tisdag 12 januari 2010

Ännu mera fönster ....



"Hej Elisabet!

Jag ser det vackra och spännande huset från Portugal i din blogg och tänkte genast på alla de vackra och konstnärliga husfasaderna jag såg i Prag.

Så många vackra hus har jag aldrig sett någonstans som i Prag.

Jag bifogar några kort av husen (inklusive fönster! ;)) som exempel.

Ha det riktigt gott !

Hälsningar Smulan."

// Och när jag ser bilden från Smulans kök och stövaren som står där .., då åker jag genast baklänges i tiden. Några mer underbara hundar än stövare, det tror jag inte finns. Och vilka lena öron dom har! hälsar bloggmadamen.

Och jag har ....



... lovat mig själv minst en halvtimmes promenad varje dag.

Helst i solsken.

Så det är vad jag gör .., promenerar längs havet.

Och himlen är lika ljust blå som igår och solen värmer mot kinden.

Allt möjligt tänker jag på.

Jag tänker på dom här underbara månaderna i landet Halland .., på hur det ska gå att arbeta .., jag tänker på att jag längtar efter att gå på bio och så tänker jag på den här madamen.

"Ååå, hon skulle nog ha älskat detta, just den här dagen!" det är vad jag tänker.

Fyrtiofem minuter blir det, med små avbrott för "beundrande-av-utsikt."

Faktiskt tror jag att bilden vinner på att klickas på.

Svar från fönsterfångerskan ...



"Det är alltid spännande med kommentarer på mina fönsterbilder!

Det har nog varit en målad vägg i någon färg som passar till kakelplattorna.

I sättningen ovanför mittfönstret fattas det uppenbarligen kakel, men för övrigt har det säkert inte varit mer.

Det ser ut som om det kanske hängt en skylt på väggen, och hålen kan vara efter den.

Det är oklart om det är beboeligt.
Det brukar inte bo folk bakom igenspikade fönster, även om man ibland blir förvånad när man inser att det varje kväll tänds lampor i ett par fönster i ett hus man trodde var ett övergivet ruckel.

Det är många gamla hus i stan där det bor människor som har livslånga kontrakt med mycket låg hyra, enligt regler som antingen fanns på den tiden "fattig men hel och ren" var det ledande politiska idealet (före revolutionen 1974) eller kom till som social reform efter revolutionen - det kan vara det ena eller det andra och jag vet inte.

I en fastighet som ägaren under årtionden inte fått tillräckligt med intäkter för att täcka ens de löpande kostnaderna kan det idag alltså bo kvar till exempel den ende hyresgästen som fortfarande är i livet. Medan resten står tomt och förfallet accelererar.

Det är mycket som är trist med gamla hus i Portugal.
Men det finns massor av dem, och det är en fascinerande värld för den som är intresserad av hus.
Vilket jag bara blir mer och mer ju fler kamerapromenader jag tar."

Tisdagsfönstret ...



... finns i södra Frankrike.

Flitig fönsterfångerskemadame hittar ni här.

(Och visst blir man glad av ett sånt fönster, just nu i januari ...?)

Apropå det där med drömmar ....


Bild: Stockholms central.

gunnar i vaplan sa..

Och tänk... här är en som bara har 2.5 månader kvar till pensionen..!
Jag längtar verkligen efter att påta i jorne, paddla kajak och pyssla med biodlingen...

Annas mamma sa...
Tänk att vi kan ha såna tankar också:-)Och jobba till 70 i sitt yrke det är lite väl ändå, har en hel del sådana som absolut inte kan släppa sin position i den värld jag är. Sen kan man förstås arbeta tills man dör men med en större frihet och lära sig något nytt kanske?


Ler lite åt Kick offen, inga andra dagar var vi så trötta som då efteråt, helt utmattade, de dagarna när vi skulle prata visioner, konsulter kom och gick, seanser av olika slag, rollspel, frågorna kom sen och blev obesvarade. Som tur är finns det inga pengar till sånt nu:-)


Bild: livsnjutarsonen.

Matildas fikarum sa...

