Bed & Breakfast för en person ...

Gästrummet .., snart färdigt.

Ååå, pv har stora planer för det gula huset på kullen!

"Vi kan bygga två större Friggebodar och hyra ut .,. ha kajaker och cykeluthyrning och ...!" säger han lyriskt.

Och jag säger att vi kan ha Bed & Breakfast också.

Lilla gästrummet blir idealiskt för en person och det som har varit Hildas rum, det kan man fixa till så det blir för två .., och så blir det frukost med hembakat bröd och ägg från bonden en bit härifrån och ...



Och blir man trött, kan man slå sig ner i rottingfåtöljen, inköpt på loppis i Ystad.

Där brukar sigge nilsson sova lunch.

Det jättestora bruna skåpet åker nog ut; där blir det bokhylla - ett smörgåsbord för den läshungrige - så att säga.

Nåja, ännu återstår lite att fixa med.

En matta ska inhandlas .., sänglampan sättas på plats.

Och kuddarna, ja.

Lite sånt.

Jo, men det blir nog bra.

Och ....

... medan människor dränks av lera i Kina och Pakistan

och hundratusentals människor har förlorat sina hem

letar jag efter ett försvunnet strykjärn.

och ....

medan röken från skogsbränderna närapå kväver människor i Ryssland

berättar Aftonbladet

- på gårdagens löpsedel -

att Leif GW Persson anser Björn Ranelid vara girig.

Människor som vågar ...


Annika, hon har en förmåga att i cyberrymden hitta små glittrande guldkorn.

Och till alla människor som ibland - eller ofta - tycker att "nä, nu har jag fått nog!", kan såna här guldkorn bli till rena medicinen.

Synnerligen upplyftande läsning är det hur som helst.

Här hittar ni dem!

Det handlar om Steven och Jenny

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Under denna fantastiska sommar har vi kuskat runt i sthlms skärgård och besökt ett stort antal öar.
Från Utö i syd via Möja i mellanskärgården och slutligen Arholma, slutpunkten för norra skärgården.

Och just på Arholma ö finns dessa fönster, närmare bestämt på Arholma båk, ett fast sjömärke byggt 1768.

Det sägs att man, från båkens topp, vid klart väder kan se ända bort till Åland.

Vi åkte med div Waxholmsbåtar, drack vin och åt gott. Och satt och mindes alla gånger vi utforskat skärgården med egen båt!

Kram kram
Hemifrån-Kerstin och S-G

En tisdag i augusti ...

På eftermiddagen tar jag bilen in till Halmstad och hämtar upp pv.

Det har varit varmt, rent av hett i skolans lokaler, och nu vill han få sig ett dopp, men först blir det en tur till Grötvik där hans dotters mamma hyr en liten stuga - ja, mitt inne i skogen - och där har det fällts träd (av pv) och när vi åker därifrån, finns det gott om björkved i bagageluckan.


Piprankan .., så vacker!

Inte långt från stugan finns ett stenbrott med en liten "sjö" i mitten och från branta klippor kastar sig oförvägna ungdomar rakt ut i luften och ner i vattnet.
(Länk nr 2 .., spola fram till 3.01 ..., jag blir kräksjuk!)

"Usch, så hemskt ...!" säger jag som är höjdrädd när vi passerar och jag ser klipporna och markeringarna som någon har gjort längs stupsidorna.

Allt slutar inte heller lyckligt.
För en tid sedan omkom en ung man just vid ett sånt här hopp.



Men Grötvik är inte bara stenbrottet, utan också en liten båthamn, och där finns små, små, små stugor inte långt från vattnet och här och var sitter solbrända människor och dricker kaffe eller leker med barnbarn.



Vi badar .., och vattnet är varmt, säkert tjugotvå grader!
Inte en manet så långt ögat når.
Ljufvligt .., är bara förnamnet!



"Om en vecka åker vi till Samos, ja, det var väl där ni var i fjol ..?" säger mannen som vi träffar på piren.

Jaha, det är han .., han den pratglade mannen som är med i samma kör som pv och som ringde och pratade Grekland med mig i vintras, då, när jag hoppade omkring med kryckor och råkade svara i det gula husets telefon.

Hans son står intill och väntar ., dom ska bada och jag tar en bild på en av sonens många tatueringar.

"En samuraj, det är en samuraj ...", säger han.



Intill Rotundan.
Inte långt från trädet sitter ett ungt par och slår världsrekord i mun-mot-mun-metoden.

Sist av allt kör vi in till stan igen .., parkerar nära en vacker park, äter thai-mat och går därefter och sätter oss vid Rotundan, där Hilda och några av hennes klasskamrater från Fridhems Skrivarlinje i Svalöv, ska idka högläsning av egna alster.



Och så är det Hildas tur.
Ååå, så nervös jag skulle vara om det hade varit jag som skulle stå på scenen!



Till vänster om mig sitter Hildas pappa med knäppta händer.

Säkerligen omåttligt stolt över sin dotter.