Dagens fönster ...

... men egentligen skulle det lika kunna vara Dagens Paraplyaralia!! 

Vilken frodig blomma!

Den som har så gröna fingrar, det är uppenbarligen Babsan i Roslagen. 

Tack Babsan och välkommen hem från Norge!

Nära ....

En bra dag. Tänk, så mycket man har att vara tacksam för. "Bra dagar", till exempel.

I helgen kommer katterna. AP ska köra ner dem. Själv är jag barnvakt fredag och lördag, men kan köra hem söndagförmiddag. 

Det känns bra, då får jag väl veta vad som gäller. Tur att vi har skött dem tidigare, men då var det på Ekerö - på deras hemmaplan -. Nåja, förlupna eller övergivna katter kan ju lära sig att trivas .., jag menar, de som tillbringat lång tid på något katthem. 

Vi ska nog trivas. Tänk, så roligt med två katter i soffan .., någon att klappa och gosa med - om det nu skulle önskas något sånt -.  Och så ensamt för deras matte. Säkert för husse också. 

I morgon är det sista körträffen för pv i Malå och då ska han bjuda på tårta. Jag har säkert berättat det flera gånger, men det är inte alldeles enkelt att hålla reda på allt detta. Han låter upprymd. Har provpackat .., jodå, allt ryms. Pratade med ellem i Skellefteå tidigare idag. Är det någon människa jag skulle vilja likna vid en  e k  eller en tall som står stadigt i skogen, så är det just ellem. Nyss vorden änka .., begravningen är avklarad ..., men så mycket annat som ska göras. 

Berättade för henne att jag tänkte testa att köra upp bilen på gården, men se, det gick inte .., bilen bara gled baklänges. Nåväl, snart har allt tinat bort och ladda bilen kan jag göra i stan, även om det är betydligt dyrare. 

"Nåväl och nåja" .., skriver jag ofta. Kom att tänka på det just nu .., ty igår eller i söndags gick jag in och tittade på Naturmorgon på Facebook; ni vet, programmet som sänds tidigt lördagmorgnar. Det här mycket intressanta avsnittet handlade bland annat om ugglor. På Facebook var där en bild från programmet och så kommenterade en man så här, apropå ugglemannen/fotografen som intervjuades av fältreporter Helena Söderlund: "Lär er att ställa öppna frågor, så man slipper detta ständiga "ja, precis!

När jag själv låg och lyssnade till radiopratet, tänkte jag  - när jag hörde ugglemannen tala - att om jag låg för döden på ett sjukhus, då skulle jag önska att en läkare talade så där mjukt och fint! Men att han väldigt ofta sa "ja, precis!", det hade jag inte ens reflekterat över. 

Nu hittade jag inte den kommentaren, men det var åt det hållet. Och kommentator-mannen hade rätt, men tänk, att jag själv inte ens hade lagt märke till det!

Samma datum som idag, men 2014, läste jag DN och när det kom till recensionen  (se bilden) om filmen "Sådan far, sådan son", bestämde jag mig för att DEN  skulle jag se. Regissör var Hirokazu Koreeda och hans filmer har jag tyckt sååå mycket om. 

Det gjorde jag också med denna. 

Nu vet ni det.

Dagens fönster ...

Dessa små figurer upptäckte den skånska madamen i Porto och tog då fram fönsterhåven! Det tackar jag för! Så snopen man skulle bli om man råkade ta en titt i backspegeln och då fick syn på dessa, jämte chauffören. 

Tack som tog dig tid, annannan.

 Tidig morgon i landet Halland ...

Och jag själv på väg in efter att ha givit fåglar och två ekorrar frukost. 

Så här såg det då ut i öster på himlen.

Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan på besök i Dalarna, det var nog förra helgen det och under ett besök i Zorngården i Mora. 

Tack Turtlan! Snällt av dig!

Lördagkväll och Dagens Fönster ...

..,. men inte i timmerkojan, utan hemma i gula huset. 

Mest hela dagen har ägnats åt att skotta snö. Det var inte långt från att jag fått dåndimpen när jag i morse - under ett samtal med pv - öppnade sovrumsfönstret och tittade ut! Jag kan säga att det samtalet avslutades bums .., jag hastade ut och försökte så gott det gick (snön var sååå tung!) att få rent framför garaget .., gjorde en stor kvadrat där bilen fick stå och tackade sedan för mig. 

Gick in .., åt frukost .., och hörde en traktor komma. Hjälp! Insåg direkt att då skulle det bli en vall med snö som - om den fick ligga kvar - skulle bli hopplös att få undan, så ut igen och ny omgång skottning. Föste allt på andra sidan vägen, men det var inte det enklaste .., där är ju buskar och träd och inte så mycket plats att tömma skyffeln på. 

