... närmar sig ett, bestämmer sig pElle för att gå ut och kissa.
Då har han hållit sig sedan i gåreftermiddag.
Och pensionatsvärden har iklätt sig termobyxor, sticketröjan (inköpt i Galway, på Irland), vinterjackan, mössa och vantar och är redo för fiskafänge till havs.
En tom Icakasse att ha den fångade fisken i, har han också med sig.
"Ja, lycka till!" säger jag och kramar om honom, då, när han står ute i hallen och kollar att allt är med.
När jag passerar den gamla spegeln, upptäcker jag att allt det silvergråa i mitt hår, det som hittills har hållits i schack med hjälp av diverse hårfärgningsmedel, (mellanbrunt, mörkbrunt ...) nu har tagit kommandot.
Det är som om det grå har fått nog; som om det - helt plötsligt - vägrar att låta sig förtryckas.
Som en explosion är det.
