Onsdageftermiddag ...

"Nej, det är inte så varmt, jag kände mig nödgad att installera air condition ..., sen blev det bättre ..", säger Lotta leende.

Från Göteborg kör vi norrut, mot Tjörn.

I mitten av 70-talet tillbringades många sommarveckor just ute på Tjörn, i det sommarhus som min dåvarande svärmor hyrde av en vänlig bonde.

Flickorna var små ..., vi körde bil till Stenungsund och handlade mat .., sedan över den svindelhöga bron, den som en gång rasade .., och från bilens kasettbandspelare hördes Ted Gärdestad sjunga om Sol, vind och vatten.

Tjugotvå år och tvåbarnsmamma var jag .., och brösten stinna av modersmjölk.

Jag stiftade bekantskap med vildkaprifol och trift och Maria klappade bondens kalvar.

Nu ..., har det gått mer än trettio år sedan dess och jag tycker fortfarande att Bohuslän är nästan det vackraste som finns!

Vi bestämmer oss för att åka till Skärhamn.

"Titta, där är ett litet bageri!" säger jag.



Och vi köper nybakat bröd från "Lotta", det är hon som är bagerskan.



Härliga, lite naivistiska skyltar.
En massa enkelhet.
Det påminner om Söderberg & Sara, men priserna är lägre, i alla fall på kanelbullar.
Det är där, på ett litet bord i Lottas Bageri, som vi hittar ett visitkort hit.


Och sedan Skärhamn.

Där var vi också för en evighet sedan.
pv berättar om sitt senaste besök där .., det var med Hilda & Patrik och titt-in-i-akvarellmuséet, då med utställning av Elsa Beskow.

Nu är det nånting helt annat och jag köper en underbar affisch av konstnären för 50 kronor, plus några vykort.



Och i flera timmar ligger vi på stranden.

Såväl herr pensionatsvärden som jag själv somnar .., och med ojämna mellanrum blir det bad i ett svalkande och aningen saltare hav än man är van vid .., och småbarnen fångar krabbor och ropar att dom ser hajar eller har hittat en stor skatt och där ligger man på rygg och har solen mot ansiktet och tänker att gud, så underbart livet kan vara.

Sist av allt, efter handlingsrunda på trivsam Ica-butik, blir det camping.

Absolut.

Vi campar på ett Bed & Breakfast med härligt dubbelrum och tv i hallen som visar Gothia-Cup-bilder och med frukost från halv 9 i morgonbitti .., och vi som är så morgonpigga ...

Klockan 19.00 är det författarafton i det som är matsalen.

Nu har vi enhälligt beslutat att vi bestämmer varannan dag, ja, när det gäller övernattning.

I morgon ..., då blir det alltså tält.

Säger pv ...,-))

Ajöken, sa fröken.

Och så ny match ...

Det är på plan nr 24 som BSK:s töser ska spela match mot Tuve.

Den sista i gruppspelet.

På väg dit passerar vi hur många fotbollsplaner som helst och se där, där spelar några pojkar från Indien .., och en bit ifrån ett flicklag från Umeå .., och bakom oss hörs hejanden från canadaflickornas tränare och anhöriga .., och titta där, där spelar pojkar från Sydafrika mot ett lag från Sussex i England ..., ja, man blir rent rörd när man hör och ser allt detta och jag tänker att visst kanske idrott ställer till det och överskattas mellan varven, men ååå, nog finns detta med att idrott även förbrödrar!

Och försystrar.

Nåja.

Matchen BSK - Tuve slutar 1 - 1.

BSK, som vann flickor f.97 i fjol, går nu till slutspelet som börjar i morgon .., kanske blir det match mot Jitex och då är det vinna eller försvinna som gäller.

Efter pussar och kramar till Emil och Emma och dom andra småttingarna och till dottern och den rara mågen, blir det nu avfärd - först till farmor, mina barns farmor -, och därefter norröver.

Var vi hamnar, har jag ingen aning om.

Och pv påstår bestämt att nu minsann ska det tältas .-)

På vift ....

BSK:s supportrar.

Från det gula huset på pensionatet går färden norrut, ja, nu har vi ju semester på riktigt.

Vi kör till Ullared där jag har föresatt mig att hitta den där fina vaxduken och vägen till Ullared är hur vacker som helst, men hjälp, när vi närmar oss varuhuset, ja, då är det som om hela Sverige har bestämt sig för att Ullared är Målet i Livet och där är husbilar och husvagnar och parkeringar med bilar som cirklar runt, runt för att hitta en ledig plats och jag själv, som avskyr att trängas med människor, får i det närmaste panikkänslor.

Men det går förstås bra.

Jag hittar vaxduken och pv köper bakplåtspapper och lite annat, så där som två luftmadrasser till den eventuella campingen .., och innan vi lämnar butiken har jag även hittat två fleecejackor, en vit och en ljungfärgad, och jag säger till pv att har vi riktigt tur, blir det väl lite kylslaget till kvällen.

Det blir det inte.

Och vi kör vidare längs en svindelvacker väg som - enligt pv - en gång fått pris som Sveriges vackraste ..., och kommer fram till Göteborg vid fyratiden.

Lätt som en plätt hittar den eminente chauffören till min f.d. svåger med familj och sedan gör vi alla sällskap och promenerar till Kviberg, där det är fotbollsmatch, ja, Bollstanäs SK ska möta Bollebygd, - det är Gothia Cup - förstås.

På området vimlar det av fotbollsplaner!

