På Hemköps parkering ... .

... blir det småprat med två andra kvinnor. 

Vi konstaterar unisont att män rör sig på ett helt annat sätt, ja, när det är halt på parkeringen. Kvinnor går försiktigt - försiktigt med små steg, medan män - i alla åldrar - går som vore det världens bästa underlag på marken! Detta har jag tänkt på sååå många gånger och fascinerats av .., jag fattar det inte .., är det månne något genetiskt? 

När vi hade Harry, då kunde pv - utan problem - gå i kvällsmörkret nerför åsen (johanssonrundan) där det kunde vara isfläckar och stenigt och såå halt och där gick han obekymrat. 

Samma sak med män och segelbåtar. Dom bara kliver på .., håller sällan i sig i något stag .., balanserar liksom helt obehindrat och tar sig av och på, på det viset. 

Teorier .., någon?

Det lär ju vara så att män utsätter sig för betydligt fler risker än kvinnor .., kör fortare, klättrar högre .., ja, på det viset. Måhända bättre självkänsla? Att kvinnor oftare än män bryter handleder vid halka, det tror jag mer beror på att män i högre grad tar bilen och därför inte promenerar lika ofta.

Bilden från juni 2021 då jag stöp på altanen, dock inte på grund av halka. Pv stönade .., såg förstås seglingssäsongen försenas. Jag var iklädd baddräkt när fallet inträffade och pv menade på fullt allvar att han skulle skjutsa in mig till sjukhuset i denna mundering. Så blev det inte, kan jag säga. 

 

Dagens fönster ...

"Också ett fönster - på en dörr!" skriver avsändaren som är annannan. 

Tack! säger jag. 

Sååå snyggt Jag tycker att det påminner i färg och stil om den i mina ögon så vackra gravstenen i Steninge kyrkby. 

Kanske är det själva texten "Artur" som gör att det påminner om bilden från annannan?

Ett kvällsfönster från Trelleborg ...

Ett fönster som jag missat helt och hållet och som kom den 5:e februari och hedgrenskan var avsändare. 

Tack Kerstin!

Bilden visar verkligen hur vädret är i vinter.

Onsdag ...

Vaknade med mängder av energi, men det varade inte mer än några timmar. Plus-minus-noll ute .., skottade undan lite och försökte få det aningen finare än vad Erland - skottaren - åstadkom med sin traktor. 

Köpte vildfågelblandning igår och gläds åt alla småfåglar som plötsligt dyker upp ..., annars är här ju mest bara nötväckor (har jag inte sett till på ett tag) och pilfinkar. Bergfinkar har jag i alla fall känt igen, samt en grönfink. 

Satt i soffan och tittade på skidskyttet när jag hörde skatorna tjattra något alldeles förfärligt och jag tänkte att nu är någon katt på besök. Så var det inte alls; det var två skator som nästan såg ut att försöka ta död på en tredje och jag  F L Ö G  upp, öppnade fönstret och ropade "men LÄGG AV HÖR NI!" och precis varenda fågel gav sig av. Skatan som jag trodde var döende, flaxade iväg.

Särskilt vintertid träffar jag nästan inga människor som promenerar här neremot havet till. Och är det någon som kommer gående, har de ofta hörlurar och lyssnar väl till musik eller pratar med någon kompis, det är nog bara om det är någon äldre, ja, som det blir lite surr. 

Annat är det på sommaren. Tänkte idag på hur många rara människor vi mötte under året som har gått, 2025. Som Susanne och Thomas på bilden .., från Regensburg i Tyskland. Vana seglare under många, många år, men nu hade de kommit med husbil och stod parkerade i Skallkroken. 

Och så tänkte jag vidare att jag ska minsann göra ett collage av dessa människor som råkade komma i ens väg .., så där så man minns dem och minns glädjen. 

För att inte tala om den fina hamiltonstövaren  Borka som jag mötte i hamnen på Ven. 

Hamiltonstövare var den ras som jag växte upp med. Vi hade kennel - Malådalens Kennel - och nästan varje vår fanns i huset småvalpar. 

