskar som haft kalas där .., förklarade Henrik. Nåja, En passepartout ska ju komma på plats, så det spelar ingen roll. 

Så var det frågan om vilken ram som skulle passa och jag sa att "gärna någon som gör att det blir varmt och gott, alltså ingen svart ram" och då hittade han den här gamla ramen och det blir perfekt för mig. 

Att besöka en skomakare, sömmerska eller som här; en rammakare, är alltid lika roligt! Det är som att komma in i någons vardagsrum och det säger så mycket tycker jag, om personen i fråga, hur där ser ut. 

Alldeles intill den stora disken där han ramar in .., där stod ett mindre bord och det var små leksaker som Henrik gjort med hjälp av 3d-skrivare. 

Och lite till höger om disken, där låg underbara träsnitt vilka skulle ramas in .., tillhörande Region Halland. 

En bra stund blev jag där. Det blev surr om namn (hans barn heter Otto och Sigrid), om han ärvt hantverkskunnandet av sina föräldrar ... ("Nej, av min farfar Carl Henrik", förklarade han), ja, lite sånt. 

"Gör dig ingen brådska med inramningen ..., ta det när det  passar!" sa jag, ty i det rummet där tavlan ska hänga, där hoppas jag att vi får målat om när pv kommer hem. När det är klart, då blir det så att var gång jag kommer från köket för att ta mig till vardagsrummet, då är tavlan det första jag ser! Vilken outsäglig glädje! 

Outsäglig glädje, parat med oändlig tacksamhet .., blev det också när jag därefter kom hem och hämtade posten. Där låg ett brev adresserat till mig, från Region Halland. För några år sedan när jag öppnade ett liknande kuvert, ja, då fick jag veta att en ny undersökning (vilket resulterade i operation några veckor innan jul) skulle göras på Halmstad lasarett. Och den senare undersökningen visade på något som kunde vara en mindre tumör. Det var det inte; den - som dom kallade för tumör - var godartad.

Nu, fyra år senare, satt jag med kuvertet i min hand och det var inte långt ifrån att jag började må illa .., men så läste jag raderna att man inte funnit några tecken på bröstcancer i vare sig vänster eller höger bröst. Jag gick in i köket, ställde mig vid arbetsbänken och drog djupa andetag, log för mig själv, skrynklade ihop brevet och tog mig en lussebulle och ett glas mjölk. Så mycket glädje!

Dagens fönster och lite till ....

 

Det här fönstret fångades av Eva på Frösön och det var nästan på pricken tio år sedan. 

Hon hade då tillbringat dagen i bagarstugan och berättade att huset på bilden, där hade hennes Mats vuxit upp och där hade även Mats och Eva tillbringat ett antal år. Det är nu tjugoett år sedan flytten gick till deras egna boende.

Så här skrev hon då, i november 2015, den rara Eva: 

"Veckans bästa var tunnbrödsbakningen i vår f d bagarstuga. Jag, maken, två av våra barn och vår svärdotter hjälptes åt att baka. Det gick som hejsan, tjejerna var otroligt duktiga på att kavla och sonen gräddade som om han inte hade gjort något annat. 

Härligt att kunna föra traditionen vidare. Min svåger och svägerska bakade under förmiddagen, sedan kom vi och tog över. Innan dess bakade vi lunchpizza i bakugnen. Jisses så goda de blev!"