Och det vimlar också av unga fotbollsspelare .., medan vi tittar på matchen som BSK vinner med 17 -0, ser jag bussar komma och släppa av mörkhåriga tonårspojkar som går i samlad tropp mot en annan fotbollsplan och längst framme håller en av pojkarna upp sitt lands flagga och det är hur härligt som helst!


Lilla Leah, 6 år.

Längs fotbollsplanen står mammor och pappor och syskon och där dyker plötsligt ännu en svåger upp och det blir kram och prat och där är även hans lilla barnbarn Leah, det är hon som står där som en liten prinsessa och visar sina fina naglar, för att inte tala om prinsessdiademet som hon har på huvudet och det fina armbandet i alla möjliga färger!

På kvällen vankas middag hos den yngre av svågrarna; han som var sju år när jag träffade honom första gången.

Nu är han fyrtiosju, men lika charmig.

Och till middagen kommer även dr Böhlander och kapten Lintott och vi blir många runt bordet och svägerskan Carina (uppvuxen i Kiruna) bjuder på härlig lasagne och det blir vin till maten och hjärtat blir glatt.

Familjens småflickor har alltid haft ett litet rum i mitt hjärta och den yngsta madamen, Martina, påminner så mycket om Anna, ja, det är konstigt hur gener kan hoppa hit och dit.

Nu är det onsdagmorgon .., vi har sovit på en underbar stor madrass ute på altanen (eget val) och det har varit svalt och skönt och nu är det frukost och snart ny match, mot Tuve.

Kanske blir vi kvar här även i natt?

Jag ska hälsa på min f.d. svärmor Eva, som numera är nästan blind och bor på ett gruppboende här i Göteborg och nog vill jag gärna strosa lite på stan också, nu när vi ändå är här.

Ungefär så har vi det.

Massor av vänsterhänder har jag fångat .. men nu blir det frukost.

Ajöken, sa fröken.

Onsdagsfönstret ...

Fönsterfångare finns minsann lite varstans, i Sorsele, hemma i Västerbotten, t.ex.

Där finns Anita.

"Från Sorsele hembygdsområde .., det här är det lilla fönstret som sitter på bagarstugan.

Sommarhälsningar från Anita."

S e m e s t e r ...

"Ååå, ska du åka nu ...., hejdå lillebror!" säger Anna.


Måndag blir vardag - fast ändå inte -.

Jag får skjuts till Arbetsförmedlingen i Falkenberg (ligger vägg i vägg med Systemet ...) och hamnar hos en ytterst vänlig handläggare som inte tror sina öron när han hör att kunden framför honom kommer från Ystad.

"Jag hade gissat på .., tja, Skellefteå ..?" säger han.

Och så skrivs man in i rullorna och vi pratar lite om mina planer hit och dit och jag känner mig respektfullt bemött och lämnar förmedlingen nöjd och belåten.

Det ska nog bli bra.

Till jobbcoach tackar jag nej.

I väntan på att Micke, Anna och Anders ska hämta upp mig, handlar jag jordgubbar och lite annat i en invandrardriven butik där ungdomar köper cigaretter lätt som en plätt och inte ett ord hör jag om legitimation, men mannen där bakom disken (som har världens längsta slagremsa hängandes från kassaapparaten .., är man yrkesskadad, så är man ...) kanske har koll på tösernas ålder och jag bryr mig inte (fast det gör jag ju ...), jag har ju slutat.

Jag är ju arbetssökande.

Utanför, på trottoaren, möter jag en vithårig man i 75-årsåldern kanske och mannen ler som solen och jag blir så glad och ler jag också .., ja, det blir ett ögonblick av mänsklig kontakt och jag känner hur inutivarm jag blir .., och efter en halvtimme möter jag åter honom och då säger jag ..."jaha minsann, du är lika glad nu ...?" och mannen nickar och jag tänker att ååååå, Falkenberg är mjukare än Halmstad och ja, alldeles rätt har ni, man kan inte döma en stad efter några enstaka möten, men så är det ju här i livet .., att det är så det blir.

Och väl upphämtad åker vi till stranden och fikar på Café Oasen, vilket drivs i någon slags kyrklig regi och Nelly får genast en skål med vatten, plus en kula vaniljglass och Anna och Micke som betygsätter platser som dom besöker (3 getingar innan vi kom till caféet ...), tycker nu att det blev åtskilligt bättre.

Vi äter ur-goda våfflor (försäljaren bakom disken kommer ursprungligen från Gällivare ..) och går sedan en promenad längs stranden.

En stor fabriksbyggnad bildar kuliss till höger (norrut), nja, här åker poängen neråt igen.

Och det blir kväll och middag på altanen och ännu senare får Anders skjuts till stationen i Halmstad - han ska nämligen arbeta idag som är tisdag - och storasyster kramar om eller låter sig omkramas och jag tänker att detta att ha syskon, å, vilken gåva det kan vara!

På hemväg svänger vi förbi Tylösand och tittar på Per Gessles hotell/restaurant och där står en Porsche parkerad lite som hött-som-bött i en slänt och medan Anna rattar vidare, pratar vi om rynkor .., liggande träpanel och rullskidåkning.

Nu är klockan åtta-noll-nio och vi packar bilen för resa till Bohuslän och Gothia Cup och tänk, i natt ska vi tälta hos min f.d. svåger och svägerska och faktiskt har jag gullbett pv att vi ska stanna till i Ullared och titta om vi hittar den där vackra vaxduken som jag såg hos Maria Hansson och pv själv, han ska leta efter en luftmadrass - modell större - till tältningen ....

Aj,aj.

Ajöken, sa fröken.