Där brukade vi sitta vid valplådan i källaren - det var pappa och jag - och vi tittade på valparna och vi funderade på vem som hade den finaste "teckningen" och helst skulle alla ha en vit svanstipp. I åtta ljuvliga veckor fanns valparna i huset och SOM jag grät när förväntansfulla människor kom för att hämta sitt nytillskott. Plötsligt var där tomt i källaren! Och inga småvalpar som sprang omkring på gräsmattan. 

Stövare har för övrigt världens lenaste öron. 

Jo, hundar som vi mötte ska minsann också få vara med i collaget.

Dagens fönster ...

Gråväder ute idag och termometern visar på plus-minus-noll. Då kan ett övergivet hus någonstans i det som kallas "Norrlands inland" (dock inte fjälltrakter) få dyka upp igen. Ett relativt stort hus, verkar det som och man kan undra om det hade varit någon slags samlingslokal, då i husets ungdom?

Man skulle kunna göra en långsam film (typ pausfilm) med enbart bilder av vårt lands ödehus, eller tänk, att få veta vad som utspelat sig i dessa byggnader?  Det tycker jag hade varit intressant. 

Tittade sent igårkväll på en annan film, utlagd på youtube och den filmen gjorde mig verkligen ..., så behaglig till mods. Jag hade googlat på "kattuggla" (hörde den hoa när jag stod vid det kvällsöppna fönstret) och kom då - fråga mig inte hur - in på ett konto vars titel är "lifeinthesibirianforest1". Det är två bröder i 25-30 årsåldern kanske, som byggt sig en liten timrad stuga mitt ute urskogen, bland granar höga så dom nästan når till himlen och i sällskap finns också den allra mest underbara hund - glatt svansviftande mest hela tiden - som heter Hugo. Nästan ingenting sägs i filmerna .., en av bröderna torde väl vara den som filmar och ingen musik är det heller, enbart naturljud. 

U n d e r b a r t   rogivande. Om jag låg i en sjukhussal, typ som när jag var sjuk i covid, och hade en tv-skärm framför mig på väggen, då .., hade jag älskat att se just nånting sånt här!

För övrigt? Iskyla i Malå igen .., men pv tycks lugn, han har fått ihop fler mil på snö än han brukar få innan det är dags för Vasalopp. Och Eva i Tyresö fick åka in akut på Södersjukhuset igårkväll .., oj, så sjuk hon är, stackars lilla Eva! Hoppas att det ordnar sig.

Det man knappt tror är sant ...

Bilden: Fr v Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler. 

Natten mot idag när jag vaknat och  inte kunde somna om, lyssnade jag till reprisen av P1-programmet "Norsken, svensken och dansken".  Så här presenteras programmet: "Svenska Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler pratar likheter och skillnader mellan våra skandinaviska länder. Ett samarbete mellan Sveriges Radio, norska NRK och danska DR inom ramen för Nordvision."

Det här avsnittet hade rubriken "Norge rasar ihop" och när allt radades upp .., det handlade om Epstein och norska politiker .., ja, en f.d. statsminister, en toppdiplomat, en kronprinsessa, en f.d. utrikesminister och programmet handlade även om Putin, ja, det var en härva som var alldeles bedrövlig. Konspirationsteorin att Putin har en hållhake på Trump, (vad gäller Epstein).., togs också upp. 

Helt enkelt är det inte att hänga med när norska och danska blandas med svenska, men i stort sett fattar man ändå det mesta. Klart hörvärt var i alla fall programmet och jag kan säga det är tur att man har många hakor, ty efterhand som jag lyssnade, dråsade hakorna i .., nej, inte golvet, men väl i sängen! Tur att jag ska renbädda idag! 

Och man tänker .., vad kommer härnäst? Kommer vi att få läsa om högt uppsatta politiker/företagare m fl i vårt land som haft med Epstein att göra? Lite har vi fått reda på, men är det verkligen allt? Inget förvånar mig längre.

