Ömsom vin ....

Igår: hjärtevärmarpost.



Idag: ett nervbesvärsframkallande brev från Handels a-kassa.

Och det säger jag er, vid eventuell arbetslöshet, se då till att ni inte har varit sjukskrivna det senaste året.

Nu har jag 1. mailat min chef ..., 2. ringt Försäkringskassan och talat med underbar handläggare .., 3. mailat någon människa hos Handels .., 4. postat ett brev till min chef (som också kommer att behöva nervlugnande medel när han sprättat upp det ...).

Vanliga dödliga och så proffs ...

Den här unge cockern - Linte - var världens underbaraste lille krabat, utom när det var dags att klippa korna på honom.

Om vi satt i soffan och så sa (läs: bokstaverade) jag till Lintes husse att .."nej, jag ska gå och hämta klotången ...", då, inom loppet av fem sekunder hade Linte hoppat ner och gömt sig under soffan.

Längst in.

Han fick d r a a a a a s fram och darrrrade som ett asplöv i höstvinden när klotången närmade sig.

Och ja, det hela berodde förstås på att vi en gång klippt för nära pulpan, hans klor var nämligen helt svarta.

En pina var det ..., och innan klippandet var överstökat, rann svetten även på den som höll i tången.

Ja ...., ack ljufva tanke, att man hade haft den här schwungen när det var dags!

Lisette: ett proffs är vad du är!

Fredagsfönstret ...

... finns i Ystad, på Regementsgatan.

Apropå gårdagkvällens debatt i Uppdrag Granskning ..


Åttio år på raken vid det politiska rodret i Piteå, ja, för en av falangerna.

Enligt mitt sätt att se, kan sådant skapa maktfullkomlighet hos herrar och damer som styr.

Man kan rentav bli fartblind.

Och det, alldeles oavsett partifärg.

Just så tror jag.

Och äntligen har lokaltidningen vaknat till liv.

För att inte tala om piteborna!

Ombyte förnöjer ...


Nej, nu skippar jag Elizabeth George´s bok och ägnar mig åt Jo Nesboe i stället.

Jag tror jag börjat om med den först nämnda tio gånger.

Minst.

Nu får den vila i frid.