För första gången i mitt liv har jag också börjat drömma om pensionen. Men oj, oj, jag är inte ens 50. Eller ja, inte långt ifrån heller. Guuuuuuuuuu vad skönt det skulle vara att bara gå och påta och dricka kaffe och slippa all stress på jobbet. Jag skulle gärna leva hur billigt som helst. Pannkaka varje dag, det skulle jag vara nöjd med.

Londongirl sa...

Jag blir lite varm inombords när jag läser det här.
För vi har PRECIS samma samtal här hemma i vår soffa....även om den inte heter Ektorp.
Men katter finns här också. :-)
Kan inte ens räkna ut hur många små nybörjare i skolan som jag lärt läsa...
Höns ute på ön finns också i drömtankarna...
Beträffande det här med kärlek ...


Om man möter sig själv i spegeln,

just när man har klivit upp ur sängen ..,

då, om inte förr,

förstår man att det är insidan som räknas.

Och det ska man vara himla tacksam för.

Hoppsan ....

Insikt nr 192 ...

Ikväll kommer pensionatsvärden hem med en försenad julklapp.

En motionscykel.

Till mig.

Man kan ju ta det som en liten vink.

På födelsedagen ...



Idag fyller Lena år.

Lena, som åtminstone sommartid, håller till inte alls långt från pensionatet .., i ett litet sommarhus med havet inom skvalpavstånd!

Här kommer ett stort grattis härifrån!

måndag 11 januari 2010

Och så några kvällsfönster ...



... från fönsterfångerskan i Portugal!

Om man är katt och äter kokt fisk ...



... då är det så att man blir så trött att man inte orkar leka det minsta lilla.

Så här har det varit med pElle alltid.

Kokar jag fisk åt honom, då svimmar han av glädje och sedan sover han i stort sett i ett dygn rakt av.

Och han snarkar och har sig!

I eftermiddag fick sigge nilsson smaka kokt fisk för första gången.

Gissa, vem som ligger som en död sill i husses knä.

Just det.

Lekstunden har sigge nilsson helt glömt bort.
Utsikt från soffan Ektorp ....

Där ligger vi skavfötters och tittar på tv (Minnenas television, om författaren B.Traven ..., en för mig helt okänd figur, men pv har läst Dödsskeppet ..) och gosar med sigge nilsson.

"Ja, man skulle nog kunna tänka sig att gå i pension nu ....", säger mannen mitt emot mig, han som har varit lärare i trettioett år och idag har gjort sin första dag efter jullovet.

Ååå, han skulle gärna pyssla här hemma ., odla grönsaker och rotfrukter .., börja fiska till husbehov .., ha höns .., sånt.

"Nu har jag haft matte A med säkert tusen elever .., det borde väl ändå räcka ..?" säger han plirigt leende.

Och bloggmadamen som har arbetat i butik i trettiosex år, hon kommer ihåg den stora skylten utanför en av Halmstads livsmedelsbutiker .., en skylt där det stod att butiken skulle hållas stängd under fredagen, ty personalen skulle på "kick off".

ååå gud, tack och lov att man inte behöver åka på sånt .., jag hade hellre åkt på "kick down"! tänkte hon.

Sånt pratas det om där i soffan Ektorp.

Utsikt från sovrumfönstret ...



Och t ä n k ..., om kameran hade kunnat göra rättvisa åt hur eldfängd himlen egentligen var!

Ännu rödare!

Ännu mera flammande!

Om man har tillbringat sjutton år i Ystad och nästan aldrig sett solnedgången, då känns det annorlunda att var kväll se solen doppa sig i väster.

Och från sängkammarfönstret skymtar man havet.

I vanliga fall ....


alldeles underbar liten ängel som hänger i granen ...


... brukar herr pensionatsvärden dra sig för att slänga ut julen.

Men rehabmadamen .., hon börjar vara rätt less på att få granbarr i strumporna.

Och överallt ligger glitter.

Det är sigge nilssons fel.

Så ...., i morgon, då tackar nog julen för sig.

Faktiskt.

Åt andra hållet ...



Utan motljuset.

Då såg det ut så här.

Trettio minuters ....



.... promenad nere vid havet.

Isvindar mot kinden, trots nästan inga minusgrader alls.

Och bäcken som porlar och vattnet som är nästan-fruset och änderna som flyger upp när jag närmar mig.

Vid gula huset sitter fyra råkor i toppen av björk.

En koltrast mumsar på frusna olvonbär.

