Lördagsfönstret ...

I pensionatets sängkammare, på en byrå från 50-talet kanske, står ett fotografi av självaste pensionatsvärden, fast i unga år.

Det är i den bilden jag upptäcker fönstret.

Och stegen användes i tisdags när pv skulle fixa tv-antennen.

Möte på tåg en kväll i maj.

Från Ystad till Malmö sitter Christina framför mig.

Hon är tretton år och är på väg till just Malmö för att möta sin kompis som kommer från Halmstad och sedan bär det av hemåt igen.

När jag frågar Christina om hon vet vad hon vill arbeta med, svarar hon att "oh, ja! hon vill bli frisörska!"

På min vänstra sida sitter en man i min ålder och studerar ett kompendium.

Lite av texten handlar om "fostrets hjärta" .... ja, jag sneglar i smyyyg.

I trakten av Oxie tar jag fatt i modet och frågar helt enkelt om han är läkare?

Mannen ler lite förvånat.

Jodå, det är han; han är förlossningläkare och absolut, javisst, vore han tjugo skulle han definitivt arbeta med samma sak .., och visste jag till exempel att 97 procent av alla förlossningar avlöper utan problem och nu ska han vikariera på ett annat ställe, det är därför han läser in sig på all denna litteratur.

När tåget stannar önskar vi varandra en trevlig helg.



Isvindar på perrongen i Malmö.


I hela mittgången ser det ut så här.
En, enligt egen utsago, aspackad kvinna i min ålder pratar högljutt mest hela tiden.

Och så Öresundståget som är så överfullt så massor av människor får stå i gångarna!

En ung tös med renrakat huvud, ja, frånsett en remsa hår mitt på huvudet, sitter mitt emot mig.



Hon är så finlemmad och ser så rar ut .., och jag frågar om jag får ta en bild av hennes väska.

Det går bra det.

"Det är min bästa kompis som har gjort den, ja, målat och så ...", förklarar hon.

I Helsingborg får tösen med väskan stiga upp och lämna plats åt en annan ung flicka som har platsbiljett och resten av sträckan får hon tillbringa stående i mittgången.



Två stycken är dom, ja, som har platsbiljetter.
Bästa kompisar.

Båda ska till Göteborg, dom ska shoppa och bo hos den ena flickans mormor.

Jag får veta (någon frågar) att dom läser på gymnasiet .., tösen med prickig överdel läser teknik ("precis som mina föräldrar har gjort och jag hade bestämt mig för att ALDRIG-I-LIVET, jag skulle välja något helt annat, men det blev teknik", förklarar hon leende och detta är det bästa hon har gjort, hon är så nöjd med sitt gymnasieval!) och väninnan som läser Herta Müller går samhällsvetenskaplig linje och nu har läraren beordrat dem att läsa något som är skrivet av en nobelpristagare.



"Vad jag tycker om Herta Müller ..?

Tja, i alla fall i den här boken skriver hon med oerhört korta meningar .., det känns ovant ..", säger flickan.



På bordet mellan oss ligger en dansk tidning, typ Metro.

Jag läser om de danska männens minskade testosteronhalt.
Spelar det någon roll?
Javisst!

Män med låg testosteronhalt kan tydligen få problem med diverse sjukdomar, bland annat diabetes och detta hade jag rakt ingen aning om.
Eländet skylls delvis på det osunda danska levernet, dels på miljögifter.

Och sedan framme i Halmstad.

Bilen står parkerad och väntar på mig och medan jag kör gamla kustvägen till det gula huset på kullen, så tänker jag att dessa resor är som små guldstjärnestunder i mitt liv.

Precis så.

På jobbet ...

"Få se nu .., hur mycket ska jag ta hem egentligen ...?" tänker hon nog, den rara Maria.
Det är tonvis med frukt och grönsaker som beställs hem och ni kan ju ana hur knepigt det är att försöka beräkna hur mycket som går åt.
Allt svinn noteras och sedan ska man helst förklara hur det kunde bli så.
Nästa vecka ska jag intervjua hennes dotter Alva.
Ååå, det ska bli så roligt!


... och dagen susar iväg och allt fungerar som det ska.

I lilla kontoret sitter Maria och gör fruktbeställningen.

Det finns dom som tror att jag är hennes mamma.

Och Christoffer som nyss har börjat hos oss, fixar kassan med den äran.

Precis som Therese, är han ambitiös och så duktig och jag drillar honom i att skilja på kålrot, palsternacka och rotselleri.

"Få se nu .., vad har körsbärstomater i ask för nummer ..?" frågar jag.

Jodå, nu har han lärt sig.

"4502!" svarar han smajlande.

Och innan jag går hem tar jag undan traven med kundkorgar och där står en farbror i åttioårsåldern kanske och minst två gånger kommer jag och hämtar korgar och han skrattar och säger ..."det var det värsta vad du kommer nära mig ...!"

"Jamen, det förstår du väl .., det är ju det som är meningen ...", säger jag och blinkar lite.

"Jaså, på det viset?!" säger mannen och filurblinkar tillbaka och så dras jag in i världens varmaste farbrors-famn och får en kram som gör mig så glad, så glad, så glad.

Har jag sagt att det här jobbet är världens underbaraste?

Det är det.

Och nu ska jag byta om och ta tåget till landet Halland.

Tänk, att man får vara så lycklig!

Idag, för trettiofyra år sedan ...

... var det tänkt att vårt andra barn skulle komma till världen.

Det skulle dröja ytterligare tre dagar.

Fredagsfönstret ..

... finns i Ystad, hos Roslins Cykelverkstad.