torsdag 23 februari 2012

Sju och ett halvt onsdagsfönster från södra Lappland


Paus i arbetet hos mormor i Dikanäs.
Mormor i hilka .., och kanske är det morbror Olaf hon har i knäet och moster Lisbet som sitter framför?

Mormor Betty var en driftig kvinna (tidigt änka med tre småttingar) som hade lagården, blårävsfarm, affär ..., och under en period i livet drev hon även "Rum för resande".
Pigor hade hon också .., kanske är kvinnan i vitt förkläde just ett hembiträde?


Kan det vara samma hus, men från en annan vinkel?
Räfsorna mot husväggen.
Har det nyss varit slåtter, tro?

Och den blinde lille Ivan - mamma och Margits lillebror - som dog vid 21 års ålder .., här sitter han längst till vänster på bilden.

Alldeles säkert var det därför mamma kom att arbeta så mycket med blinda människor i Bolivia och jag minns hur hon berättade att Ivan en gång hade gått på dasset nere vid -eller i - lagården .., det var vinter och kallt och så kom han inte in och någon gick för att titta var han blev av .,. då stod han där, rödgråten i snödrivan .., och var gång mamma berättade detta, rann tårarna nerför hennes kinder.

onsdag 22 februari 2012

På akuten ...

.. har jag varit halva kvällen.

Ja, jag har varit i såväl Sydney som i New Orleans och jag har skådat det mest förfärliga olyckor .., en kvinna som blivit skjuten i magen av sin man (men hon älskar honom lika mycket ändå och ska återvända till honom, säger hon och jag tar mig för pannan ...) och där är en skottskadad ung man där kulan nästan nuddat hjärtat .., där är George, 91 år, som är medvetslös och dör dagen därpå ..., och där är den unge mannen som krockar med min motorcykel, bryter lårbenet och bäckenet och hans mjälte har krossats -"den liknar mest köttfärs!" säger kirurgen -och måste tas bort, annars förblöder patienten.

I Australien är filmandet lugnt och sansat, i New Orleans är det som värsta actionfilmen med snabba klipp och allt är så stressigt och när en färgad man ligger på båren och blöder från ett sår i näsan och pannan, säger speakern att mannens liv kan vara i fara, han kan ha svåra skador i hjärnan, men mannen är ju helt redig och pratar förståndigt.

"Liv i fara ...! Det är ju inte klokt! Det där är ju som när jag var med om bilolyckan i Lycksele!"säger jag till pv.

"Jaha, men nu tror jag ju inte att din vårdutbildning på 20 veckor för 30 år sedan innebär att du kan ställa diagnoser så snabbt, ja, ja, det är tur att vi har Fröken Besserwisser i soffan!" säger han bara lite smajlande.

Men jag ser nog att han menar vad han säger.

Gissa, hur glad jag blir när mannen med såret i pannan blir ihoptråcklad och sedan får gå hem .., det där "livshotande tillståndet" gav jag inte mycket för!

Jag ä l s k a r att titta på såna här program (detta sändes i tv 4 fakta) och fascineras alltid över vilka skickliga läkare som finns runt vår jord! Ja, ambulanspersonalen också, för den delen.

Och pv, som tidigare knappt kunde titta på minsta lilla operationsscen, han har allt blivit liiiite, liiiite modigare! hälsar syster (ja, kanske rentav doktor ...-) Elisabet, nu på väg mot sängen.

Vill du se hur jag kanske kommer att se ut ..


... när jag blir gammal ...? frågar jag pv.

Det vill han.

"Det här är min mammas mormor, Lotta, visst är hon fiiiin!" säger jag.

Pv står intill mig och hummar .., och sen säger han att ..., tjaaa, fin och fin .., är det så där jag kommer att se ut, så kanske det är lika så gott att han ramlar ihop under Vasaloppet, så slipper han vara med om min förändring.

Fyyyyy på dig!

"Titta, så pliriga ögon .., hon hade säkert humor!" säger jag.

Pv, han säger just ingenting.

Ler bara.

Två kvällsfönster från Ystad ...


"Hej Elisabet!

Efter att du lagt upp bilden med en massa fönster längs med Mariagatan, och jag kommenterade att jag, trots att jag skämdes lite, stått där och posat framför skylten, så var jag tvungen att leta upp bilden bland alla mina Foto-CD:s.

Ja, först var jag tvungen att komma på när det var.