Och så upp för backen till det gula huset på kullen och sigge nilsson som kommer jaaaamande från köket ..., och från cd-spelaren sjunger Christina Branco så där så man bara vill blunda och drömma om att få strääcka sig ut på en klipphäll och kanske sol mot kinden och efteråt ...., simma i havet.

Och fiskmåseskriken.

Förstås.

Och så en massa livsglädje ...



Det kan väl kanske behövas en alldeles vanlig måndag.

Timbuktu uppträdde i Malmö när vi var där på julfest för tre år sedan.

Helt ljuvlig var han!

Och det är madame Moreno också.

Just nu lyssnar jag till en signerad cd med henne.

En slags liten lycka.

Mera humor ...



På kylskåpsdörren i ett gult hus på en kulle i landet Halland,

där sitter den här magnetbilden.

Jag fann den i en museibutik i Stockholm och föll p l a d a s k.

För mig är detta humor ..., tänker jag.
Nån slags insikt ....


Sitter i telefonkö med Försäkringskassan.

Just nu har jag nummer ... 77 .., i kön.

Det är 46 personer som arbetar för att hjälpa oss som ringer, meddelar telefonsvararrösten.

Beräknad väntetid: 7 minuter.

Det tycker jag är snabba ryck.

(Nu är det bara 44 personer som arbetar för att hjälpa oss. Frukost, kanske ..?)

Lite senare: oj, det gick undan!

Redan när jag hade nummer 36, tutade det i luren och så var jag framme.

Vänlig ung dam/handläggare berättade hur gången är .., ja, vad vet man när detta med sjukskrivning är något helt nytt i ens liv!

Det blev ett bra och informativt samtal.

Helt nöjd är jag med detta mitt första möte med Försäkringskassan.

Jullovet är slut ...



... nu vankas ensamfrukost.

Ännu flera måndagsfönster ...



Arvidsjaurs kyrka och ett blått hus i Portugal.

Hullerombullerlivet.

Just så.

Dagens fönster ...



.... kommer från Arvidsjaur och det är den här madamen som har varit framme med kameran.

Det tackar man för.

Mera om kyrkan finns att läsa här.

söndag 10 januari 2010

Sist av allt ...


Stig och hästen Sally.


... blir det filmen "Hästmannen".

"Stig-Anders lever livet enligt nedärvda traditioner på familjegården i Råskog i djupaste Småland.
Så kommer stormen, som över en natt förändrar Stig-Anders stilla liv till ett drama på liv och död.
En av Sveriges främsta naturfotografer, Peter Gerdehag, och redigeraren Tell Johansson skildrar i mötet med "hästmannen" Stig-Anders, ett märkligt och unikt livsöde. "

Den filmen har jag sett tidigare, men det hade inte pensionatsvärden.

Vi satt i soffan och loooog och torkade tårarna mellan varven.

Tack qi, som påminde!

Bäst i tv ...


Bilden från SVT.
Om jag hamnar i fängelse för att jag lånat den, så kom gärna och hälsa på mig!


Helt ärligt finns
det inte ett enda program i SVT som får mig att sitta och smajla så där från öra-till-öra, som när det är dags för Solens Mat med Bo Hagström.

Det blir trettio minuter av ..., ren och skär livsglädje.

Och man undrar vad det är som gör att just det matprogrammet är så annorlunda?

Jo, här är inte programledaren i fokus .., här är människorna runt omkring viktiga.

Här finns närbilder av gatulivet och av gamla tanter och man får en känsla av att man är med .., att man står intill och liksom tittar på och hela tiden säger jag ...."men Thomas, vi måste bara ta en bilsemester i Italien!"

Allt eftersom herr Hagström byter landskap, förändras mina semesterplaner.

I kväll var det Umbrien och nu vill jag åka just dit!

Minns jag rätt görs programmet på plats med endast fotografen Per Anders Rudelius (och fotot är ju halva glädjen, för att inte tala om klippningen av alltsammans!) och herr Hagström själv.

Helt fantastiskt är det!

Kväller ...


Januari i landet Halland.

... blir norsk dokumentär som handlar om en prat, - och skrattglad fiskare.

Hela tiden pratar mannen, ja, prick hela tiden.