Dessutom: inte rasar Norge ihop! Där finns ju den evige vinnaren Kläbo och därifrån kommer den ständige målskytten Håland och alla vanliga, hyggliga norrmän och kvinnor och där finns ordföranden i Pv:s skid-fan-club: fina Bente ..., och så många andra!

Dagens fönster ...

Och pilen visar väl att kunderna får gå in till höger, lite vid sidan om. 

Tänkte, när jag såg skyltfönstret, att den här butiken hade nog den amerikanske presidenten - han som är så mycket för guld och glitter - ja, där hade han nog gärna tittat in.

Annannan tog bilden!  Tack, säger jag.

Dagens fönster ...

Ett par traktorfönster en söndag i februari .., kan det möjligen vara nåt? 

Traktorn tillhör alltså Erland Olsson, 88 år och idag hade han fullt upp med att skotta hela området vid Stora Stensjö (mitt över vägen bara), ändå tog han sig tid och forslade bort all snö från vår uppfart. Det finns inte ord för hur glad och tacksam jag blev!

Söndag i februari ...

Den bästa av dagar! 

Fick hjälp av Erland som förr stod som ägare till Stora Stensjö (där den stora lagården är och där det fanns så många hästar, nu är det kanske dottern som äger det hela) som med sin traktor skottade uppfarten och nu kan jag lätt som en plätt ladda bilen och ta mig ner och förhoppningsvis upp. 

Å andra sidan hyvlade han av en hel del grus och det har jag nu förpassat till hjulspåren i backen, så ska det väl gå bra att ta sig upp. 

När jag i morse gick ut för att kolla in alla spår på den nu helt snötäckta tomten, upptäckte jag detta (bilden) alldeles vid grannen Saras carport. 

Där låg resterna av blommorna så fint, ja, det var nästan som en liten tavla! 

Och i herrarnas skiathlon vann norrmannen Kläbo som vanligt och inte gick det väl som det var tänkt för de svenska herrarna, men Truls Gisselman blev ju 7:a och det var minsann inte illa! GRATTIS!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Idag satt jag längst fram på metron och kunde se genom vindrutan. Fångade också hur föraren kliade sig i mustaschen."

// Tack annannan! säger jag. 

En bättre dag ...

.... blev det verkligen idag. Ångesten över bilen som fick tillbringa gårdagen, samt natten mot idag, längs med den enormt stora, röda ladan .., den har tackat för sig. 

S o m  jag har skottat för att om möjligt frigöra den relativt korta bilturen från ladan till vår uppfart. Det är de sista 25 meterna som är kritiska, fram till korsningen till Edjervägen. 

Medan jag stod där och  borstade av all snö som täckte rutorna, kom en boende från Stora Stensjö körande i en helt översnöad bil och berättade att hans fru fastnat i snövallen just vid Eckes sommarhus och det var precis det jag hade oroat mig för. 

Det går väl an att bli stående, men inte så att man blockerar för andra bilister med kanske högre bilar och med dubbdäck? 

"Jag kan köra före dig, så ser vi hur det går, försök ta lite sats och fastnar du så hjälps vi åt ..", sa den vänlige mannen. 

Det fungerade! Det finns inte ord för den lättnad jag kände .., för tänk om gårdsägaren (som är åldrig och inte bor på orten) inte kommer och plogar gården och vägarna som löper där, hur länge skulle jag då bli stående där?

Här stod bilen och kurade hela natten, undrade kanske vad den hade gjort för ont för att bli lämnad där?

Tio meter hitom bilen, var det flera decimeter med tung snö och spårigt och just vid korsningen hade plogbilen orsakat en rejäl vall med hårdpackad snö.

Vår uppfart/nerfart. Har skottat undan så mycket jag har orkat, men snön är tung och det är inte lätt att veta var man ska slänga den. Enklare är det på gården. Där finns nu gångvägar från ytterdörren till garaget, en annan gång till fröautomaten i hörnan av tomten och så har jag skottat på altanen och framför uterummet, där pelargoniorna står och längtar efter sommar. 