Efter lite funderande kom jag fram till att det var det året som jag och syrran var på fotboll i Trelleborg. Då Trelleborgs FF mötte Blåvitt (IFK Göteborg) i premiären. Det var en påskhelg.

Och efter ytterligare lite funderande kom jag fram till att året var kanske 2007.

Bara att leta upp rätt CD-skiva från det året med andra ord.
Och det var lättare sagt än gjort.

Det året var jag en flitig fotograf, men inte lika bra på att sortera bilderna...
Men, till slut lyckades jag.

Jag tror det är ditt fönster i alla fall!

Hälsn. sportigajenny."

/Ja, visst är det mina fönster och min lägenhet som skymtar där i hörnan av Mariagatan / Regementsgatan! I det högra fönstret (som tillhörde vardagsrummet) skymtar fågelburen, ty då hade jag två undulater som jag fått överta av grannen.

Fönstret till vänster tillhörde köket.
Där hade jag inget matbord, men väl en säng och där låg jag och sov, allt för att få lite lugn och ro och tystnad .., ja, från breda paradgatan utanför var det alltid ett fasligt oväsen!


Så här såg det ut nästan varenda dag och absolut hela sommaren!

Något år senare tillkom en skylt just utanför det högra fönstret, där turister via ett telefonnumer kunde och kan få reda på allt möjligt om Kurt Wallander som ju bor bara några portar bort - enligt författaren, alltså -.



Här är den.
Och sommartid körs en gammal brandbil förbi Mariagatan och turisterna får sitta och lyssna till det mesta om den berömda kriminalkomissarien.


Och Mariagatan sedd från andra sidan gatan, där Maggan hade sin second-hand-butik.
I någon av portarna i den gröna delen av huset, fanns Wallanders lägenhet.

Mina två fönster längst till höger och till vänster om porten, två fönster tillhörande tvättstugan.

Om ni tittar riktigt, riktigt noga .., ser ni självaste Wallander som kommer ut till sin bil och upptäcker att någon varit där och fifflat. Det var Krister Henriksson som spelade komissarien och när bilden togs var det alltså filminspelning.

Och jag minns - med stor glädje - att under en av tagningarna kom tant Karin - kund i lilla affären - rullande med sin rollator och hon förstod inte att det pågick inspelning, utan gick den avspärrade gatan fram i sakta mak ,-)

Maggans hand skymtar längst till vänster.

Det där med romantik ...


Hos Tankevågor och några andra bloggare, visas idag bilder på romantiska platser.
Och jag läser och berörs och tänker att jag också skulle vilja vara så där ..., ja, romantisk.

Den som har läst här länge, vet att jag är fasligt duktig - för att inte säga direkt slösaktig -, med att använda ord som underbar, ljuvlig, fantastisk och allt möjligt annat storslaget.

Att säga "ååå, I love You!" betyder inte att jag vill gifta mig med nån, utan att "åååå, vad du är härlig/filurig/underbar/rolig!" och det kan jag säga till många som jag tycker om, men man säger det på olika sätt.

När jag telefonpratar med moster Lisbeth avslutar jag alltid samtalet med: "I loooooove You!" och då säger hon ..."Eliza, I love you too" (och to:et uttalas som i toalett) och mitt hjärta går sönder nästan av värme!

Men Riktigt Stora Ord som "jag älskar dig" - nja - det har inte många hört mig säga.
Inte män i alla fall.

Och skulle en man falla på knä för mig, ja, då skulle jag nog börja skratta .., det skulle kännas som om vi vore med i en pjäs, nej, absolut inte - men det betyder inte att jag tycker att andra som gör det - eller blir lyckliga för den sakens skull - är fåniga.

Tvärtom.
Jag hade gärna önskat att jag vore på det viset!


Men vad är då romantiska platser för mig?
Jo, men det är nog platser där jag har känt mig rofylld och lycklig.

Mjällomsviken i Ångermanland, t.ex.
Kaffestunden nere på bryggan .., kvinnan som rensade en slänt .., vattnet som var iskallt.


Eller Ven utanför Landskrona tillsammans med Ulrika och PV - allt var nytt och ovant -.
Åtminstone var pv en tämligen ny bekantskap.
För att inte tala om segelbåtar!


Gullholmen i Bohuslän .., vi låg på släta klipphällar och läste var sin bok.
Det var s e m e s t e r.
Jag kände mig som den lyckligaste människan i världen.
Och ofattbart f r i.
Segelbåtar och moln som gled förbi.
Fiskmåseskrin.


