Det ena ger det andra ...

En fin dag. Vinden är kylig, men håller man sig i solen och någorlunda i lä, känns det bra. Friherrinnan ringde igår och undrade om jag kunde skjutsa in henne och A-M till affären idag. Så det gjorde vi.  Damerna storhandlar 1 gång per vecka och det blev många kassar att ställa in i bilen. Därefter en sväng till Skallkroken där pv tvättade båten och skrapade bort havstulpaner och jag hade tagit med fikabröd och så bjöd han oss på kaffe, ja, vi satt i ett vindskydd och fick sträcka på våra halsar för att få sol. 

Jag ställde mig upp. Fick varma solstrålar mot ryggen och nacken. 

Kom hem .., översköljdes av trötthet (ja, är man uppe och tittar på spännande dansk film till två på natten, får man skylla sig själv.) Satte mig i den fällbara trädgårdsstolen .. ansiktet mot solen och Paddan hoppade upp i min famn och ville - som alltid - bli kliad på magen. Länge låg hon hos mig och jag hörde de två byggarna nere på Alexandras hustak småprata med varandra. 

"Vet du vad jag drömde i natt ..?" sa den ene. 

Räknar hammarslagen när det spikas. Ofta fyra i rad. Pang-pang-pang-pang! 

Det känns tryggt att höra andra som surrar lite och - eller - arbetar. Efter någon timmes tid kommer pv och säger att det är nog mest att jag stänger munnen när jag sover, annars kan jag få besök av en humla som tänker sig att bygga bo där inne i gapet. Själv väntar han besök av flickan i årskurs åtta, hon som behöver hjälp med matten. 

Bilden, som togs i april för många år sedan, visar pElle, då, när han hade livet inom sig. Sååå ofta som jag kallar Paddan för pElle! Samma färger, samma storlek, men pElle hade slät päls. Eller så håller jag väl på att utveckla någon slags demens.

Dagens fönster ....

I april 2011 kom det här fönstret från "Fru Hansson", som då hade råkat halka in på bloggen och upptäckte att oj, då .., här visas det fönster! 

Bilden togs av samma Fru Hansson sommaren dessförrinnan, alltså i april 2010. 

Tack till dig Fru Hansson (för övrigt samma efternamn som min mormor hade som ogift).

Torsdag ....

Och den här morgonen bjuder på sol och blå himmel och när jag går här ute och tittar till påskliljor och  penséer (framför allt de senare), tycks de ha klarat sig. 

Nja, aningen frostnupna, men inte så mycket. 

Den som slagit följe här på bloggen under årens lopp, vet att jag ofta blivit halvt galen på Herr Gransångares enveta sång. 

Men tänk .., att det skulle hända att jag började sakna den! Inte en enda strof hittills .., ja, tills igår. Då .., helt plötsligt, hördes den sjunga lite trevande och det i precis samma veva som vårens andra citronfjäril fladdrade förbi borta i slänten! Stor glädje! 

Men .., ännu ingen sädesärla på vår gräsmatta.

Och just intill där pElle och Sigge är begravda, där blommar nu nunneörten!

Så snart jag kommer mig till någon plantskola ska jag införskaffa mig en ny Rosenrips-buske. SOM jag älskar den! Vår tidigare som givit så mycket glädje, den bara dog - lugnt och förhoppningsvis fridfullt - och utan att vi vet varför. Rör man vid bladen, doftar det vinbärsbuske. 

För övrigt? Våffelkalas igår tillsammans med Eva och den halvlånge från Tyresö, tillsammans med deras dotter Maja (kunde tas för att vara en italienska med sitt mörka hår), maken/sambon Ted och dottern Karin. 

Så här såg det ut när två av herrarna diskuterade texten på den - delvis skinnklädda - termosen vilken pv förärades av körvännerna i Malå. 

Alltså .., vilken breddgrad Malå ligger på (den 65:e) och hur långt det egentligen är till Malå från Stensjö och lite sånt. 

Vi var sju personer runt bordet i uterummet och då var det skönt att ha fått låna friherrinnans våffeljärn (1-våfflad) så kunde pv därmed grädda tre våfflor åt gången. Perfekt!

På kvällen, när gästerna tackat för sig (och Maja fått punktering på sin cykel - det skedde i Steninge - tittade vi på två avsnitt av danska polisserien "Uniformen".  När klockan närmade sig 23.00, då orkade inte pv längre (han är nästan alltid i säng före mig), men jag fortsatte och när klockan närmade sig halv två, då var det slut. 