Nå, det fungerade och bilen kördes ner (knappt att den tog sig fram i all snö) och står nu parkerad på vår uppfart, men nära själva Ejdervägen, bara några meter ifrån. 

Det är ju nästan ett under att min rygg håller för all skottning, men bara att tacka och ta emot, så länge det varar.

Tänker - när jag skottar - på hur många som drabbas av hjärtinfarkt vid just sån sysselsättning.  

Här kan man ta del av kardiologen Jan Hanssons prat om just detta. 

Senare idag kom ett lätt regn. Slask på kustvägen .., och liiite töar det, eller rättare sagt, det sjunker ihop. 

Längtar jag - som mian - tills det blir vår? Absolut!

Fönstret finns här i huset. 

Nu curlingfinal mellan Storbritannien och Canada .., eld i kaminen och tämligen skönt här inomhus. 

Drömmer mig tillbaka till Kreta förrförra hösten. Hotellets lunchbuffé var inte av denna världen. 

Så mycket grönsaker, rotfrukter .., sallader, röror och antingen fisk eller kött eller båda dera, till lunch eller middag. 

Vi åt endast frukost och lunch på hotellet och det hade räckt gott och väl, men likväl gick vi om kvällarna ut och åt middag på någon närliggande restaurang.

Sånt kan man drömma om så här i snöiga nord.

Återbördad ....

Onsdag: Först besök hos Ecke och Britt för gemensam lunch. Det var verkligen knytkalas och så trivsamt. Efteråt gjorde jag Britt sällskap till Ica Maxi för inhandling enligt handskriven lista och därefter till Fritz Blommor, där Britt beställde en blomsterleverans till en - sedan lång tid tillbaka -  god vän.  Hu, så dyrt det är att blommografera numera! 

Lite kaffe blev det efteråt, men därefter tog jag sikte på landet Skåne. Anders började arbeta klockan 15.00 (slutade 23:00) och Maja kl 21.00 (jobbade hela natten, skulle sluta 07.00, kom hem nio morgonen därpå.) 

Torsdag innehöll lunchfika med Anders och pojkarna på St Jakobs Stenugnsbageri, beläget på Regementsgatan i Malmö. 

Vilket härligt ställe! Många olika sittplatser och inte likadant möblemang heller, stora fönster ut mot gatan, bänkar med dynor framför fönstren .., och trivsam meny. 

"Hit gick jag ganska ofta när jag var pappaledig ..", berättade Anders. 

S o m  jag älskar pulsen i Malmö! 

Senare på dagen tog Maja mig och pojkarna till Hammars Park; ett enormt grönområde som nu var helt snötäckt; det var nog mest för att rasta sönerna och frigöra lite av deras till synes omåttliga energi. 

Ett besök på Limhamns Bokhandel blev det också, där jag inhandlade två böcker till pojkarna. Det blev bra det; Viggos bok hann vi med att läsa två gånger och Elliots tog vi bara två kapitel av, sen var vi båda för trötta. 

Fredag. 

Vaknade vid femtiden, när Anders gjorde sig i ordning för att ta tåget till Stockholm, där han ska hjälpa AP med att att borra fast grejer i väggarna och lite sånt, ja, i hennes nya boende. (AP hade för övrigt gjort en lista med vad som behövdes hjälp med; jag tror banne mig att allt blev klart nu på eftermiddagen!)

Själv styrde jag kosan mot Halland, nu i ett vintrigare landskap än i onsdags. Allt var vitt, förutom träden vars grenar spretade mot skyn. 

Bilden från Hammars Park igår torsdag.

"Farmor .., farmor! Farmor, ta en bild av mig när jag uppe i trädet, titta här!" 

Det var rent omöjligt. Men ni kanske skymtar Elliots ben?

Lämnade Bunkeflo vid 9-tiden i morse. Såg två överkörda rävar, samt en sargad (och död) rovfågel .., lägg därtill ett sträck med svanar vilka flög fram över en jättelik åker. Enormt mycket yrkestrafik; många registrerade i Litauen, Bulgarien, Danmark och Tyskland. 

 

Kom hem på pricken 2 timmar efter att jag startat, kände mig lite orolig då friherrinnan berättat om snöfall och kyla, men det var okej, kanske en halv dm snö på uppfarten. 

Skottade undan det mesta, gjorde gångar där det behövdes och laddade bilen som nu inte hade många mil kvar i batteriet.

Och nu kväll. 