Så här var det.

Trots att jag nu säger att jag inte är romantisk, så är jag så alldeles oerhört lättrörd och blir alldeles mjuk i benen av sånt som jag - trots allt - tycker är vanvettigt romantiskt.

Men det är alltid det där lågmälda.

Sånt här, t.ex.

Och jag tror faktiskt att det gäller platser också.

Men pv ska ni veta .., han är romantisk värre.

Arme man - att ha funnit en sådan madame - !

Igenkänning ...

Ungefär som att hitta ...



... en gammal och lite skrynklig Svensk Damtidning hos frissan.

Så känns det att titta på den här filmen.
Romantiska platser ...

..., kan man hitta hos Tankevågor.

Och hos mossfolk.

Dagens fönster ...


.... finns hos Margaretha och Stig inne i Halmstad.

Och fönstret speglar sig i ett tryck ..., en målning av målarprinsen, Eugen.

tisdag 21 februari 2012

Ära vare SVT ....!

Först Veckans Brott - I love it! -.

Därefter någon slags "talkshow" med Hübinette och en bra, verkligen b r a intervju med sympatiske Jonas Sjöstedt (v) och sist en lika intressant intervju med bara sååå underbara Meryl Streep.

Ett kvällsfönster från Bohuslän ...


Här kommer ett växthusfönster från Lysekil och från Monica.

Titta på den blågröna krukan där kaktusen står!

Just den färgskalan är nästan den vackraste jag vet!

Och Monica berättar att det byggs friskt i området, där ska bli såväl bostäder som restauranger.

Ännu flera vinster ...!



Igår kom med posten ännu ett paket med vinster till Uppmuntringslotteriet!

Det var ett underbart kakmått i form av en Golden Retriever ..., och så allt detta som syns på bilden här ovanför!

Avsändare var madamen som har en liten hundvalp som heter Max är såååå söt!
Åååå ....

Vi kan väl låtsas att det är jul!
Klockan 14.22 pip ....

... såg jag en gräsand simma i bäcken här intill.

Nu väntar jag bara på tofsvipan.

Inne i stan ...



Stig och pv diskuterar när hörnskåpet byggdes.

... bor Stig och Margaretha och där hälsar vi på, ja, efter bank, - och telenorbesök.

Stig och hans hustru har i många år varit sommarhusgrannar till pv:s mor och far, men nu, när såväl Gunvor som Viking är borta, känns det inte längre lika viktigt och riktigt hur det blir med sommarhusboendet vet dom kanske inte.

Nu är vi i deras lägenhet i stan.
Det är en otroligt välplanerad (och annorlunda planerad, inte minst!) lägenhet, med fönster åt två håll och där finns en känsla av r y m d!

Utanför susar halmstadtrafiken förbi, men ljudlöst.

Klockors tick-tackande gör mig alltid glad.
Lugn.


Gott om konst finns det och det är tavlor som jag tycker om.
När vi sitter vid matbordet slås jag av motivet på den undre tavlan.
Ja, men hur i all världens dagar kan en konstnär komma på tanken att måla av en byggnadsställning och annan diverse bråte (däribland en solstol) och dessutom få det vackert?

Men jag tycker ännu bättre om den övre tavlan.


Och Fettisdagen till ära, bjuds det på semlor från Regnbågens Konditori.

Det pratas om resor till Finland ("när vi skulle beställa mat, ja, då var menyn helt på finska, så vi sa yksi och pekade på fyra olika rader och fick på så sätt fyra olika maträtter ..", säger Stig leende), till Österrike .., det pratas om Gunvor och Viking som - utan att kunna ett ord spanska - satte sig i bilen och körde ner till södra Spanien till den nyköpta lägenheten .. och det pratas även om min mamma som en gång i livet försökte sig på konststycket att lära sig finska, men gav upp och satsade på swahili i stället .., och jag berättar om en äventyrsresa på djurgårdsfärjan, det var med en då tvåårig Emma och aldrig att jag glömmer den båtturen!

Det pratas också om slumpartade möten under livets gång .., om en seglats där pv högläste Albert Engström och så blir det prat om hur det känns att bryta ett revben eller två.

Ungefär så.

Och sånt som gör mig glad ...

Tvärstopp ....

Dagens fönster ...


Fyra arbetsdagar den här veckan; måndag, onsdag, torsdag och fredag.