Sicken  sevärd serie!

Köpte ny vaxduk till uterummet igår; den skymtar på bilden. Det är inte alldeles enkelt att hitta enfärgade vaxdukar, men den här var vårligt ljust grön och helt enfärgad. Billig också, inhandlad på Fynda i Falkenberg för 57 kr/metern, om jag minns rätt. Så var det.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Och titta, en liten cocker spaniel är där ocskå! Kanske är husse och matte på jobbet (eller vilken formation nu matte eller husse lever i, eller kanske är det bara en enda människa den väntar på?) och lite trist är det nog att ligga där och titta ut .., men så kommer ju annannan promenerande och stannar till lite .., ja, men det piggar nog upp. 

Tack som tog dig tid med håven! säger jag .., som en gång i världen var matte till cockern Linte, allmänt kallad Linte-Pinte.

Här sitter Linte tillsammans med min mamma Ann-Gerd. Det var dagen innan hon skulle återvända till Bolivia och jag ville väl ha en bild av henne. 

Bilden togs i Bjäresjö, på trappan nära ytterdörren. Det är helt omöjligt för mig att komma ihåg vilket år bilden togs. 

Mamma kom hem 1998, då var hon 77 år, men det här måste ju ändå ha varit tidigare? (Vi flyttade till Skåne 1993 .., till Bjäresjö 1994. Kanske 1996 .., att det var då bilden togs.

Upp och ner och upp och ner ...

Bilden togs den 8:e april 2013 alldeles här i närheten och vittnar väl om idogt arbete. Lite enformigt kanske, men ack, så viktigt. 

Idog har pv också varit precis hela dagen! Nu när stormen Dave tackat för sig, tog sig husets herre an solfångarna. Det sitter fyra stycken i en kvadrat på taket och den längst ner till höger, den fungerar inte. Oj, så pv har försökte klura ut var det läcker och varför och hur ska han kunna få det till att fungera. Undrar just hur många gånger han tagit sig upp och ner från taket och försiktigt lyft ner ett antal tegelpannor (som jag fick ta emot) och så klättrar han på takbrädorna, byter ut kopplingar och har sig.

Ett under att han band fast sig i ett rep och att han inte hade träfofflor/träskor på sig! Idag var det rejäla sportskor. 

Nej, helt okej är det inte .., kanske får han lyfta ner den fjärde delen och undersöka närmare, men så länge kanske de tre som fungerar orkar leverera varmvatten om vi har tur. (Det blir ju i alla fall 75% och det borde gå bra). 

Den 11:e april 2009 såg det ut så här, då, när solfångarna kom på plats. Bra med kusiner med respektive som hjälpte till. Från vänster Sonja och Göstas äldsta dotter Ann och hennes make (Ann finns tyvärr inte mera) och så Anns bror Mats med randig tröja och hans sambo Kerstin. Pv stod på taket och tog emot. 

Ikväll är det körövning för pv och jag eldar i vedpannan .., ger katterna mat .., skickar ett postens vykort till en f.d. arbetskamrat från 80-talet som drabbats av cancer och ska opereras .., ja, lite sånt. Gjorde rårakor till lunch (gott med stekt bacon och lingonsylt), har skjutsat friherrinnan till vårdcentralen i Getinge (hon skulle lämna prover), småpratade med en äldre man i väntrummet .., han som alltid, alltid ser så glad ut och har sån  u t s t r å l n i n g , så där så det liksom lyser om honom. 

För något år sedan eller ännu längre tillbaka mötte jag honom vid mejerikylen på Hemköp och sa just detta till honom, ja,  att han faktiskt är självlysande! 

Tänk, vad det betyder med såna människor!

Bilden har inget att göra med texten. Den visar en del av min lilla lägenhet i Ystad och fönstret ut mot Mariagatan. Det var på den gatan många scener i Wallanderfilmerna spelades in. På det lilla bordet ligger pElle och sover och uppenbarligen hade jag mitt skrivbord som matbord och på datorskärmen syns en bild av pv ombord på sin segelbåt. 

Världsläget orkar jag inte ens tänka på, men skulle ändå bli överlycklig om president Orban, denne trogne Putinvän .., skulle förlora det stundande valet i Ungern. Sån tur har man nog inte.

Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan under besöket i Eskilstuna på husbilsvisningen. 

Tack, Turtlan .., säger jag.

Annandag påsk ...

