
... det gula huset på kullen .., så häpnar man liksom över hur allting har vuxit!
Det är som om vi först nu, när vi har landat på riktigt, upptäcker frodigheten.
För två år sedan var altanen bara ett slätt "dansgolv", uppbyggt till den dansglade pensionatvärdens femtioårskalas några år tidigare.
Vinrankan VÄLLER ut över alla brädder ..., där finns massor med små, små vindruvsklasar som förstås inte hinner förvandlas till druvor, men ändå ...

Nu .., är den en grönskande oas och jag älskar den!
(Till arbetskamraterna på Ica i Ystad: ni ser väl presenten?!)
Och ja, det är lite hipp som happ med pelargoniefärgerna (inte bara dom .., petuniorna också). Jag som tycker så mycket om rosa sådana .., och hade med mig dem från Ystad .., det blir inte så fint mot det gula huset, men dom får vara här ändå.

Klematisen, som vi trodde hade avlidit, klipptes ner nästan till botten i våras.
Nu .., blommar den så fint, så fint!
