Mail från Australien och min storasyster ....

"Här håller jag på att bli galen.

I går var det äntligen soligt och fint efter flera dagar med grått eländigt väder, men i natt började det regna igen och det håller fortfarande på och nu hotar man med styv kuling och säger att man skall surra lösa saker ute och se till att hundar och katter är inomhus.

Snacka om väderförändringar - global warming eller vad?

Normalt denna tid på året brukar ju shortsen ha plockats fram för flera veckor sedan, men här går vi i jeans och tjocka tröjor (!!!!) sitter inne och läser eller tittar
på tv eller på fönster som behöver putsas.

Nu måste ju snart även bönderna tycka att det regnat tillräckligt.

Nu skall jag laga middag. Att äta är ju fortfarande ett nöje.
I dag blir det fisk - färsk Barramundi.

Kramar
Birgitta."

Lördagsfönstret ...

I den vita krukan finns salvia, lavendel och mynta.

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och här sitter jag ensam och ska äta frukost.

pElle passade minsann på, ja, när husse nu var borta, och hela natten har han legat behagfullt utsträääckt på pv:s sänghalva.

"Åååå, äntligen har man fått egen säng!" tyckte han nog.

Vid fyratiden i morse ringde telefonen.

Det var pv, som berättad att operationen var överstökad och allt var okej.

Och nu blir det frukost här på pensionatet.

Jag undrar jag var sigge nilsson är ...?

Nu har pv ringt.

Läkaren har just besökt honom.

Det blir operation när som helst.

Och ....

... nu, tjugo i elva, är krusbärsmarmeladen klar att frysas in.

Hur god som helst blev den!

Imorgon ska här plockas björnbär!

pv har ringt och meddelat att han nu ligger på en vårdavdelning och väntar på besked vad som ska göras .., så snart resultatet av ultraljudet är klart, får han veta.

Själv ska jag ta pElle med mig och göra natt.

Ajöken, sa fröken.

På akuten ...

Här går han den sjuke mannen.
I ryggsäcken har han en bok av Joe Nesbö, tandborsten och rena kallingar.

Och så blir det färd till akutmottagningen.


Här sitter hon och tar emot.
Två gånger har jag varit på akuten i Halmstad och blivit sååå vänligt bemött!

I Ystad fungerar det så här, att man först får man leta reda på en ledig p-plats och sedan är det bara att lägga i p-avgift, därefter kommer man in i ett stort väntrum för akuta patienter och man ser inte till någon personal, utan den sjuke får ta en kölapp och vänta på sin tur, dvs, om man kommer själv, och inte i ambulans.

I Halmstad är det precis tvärtom.

Det första ser man ser när man kommer in, är en sköterskeexpedition där man får tala om vad man har för bekymmer (har man egen bil, får man samtidigt en p-lapp att lägga i framrutan, ja, så behöver man inte betala ett enda öre!) och så får man sitta ner alldeles intill och där finns platt-tv på väggen (visar just då simning från Budapest) och där finns en kaffeautomat och hela tiden har sköterskan i den lilla expedtionen lite koll på patienterna som väntar.



Och till vår förvåning ropas pv in nästan först av alla och hamnar i ett undersökningsrum och en sköterska kommer och tar prover och pv, som har feber och fryser, får två gula landstingsfiltar ovanpå sig och i armen har han en nål som är fasttejpad och jag tänker att det är nog utifall-att.

Så småningom uppenbarar sig en läkare med svårstavat namn och han klämmer pv på magen och säger, efter en stund, att han tror att det rör sig om en inflammerad blindtarm, men säker är han inte, så han vill nog kalla på bakjouren.

Patienten somnar .., jag sitter i ett hörn och läser Femina och tidningen M - där Amelia Adamo blir sminkad - och jag bläddrar lite förstrött i Hemmets Journal bland tusen olika pajrecept .., och där är en tidskrift från Länkarna, där f.d. alkoholister berättar om sitt nya, nyktra liv .., och på flera sidor finns bilder på medlemmar som har avlidit och det skrivs snälla saker om dem alla.

I smyyyg öppnar jag en skåpdörr i det lilla undersökningsrummet, men där är inget intressant, bara en hög med gula filtar .., några blodtrycksmanschetter .., munskydd och lite annat.

På väggen hänger kräkpåsar i vit plast.



Så här sitter jag och väntar och väntar.

Ovanför dörren finns en väggklocka och var gång visaren rör sig, tickar det till.

Tick.
Tick.
Tick.

Och så småningom kommer en stressad jourläkare; en kvinna i 35-årsåldern som är kirurg och vet vad hon vill, och hon klämmer på pv:s mage och nu har han verkligt ont på höger sida och "aaaaj, aaaj!" säger han .., och jourläkaren, som talar stockholmsdialekt, förklarar att hon också tror på detta med blindtarmen och hon säger att snabbsänkan var riktigt hög och troligen blir det operation, ja, det är hon som ska operera i så fall.

"När åt du senast idag .., jaha, vid tolvtiden?", säger hon.

Hur som helst blir han kvar över natten.

Och jag pussar patienten på heta kinden och stryker honom över håret och säger "å, I love You!" och då ler han som har så ont i magen och påminner om att jag inte på några villkor får glömma att koka krusbären som han har plockat in, ja, det ska bli krusbärsmarmelad ,och jag säger att det ska jag verkligen inte.

Och sen åker jag hemåt.

Ensam.