Jag är så trött. Kommer att sova gott i natt, det känner jag på mig.

Dagens fönster ...

I fönsterhåven från Tavira i Portugal, låg även detta fönster. 

Den som hade håven redo var P, make till annannan. 

Muito obrigada! säger jag och hoppas att det blev rätt nu. (Tack så mycket, alltså).

Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan på weekend-trip till Dalarna. 

Så här skrev hon: "Hej! Här kommer en kvintett med fönster från Zorngården i Mora i strålande vinterväder. Mora bjöd på - 16 och en härlig vinterpromenad. 

Pelargonerna väntade kanske på våren, men gissar att de också njöt av solen."

//Tack Turtlan! säger jag.

 Artonde februari ...

Minus tretton nu på morgonen. Det här är den i särklass kallaste vintermånaden här i Stensjö sedan jag för sexton år sedan lämnade Skåne för Halland. Och det är iiiiis i luften och ytterdörren går inte att låsa upp. Tack och lov att man kan ta sig ut och in via pannrummet. 

Pv är nu snart inne på sista veckan i Malå. Nästa torsdag, på eftermiddagen, börjar han resan mot Sälen, därefter stundar Vasaloppet och så bär det iväg hem till Stensjö. I helgen deltar malåkören med sång på två ställen, tror jag .., han har lite dålig koll på när och var. 

Efter lunchen tillsammans med Ecke och Britt blir det bilkörning till Skåne. Då är det skidskytte-stafett för damer, så det blir till att lyssna till Sportradion, men det är nästan ännu bättre än tv-versionen. Det blir spännande.

Dagens fönster ...

.... fanns och kanske finns ännu i det som var mormors hus i Dikanäs. 

Bilden fick jag många år sedan av min kusin Lotha och vi trodde att kanske var den lilla tösen på trappan Lothas mormor Gunvor.

Idag är det ....

... ingen vanlig dag, nej, idag är det Charlie Karlssons födelsedag! Varför han kallades Charlie Karlsson - det var nog hans husse Peter som hittade på det - vi andra säger mest bara förnamnet. 

Nio år är han nu. Jag har nog aldrig varit med om en hund som har sån otrolig integritet och som är sååå trogen sin matte, som just Charlie. 

Faktiskt har han varit som en liten farbror ända sedan han kom till familjen. 

Här har han vuxit och blivit lite större och lite intresserad av Nelly, som faktiskt tyckte att hon skulle få vara i fred, hon var ju ändå lite till åren kommen. 

För ett antal år sedan var vi på något slags födelsedags/studentfest i Upplands Väsby och då var alla våra hundar samlade. Från vänster Harry, sen Charlie med sitt lite lockigarer hår och så Tommy och Karins Meja som ofta var hos oss, när husse och matte åkte på semester. Meja var äldst. Av dom här kompisarna är det bara Charlie som lever. Meja var den som hade mest labrador i sig .., Charlie är en blandning av flatcoated och golden retriever och 

Charlie är pappa till Steven och den här bilden, den tog Maria idag när hon var ute med hundarna. 

Steven är kanske fyra, fem år och han är numera djupt förälskad i pv och vill helst av allt ligga intill honom i sängen.

Men nu säger jag GRATTIS på födelsedagen fine Charlie! 

Jag tycker sååå mycket om Charlie. Han är inte den som ställer in sig .., mer som en katt .., kommer han till en, så blir man sååå glad.

En tisdag ....

Och inte vilken tisdag som helst, utan fettisdag. 

Ännu har jag inte köpt någon semla och har heller inte  r i k t i g t  bestämt mig om jag ska köra till Solhaga bageri, för är det någon dag det kan vara evighetslånga köer till kassan, så är det väl ändå idag? Svårt med parkering brukar det också vara. 

Låg vaken till tre natten mot idag och kunde omöjligen somna. 

Hade dessutom råkat klicka in mig på något som hette Creepy-podden (Hos Sveriges Radio) och det tog tid innan jag upptäckte att det var fel podd; ja, det var det underligaste jag lyssnat till. Men uppläsaren, tillika producenten för programmet - Ludvig Josephson - hade en verkligt behaglig röst. Inte en enda gång att han stakade sig.

Bristen på sömn till trots, känner jag mig ändå pigg. 

Klockan 06:26 kom följande till min mobil: "Godmorgon! Jag undrar om du vill och kan hjälpa till som barnvakt i morgonkväll. Claes och Monica (pojkarnas morfar och mormor) ligger sjuka. M arbetar natt och jag kommer hem 01:00, så barnen sover. Du får stanna hur länge du vill."

