Elisabet

Om stickning, drömmar och en del annat ...

Igår var det alltså kalas för rara Anne-Marie och kalaset hölls, som alltid, hos vägg-i-vägg-grannen och A-M:s bästa vän Lena, allmänt kallad "friherrinnan" här på sidan. 

Det var dessa två, hunden Bessie (som var så förälskad i Harry och spetsade öronen och tittade sig omkring när hans namn nämndes) och hennes matte Ingrid och så jag själv då. 

Sååå trevligt vi hade det!

Ingrid har, efter ett yrkesliv som påminde om mitt eget (ofta i någon slags butik, senast på Mio Möbler i Halmstad), precis gått i pension och om detta pratade vi ganska länge. Ja, om hur förändrat livet blir när man inte längre har några måsten över sig. I alla fall inte yrkesmässigt. 

Vi kom också att prata om att det är tillfälligheter som styr - eller i alla fall påverkar - våra liv. Den som sett filmen "Sliding doors", förstår kanske vad det handlade om. I mitt fall var det en då nittonårig Tommy som arbetade som fritidsledare, men som råkade gå in på Arbetsförmedlingen i Lycksele, upptäckte broschyrer som skulle locka ungdomar att söka till polisskolan. Av bara farten tog han en broschyr, fyllde så småningom i och blev antagen. Vi kom då att flytta till Sollentuna (polisskolan låg i Solna) och sen hände ju allt annat. 

Nu satt vi i skinnsoffan Ingrid och jag själv och jag blev så varm inombords av att se hennes fot där under bordet .., med sockan på, som hon själv stickat.

"Ja, jag vet att här kan vara golvkallt ...", sa hon leende. 

Bessie har tidigare varit daghund hos friherrinnan och hennes matte visste förstås hur det kunde vara.

Tänk, att kunna åstadkomma sådant här! För den som likt jag själv är totalt imbecill vad gäller handarbete, så är detta som trolleri. 

Bilden visar Ingrids julvantar som hon stickat. 

Vi pratade även om nattliga drömmar och vad sådana kan betyda för ens sinnesstämning. 

Natten mot idag befann jag mig i Karlstad hos Turtlan och hennes M .., jag var över mig av förtvivlan över en liten hundvalp som trakasserades av andra hundar och jag försökte rädda den lilla valpen, men skulle samtidigt skynda mig till jobbet i Malå och hittade då inte nycklarna till affären! 

Ett enda sammelsurium var det .., Turtlan som visade mig sina fina blommor och jag själv som hade ångest över att komma för sent och NYCKLARNA .., var hade jag lagt dem?

När det väl blev morgon, slog det mig att det nog var den alltför höga värmen i sovrummet som var orsaken till all denna ångest.