Klockan är 07.00 och huset står kvar, trots en kväll och natt då man trodde att taket skulle tacka för sig och blåsa iväg. Vi satt i vardagsrummet, hade eld i kaminen och funderade på hur högt vattenstånd det skulle vara nere vid havet, men då var det becksvart ute och vi blev kvar inomhus och fick fortsätta att fundera. 

Tidigare igår påskmiddag tillsammans med Sonja, dottern Maria och hennes pojkar Alfred och Elliot. Vi satt i uterummet hela tiden och försökte bland annat övertala Sonja - som i juni blir 93 år - att inte sluta äta efter klockan 12 på dagen, men se, det tyckte den rara Sonja var helt onödigt. 

Eftersom såväl min mamma som min äldsta syster arbetat som sjuksköterskor och eftersom Sonja dessutom varit distriktssköterska (en yrkesgrupp som mamma beundrade mer än övriga i sjukvården .., det var starka kvinnor som var vana vid att fatta egna beslut och ofta - i alla fall i västerbottens inland - inte alltid hade läkare att snabbt konsultera i fall det blev problem) .., jo, med denna min dock begränsade erfarenhet av just sjuksköterskor, så vet jag att dessa kvinnor inte låter sig ledas så enkelt. 

Så visade det sig bli med Sonja också. 

I flera timmar blev vi sittande i uterummet (som värmts upp av solen) och Maria som väl drömt om att sönerna skulle dela hennes intresse för teater och musik, ja, hon har som så många andra föräldrar fått finna sig i att barn - precis som sjuksköterskor - gör som dom vill. 

Den ene tränar jiu-jitsu, den andre bågskytte.

Själv har jag ju - hittils förgäves - försökt att få alla tre barnen och numera även barnbarn och bonusbarnbarn att intressera sig för fåglar, men det tycks dömt att misslyckas.

Nu är klockan snart halv åtta och ännu ingen pv som vaknat. 

Själv hade jag väckning halv sex .., gick ner till köket och gav katterna mat och släppte ut dem (vi har kattluckan låst på nätterna, så ingen främmande katt kommer in ). 

Båda katterna stod länge och  t v e k a d e  inför all blåst och hur det liksom  d å n a r   ute bland träden och framför allt, från havet till, innan dom tog språnget.

Lyssnade till Europapodden nu på morgonen som handlade om de stigande energipriserna. En kvinna någonstans i Storbritannien vittnade om hur hon nu får gå med sticketröjor och ta fram filtar att värma sig med inomhus ..., och i Frankrike protesterar lastbilsförare inför höjningen av diesel. 

Europapodden har bytt programledare ett otal gånger; den senaste heter Catarina Spåre Gustafsson och jag tycker att hon är så bra! Här en länk till det senaste avsnittet om någon är intresserad.

Dagens fönster .... 

.... finns i målningen som gjordes av Ellen Trotzig. 

Här kan man - om man så önskar - få veta mera om denna Ellen.

 Påskaftonsfönstret ...

.... fångades här i köket hos oss själva. Såna här illustrationer går rakt in i mitt hjärta!

Olika, år från år ...

Tog mig en titt på bloggen och upptäckte att i fjol, den artonde mars, skymtade jag sädesärlan ute på vår gräsmatta. I år - i alla fall här hos oss - inte en endaste en. Hittills, alltså. 

Nåväl. Rödhaken sjunger som hade den blivit salig. Det tackar man för. 

Från den annars så trogne gransångaren - den som kan göra mig halvt galen ibland - hörs inte ett pip.

Aprilskämt ...

Fullkomligt  ä l s k a d e  aprilskämtet från bibliotekarierna i Malå! 

Texten löd så här: "Från och med idag kontrollerar personalen att du faktiskt har läst böckerna som du lämnar tillbaka. Vid återlämning av böcker får du kort redogöra för handlingen och nämna huvudpersonerna. Har du inte läst boken, får du ta hem den igen, läsa den ordentligt och komma tillbaka, redo att besvara frågorna. Allt för att motverka slentrianlån, såklart."

Så var där en bild med text: På bilden vår kontrollant i full gång med dagens första förhör.

Och hade jag nu bott i Malå, hade jag säkerligen fått bannor. Det är nämligen dags att lämna igen mina lån och jag har slarvat en hel del med Göran Greiders bok och kan visserligen redogöra för hududpersonernas namn, men mycket annat hoppade jag över.

Långfredag 2026 ...

