Sannerligen en insikt ...

Om lyckan att vara en fattig student ..., om camping på Mc Donald´s i London ..., men framför allt: om människors godhet och medmänsklighet, det kan man läsa om här och jag tycker att det är så läsvärt så det är inte sant!

Helsingborg onsdag ....

Onsdagkväll ...

"Jaha .., va, kan man klättra dit ...?"

... och vi är bjudna till mina barns pappa och hans fru Karin som har segelbåt nere vid Marinan.

Klockan sex är vi där.

Och där är även Anders och vi sitter tillsammans runt bordet och kalasar på en underbart god paj gjord på kantareller och det bjuds på vin eller öl och jag tänker att ååå, att livet kan vara så härligt och generöst!

Och det pratas om allt möjligt som har med segel att göra och blickar vänds mot masten.


"Men där uppe, där måste man nog ...?" säger pv.
Kanske ska herrarna ut och segla tillsammans i sommar?

Och exet visar pv hur det ser där nere i kabyssen och det blir prat om roder och ström och det blir väldigt mycket skratt.



Det här är mina barns pappa och hans fru Karin.
Jungfru & Kräfta.
En av dem har födelsedag just idag.

Hennes egenhändigt stickade poncho är inte blå, utan ljuslila.

Och tala om giftastycke!

Att skiljas kostar på, men att efter sju år kunna sitta tillsammans i sittbrunnen på en segelbåt med respektive partner och ha så trevligt .., det är ..., ja, det betyder så oändligt mycket.



När vi cyklar hemåt, kommer en segelbåt in till kaj.

Och nu är det fotboll och jag har fyra dagar kvar att arbeta.

En slags separationsångest kommer sakta smygande.

Tidig morgon ...

Bilden togs alldeles nyss, kl. 5.45.
Ni ser väl att jag har varit kreativ och använt mig att någon effekt från bildbehandlingsprogrammet?
Men himlen är verkligen blå och det är knappt en vindpust ute.
Från taket på bilden, hörs duvorna koooorrrra.


Det är måhända ett ålderstecken att jag numera alltid vaknar före fem på morgonen.

Och inte bara vaknar: jag känner mig helt utsövd!

Så .., nu har jag alltså varit vaken i en dryg timmes tid och ska strax ta tåget till Malmö, för vidare befordran till Sundets Pärla, nämligen Helsingborg.

Till tandläkerskan.

Huvva!

Enda trösten är att dit kommer även en pensionatsvärd (ja, inte just till tandläkaren, men till stan ...) och så får vi ha en liten utflyktsdag där på västra sidan av Skåne.

Ajöken, sa fröken.

Och dagens sommarvärd är ....


Viveca Sten

Chefsjurist som på två år har skrivit tre kriminalromaner som utspelar sig i Sandhamn i Stockholms skärgård, där familjen haft hus sedan 1917.
Böckerna har tryckts i över 400 000 exemplar, översatts till flera språk och den första delen, I de lugnaste vatten, blir tv-serie i höst.

Sitter i Postens koncernledning, är styrelseledamot i Röda korsets Center för torterade flyktingar och hennes tre barn kallar henne för en duracell-kanin.

– Jag ska berätta om Sandhamn och allt som ön har betytt för mig genom åren. Kontrasterna mellan den traditionsbundna tillvaron i ytterskärgården och det eleganta livet med regattor och påkostade yachts är fascinerande. Jag ska också tala om drivkrafter, onda och goda, och hur motgångar kan komma när man minst anar det. Jag ska spela musik som jag älskar men som mina barn hatar.

P 1, kl. 13.00

Repris ikväll efter tionyheterna.

Att lyssna till en Duracellkanin ...., njaaa, jag vet inte om det lockar .., jag är nämligen uppvuxen med en sådan, - min mamma -, skriver jag leende.