På lördag åker vi till Ystad och lämnar harry (buuuuuhu ...!) hos mina barns pappa och hans fru Karin och att hälsa på i Ystad känns alltid som att komma hem, även om det nu blir ett kort besök, för sen bär det av hemöver för att packa klart inför resan till Sälen.

Ystad.
Bilden visar Mariagatan och i huslängan på höger sida bodde jag i den lilla ettan.
I den längan bor även Kurt Wallander, om ni inte visste det.
Ja, den fiktive herr Wallander, alltså.

måndag 20 februari 2012

Och så några kvällsfönster ...


"Hej Elisabet!

Solnedgången som den såg ut på söndag från mitt köksfönster - synd att det ligger ett hus framför!
Jag hann inte ut på bryggan!
Kommer ihåg hur du störtade iväg för att dokumentera en annan solnedgång för inte så länge sedan!
Men "om en får leva å ha hälsan" som farmor ofta sa,
så får jag nog många fler chanser till att fotografera fantastiska solnedgångar här i Lysekil.

Monica."

Vid sjutiden ...


... ringer jag till moster Lisbet i Vilhelmina och hör mig för om den här bilden.

För henne berättar jag om människorna som står på trappan i Dikanäs och där är mormor och Haqwin och något av mormors barn i andra äktenskapet, men mest frågar jag om kvinnan längst till höger på bilden.

Jag försöker förklara .., tror kanske att hon är syster till Haqwin, kan det vara så?

"Ja, du lilla Eliza .., Haqwin hade elva syskon, det är inte så lätt att veta ..?" säger hon leende.

Varför jag undrar?

Jo, för att jag tycker att den kvinnan ser ut att vara en stark människa; en kvinna som ingen sätter sig på.

Det är väl kroppsspråket, kanske?

Hullerombullerlivet ...


En härlig dag på jobbet!

Kassatjänst från nio till två och trevliga kunder.
Vi pratar om vinster på Lotto och trav och om våra arbeten och vad vi skulle vilja syssla med om vi vore unga och skulle börja om på nytt och Peter säger att han nog skulle vilja arbeta med ekonomi - "ja, du Elisabet, så tråkig är jag" - säger han leende .., och nästa kund är en kvinna i 70-årsåldern och mer än så .., och hon har arbetat för Röda Korset i Kristianstad och på en flyktingförläggning och om det pratar vi också.

Och jag skriver skyltar - stora och små -, mest om Jackpot på onsdag, 12 miljoner i potten .., och en annan skylt om morgondagen då verkligen a l l a kan frossa i semlor och mellan varven beställer jag läkemedel och godis.

Och paketet till förstaprisvinnaren i Uppmuntringslotteriet läggs i postsäcken.
Den bruna och finurliga tejpen är ett bidrag till lotteriet från madamen i Portugal och tejpen är inhandlad i den där härliga affären!

Tack Anna!
Glöm inte att läsa hennes inlägg som handlar om röster och hur man svarar i telefonen.
Himla intressant!


Jag står i foajén och textar skylten om semlorna, när Peter kommer förbi.
Nu slutar han för dagen .., (det har jag också gjort och jag står där i min anorak och rosa halsduk) men han är trött och slut på hela han, ja, efter nästan en veckas sjukfrånvaro som kunde ha resulterat i operation, men nu blev det inte så.

"Å, vad du har snygga skor, kan jag inte få ta en bild ..?" säger jag.

Jodå.
Peter, som arbetar i charken, är en av de absolut vänligaste arbetskamrater jag någonsin har haft.

Andra kunder stannar till och småpratar.
"Jaha, ska det bli konstuställning här ...?" säger en äldre farbror smajlande, ja, när han ser mig vid staffliet.


Sen hemåt.
Pv kommer och hämtar och så snart jag lämnar affären, ramlar tröttheten över mig.
Alldeles för få timmar med sömn tar ut sin rätt.
Och solen som strålat hela förmiddagen - "det är vår i luften idag!" - har kunderna sagt .., den gömmer sig bakom grå moln.
Men ååå, så det har töat!


Och så blir det eftermiddagskaffe och pv övar på sången här ovanför, ja, han (och någon till) ska sjunga på begravning på fredag .., det är i Ljungby det.

Själv ska jag lägga mig på soffan en stund.

Släktträff så här på morgonen ...



"Du förstår Eliza .., en bättre och mer underbar styvfar än Haqwin Bergman, det hade vi aldrig kunnat få, Margit, Ivan och jag!" sa mamma ofta.