Körde till Skåne igår för att hämta hem pv och såklart fira Elliot som fyllde hela 7 år! 

Kojbygget pågick som bäst (mer som en liten stuga ovanpå ett vedskjul) och jag hann knappt innanför dörren så ropade Anders och frågade om jag kunde fixa plättar till pojkarna? 

Det kunde jag och det var ingen särskilt näringsriktig lunch, det ska jag erkänna. Plättar med lite smör och strösocker på - allt rullas samman - och skärs i bitar. Sen får man pluspoäng som farmor! 

Bilden visar Viggo som kom och grät och sa att nånting stuckit honom och sen visade det sig vara ett litet sällskap brännässlor som han råkat nudda. 

Lille älskade Viggo som var som ett solsken hela dagen! 

Byggarna (Anders, Tommy och Pv) hade ju fullt upp och Viggo har varit som besatt och ville klättra upp för stegen till kojan, vilket han inte fick ..., men då lät pv honom agera pennhållare, ja, han fick den stora uppgiften att - på marken - hålla i en blyertspenna som pv använde när han ritade upp mått på brädorna och den uppgiften tog Viggo på allvar! Ibland behövs inte mera. 

Så bakade jag tårta (mamman i huset arbetade hela dagen med någon insats i Malmö) och Elliot fick blåsa ut alla ljus - utom ett - som han överlät till lillbrorsan. 

Här är bygglaget. Och som ni ser går sonen i sin mors fotspår och är en sandalmänniska. Pv berättade att kvällen dessförinnan, så kom han ut på gården och såg då Elliot och Anders sitta uppe vid kojan, med en stor sovsäck runt om dem och så hördes lite småprat där i skymningen. En sak är säker: jag är helt förvissad om att det här bygget blir lika roligt för pappan som för son pojkarna.

Vid halv fem körde vi hemåt. 

Nu är det alltså långfredag. Regnigt och grått .., det susar nonstop i mitt vänstra öra, snart i hela huvudet .., Eva och Ulf har kommit från Tyresö (ska bli så trevligt att träffa dem!) .., någon resa till min syster i Hörby blev det inte; vi får åka ner senare .., jag fick en videoguidad visning av AP:s tvåa i Sthlm och hunde konstatera att den har mer förvaringsmöjligheter än vad som finns i det gula huset på kullen och porten och entrén var något så vansinnigt vacker, ja, jag förstår att hon är lycklig (för att inte säga salig ...)!

Det blir en lugn påsk för övrigt. Annandagen får vi besök av Hilda och Edvin, vilket ska bli trevligt. Då blir det nog någon slags linssoppa med gott bröd, tror jag.

Och i Ullarp (obs. inte Ugglarp, Ullarp ligger kanske 1.5 km längre bort) är det idag invigning av deras nya gårdscafé. I Ullarp brukar jag ibland köpa grönsaker eller blommor och ibland hembakade syltkakor och kvinnan som driver caféet, har tydligen arbetat som konditor, så det blir säkert bra.

Hade planer på ett dopp idag. 

"Har du? I den här vinden ..-?" sa pv häpet. 

Ja, ja. Vi får väl se.

Dagens fönster ....

Från annannan i Porto kom två långfredagsfönster och det här var ett av dem. 

Titta! Det är som ett kinderägg eller som en adventskalender med luckorna delvis öppna! Oj, så mycket att vila ögonen på! 

Längst där uppe ser det ut som om det står en get på balkongen och näst längst upp, där tycks det vara som en tvättho, eller är det möjligen något religiöst .., jo, så är det kanske?

Och mängder med dörrar var det också där nere!

På våning två sår en mustaschprydd herre och antingen kollar han bara ut (tittar måhända på fönsterfångerskan?) eller så hänger han tvätt. Eller grunnar på om tvätten möjligen är torr?

Drog upp bilden lite .., då syns det kanske bättre! 

Tack annannan! säger jag.

Och så .... 

... nästan som ett mirakel, går Sverige till VM i fotboll i sommar. 

Körde hem från Skåne igår vid halv sju och lyssnade till Radiosporten .., klarade livhanken på en hare som beslutat sig för att springa  p r e c i s  framför bilen, men några hundra meter längre fram kom plötsligt en fasantupp rusande över vägen och mötte därmed döden. Usch, så trist! Jag är tacksam att det hände på gamla E6:an där det just då var tomt med trafik (såg i upplysta hus stooora tv-skärmar som visade fotbollsmatchen, kanske därför jag var helt solokvist på vägen ...?) och inte på motorvägen.

