På stranden ...

Nu, när hösten närmar sig .., är det som om stranden blir sin egen igen.




Bara spåren finns kvar.

Äntligen!

Nu är en av mina favoriter tillbaka.

Det tackar man för.

Annas vänstra hand ...

Det här är alltså Anna från Helsingborg, men som numera bor i Linköping.

Bloggerska sedan länge!

Anna är tjugonio år , fyller år i oktober (är alltså Våg) och arbetar sedan fem år tillbaka som brandman.

Hon är storasyster, har sambo (D) och hund (Bernie, 3 år).

Hur hon ser ut?

Tja, hon är 1.83 lång, har tjockt, ganska rödfärgat hår och så har hon gott om fräknar på armarna.

När jag frågar henne vilken egenskap hon själv tycker är mest kännetecknande för henne, så svarar hon ganska genast ..."det är nog envisheten".

Eller att hon helt enkelt är målmedveten, kanske?

(Och om man har en mamma som är barnmorska och en pappa som är narkossköterska, då tror jag att man får något slags mod med i modersmjölken ., för båda dessa yrken fordrar ju utövare som har en slags grundmurad tillit till sitt eget kunnande -, så måste det vara.)

Jämsides med brandmansyrket är hon fotograf, och det sist nämnda vill hon satsa mycket, mycket mera på.

Hon är, i mina ögon, enastående duktig!

Och så har hon tävlat i undervattensrugby och nästa år blir det brandmans,- och polis-VM i New York ("jag ä l s k a r New York!" säger hon lyriskt ..), där hon ska springa 1 mil.

På den där skalan från ett till tio, hur bra hon trivs med tillvaron just nu, svarar hon ..., "åtta och en halv".

"Jo, men jag trivs, det gör jag .., det är KUL just nu, ja, med firman (fotograferandet)", säger hon leende.

Just så var det med Anna, som förresten har höger tumme upp.



Och här är för övrigt Bernies vänstra tass.

Bernie som är en Fransk Bulldogg och 3 år gammal eller ung.

"Han är född i Ljungsbro ..,. du vet, där Cloettafabriken ligger ...", säger Bernies matte.

Nä, se det hade jag minsann ingen aning om.

Anna & Bernie ...

Annas vänstra hand.

Nej, jag vet inte när Anna började läsa på min sida eller tvärtom, men i många år har vi tittat in hos varandra och när hon, som lätt kunde vara min dotter, ringer och säger att ..., "nu tycker jag faktiskt det är på tiden att vi träffas ..", då blir jag lite nervös.

Tänk, det är ju så stor åldersskillnad och om hon stannar flera timmar .., ja, men vi kanske inte har nånting alls att prata om?

Sånt tänker jag på.


Bernie.

Men när hon väl kommer vid tolvtiden och har Bernie med sig, då är det förstås precis som det är alltid är när man träffar en bloggvän ., det bara flyter på.

"Jaha, här är du, ja .., ja, vad trevligt!"

Hon är längre än vad jag trodde och väldigt vacker.

Och så utstrålar hon ett l u g n.


Det ska sägas att sigge nilsson fick sitt livs chock när han - glad i hågen - sprang in i köket och där mötte denne krabat! Om jag säger att sigge hoppade rakt upp, minst 2 dm, och i ordets rätta bemärkelse hade stå-päls .., då överdriver jag inte.

Och vi går på promenad - den vanliga - mellan sädesfälten och in i hagen och där är hästarna och Anna fotograferar och jag norpar mig mogna björnbär och Bernie, han skuttar på.

En bra stund stannar vi nere vid vattnet.

Ååå, så han skuttar och har sig i vågorna, men fy, vad han tycker att det är läbbigt med all tång!

"Han ser ut och låter som en liten gris!" säger Anna och jag protesterar.

Men när jag tittar på bilden, så här efteråt, är det nästan så att jag håller med.




Och det blir lunch ute på altanen - under det gröna parasollet - och allt möjligt pratas det om.

Efteråt visar Anna - som inte bara är brandman, utan också en helt underbar fotograf - (hur ofta har jag inte länkat till hennes sida ..?!) fotobloggar och bröllopsfotografer och vi sitter i matrummet som förresten mer är ett datarum .., och tittar och kommenterar.

När vi kommer till detta, blir det nästan andlöst tyst i rummet.

Och tänk .., det blir en såååå trevlig dag!

Om den rödhåriga Anna, ska jag berätta lite senare .., när jag fixat middag till pv.

Ett extra-måndagsfönster ...

"hej,

jag fotograferar ju nästan aldrig fönster så mycket bilder jag tar.

Men häromveckan så hittade jag de här skojiga fönstrena med "boktapet" i Simrishamn!"


// Och eftersom det ena fönstret bara var med till hälften, så kapade bloggmadamen helt sonika bilden .-)