Utsikt mot innergård ...

Ja, så är det verkligen, att jag älskar innergårdar.

Det är som att öppna en ask .., detta att inte veta vad som döljer sig bakom aldrig så eleganta husfasader.

Och när Gösta sätter sig på sin stol ute på balkongen, ni vet, den som är belägen i den oerhört vackra våningen, då ser det ut så här.

Ganska ruffigt.

Man kan tänka sig ljuden från förr.

Dagens fönster ...

... finns i Halmstad.

Tänk, det här ska bli "min" stad.

Nån slags resumé ...

Ängelholm i motljus.
Eller inloppet.
Så vackert att det är inte sant.


Det är underligt det här med tid.

Ibland tycks tre timmar på tåg som en evighet och andra gånger susar det bara till.

Det är som med veckan före man har semester - då tiden masar sig fram - jämfört med den allra sista, då timmarna försvinner i en otrolig fart!

Hur olika ter sig inte tiden då?


Gösta vid sitt arbetsbord.
Han pratar in ett band som handlar om hans syn på den svenska sjukvården.
Framför allt om den psykiatriska vården.

Men ikväll är det en bra tidsresa och jag knatar iväg i snålblåsten och duggregnet och tänker på Ystad som hade sommarvärme i eftermiddag .., och så inväntar jag pv hos Sonja och Gösta och Sonja har redan dukat på en bricka som står i köket och vi sätter oss i vardagsrummet och det blir prat om precis allt möjligt.

Vi pratar om pingstväckelsen .,. om att tala i tungor .., och att bli frälst och om Darwin och det surras om jobbet och om påskliljor och liljekonvaljer och om våra första arbeten.

Gösta sitter i sitt rum och ordnar med sina bandinspelningar.

Vid kvart i nio kommer pv och slår sig ner och vi blir där i nära ytterligare en timmes tid.

"Thomas! Kom och spela lite på mitt nystämda piano!" hojtar Gösta och så blir det.

Det sjungs andliga sånger av männen som är ateister och jag ler för mig själv.

Och så blir det bestämt att jag i morgon ska koka köttsoppa och så kommer Sonja och Gösta hit och äter med oss och när vi säger tack och hej, pussar jag på franskt vis eller vad jag i alla fall inbillar mig är franskt vis ... så där dutt-dutt-dutt och Sonja skrattar och kramar om och sen är det Göstas tur och jag känner hur oändligt mycket jag tycker om dem!

Och nu kommer herr Pensionatsvärden med ett glas Martini, allt medan pElle smyger under bordet.

Livet känns som bäst.

Nu ....

Eva på Frösön målade så här fint.


... låser jag dörren om mig och tar cykeln ner till stationen.

Och jag ska sätta mig på kajen och vända ansiktet mot solen i nästan en timmes tid.

Fast först ett besök på bageriet.

Sa jag att det är sommar i Ystad just nu?

Inte det?

Då gör jag det.

Åååå, vilka kommentarer ...

Allt möjligt pratar vi om.

Om hur mycket dofter betyder, till exempel.

Nyslaget gräs är för mig barndom och slåtter hos pappas kusin i Kalvträsk.

Apotekets vårtmedel doftar eter och eter doftar Malå sjukstuga och mamma som tar en bomullstuss och duttar mot bruna glasflaskan fylld med just eter och jag är kanske sju år och tycker att detta, att få vara hos mamma på sjukstugan, är hur spännande som helst.

Blommande hägg, eller doften av den, betyder sommarlov.

"Och tänk .., en gång .., det var flera år före skilsmässan ., stod jag och strök min makes skjorta och plötsligt kände jag doften av hans rakvatten .., den fanns förstås i skjortan och frigjordes av värmen från strykjärnet och där stod jag vid strykbrädan och fylldes av kärlek till honom ...", säger kvinnan som är min vän och som nu inte längre stryker någon herrskjorta.

Men minnet av doften, den kommer hon ihåg.

Lyckliga Grodan sa... luktminnet är starkt hos mig:

nyhässjat hö+ färsk karlsvett + svettig arbetshäst=somrarna hos mormor och morfar
kvalmig morgonlukt + nattstånden urin + desinfektionsmedel = min långa utbildning

nyponrosor=lycka (mormor, somrar, tid som står stilla)

den söta hästlukten = självständighet, frihet, lycka

höstlukten i skogen av myrmark och multna löv= förväntan inför stillheten och bästa tiden på året

jag kan göra listan hur lång som helst, t.ex lukten av bensin på macken = stad, något fint och bra, förväntan

annannan sa...

''Min älskade älskade fröken i andra och tredje klass, hon som var ung och vacker och mörkhårig och smal och hade kläder i så vackra färger, hon använde Yves Saint Laurents parfym Opium.

Det visste jag ju inte då, men när jag blev vuxen nog att möta parfymen på annat håll visste jag direkt."

Sven sa...

Jag är väldigt känslig för dofter, när jag sitter i en buss kan jag nästan känna hur alla doftar(och luktar) Det är rätt jobbigt.

Jag var tillsammans med en tjej när jag var 19 år och hon hade ett speciellt schampo som jag för alltid förknippar med henne. Ibland när jag kommer gående på gatan kan jag fortfarande möta kvinnor med samma schampo... och vips faller jag 36 år bakåt i tiden.

Det är härliga och framförallt billiga resor!

Turtlegirl sa...

Jag kommer ihåg ett besök hemma hos en dam som jag gjorde "i tjänsten". Damen var runt 80 år och bodde i en lägenhet från 30-40 talet här i staden.

När jag kom in där så doftade det PRECIS som det gjorde hos farmor i hennes lägenhet.

Exakt!

De hade lite lika möbelstil också.

Tänk så mycket minnen som kom upp.

Ingela sa...

Jag har ett liknande minne som jag tror att jag har berättat om.
Det var när vi ganska nyss hade slagit oss ihop, maken och jag.

Jag strök ett örngott, det var ett av hans gamla örngott.

Då det blev varmt doftade det precis som han fast det var nytvättat och jag blev alldeles knäsvag...

Han använder inga köpta dofter, så det doftade bara ren karl helt enkelt.

Numera är den doften så bekant att jag inte känner den annat än när han har varit borta några dagar.