Uppfarten är brantare och längre än den ser ut att vara på bilden.

Nu står bilen här och bidar sin tid. Det är helt okej. Får jag inte bort snön - eller töar det inte - inom de närmaste dagarna, så får jag ladda bilen inne i Halmstad. 

Ja, ja. Allt detta är ju i det stora hela bagateller. 

För övrigt har jag tittat på 20 km skiathlon och nästan gråtit av glädje .., nu är det curling, som jag väl inte bryr mig sååå mycket i, men tv:n är påslagen, detta till trots. 

Ännu mera för övrigt: idag kunde jag nästan sätta upp håret som förr i världen. Det tar sig.

Körde bums och handlade en säck ved och diverse matvaror som fyllde två bärkassar. 

Kom hem, fyllde en tredjedel av veden i en sopsäck som jag drog uppför backen med höger hand och två tunga bärkassar från Hemköp i den andra. Det gick det med, men jag tror att min vänstra arm och hand blev aningen längre än den varit tidigare ,-).

Dagens fönster ....

 Ännu ett fönster som fångats av den idoga madamen annannan! Så fint! Och i fönstret speglar sig fotografier inom glas och ram. Tack! säger jag att du tar dig tid.

Ett fönster (eller två) .., busväder och lite annat.

Ja, jag är helt ärligt för trött och slut på för att ändra bilden, så den kommer på rätt plats - eller göra den mindre - det får vara så här. Sov mer än urdåligt natten mot idag. Lyssnade till USA-podden på besök i Göteborg (inte alls så bra som vanligt ..), Rysslandskorrespondenterna (alltid bra!), Det politiska spelet (tycker jag om!), P1 Kultur med Saman Bakhtiari (vilken bra programledare) som bland annat handlade om artisten Hannes (helt ny bekantskap för mig, han lät lite osäker ...) och så handlade det också om Sveriges Radios Lyrikpris (jättebra!). 

Tänk, om allt man lyssnat till verkligen hade lagrats i hjärnans arkiv. Så är det i alla fall inte för mig. 

Lämnade sängen vid sjutiden och häpnade över hur  t y s t  det var. Det var all snö förstås! Åt rejäl frukost och gick sedan och skottade fram några gångar .., till bilen, till fröautomaten och lite framför garaget. Snön visade sig vara  t u n g. Borstade av bilen, då lossnade vänster vindrutetorkarblad och det var helt omöjligt att få det på plats. Om detta blev det en ännu längre historia (körde till slut till Hemköp och fick hjälp av underbare Stefan som - efter många om och men - lyckades få torkarbladet på plats (halleluja!), för fullkomligt livsfarligt var det att köra utan sikt på förarsidan. 

Kustvägen har dessutom passager där snön kommer farande rakt från öster eller väster .., nu från öster och det var inte mycket till sikt jag hade. På hemvägen däremot var allt okej. 

Nu har plogbilen varit här och plogat Ejdervägen, så nu ska jag gå ner och skotta bort den plog-vall som blir var gång den varit förbi. Tack och lov att den väl börjar att ploga på Birgittas sida, så får vi liiiiite mindre snö hos oss. (Birgitta har ställt av sin bil för närvarande). 

En sak till: tittade i morse på tv4 och deras fredagspanel med bland annat Göran Greider, en lång drasut till man vars namn jag just nu inte lyckas hitta, samt Amanda Sokolniki och det var nästan hopplöst för henne att komma in och få prata (i alla fall när jag tittade), för såååå ofta avbröt Greider eller den andre mannen. Så himla oförskämt!

Dagens fönster ...

Så kom ännu ett fönster från annannan i Portugal och jag undrar verkligen var den skånska madamen  befann sig när bilden togs ..? 

Och vilket vackert tegeltak där nere! 

Tack! säger jag.

Om stickning, drömmar och en del annat ...

