... blir det indisk middag när pv kommer susande från landet Småland.
Jag ä l s k a r indisk mat och någon gång i mitt liv tänker jag besöka Indien.
Dagens rätt inhandlas på restaurangen här på gatan.
Där inne sitter, när man än tittar in, ett sällskap män och endast någon enstaka kvinna.
Männen sitter uppflugna på galonklädda barstolar och alla har dom var sin öl framför sig.
Ljudnivån mitt på dagen är tämligen dämpad, det är liksom ingen som hojtar och hälsar .., många tittar i stället bort.
Men nu, på eftermiddagen, är det annorlunda.
Nu har säkerligen en hel del öl hunnit svepas och karlarna, som alla är i 45-årsåldern, är fräcka i munnen och gastar och har sig.
En av dem berättar den ena fräcka historien efter den andra och alla handlar dom om porr och invandrare och jag tänker på mannen som driver restaurangen och som står bakom disken, liksom icke-hörande - han är från Pakistan - och jag skäms ögonen ur mig för hur historieberättaren uppför sig, men säger inget.
Alldeles tyst sitter jag.
"Höhöhö!" skrattar några av de övriga, men P som brukar handla i affären, tittar åt mitt håll och liksom ber om ursäkt för den andres skull.
Dessutom är P van att arbeta med människor från andra kulturer.
Han arbetar på båt och är borta i sexveckorsperioder, därefter hemma lika länge och vi har ofta pratat om hans arbete och sist berättade P att asiater var dom allra trevligaste arbetskamraterna.
Men nu sitter jag där tyst och väntar på maten och alldeles förbi av trötthet är jag, ja, det har varit en makalöst stressig dag i affären och inte ett pip säger jag om den historieberättande mannens humor eller totala brist på respekt.
Det är väl tröttheten ..,. och så en slags feghet, förstås.
Mest det senare.
Och jag skäms över mig själv.
