lördag 9 januari 2010

Insikt nr 188 ...


"Vill du ha kaffe?" frågar pensionatsvärden.

"Ja, jättegärna ...!" svarar jag.

"Ska vi låtsas att vi är gifta ..?" frågar han då.

Med det menas att man då får ta sig sitt kaffe själv.

Säger han smajlande.

9 kommentarer:

Cecilia N sa...

Väldigt gift och serverar alltid kaffet efter maten till maken.

Utom ibland när jag fastnat i datorn och han kommer med koppen till mig istället.

Nej, fattar inte alls något av inlägget.

Ingela sa...

Kommer du ihåg den där "Lindeman" när han är i andelsstugan i fjällen?

Elisabet. sa...

Cecilia N: men jag får alltid kaffet .-))

Eller tvärtom. Han av mig.

Fast han tycker att det är himla roligt att säga det där ..-)

Ingela: nej, det har jag glömt eller inte hört. Ska kanske googla och kolla.

Elisabet. sa...

Ingela igen: nu har jag hört det ..-))

Jaså, det var där han hade tagit det ifrån!

Monet sa...

"Vill du ha thé" frågar mig alltid min snälla man. När det är aktuellt med en gemensam "fikastund" eller om vi har gäster. Han vet ju att jag inte längre dricker kaffe (Yes, så är det, för mycket hjärtklappning gjorde att jag fick sluta för flera år sen).

Eller också frågar han inte alls utan bara serverar mig en kopp thé eller tisane, örtdryck. Och jag kan lika gärna ge honom en kopp Nescafé om det faller sig så. En solig stund på altanen eller efter maten.

Men ALDRIG att det där blir en fråga om "jämlikhet". På den tiden vi båda drack kaffe och "fikade" som man gör i Sverige turades vi om att fixa kaffebricka med tilltugg.

Himla skönt att slippa just det där, tycker jag. Både då i Sverige och framförallt här i Frankrike där eftermiddagsfika inte finns på dagordningen.

Elisabet. sa...

Monet: Jag är rädd att jag har skrivit så ni tror att han (pv) menade det .., det gör han inte, det är bara ett skämt.

Han är den mest omtänksamme och generöse när det gäller sånt och det här med vem som ska göra vad, det bekymrar mig inte .., man gör det man är bra på och så är det inte mer med den saken.

Problemet är ju att han är så energisk.
En morgon när jag kom ner, klockan var kanske åtta, hade han börjat att baka valnötsbröd, gifflar, en tårtbotten och nånting till som jag inte kommer ihåg.

Jag höll på att dåna.

Och min mamma hade dött av skam över sin dotter, om hon nu hade levt. Mamma, alltså .-)

Joanna sa...

Haha, oroa dig inte Elisabet, JAG förstod att du skojade. Tror det är ett släktdrag det där med att dra samma skämt hela tiden. Men man älskar det :-)

Ruta Ett sa...

Men det är väl dags snart att sluta låtsas och "slå till"? =)

Elisabet. sa...

Joanna: ,-)

Bra! Ibland kan det se värre ut i skrift än man menar att det ska vara.

RutaEtt: absolut!