Och så ...

... blir det ett sedvanligt kvällsdopp vid åttatiden.

Först får man vada i tång i kanske 25 meter .., men sen .., kan man njuta av havet.

För mig finns ingenting i världen som går upp mot att sakta simma under ytan.

Efteråt .., skuttar endorfinerna runt, runt i kroppen.

Och i själen.

Nya tider ...

Bilden visar en av stockrosorna här mot husväggen.
Den är så vacker så det är inte sant.


I högstadiet skulle det bli uppsjungning för vår musiklärare, vars namn jag har förträngt.

En och en skulle vi gå in i lektionssalen och sjunga upp, medan övriga klasskamrater stod utanför och väntade.

Det var i gamla träskolan i Malå.

Och det blev min tur och läraren sa att jag skulle sjunga "Billy Boy" (ohh, where have You been Billy Boy, Billy Boy, oh, where have You been, charming Billy ..?" och jag svarade att aldrig i livet, det kunde han glömma, ty jag var blyg och visste att bakom dörren stod Johnny och Dan och de övriga och lyssnade i smyg.

"Jaså, på det viset, du vägrar att sjunga ..?" sade läraren.

Jag sa att just så var det.

"Då ser jag ingen annan utväg än att du får sänkt betyg i musik, du får en 2:a ...", sa magistern och jag sa att då fick det bli så.

Sjöng, det gjorde jag inte.

Och en tvåa fick jag.

Men nu, fyrtio år senare, sitter jag i ett gult hus på en kulle och nynnar på en sådan vacker melodi och plötsligt tittar pv upp och säger ..."men du .., du kanske skulle gå med i kören .., du sjunger ju riktigt fint och tänk, du håller tonen också."

Hur tror ni, kära läsare, att det känns att höra något sådant?

Ska jag berätta för er?

Nä, jag tänkte väl det.

Det behövs inte.

Melodin, som ljöd så vacker från min strupe ..?

Den här.

"Klicka-här!"

Det är just innan middagen som jag kommer på en sak som jag måste berätta för pv.

Jo, så här var det .., att uppe i högra hörnet på Facebook, så såg jag en liten ruta där det stod att "Nej tack, inga Sverigedemokrater i riksdagen" eller något liknande och innan jag visste ordet av, så hade jag klickat på den rutan.

Sen ångrade jag mig.

Och jag gick och tänkte en hel del på det där klicket och varför jag gjorde det, för egentligen tycker jag inte alls om såna här "klicka-och-tyck-grejer", men nu hade jag gjort det.

Och jag tänkte och sa till pv, att om nu fem eller sju eller nio procent av vårt lands befolkning, - de som får rösta -, tycker att SD är ett bra parti och deras åsikter värda att lägga sin röst på, då tycker jag visst att det partiet ska få komma in i riksdagen.

Att jag sedan inte delar det partiets åsikter - vilket parti det än månde vara -, är en helt annan sak.

Men komma in i riksdagen, javisst.

Det är väl det som är demokrati?

Har övriga partier så till den milda grad varit dåliga på att argumentera för sin sak .., då är det upp till dem.

Alltså meddelar jag nu att jag ångrar klicket.

Och jag vet inte ännu vad jag ska rösta på - SD blir det inte -, men jag respekterar åsikten hos dem som gör tvärtom.

På bilden sitter pv och studerar valmanifestet från Falkenbergs Moderater.

Det kom med posten idag.

Och nu blir det ett kvällsdopp!

Ajöken, sa fröken.

Halvvägs hem ..

... slår vi oss ner på en gammal trädstam och tar fikapaus.

Hembakade bullar och vinbärssaft.

En ko(-rt...)film till qi ...

Så himla imponerad blev jag häromkvällen när det visade sig att den rara qi kom ihåg att jag hade gjort (läs: producerat) en ko-film.

Ja, det var för två år sedan, tror jag .., och visar ju vilket synnerligen gott omdöme minne den bohusländska madamen har.

Just därför, bara därför, har jag nu gjort ännu en kofilm.

Vem vet .., kanske blir det Cannes nästa?