Igår var det alltså kalas för rara Anne-Marie och kalaset hölls, som alltid, hos vägg-i-vägg-grannen och A-M:s bästa vän Lena, allmänt kallad "friherrinnan" här på sidan. 

Det var dessa två, hunden Bessie (som var så förälskad i Harry och spetsade öronen och tittade sig omkring när hans namn nämndes) och hennes matte Ingrid och så jag själv då. 

Sååå trevligt vi hade det!

Ingrid har, efter ett yrkesliv som påminde om mitt eget (ofta i någon slags butik, senast på Mio Möbler i Halmstad), precis gått i pension och om detta pratade vi ganska länge. Ja, om hur förändrat livet blir när man inte längre har några måsten över sig. I alla fall inte yrkesmässigt. 

Vi kom också att prata om att det är tillfälligheter som styr - eller i alla fall påverkar - våra liv. Den som sett filmen "Sliding doors", förstår kanske vad det handlade om. I mitt fall var det en då nittonårig Tommy som arbetade som fritidsledare, men som råkade gå in på Arbetsförmedlingen i Lycksele, upptäckte broschyrer som skulle locka ungdomar att söka till polisskolan. Av bara farten tog han en broschyr, fyllde så småningom i och blev antagen. Vi kom då att flytta till Sollentuna (polisskolan låg i Solna) och sen hände ju allt annat. 

Nu satt vi i skinnsoffan Ingrid och jag själv och jag blev så varm inombords av att se hennes fot där under bordet .., med sockan på, som hon själv stickat.

"Ja, jag vet att här kan vara golvkallt ...", sa hon leende. 

Bessie har tidigare varit daghund hos friherrinnan och hennes matte visste förstås hur det kunde vara.

Tänk, att kunna åstadkomma sådant här! För den som likt jag själv är totalt imbecill vad gäller handarbete, så är detta som trolleri. 

Bilden visar Ingrids julvantar som hon stickat. 

Vi pratade även om nattliga drömmar och vad sådana kan betyda för ens sinnesstämning. 

Natten mot idag befann jag mig i Karlstad hos Turtlan och hennes M .., jag var över mig av förtvivlan över en liten hundvalp som trakasserades av andra hundar och jag försökte rädda den lilla valpen, men skulle samtidigt skynda mig till jobbet i Malå och hittade då inte nycklarna till affären! 

Ett enda sammelsurium var det .., Turtlan som visade mig sina fina blommor och jag själv som hade ångest över att komma för sent och NYCKLARNA .., var hade jag lagt dem?

När det väl blev morgon, slog det mig att det nog var den alltför höga värmen i sovrummet som var orsaken till all denna ångest.

Onsdag ...

Lika kyligt idag och än värre vind! Looog såå när jag hämtade kundvagn på Hemköp (dom står ute i ett skjul) och vi som möttes där, vi var lika våldsamt rufsiga i håret båda två!

Vid delikatessdisken blev det småprat med städaren som jag möter nästan dagligen och alltid känner jag mig i vägen. 

Nu fick jag veta att han kom från Syrien, var 55 år, hade fem barn och att en av dem - en son - läser till ingenjör på Halmstad högskola. 

Hemma i Syrien hade han (pappan, alltså) egen butik där han sålde grönsaker och ja, han pekade med handen mot olivoljor och annat. 

I sju år hade han och familjen varit här; såväl han som hans fru städar lite överallt i Halmstad, men den äldre kvinnan som stod intill och log så varmt, nej, det var inte hans fru, sa han och skrattade gott. Imponerande att börja ett nytt liv i ett annat land, dessutom så långt från hemlandet, och ändå ha lärt sig pass bra svenska. Hade jag klarat att lära mig arabiska? Tveksamt.

Mannen hette Abdullah i efternamn - det trodde jag var ett förnamn - och jag sa mitt namn förstås. Ja, men det var trevligt och intressant. Dessa städare som nästan dagligen finns i butiken, som gör ett så oändligt viktigt jobb, men som ändå är på något sätt osynliga. Nu kanske städpersonalen har paus på något annat vis .., kanske har dom inte ens rast inplanerat i städningen, men jag har nog aldrig varit med om att dom blir inbjudna till gemensamt fika i personalrummet. Inte i en enda butik där jag arbetat.