Därefter stundar svensk dokumentär från Sarek .., filmen handlar om björnhonan Rapa och i en timmes tid blir vi sittandes i soffan Ektorp och följer Rapas öde.

Det slutar med Döden och är sorgligt värre.

Klockan sju: konsert från Berwaldhallen och då tänker man osökt på den eminente bloggaren som har sin arbetsplats just där.

Och i morgon är det arbetsdag för pensionatsvärden.

"Ja, helt ärligt skulle jag hellre vara hemma hos dig och sigge nilsson ..., gå och fixa lite och sånt ...", säger han som har haft tre veckors jullov.

Det är väl någon slags ångest inför vad som komma skall, förstås.

Ute har mörkret lagt sig.

Här är becksvart .., tittar jag till höger är allt jag ser min egen spegelbild i fönstret.

Jag tror att det är därför som jag ofta är så trött om kvällarna här i landet Halland.

Utan billysen och starka gatljus och utan skränande ungdomar som har fest .., så följer man på ett helt annat sätt med i dygnsrytmen och helt ärligt skulle jag - lätt som en plätt - kunna gå och lägga mig nu när klockan är 19.12, pip.

Från tv-rummet hörs Bryn Terfel sjunga på italienska.

Har jag sagt att jag gillar den mannen?

Inte.

Då säger jag det nu.

Och vi är flera som tycker om honom.

Kommer ni ihåg det här ...?




På väg till Getinge idag - för kalasbyxeinköp -, kommer vi att prata om humor.

Och jag kom att tänka på vad jag själv tycker är kul.

Sånt här, t.ex.

Söndag .., kl. 15.44



Vid fågelbordet spatserar herr Fasan.

Minus 0.8 ute.

Söndag ....



Utsikt från en liten kulle i landet Halland.

När bilden tas är klockan 12.45.

Skidskytte på SVT.

Strålande sol ute.

I köket leker sigge nilsson med sin egen svans.

Insikt nr 190 ...


Och många av bloggvännerna är lärare av det ena eller andra slaget.

Då kanske den här sidan kan vara av intresse ...?

Tänker jag.

Tiden går ...



Man förstår ju att åren har gått .. ,

när det är dags för utförsåkning i tv och man upptäcker en åkare vid namn Zurbriggen.

"Jaha .., ja, det är väl Pirmins son ..?" tänker man.
Ännu mera tips ...


Och helt fantastiska bilder råkar jag snava över, bara så där tjopp!

Här, finns dom.
Filmtips ...


Har man inget annat för sig och tycker om dokumentärfilmer, då kommer här ett tips.

SVT 2, kl.12.00

Filmen heter "Mamma har gått bort".

Så här skriver SVT.

"Under många år följde filmaren Yngve Baum sin mors vardag.

Han filmade stunder av glädje och ångest och - till slut även hennes bortgång."

Det här är en film som inte väjer för just någonting.

Bara så ni vet.

Dagens fönster ...



.... kommer susande genom rymden, från Norrbotten till landet Halland.

Så här skriver avsändaren.

"Taget genom fönstret på nattåget mellan Gävle och Jörn.

Jag minns tyvärr inte var, men någonstans i Hälsingland tror jag.

Kram!."

// Och hur snäll är man inte om man kommer ihåg att ta fram fönsterhåven mitt i det att tåget rusar fram genom vårt avlånga land? Tack, tack! säger bloggmadamen.

Jenny sa...

Det ser ut som Holmsveden, mitt emellan Gävle och Bollnäs.
Den perrongen har jag stått på många gånger och det är skönt att kunna sitta i en så fin kur och vänta när det är lite kulet väder ute.







lördag 9 januari 2010

Kväller .....

Då sitter pensionatsvärden och bloggmadamen mitt emot varandra runt stora slagbordet och surfar runt.

På pallen vid elementet ligger pElle och sover.

I köket leker sigge nilsson med sig själv.

Snart kommisarie Lewis på SVT 1.

Ett enkelt liv är det.

Ett bra liv.
Stjärnorna på slottet ....


Aldrig kan jag skriva vad jag egentligen tycker om ett program som är tänkt att roa, så där lite småputtrigt, för då är jag orolig att någon från programmet ska googla på sitt namn eller programmets titel och så hamnar dom här och läser sånt som kommer att göra dem ledsna.

