onsdag 23 juni 2010

Tre vänsterhänder på ett tåg ...


Fr.v. Åke, Per-Olof och Nisse.

Tanken är ..., att jag ska hoppa av tåget i Helsingborg och ge mig ut på inköpstur, men numera är det så här .., att så snart jag sätter mig i en tågkupé, så somnar jag.

Så jag skippar det vackra Helsingborg med havet och stranden allestädes närvarande, i alla fall när man kommer med tåget ...., och så susar jag vidare mot Malmö.

Pågatåget till Ystad står redan inne på perrongen och intill och mitt emot mig hamnar tre gentlemän, ja, i sjuttioårsåldern är dom.

Det här visar sig vara pratglada herrar som idag har kört var sin sprillans ny buss till Silkeborg på Jylland, i Danmark.

Och det surras mest hela tiden.

Rakt mitt emot mig sitter Åke.
Åke kommer ursprungligen från Stockholm, har bott 20 år i Skåne och är den som är mest pratglad. Före detta egen företagare. Skytt, är han också.

"Vilket stjärntecken jag tillhör .., å, det helt klart bästa!" säger han leende och då gissar jag förstås på Stenbocken, men icke, sa Nicke.

Handen i mitten, tillhör Per-Olof.
Runt Per-Olofs hals hänger en silverlänk och han har filuriga ögon och med största säkerhet en drös med rävar bakom åtminstone ena örat.

Skytt, han också.

På min högra sida sitter Nisse.
("Säg bara första bokstaven i era namn, så får jag gissa!" säger jag och gissar rätt på alla).

Han är mera tystlåten och visar sig vara Skorpion.

Och detta är alltså tre män i 70-årsåldern som fortfarande arbetar och som tycks så omåttligt glada och nöjda.

I morgon ska ytterligare tre bussar hämtas vid färjeläget i Ystad och därefter köras till Danmark.

Splitternya Scaniabussar,tillverkade i Polen.

Tågvärd är en man med stockholmsdialekt och i högtalaren berättar han utförligt om ändringar i tidtabellen under midsommarhelgen och när han passerar oss, säger jag att ..."himmel, så duktig du är!" och så slår mig tanken att vi har setts förut och att jag har sagt samma sak även då.

Så jag nämner just detta.

Då ler tågvärden.

"Jo, det minns jag .,. du skulle till Hässleholm men missade bussen i Tomelilla och åkte med oss och tåget till Simrishamn, där du sedan skulle ta bussen till Kristianstad, ja, hur gick det med ditt knä, förresten ...?"

Då är det inte långt ifrån att jag faller avsvimmad till golvet!

Se detta var en trevlig resa.

Om tolv minuter ...



... sätter vi oss i bilen och kör till Båstad.

Därifrån blir det tåg till Helsingborg (där jag kliver av .., ska gå omkring i stan och handla på Väla ...) och sist av allt tåg till Malmö och Ystad.

Det här är sista gången jag är på pensionatet innan det är dags att flytta hit.

På Riktigt.

Det känns oerhört spännande och av och till oerhört ångestfyllt.

Allt på en gång.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Men det kommer att bli bra.

Upphittat ...



En alldeles underbar liten tavla, tecknad och målad av pv:s dotter Hilda.



Och sååå detaljrik!



"Kan vi inte sätta upp den på väggen ...?" säger jag genast.

"Nej, hon kanske vill ha den själv ..,", svarar pappan förståndigt.


Joanna
(kusin till Hilda .., dotter till Robert deNiro/Peps Persson ...) sa...

Ååhh ger mig flashbacks till barndomen, hon målar så himla fint!

Glömmer aldrig när vi seglade natt till Danmark, jag & Hannes satt uppe i sittbrunnen med våra sovsäckar och kräktes hela natten, men Hilda hon satt nere i hytten, målade teckningar och nynnade.

Aldrig blev hon sjösjuk utan bara målade vidare!

När vi kom fram var det morgon och vi fick blåa koppens (heter det så?) sparrissoppa, fortfarande tycker vi det r det godaste vi någonsin ätit (jag och Hannes alltså).

Idag åker jag hem till Sverige för sommaren, och lämnar alltså Dublin.

Känns tungt i hjärtat.

Kram på er!."

Gissa vem som fyller år idag ..



Jo, det gör självaste Kapten Lintott!

Elva år.

Bilden togs på Samos .., vi hade kört moppe till en liten vik på ön .., Kent från Småland, Emil (som åkte där bak hos Kent ..) och så lintottens mormor, som är jag.

Och där gick Emil omkring och lullade lite för sig själv i vattenbrynet .., och vi snorklade och såg små, små genomskinliga fiskar.

Emil, han är morfars kille.
Och morbror Anders.
Och hunden Mejas.
Ja, kanske är Meja ändå nummer 1.

Den sista sommaren som jag bodde i Bjäresjö, skulle vi köra till Ikea och Emils morfar satte fast honom i barnstolen och just som han hade spänt fast bältet, slog Emil händerna om sin morfars ansikte och utbrast: "åååå, morfar vad du är fin!"

Ni kan tro att den lille gossen skuttade rakt in i sin morfars allra finaste hjärterum!

Stort grattis till den rare elvaåringen från mormor och från pv och pElle och sigge nilsson!
I tv 4:s reklam.


Maaarabou choklad.

Med ett a som uttalas som i mat.

Maaaarabou?