Här står denne Haqwin som jag alltid trodde var min riktige morfar; det är han som är den långe herrn på bron och har mormor på sin högra sida och kanske är det en syster till Haqwin som är nästan lika lång och står på andra sidan.

Bilden kom till mig nu på morgonen.
Som bäst var det.

Jag har pirr-i-själen inför resan till Sälen (och fråga mig inte varför) och kan omöjligen somna om kvällarna. Klockan två i natt var sista gången jag tittade på klockradion och kände ångesten komma krypande rakt in i hjärtat!

Då blir en mormorsbild som bäst.
Hjärtevärmartrygghetkänslaglädje.

Och nu jobb.

Till två.

(Tack kusinbarnet Lotha som håller mig med bilder!
u är lika underbar som din mammas morfar, han Haqwin!)

Måndagsfönstret ...



"Hej Elisabet!

Här kommer en lite annorlunda fönsterbild.
Kanske inte den vackraste men allt är inte vackert.

Bilden är tagen inifrån vårat soprum, ett utrymme där man kan hitta oväntade saker.
Dessa teburkar har stått där ett tag, kanske någon ångrade sig när han/hon var ifärd med att slänga dem.
Tyckte kanske att de borde få stå i fönstret istället.

De lyser onekligen upp ett soprums tillvaro en gnutta.

Hoppas allt är fint med er!

Kram Eva."

söndag 19 februari 2012

Och så ett kvällsfönster ..


... från Västergötland.

Från SoF.

Och ser man på .., vi har precis likadana ytterkrukor!

(Just nu är det hopplöst för mig att kunna länka till hennes blogg, men hon finns i min länklista, men jag ska göra ett nytt försök om en stund ...).
Konsten att beröra ....

Förutom en skakande artikel i söndagens DN som berättar om tvåhundra tjuvskjutna elefanter - en artikel som får mig att gå i taket av ilska ! -, finns också en nästan-liknande-krönika författad av Hanne Kjöller.

Nu är det ju tur att man har gott om hull, så där så man ligger stadigt på soffan Ektorp.

Annars hade risken varit uppenbar att man återigen seglat iväg upp mot himlen.

Ty så är det, att Hanne Kjöller lyckas nästan alltid skriva så att jag blir berörd!

Jag tycker att hon är helt enkelt suverän!

Lycka ....


... är att komma hem till en sportlovsledig pensionatsvärd som har stekt fisk till middag.

Och fållat upp gardinerna.
Nästan som Syrien ...., nej, värre!

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag haft så många våldsamt upprörda män i kassan, som idag.

Mest män i min ålder och uppåt.

Och när den här mannen kom och handlade, sade jag att om TV4-nyheterna inför morgondagen har ont om uppslag och vill berätta om vad som retade livet ur de halländska männen just den här dagen, så kunde jag bistå med lite fakta.

"Bra!" sa tv-mannen.

Vad det handlade om?

Vad som fick blodtrycket att skjuta i höjden på dessa män ...?

Jo, detta.

Och snart får vi lyssna till den ...



Det är någon gång på 90-talet.

Vårvinter.

Jag sitter i bilen nere vid hamnen i Ystad och väntar på att min f.d. man ska bli klar med jobbet.

Från radion hörs "Efter Tre" med Olle Stenholm.

Jag sitter tillbakalutad och lyssnar lite förstrött till hans prat ., han berättar om den lille rödhaken som suttit i en buske och sjungit så vackert och vad den sången betydde för honom .., herr Stenholm.

Det har nu gått kanske tjugo år sedan det där ögonblicket, men tänk, att jag minns det ännu.

Jag minns Olle Stenholms alltid så tänkvärda avslutningar av programmet och jag minns pratet om den lilla fågeln.

Ett ögonblick ur ett liv - en liten, liten skärva bara -.

Tänk, vad jag tycker att det är förunderligt.

lördag 18 februari 2012

Söndagsfönstret ...


"Hej Elisabet!..

Här kommer två bilder med fönster från Lysekils kyrka.
Jag var i kyrkan igår (läs: i förrgår) och tände ljus för min man - tredje gången sedan jag flyttade hit -.

Det var någon som övade på orgeln och det blev extra fin stämning med orgelmusiken.
Min man hade nämligen utbildning på orgel från konservatoriet i Tromsö - det gjorde upplevelsen ännu mer speciell -.