Klockan 06:41 kom nästa meddelande, det var från AP. Det handlade om katterna och att hon nog skulle komma ner med dem snart. 

Jag läste och log. Ja, det är tur att man kan fylla en uppgift i alla fall. Svaret till dem båda blev: "Självklart!"

Tidigare idag tog jag bilen och åkte till affären. I morgon är jag bjuden på lunch hos Ecke och Britt. Jag håller köttfärsbiffarna och lite annat och Britt tar hand om potatis, sallad och efterrätten. Därefter åker jag raka spåret till Bunkeflo, så jag hinner träffa pojkarna lite. Kanske blir jag kvar tills på fredag .., men vem ska då ge fåglarna mat? Det kan man fundera på. 

Svängde förbi Skallkrokens hamn på idag på förmiddagen, mest för att se hur där ser ut nu i dessa bistra tider. Jo, nu var även delar av inloppet - alltså förutom själva inre hamnen - frusen och på piren låg mängder med tomma blåmusselskal .., det är väl sjöfåglarna förstås som krossat dem och fått sig lite mat. Det liksom "krasade" under skorna när man gick där ute. Är det månne detta som kallas för tallriks-is?

Jag ställde mig så nära kanten som möjligt när bilderna skulle tas, men trots att det inte är någon höjd att prata om, får jag nästan hålla i mig. Det är väl skräcken att ramla ner .., hu! 

Jag har nog skrivit om det tidigare, att det här året och kanske de senaste dryga två åren, har varit som hela havet stormar, rent mentalt, i alla fall för mig. Inte hela tiden, men spridda delar av den. 

Först den äldstas separation och flytt från Upplands Väsby till Malå .., nytt arbete på sjukstugan .., hjärtesorg .., så AP:s separation, försäljning av huset och nytt boende .., och bilkraschen just innan julafton .., och nu igår kom nästa omgång: Maria har sagt upp sig och återvänder till Sthlm till hösten. Det är väl avsaknaden av vardagskontakt med barnen som gör det .., och det kan jag förstå. Efter samtalet igår upptäckte jag att jag satt som förlamad i soffan och stirrade på texten på tv-skärmen. 

Ja, ja. Enahanda blir det då inte. Nu åker jag till Solhaga och köper mig en semla, att kalasa på lagom till herrarnas stafett i skidskytte. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster....

Igår ett fönster från Travira i Portugal, idag ett fönster från Mora i Dalarna. Underbart! 

Tack Turtlan!

Så synd det är att många hemslöjdsbutiker har försvunnit .., så upplever  i alla fall jag själv det. 

När jag flyttade hit till pv, fanns en sådan butik inne i Halmstad, men den lades tyvärr ner. 

Men titta, vad jag hittade här på nätet! Dit ska jag minsann åka.

Och har ni vägarna förbi Dalarna, finns mycket att välja på vad gäller hemslöjd.

För tolv år sedan ...

.... den 20:e februari, såg det ut så här hos oss på kullen. Där satt Harry - som ännu hade fina svansen i behåll - och väntade på den bruna labradoren Alice som löpte just då. Ack, dessa hormoner! 

Idag, tolv år senare, ligger gräsmattorna under hårdpackad snö och Harry finns förstås inte mera och hans aska har ännu inte kommit upp ur den vita pappkartongen.

Dagens fönster ....

Den skånska madamen annannan har varit - eller kanske ännu är - på vift och passade då på att fånga flera fönster från Tavira, en stad belägen vid Algarvekusten. 

Fönstret är beläget i en "gift shop" vid namn O Arco , här kan ni se fler alster som finns i butiken. 

"I bakgrunden den romerska bron över floden som byter nan vid bron. Heter Gilão på ena sidan och Sequa på den andra", berättar annannan. 

Den som tog bilden var  hennes äkta hälft, P. 

Tack! säger jag. 

(Billiga hotell finns där också, ser jag. Här en sida. ) Tror mig minnas att mina barns pappa och hans fru har hälsat på hos någon god vän till Tommy, ja, i just Tavira.

Vet ni på rak arm hur många människor som bor i Portuga? Jag visste det inte. Faktiskt ungefär som i vårt land .., 10,4 miljoner under 2026. I Sverige fanns vid halvårsskiftet 2025, 10 592 700 folkbokförda invånare. 

Nu vet vi det.

Från det ena till det andra ...

Söndag. Vaknar till minus 15 ute och det är  lika kallt inomhus.

Å, jag hade natten mot idag ställt timern på alldeles för långa uppehåll innan värmen skulle pytsas ut .., ja, ja, jag har mig själv att skylla. 