Jodå.

Det händer.

Herr Wester från Hipp-Hipp gjorde just så, - googlade och hamnade på den här sidan - (det var ju bara positivt skrivet, men ändå ...) och en programledare från Filmkrönikan gjorde sammaledes och jag har aldrig skämts så mycket som då. (Jag hade kommenterat hans frisyr och vad hade jag med den att göra?)

Sedan bestämde jag mig för att det jag inte kan säga rakt ut till någon - kändis eller inte -, mitt framför ögonen på dem, det tänker jag inte skriva här heller.

Så det gör jag inte nu heller.

Men nästa veckas program ser jag fram emot.

Faktiskt.
Aldrig får man vara värst ....


Snökaos.

Brist på el.

Köldrekord i Hemavan.

Och på Den Gröna Ön .., där råder k a o s.

Läs här och förundras!
Insikt nr 188 ...


"Vill du ha kaffe?" frågar pensionatsvärden.

"Ja, jättegärna ...!" svarar jag.

"Ska vi låtsas att vi är gifta ..?" frågar han då.

Med det menas att man då får ta sig sitt kaffe själv.

Säger han smajlande.

Ja, helt ärligt ...


En klicka-på-bild.

... så nog tycker jag att det är ljuvligt med sommar.

Och Bente .., här var du med.

"Snarare en dörr ..."



... har madamen från Portugal skrivit som rubrik till bilden.

Det spelar ingen roll.

Och nu är det bara att sätta igång att fantisera om vad som händer just där, vid nr 310.
Soffpotatisar .....


I princip hela dagen har ägnats åt skidor, skidor, skidor och som pricken över i, reprisen av hockey-finalen i Lillehammer 1994.

Finns det nånting i världen som är, eller kan vara ..., så gastkramande som idrott?

Och tänk, nu har vi återigen fått glädja oss åt Peter Forsbergs sanslösa straffmål och jag har googlat på Curt Lundmark för att överbevisa pensionatsvärden (som egentligen inte tvivlade ...) om att denne herr Lundmark är född västerbottning.

Pensionatsvärden har för övrigt tillbringat natten på klosterhotellet i Vadstena.

Rent av salig var han vid hemkomsten.

Underbart fint hotell, bra läge och billigt .., 600 kronor för ett dubbelrum.

Jaha .., kanske skulle man planera in en övernattning eller två där till sommaren?

Och ....



.... pElle är sjuk idag.

Kräks och kräks ännu inte mera.

Och lille sigge nilsson, han förstår inte vad det är som händer?

Bildhälsning från ...



... Portugal!

"Mera glugg än ett fönster ...", skriver fönsterfångerskemadamen.




Och herr Jom har, tillsammans med hustrun, besökt Barcelona.

Så här skriver han:

"Hej Elisabet!

Här får du ett antal fönster från Barcelona.


Fotografiet är taget inifrån
Centre de Cultura Contemporania, eller
CCCB som det förkortas.

Vi såg en jättefin utställning av samtida konstnärer där.


Jom."

Lördagmorgon ...


Häftiga annonser i dagspressen i all ära.
Men inte slår den lilla Tildes hemgjorda skylt.
Det var nere vid vattnet vid Mjällomslandet, sommaren 2009.


Blir kaffebryggarsörrrpel .., kokt ägg och en sprallig sigge nilsson med julgransglitter på svanstippen.

Och ring-så-spelar-vi förstås.

Prat och mera prat.

Malena Ernman sjunger höga toner .., en glad polis från Stenungsund berättar om sin boxervalp .., och kvinnan från Moskosel hetsar inte upp sig för vinterkylan.

I ett gult hus på en kulle i landet Halland visar termometern på elva minusgrader ute och sexton plus i köket.

Snart vankas skidor på SVT och Peter Robinson-boken i soffan .., tända ljus på ett bord och inte minst: en massa glädje över att man faktiskt får leva och ha det bra.

Ungefär så.

Dagens fönster ...



.... kommer inte från Portugal och inte från Västmanland.

Inte heller från Norrbotten.

Nej, om ni tittar riktigt, riktigt noga så kan ni ana var bilden är tagen.

Se där, ja.