En av de andra gångerna jag besökte kyrkan var där också orgelmusik, jag finner tröst i tanken på att han möjligen ger mig tecken genom detta.


Det var ett helt underbart vårväder här igår.

När jag kom ut ur kyrkan var det ett intensivt fågelkvitter där utanför.
Detta blev också en väldigt stark upplevelse för mig - särskilt med tanke på hur mycket min man satte värde på att höra fågelsång.

Hälsningar Monica i Lysekil."

Sju timmar ...



... minus en kvarts fika ., så ser arbetsdagen ut.

Och det blir kassajobb och lite mejeri och ganska mycket frukt och det köps rosa, gröna och gula Trisslotter och en man från Haparanda - men som har gått skola i Malå och bott i Kriberg - hämtar ut ett paket och då blir det prat om skillnader hit och dit och många av stamkunderna har väl åkt på skidsemester till Italien eller Österrike och om en vecka ska dom återvända solbrända och tjusiga, men då är det ju min tur att vara borta.

Jag arbetar med Emmeline och vi har kamperat ihop så många söndagar nu, så vi vet precis vad vi ska göra och säkerligen är det inte en dröm för en ung flicka att arbeta med en snart 60-årig madame, men hon är rar och go och sååå duktig på att få saker gjorda och jag trivs bra med henne.

Och Carina och Anne-Marie pratar om sina döttrar som är på vift .., den ena i Uganda och den andra i Australien och jag tackar Lena för whiskymarmeladen som hon kom med i torsdags och nu är det Melodifestival och jag röstar på nummer 1, vilken pv tycker är anskrämlig och harry ligger i soffan och i morgon är det jobb igen.

Just så.

Några kvällsfönster från Dalarna ...


... och från Tegera arena i Leksand, ja, det är väl där det ska bli Melodifestival ikväll?

Fönsterfångerska var Kerstin och så här skriver hon:
(Den som har varit med ett tag kanske minns bloggen Magalös, den tillhörde henne).

Så här skriver hon, angående bilden:

"Det är mest melodifestivalprat på radion här.
Men när jag var på Noret igår var det ganska lugnt.
Mer snöyra än festivalyra ;-)
Festivalhästen såg ensam ut framför arenan...
Melodifestivalhälsningar från Kerstin (som inte tittat på flera år)"

And the winner is ...

Kl. 10.27.

Nu är det inte länge kvar.

Och vi vet förstås redan vilka som blev dagens vinnare ...

Vinsterna ligger här och väntar på att bli ivägskickade.

Jo, det blir nog bra.
Sugen på att köpa hus ...?

Ja, i Amerika.
("Mormor, det är bara du som säger Amerika, det heter USA!" säger Emma ibland.)

Då kan ni ju ta er en titt här.

Dagens fönster ...


Från Kerstin kommer det här ljuvliga fönstret .., där hibiskusar står på parad!

Hibiskus .., då tänker jag på Solveig och Torgny Sandlund, våra f.d. grannar i Malå.

Vid deras semesterresor brukade jag vattna blommorna i huset på Ringvägen 25 .., och där ..., fanns många hibiskusar, däribland en som var stor som ett träd!

Och på vattenkranen i köket, där blomvattenkannan stod, där fanns en liten fastklistrad lapp där det stod: gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett .., lev idag!

fredag 17 februari 2012

Får man lov att presentera .....

.... en herre i grönt?
I morgon klockan 11.00 piiiip ...

Just det.

Dragning i Uppmuntringslotteriet.

Och så ett kvällsfönster ...


Från Eva i Tyresö kommer följande rader:

En vän till mig har målat detta fönster.
Han heter Axel Sjöstedt
Han målade det vid tidpunkten för murens fall och skriver så här:

"Bilden som är ständigt aktuell bygger på gardinen i fönstret – en detalj som kan gå upp som ner. Passar vi oss inte kan gardinen gå ner, när som helst.
Och den kan lika gärna gå ner, var än friheten försvinner i öst som i väst.
Ibland behöver man dra ner gardinen för att skydda sig.

Hälsningar Axel

P.S. Fönstret har alltid varit en frihetssymbol för mig.Ds."
Jag tycker mycket om bilden och du får gärna sätta in den om du vill.
Stor kram från Eva i Tyresö

En blogg har herr Sjöstedt också. Den finns här.
Lag och Rätt.

Lyssnar till P1, där herr Åkesson förespråkar att polisen ska få rätt att förverka lyxbilar och annat dyrbart från grova brottslingar som nolldeklarerar osv.