Eldade friskt och har det nu skönt här inne. 

När jag tittade på termometern för en stund sedan, visade den på minus 3. Hej å hå .., nu värmer solen!

Tittar på skidskyttesändningen och en stressad ledare .., och journalisterna vill såklart veta vad som gått galet hittills. 

Lite senare: Men HURRA!!! HURRA! Guld till Martin Ponsiluoma som ser så sympatisk ut. 

Läser DN och får hjärnsläpp när det berättas om att den amerikanska ministern för inrikes säkerhet, Kristi Noem, tydligen avskedar människor helt godtyckligt - så där lite hipp som happ -, å, det kan ju göra en galen! 

Och en 60-årig kvinna i vårt land har skickat 18 miljoner kronor till en påhittad Mick Jagger, i tron att denne ville inleda en romans med henne. Tänk, vad hormoner kan ställa till det för oss människor! Kvinnan har tydligen varit  en trotjänare inom Solna kommuns förvaltning och det var så hon kunde få fatt i miljonerna. 

DN skriver: "För en kollega berättade hon att hon inlett något slags förhållande med Mick Jagger och att de skulle gifta sig. Kvinnan sade också att Mick Jaggers fru snokat reda på deras relation och i vredesmod spärrat rockstjärnans bankkonton. Detta ska enligt kvinnan vara anledningen till att den påstådde Mick Jagger bett om hjälp med pengar."

Oj, vilket elände! Stackars människa som blivit så förblindad av kärlek. 

För övrigt? Det lär ska bli lagligt att jaga björktrast och så förvånad jag blev! Här brukar jag aldrig se några dylika, men nu, när det har varit kallt ute, då visar dom sig. När det natten mot idag var femton minusgrader .., ja, då tänkte jag på lilla rödhaken .., oj, så kallt det måste bli för den! Kanske för alla fåglar? 

En av koltrastarna satt länge alldeles stilla och stirrade in i snödrivan, men flög så småningom iväg. Kanske bara ett sätt att spara på energin ., detta att hålla sig lugn. Fyller på fröautomaten minst två gånger dagligen, slänger ut äppelskivor ..., och bjuder på lite vildfågelblandning mellan varven och havregryn uppblandat med rapsolja.

En sak är säker: det blir en dyrbar månad det här.

Dagens fönster ...

I Dalarna, närmare bestämt i Mora, befinner sig i helgen Turtlan och hennes äkta hälft. Där bor och arbetar hans ena dotter, så det kanske stundar många besök där i halv-norr och titta, vilken fin julgran som sitter på väggen. Huset ligger alldeles nära målet i Vasaloppet skriver hon. 

/Tack Turlan! Det var ingen dålig fångst du fick i håven .., fler bidrag står och väntar på sin tur!

Lördag ...

Vilken dag! 

Strålande solsken, klarblå himmel .., mängder med småfåglar vid eken! 
Räknar till tolv koltrastar, en björktrast (den senare är betydligt tuffare och schasar omedelbart bort koltrastarna om de kommer för nära äppelskivorna som jag slängt ut!), några ynka blåmesar, då och då någon nötväcka, talgoxar förstås, en grönfink och en liten, tunn rödhake!

Jag hörde takdropp och  trumvirvel från antingen hackspett eller gröngöling .., samt kvitter från rhododendronbuskaget hos grannen. 

(När jag ny lyssnar på Naturmorgons tips .., tror jag att det var en gröngöling som trummade.)

Ställde ut en stekgryta i järn med ljummet vatten och genast kom en koltrast och lät sig väl smaka av detta.

Då och då körde en bil förbi .., inte många människor var ute och promenerade, kanske för att det är så ishalt på Ejdervägen. Bruntgrönt gräs tittade fram. 

Nu skidskytte. Känner snart en slags mättnad på OS-sändningarna .., nu var det mer pliktskyldigast som jag satte mig framför tv:n. Tittade på stafetten och satte närapå kaffet i halsen när stackars Ebba Andersson formligen slog en kullerbytta när hon kom nerför någon av backarna och därmed halkade rejält på efterkälken. Nåväl, suveränt bra gjort av lagkamraterna att åka ifatt och lyckas ta silvret!

Alla-hjärtans-dags-fönstret ...

... är väl egentligen mer en liten lucka i hönshuset, det som fanns hos Gunnar som då bodde i Vaplan. Det var Gunnar som skickade in bilden i "Veckans bästa" ., om nu någon kommer ihåg det. Det handlade om glädjen över att hönsen nu började våga sig ut, efter en lång vinter. 

Ett reprisfönster. Tack igen, du snälle Gunnar!