Och här hittar man fönsterfångerskan!

fredag 8 januari 2010

Insikt nr 186 ....


Är man alldeles ensam hemma i ett gult hus på en kulle ..,

ja, frånsett sigge nilsson och pElle förstås ....

då kan man lika så gott ta på sig nattlinnet redan vid femtiden på aftonen.

Till luxuös middag blir det kokt potatis och den före jul inlagda sillen.

Som extrapiff till anrättningen kanske det vankas ett kokt ägg.

Kanske.

Och eftersom man är helt solokvist, så behöver man inte tänka på frisyren eller om man ser tilldragande ut.

Näää.

Och nu är det bara att invänta "På Spåret".

Landet Halland ...



... närmare bestämt .., utsikt från ett gult hus på en kulle.

Havet är nära.

Bilden togs kl. 16.25.

Pip.

Just nu ...



Och det är varmt och gott ovanför elementet .., det vet sigge nilsson.

Oväntat möte ....



Tolv minusgrader ute.

Snöknarr under skorna.

Och efter promenaden till postlådan bestämmer jag mig för att ta en varm dusch och när jag har klivit över badkarskanten och just ska till att duscha, upptäcker jag en spindel stor som en ..., ja, som en mindre groda .., och jag f l y g e r upp ur badkaret med raketfart!


Den kanske inte ser så stor ut, men det var den.
Och kroppen hård som på en knäppskorv!

Efter en stunds funderande (ska jag avstå duschen helt och låta spindeln leva i lugn och ro i badrummet, åtminstone tills pv kommer hem från Vadstena i morgon ..., eller ska jag duscha i Hildas badrum ..? ) föser jag in spindeln i en stor burk (modell GB-glassbytta ..) och beslutar mig för att förpassa den till avloppet; till toalettstolen.

Till Döden.

Problemet är att herr Spindel bara kurar ihop sig likt en liten boll och vägrar att försvinna i avloppsröret .., visserligen ser den helt död ut, men så snart jag med en liten pinne pillrar på den, vecklar den ut benen och gör ihärdiga försök att ta sig upp!

Den bara luras, alltså.

Ååå, för min inre syn ser jag hur herr Spindel anfaller var gång jag ska sätta mig på tronen.

Då, med hjälp av en liten burk, tar jag upp herr Spindel från toalettstolshavet.., och jag tänker att faktiskt brukar bloggmadamen vara en sann djurvän, men här går gränsen .., så jag öppnar ytterdörren och ut i snön åker herr Spindel och landar mjukt.

Efter någon minut öppnar jag försiktigt dörren och tittar ut .., då rör sig spindeln mot dörren och i mina ögon förvandlas den till ett Monster .., en Vampyr som tänker ta sig in.

Det gör den inte.

Förstås.

Den dör.

Och nästa gång jag tittar ut, då ligger herr Spindel där stelfrusen och jag tröstar mig med att frysa-ihjäl-döden lär vara behaglig; hellre det än att sakta drunkna i en toalettstol.


Men långt efteråt har jag förfärligt dåligt samvete.

sigge nilsson går på bio ...



Och ni anar inte vilken spännande film han tittar på!

Till alla moderlösa ...


Bild: Solveig.

Idag, den här iskalla fredagen i början av januari, åker en pensionatsvärd till Växjö.

Det är bouppteckning, ty för nästan på pricken en månad sedan, förlorade pensionatsvärden och hans två bröder sin mamma.

I Täby utanför Stockholm, finns Svenne och hemifrån-Kerstin.

Även Svenne har alldeles nyss förlorat sin mamma.

Och i landet Halland bor Anna-Karin, vars mamma dog i somras.

Jo, så är det, att vi är i den åldern nu ., vi som är födda på 40,- och 50-talet .., då vi plötsligt står där utan vare sig pappa eller mamma.

Alldeles häpen blir man .., att det kan kännas så ..,. underligt?

Man har ju vetat.

Anat.

Förstått.

Och ändå .., blir inget som man tror.

Det blir så oändligt t o m t.

Och ..., igårkväll ...var det bloggvännen Annikas tur.

Den vackra bilden av ljuset togs av Solveig och det ljuset får idag brinna för alla som har förlorat sina mammor .., men just den här dagen, så får det brinna allra mest för Annika.