I Bunkeflo var det sommar. Anders, Tommy och pv tillbringade mesta delen av tiden med kojbygget och själv satt jag ute i solen, eller gräddade plättar till småpojkarna ..., lekte att vi satt i ett flygplan och de små herrarna turades om att vara piloter. 

På bilden är det Viggo som är kapten ombord (plånboken är ratt) och jag fick agera flygvärdinna och visa hur man sätter på och tar sig av bältet och servera kaffe till passagerarna och när det var min tur att vara pilot, berättade jag om vilka länder vi passerade. 

Hon som är farmor hade minst lika roligt som mina lekkamrater. 

Och pv lärde oss att en bläckfisk har tre hjärtan och jag höll Viggos lilla hand mot hans hjärta och sa "känn här, hur det pickar .., du vet, hjärtat är som en liten motor". 

Det blev en dryg dag med först ett par kilometers promenad till busshållplatsen i Skipås, därefter nästan 1 timme på bussen (ett 30-tal hållplatser), en halvtimmes väntan på tåget, därefter två timmar ombord och så leta rätt på buss nr 12 i Malmö (hade bytt hållplats) och lite prat med en orangeklädd man som höll på med nåt slags arbete i kanalen vid stationen och så till slut: bussturen till Bunkeflo. 

Jag hade promenerat till bussen i Skipås vid halv nio ...  och åkte hem igen (pv är kvar där nere) och körde hem vid halv sju och kom hem lagom till andra halvlek av fotbollsmatchen, vars resultat gjorde mig svimfärdig av glädje. Emil (barnbarnet) var på plats och jag kan tänka mig vilken upplevelse detta måste ha varit!

Möttes av två trötta katter när jag öppnade ytterdörren. Jag är så fascinerad av hur djur så - till synes lätt - kan finna sig tillrätta i ett nytt hem. 

Just nu är prio 1 för mig  e l d n i n g i såväl kamin som vedpannan. Solfångarna på taket är inte igång ännu och jag var för trött för att elda för varmvatten igårkväll. Nåja, det är ju bagateller i det hela.

1 centimeter ifrån mig ....

... ligger hon just NU, när detta skrivs - Paddan -.

Det är så härligt med djur; detta vilka personligheter som börjar visa sig. Och kanske är katterna helt annorlunda när dom är här, än när dom bodde hos Anna och Micke. 

Paddan t.ex, hon är mer introvert och ligger ofta för sig själv. Ibland på strykbrädan med sitt hårda underlag .., eller ute i växthuset i torra jorden. 

Hon ligger alltid hos mig om nätterna; till en början i korgstolen, numera vid fotänden av sängen, precis som Sigge. 

Sigge var matglad och älskade Alaskapollock. Dom här damerna är mer av finsmakarsorten och glufsar liksom inte i sig maten. 

Paddan älskar att bli kliad på magen och vrider och vänder på sig så jag inte ska missa att det är DET som gäller. Att ha en långhårig katt är inte det ultimata  - i alla fall inte för mig - och jag har ofta god lust att raka av hårsvallet, men nej, det gör jag inte. Allt möjligt fastnar i pälsen och jag borstar och har mig och försöker hålla den fin. Så är det med Paddan.

Dagens fönster ....

Ett hotellfönster, närmare bestämt från Eskilstuna. 

Det var alltså där Turtlan och hennes M var på liten husbilstittar-holiday. 

Tack Turtlan att du tog dig tid med fönsterfångandet!

Finns det nånting vackrare .....

I all enkelhet. 

Bara så fin.

Dagens fönster ...

Den värmländska madamen - Turtlan, alltså - har tillbringat helgen i Eskilstuna, ja, lite för att titta på olika sorters husbilar tillsammans med maken M (som för övrigt nyligen fyllt år). Nej, det ska inte bli något köp just nu, skriver hon, men jag undrar jag .., bäst det är står kanske en husbil på uppfarten i Karlstad. 

Alla husbilar till trots, så hann hon ändå med att fånga fönster. Här var det ju dessutom många. 

Tack Turtlan! säger jag.

Regnig lördag i slutet av mars, Galapagosöarna, om att lära sig sy och Hundarna.

Men igår var det fredag och då hade vi årets första våffelkalas i uterummet. 

Det KÄNDES verkligen som vår, ja, det blev till och med alltför varmt där inne och ett fönster fick ställas på glänt och vi hörde - och såg - ett sällskap tranor flyga förbi och jag upptäckte vårens första humla!