Då kommer jag ihåg en polisman som berättade för mig om en kontroll av en just sådan brottsling, en som stod lojt tillbakalutad mot sin flådiga BMW och som helt frankt berättade om sin karriär och hur många svindyra bilar han hade - och så han pekade och visade med bilnycklarna hur det blinkade i baklysena på bilar runt omkring - och mannen vittnade om lyxlägenheter och ett liv i överflöd, men inte baserat på att arbeta i charken på Ica eller Konsum förstås.

"Så jäkla dryg var han .... och tyckte väl att man var dum som arbetade som vanligt folk!" sa polismannen.

I det här fallet tycker jag att förslaget är helt och hållet rimligt.
Ta Rolexklockan och senaste BMW:n.

Och ja, jag inser att det kan bli knepigt rent juridiskt, men ryggmärgsmässigt säger jag: ja!

Hur kul som helst!

Länk

Sånt här tycker jag om!
Filmen här ovanför visar musiksmaken hos några människor i London.

Och här är vi plötsligt i Dublin, på Irland!

Tänk, om dom frågar annannan i Porto!
(här var det härlig musik, vill jag lova, men se, jag hade för brått som vanligt .., det här var i Brasilien! )

Och i Zagreb!

Och Salvador ... ååå, hjälp, vilka underbara låtar - passar mig som hand i handske -!
(Måste vara i Brasilien .., det finns inte en enda låt som jag inte tycker om .., jag skulle t.om kunna tänka mig att börja löpträna om jag hade sån här musik i öronen ,-)

Vad kan dom tänkas lyssna på i Toronto, då ...?

För att inte tala om i San Fransisco?

Och Milano ...!

En tripp till Hong Kong ...



... så här på fredagen, ja, det är väl inte det sämsta?

Själv ska jag ta mig en kopp kaffe och en macka och ägna åtta minuter och trettio sekunder åt den här lilla filmen som visar gatulivet i just Hong Kong.

Någon som har lust att göra mig sällskap?

Den som har gjort filmen heter eller kallar sig "Andasong".

Den människan har även tittat på mina små harryfilmer.

Vilka k o n t r a s t e r .., tänker jag .., stillheten i Stensjö och hullerombullerlivet i Hong Kong.

Ute på äventyr ...


Med posten har kommit en avi som meddelar att jag har ett paket att hämta i Slöinge.
På Matöppet.
Inte en susning har jag om vad som finns i paketet och eftersom det står att det är "import", begriper jag ännu mindre.

Det är bara kassörskan och jag själv butiken, ja, vid kassan i alla fall .., och det blir lite småprat om vårt jobb och hon berättar att snart är det dags för pension och i nästan fyrtio år har hon arbetat i affär, men nu stundar andra tider.

På en glasruta vid entrén sitter ett anslag .,. eller mer som en hälsning från Tanzania.
"Ja, det är Daniel som ska vid efter mig ..." förklarar kassörskan leende.


Det är nog Daniel som är på bilden.
Så glad man blir av att läsa om sånt här .., vad människor kan göra tillsammans.
Om man vill.

För den som är nästan blind, kan jag meddela att på bilden längst ner till höger står följande att läsa: "Derrick hittades i en gränd när han var cirka 3 månader och har sedan dess bott på barnhemmet."


Och jag tänker att någon posttjänsteman eller kvinna i Frankrike har tagit emot paketet och jag undrar för mig själv om den människan kände samma skräckblandade panik som jag själv, då, när det här med posthanteringen var nytt och främmande.

Det tar en stund innan kassörskan hittar mitt paket och jag tror knappt mina ögon!
Ett paket från Frankrike!!
Men så förstår jag .., det är från Monet!!

Och för kassörskedamen berättar jag om Uppmuntringslotteriet och vad vi sysslar med och att det tycks bli som ringar på vattnet och vilken glädje det skänker mig.

Just som jag försiktigt, försiktigt ska backa ut från butiksparkeringen, kommer en äldre man körande och parkerar intill mig och han kör sååååå sakta, sååå sakta och jag blir full i skratt och tänker att han tror nog inte att jag fixar det där.

När mannen klivit ut ur sin bil, vevar jag ner rutan och säger - smajlande - .."jaså, du trodde inte att jag skulle klara av att ta mig därifrån när det blev så trångt ...?"