Julkort nr 2 kom från Stockholm och det var den rara Lisbeth som stod som avsändare. Lisbeth som under bloggtiden var "Londongirl" och senare "Tankevågor". Lisbeth som när jag fyllde 60 år ringde upp och tillsammans med sina elever sjöng och gratulerade på födelsedagen. Sååå vansinnigt glad jag blev och jag blir det fortfarande, bara jag tänker på det. Om jag får gissa, tror jag att bilden är tagen från deras ö i Stocksholms skärgård.

Dagens fönster ...

Och så kom ett fönster från hedgrenskan i Trelleborg. Så här skriver hon: "Godmorgon! Ett fönster dök upp som minne på fb. Fotot togs genom vårt köksfönster för 5 år sedan."

/Tack Kerstin! (Jag tycker ju så mycket om speglingar ...).

Tisdagkväll ...

Har jag någonsin i landet Halland upplevt en sådan iskyla som idag? 

Värst var det i Skallkrokens hamn där jag tänkte mig ta några bilder och alltså nödgades att ta av mig fingervantarna. 

Väl hemkommen igen satt jag ute en stund i trädgårdsstolen, men trots kapuschong på yllekappan och tjock halsduk, så var det hopplöst. Isvindar. 

Lämnade fåglarna åt sitt öde, men funderade var nötväckorna tagit vägen? En liten rödhake tyckte tydligen att havregryn blandat med rapsolja var mumma ., det tyckte nog de flesta, mängder med talgoxar, några blåmesar, domherrar med fruar .., och några få pilfinkar. 

Ibland kommer en duva på besök .., emellanåt någon fasantupp eller höna, men det var länge sedan. 

Upptäckte den här vackra kannan på instagram idag. Den ska jag nog beställa. Tänk, så härligt till sommaren att servera vatten eller flädersaft från den här skönheten!

Tycker även om lampan nere till höger. 

Obs! Fick precis en förfrågan från AP om det är okej att hon kommer med katterna till helgen. Oj, så roligt! 

Hoppas att dom kommer att trivas bara. Det gick ju bra med Nelly, men katter är ju lite mera egna av sig. Eller mycket mera.

Om fullmånen ...  

Klockan 03:58 natten mot idag vaknade jag av att jag hade månljuset rakt i ansiktet. Lämnade sängvärmen för ett ögonblick och försökte fånga känslan via mobilens kamera. 

Dessförinnan hade jag haft den allra mest ljuvliga dröm .., så många helt obekanta och trevliga människor (som alla kändes som nära vänner) som jag mötte! Det har hänt mig förut, detta att känslan att man har levt ett tidigare liv, infinner sig och då är det ofta tack vare någon dröm och själva känslan/glädjen sitter i hela dagen!

Ofta kommer dessa drömmar vid fullmåne. 

Vi pratade om det igår, Eva i Tyresö och jag själv. Nej, att fullmånen skulle påverka oss människor, det trodde hon inte ett dugg på. Själv är jag inte alls förvånad om så är fallet.

När jag berättar om nattens dröm på instagram kommer några kommentarer. Så här skriver Gunnel i Lund: "Har också vaknat mitt i en spännande dröm. För mig kända personer i nya miljöer och överraskande sammanhang. Som du säger .., som att vara på bio. Nu är allt borta!! Men känslan finns kvar."

Annika i Haverdal skriver. "Och jag drömde att jag hade full mottagning ute på landet .. (E. Annika har arbetat som läkare) .., konstiga sjukdomar och en massa folk. Tur att det var en dröm ...".

Dagens fönster ...

..... kom susande till min mobil och den som hade håven redo, var annannan i Portugal. 

Vilken vacker fasad!  Så enkel och så dekorativ! 

Tack! säger jag.