Det var Ecke, Britt och Birgitta (den senare som nu börjar flytta ut lite inför sommaren) och Eckes porslinsöga hade halkat lite på sniskan, men det gjorde ju inget. 

Mycket surr som vanligt. En hel del om Malå .., och Trump kommer man förstås aldrig undan. 

Ecke som i sin ungdom studerat och tillbringat några år i USA och därefter betecknat sig som USA-vän, vittnade om hur den vänskapen  - efter en viss presidents inträde på den politiska arenan  - tackat för sig. Jo, så kan det gå.

Och det blev prat om en av Birgittas söner som gått i pension och nu - tillsammans med goda vänner - tillbringat ett par månader till havs på en katamaran (eller kanske en trimaran) och bland annat besökt Galapagosöarna. Den 11:e januari var sonen klar med sitt yrkesliv och tio dagar senare tog seglatsen sin början, ja, för hans del. 

Då hade sällskapet dessförinnan gått någon slags kurs på Karolinska och lärt sig hur man syr ihop ett sår, ja, utifall att .., ja, säkert lärde dom sig annat också. Så  s m a r t! 

Sms:ade Birgitta och frågade hur många de var ombord. 

"Sedan Magnus gick ombord har de bara varit tre. Tidigare omgångar har de säkert varit 5-6 personer som hoppat av innan Magnus kom", svarade hon.

Ooch vi pratade också om SVT-serien "Hundarna" som vi tycker är så  b r a .., ja, det var lite sånt. På bilden visar Birgitta hur stort nånting var .., men jag kommer inte ihåg vad. 

Och  t ä n k .., blå himmel! När såg man den senast? Termosen på bilden är en present från körmedlemmarna i Malå och används ofta. Dom gröna assietterna (som jag helst vill stava med ett enda s ...) och den gröna skålen, fick vi helt apropå av Bettankax i Lund. Så där i farten bara, när vi var på väg till Bunkeflo.  Av henne fick vi också gröna bordstabletter i exakt rätt (för mig) grön nyans, men dom har tackat för sig och nu är det dessa gröna, som jag inte alls tycker lika mycket om. 

Och våffelgräddaren satt vid kortsidan så han skulle ha nära till våffeljärnet. Skjortan hade han köpt på Nystedts Kläder i Malå, den där klädaffären som även har en cafédel där man - bland annat - kan köpa sig en ljuvlig tunnbrödmacka till kaffet. 

Den guldiga saxen användes till att klippa våfflorna i mindre bitar. Att som helt blind kalasa på våfflor är inte det allra enklaste, inte om man på våfflan har vispad grädde och hjortronsylt. Jag ska testa själv någon gång .., så kanske man lär sig att servera våfflan på ett vettigare sätt. 

Innan pv skjutsade hem herrskapet Bengtsson, tog Britt en promenad ner till sommarhuset (som nu ägs av yngste sonen med fru) för att se hur renoveringen fortgått och av bara farten gick hon ner till havet och en bit längs vägen som följer samma hav. 
Hon såg glad och lycklig ut när hon återvände.

I tre timmar blev vi sittande i uterummet, allt medan två nyfikna katter lullade omkring och tittade in genom glasdörrarna. Allt kändes bra.

Dagens fönster ...

... fångades igår hos Antje i Skipås .., denna underbara kvinna som i så mycket påminner om en barndoms-granne och kanske - men bara kanske - är det därför som jag tycker så mycket om henne. 

Hon är lång och reslig .., man kan höra att hon kommer från Tyskland (född i Berlin) och skulle hon ha klänning när man tittar in i butiken, hade jag nog dråsat omkull. 

I lerkurkorna står Årets Pelargon (-ia) som fått namnet Hilma. 

Sååå vacker är den!

Och där utanför - men här står jag vid ett annat fönster - satt en liten brun-orangefärgad katt och höll koll. 

"Nej, det är inte vår katt .., men den här kommer dagligen på besök ...", förklarade Antje. 

Jag hade ställt bilen på gårdsparkeringen och inte långt därifrån finns skogen. Det var helt sanslöst som det kvittrade därifrån och jag blev stående som .., fastnaglad - och bara lyssnade. 

Tog In.

Helt ljuvligt var det. 

Och lite mera i närbild. 

Åååå, så fin katt! 

Och rosor i en vattenbunke ..., så vackert!