onsdag 5 maj 2010

Eftermiddag i landet Halland ...


Sonja får också en filt om axlarna.
En blå en.

Och köttsoppan blir godkänd och alla, utom pv, tycker att klimp är gott.
Till efterrätt blir det rabarberpaj med vispad grädde.
Vi sitter ute på altanen, den som byggdes som dansbana när pensionatsvärden fyllde femtio.
Eftermiddagssolen är varm ..., men Gösta fryser och får en grön filt om axlarna.


Innan gästerna kommer plockar jag tre buketter med blommor.
En med enbart vitsippor, en annan med påskliljor, pärlhyacinter och en enda tulpan.
Och en med mynta, pärlhyacint och en rosa liten blomma som påminner om nunneört.


"Titta, har Thomas hittat fotografiet från min realexamen .., ja, ni förstår hur stolt jag var!" säger Gösta och håller ömsint bilden mellan sina händer.

Det är eländigt med Gösta numera.
Han har problem med lungorna och röker förstås alldeles för mycket.
Men denne man fascinerar mig.
Han har, i hela sitt liv, varit helt obegripligt driftig och han har aldrig varit rädd för utmaningar.
Och han är skärpt och har ett fenomenalt minne.

Den senaste tiden har Gösta haft närkontakt med den psykiatriska vården.

Om detta pratar vi länge, eller det är Gösta som berättar och vi lyssnar.

Han berättar om vårdpersonal som är som änglar och ger taktil massage med olja och vad det betyder .., han berättar om hur han själv har suttit i allrummet och spelat piano och en annan manlig patient som står intill och sjunger ..., men han berättar också om personal som, enligt honom, borde ha valt ett annat arbete, ja, vid ett löpande band, till exempel.

En härlig försommarkväll blir det.

Och på tv-antennen sitter herr Stare och lockar och lockar.

Ingen fru har han fått sig ännu.


Upphittat .
..

Det är när jag sorterar i min egen blå Ikea-kasse som jag hittar ett brev daterat den 12/8-98.

Ett brev från mig till min mamma, som då befann sig i Bolivia.

Ett brev som handlar om en semesterdag i Stockholm.

Så här lyder sista stycket:

"Egentligen ville jag till Söders höjder, men det var så krångligt att ta sig fram, så det blev Rålambshovsparken i stället och vi gick ner till grönområdet som ligger vid vattnet.

Ååå, det var som i himlen!

Överallt låg ungdomar och medelålders på filtar och gottade sig i solgasset .., vi mötte vältränade muskelpaket med svällande biceps och Jonny upptäckte en vacker donna med gyllenbrun hud och han sa ..."jävlar, vilka hyllor!"

Och så satt vi där vid en liten servering och det var soligt och varmt och bakom oss, på en rutig filt, låg ett förälskat par och kysstes nästan nonstop, ja Gud .., man tänkte på den tiden, det var länge sedan .., men colan var god och min toast underbar och Anders gick och köpte glass och kom leende tillbaka och sa att glassförsäljaren hade kallat honom för monsieur och så hade han prutat två kronor på glasspriset.

Vilken lycka!

Vilken vardagsglädje.

Och efteråt gick vi längs stranden och tittade på alla segelbåtar som låg förtöjda vid vattnet och där var småflickor som badade med kläderna på och några unga gossar övade brädsegling.

Hela tiden strålade solen.

Hela tiden var vi så lyckliga."
Irritationsmoment ...


Ett dylikt infinner sig när det blir stopp i dammsugarröret och så visar det sig att det är fullständigt omöjligt att ta isär rören.

Tvärstopp!

Och inte får jag loss själva dammsugarfoten heller.

Allt sitter fast och det är ju typiskt när påsen var sprillans ny och jag skulle fara omkring som en Tornado här i huset ...

På spisen ...



... puttrar köttsoppan.

Grön persilja ska strös ovanpå saligheten innan det är dags för servering.
(Soppan hamnar i Blå Måsens soppterrin .., oj, så fint!)

Och där är gott om potatis, kålrotsbitar och morötter.

"Men klimp avstår jag gärna ..", säger pv lite diskret.
(Alltså får jag göra en egen liten omgång med klimp .., det är ju liksom pricken över i.)

Rabarberpajen är förberedd.

Såja, nu kan man ägna sig åt andra viktigheter.
Kalimera världen ...!


I Grekland är det svettigt just nu.

Landet åker kana längs ruinens brant och snart är det väl stor risk att man dråsar iväg rakt ut i tomma luften.

Men idag minsann ska grekerna gå ut i generalstrejk och det mesta lär stå stilla.

Grekerna vill förstås behålla sina delikata pensionsförmåner och någon måtta får det förstås vara på sparandet, tycks man anse.

Man kan fundera över hur människor tänker?

Och allra mest när man läser sånt här.

Det är vad jag tänker.