Apropå på starkt kryddad mat ...


Jag undrar om dom alls behöver använda Nezeril i Indien?

(Ja, vi har ikväll ätit indisk mat ...)

Och så ett eftermiddagsfönster ....

... från leg. fönsterfångerskan, ja, madamen med alla n:en, nämligen annannan.

Så här skriver hon:

"Det sista fotot i den här leveransen är utsikten från en restaurang där vi åt god fisk som avsked till staden, medan skymningen föll utanför.

Snabbt, som den faller här där närsta anhalt söderut är Marocko."

Jag utgår ifrån att även det här fönstret kommer från Tavira i södra Portugal.

(Och detta är långt ifrån den sista bilden .., vänta ni bara!)

Ja, där skulle man nog kunna bosätta sig ....


Och på den där turkosfärgade bänken, där skulle jag kunna tänka mig att slå mig ner.

Absolut.

En som kommer att bli glad ...


Kommer ni ihåg Team Taurus?

Inte?

Jo, men stafettlaget till nästa års Vasaloppsvecka, med PV, Dr Böhlander, Anna, Micke och Anders som medlemmar.

"Nå, har dom börjat träna ..?" har PV frågat mig flera gånger.

"Njaa .. men det är väl inte så viktigt .., det viktiga är väl att delta ..", har jag svarat och om jag säger att herr Vasaloppsåkaren då har himlat med ögonen, så är det en lätt underdrift.

Men nu, nu kommer han att bli lycklig.

Nu har nämligen Anna och Micke införskaffat rullskidor!

Nu minsann ska träningen ta sin början.

Ja,liiite skillnad var det nog ...

Faster Elenor - som alltid har varit så rar mot sina syskonbarn -, Anna-Panna (som var som en extramamma till sin lillebror) och Underverket ...
Den som har bra syn, upptäcker nog mina hembakade gifflar.
Det här var den helgen som Anders döptes.


När ättapjötten kom till världen, tio, respektive fjorton år efter sina systrarnas ankomst, visste pappans glädje liksom inga gränser.

Sonen föddes på Skellefteå BB och dit är det tolv mil enkel väg från Malå.

Tre dagar på raken körde den nyblivne pappan från Malå till Skellefteå, allt för att titta på underverket, denne hans ättelägg.

"Ja, tro inte att det är för att det är en pojke, nej, inte alls!" sa pappan lyckligt smajlande.

Nää, det trodde vi förstås inte.

När jag själv föddes, som tredje dottern på raken till min pappa, blev han djupt besviken.

I nio månaders tid hade han drömt om en blivande jägarkompis ., en pojke som skulle växa upp och följa pappa på såväl har, - som älgjakt och säkerligen skulle den gossen även bli en duktig skidåkare och kanske världsmästare på 5000 meter löpning.

Och så kom den tredje dottern!

Allt detta tänker jag på - smajlande för mig själv - när jag läser den här artikeln i hemtidningen.

Skribent är Åke Lundgren, författare från Västerbotten - boendes i Malå -, och som jag verkligen kan rekommendera, särskilt hans bok "Spanskans år".

Den finns garanterat på biblioteket.