Då kommer mannen fram till mig och frågar om jag är "norrländska" och var där uppifrån kommer jag, jaså, från Västerbotten, var då där ..., jaha Malå, ja, själv är han född och uppvuxen i Sundsvall .. , "det är ju rena södra Sverige för dig det", säger han skrattande och så blir det en stunds småprat och jag får veta att han bott i Halland sedan 1966, men mycket av dialekten finns ännu kvar.

En trevlig prick är det och hjärtat är glatt när jag vinkar hejdå till honom.
Sen blir det ett litet besök i Antikhuset - också i Slöinge -, där jag hittar några vinster till lotteriet; det som nog kommer att vara i evigheters evighet, amen.


En handdukshängare .., nej, men ni vet en sån där där man hänger handdukar bakom ..., jag vet inte vad det heter .., det står broderat "Handdukar" nästan längst uppe och så den här blomkransen längre ner .., ååå, så fin den är!


Och eftersom påsken närmar sig .., så fick två stiliga tuppar göra mig följe hem.
Det kanske också blir vinster.


Paketet från Frankrike och den rara Monet, visade sig vara ungefär som ett Kinderägg.


Där fanns tre dvd-filmer (perfekt!), glasunderlägg och kanske är det ostronskal?

Om ni bara visste så glad man blir för sånt här .., och allt ska gå till lotteriet!

Tack Monica!!

En gladfilm med Boris ...



... så här på fredagmorgonen.

Ja, se det var en spänstig herre!

(Så här gick det nog till: ung man med kamera är ute och promenerar när han upptäcker den här gentlemannen som skrinnar omkring på rullskridskor .., och så tar den unge mannen mod till sig och frågar om han får filma? Boris - lite generad - "ja, men inte är det väl nåt särskilt, sånt här gör jag varje dag ..." får presentera sig och så åker han lite slalom mellan dom små konerna.
Kanske avslutar han med att säga "det är väl för privat bruk det här?"
Sist av allt tackar filmaren Boris för uppvisningen och tänk, om herr Boris visste att nu sitter damer och nån enstaka herre i Sverige (ja, Guy har t.ex redan tittat!) och tittar på den här filmen! Hej på dig du Boris och trevlig helg! säger jag.)

Fredagsfönstret ...


..... kommer från Bohuslän .., från en snickarbod i Lysekil.

Avsändare är Monica och hon tycker nog att det är dags att variera fönstermenyn lite och det har hon alldeles rätt i.

torsdag 16 februari 2012

Och grattis och lycka till ...


... till den här madamen!

Sååå roligt för henne!

Och så ett kvällsfönster ...


"Kanske, för nu vet jag inte längre, har du sett det här tidigare.

Men det här är fönstret på vår övre toalett, den typiskt franska, den som bara inrymmer toaletten och inget mer, dvs inte ens ett minimalt handfat.

Det är därför du ser en flaska med handtvättdesinfektion så att den som inte direkt vill springa in i det närliggande badrummet kan fixa till sig direkt.

Hälsningar Monet."

Man kanske skulle titta in hos Rosa ...?



Madamen i Portugal berättar om sybehörsaffären

Ni vet, den där hon köpte det där finurliga, det som jag ska använda när jag skickar uppmuntringsvinstpaket

Så här skriver hon:

"Retrosaria betyder sybehörsaffär.
Fast den här är en RetROSAria för den drivs av Rosa Pomar, som också har en blogg med många fina bilder på temat tyger och garner och modernt och traditionellt. Hon lägger sig vinn om att välja garner i naturmaterial och har nog det bästa urvalet av portugisiska garner i sin butik. Som ligger en trappa upp i ett gammalt hus i kanten av Alfama i Lissabon.

När du kommer till Portugal åker vi och hälsar på Rosa i hennes butik!"

a och o ....



Och medan det stilla livet pågår i landet Halland, så är det mer livligt i Holland.

Ett litet o är vad som skiljer.

Titta här bara, så glad man blir!

(Och musiken ...., jag säger bara ... MUSIKEN!)

Dagens fönster ...


Trots kylan är frosten borta.

Och i ett gult hus på en kulle eldas det för fullt.

När bilden tas är klockan 08:14.

Allt som vanligt ...


En kylig morgon är det.

Vid "Polska Ambassaden" möter vi en traktor och dess förare som hejar lite förstrött ..., och i trädet i mitten av bilden, sitter en flock kajor och tjattrar.

Varje morgon samma sak.

Och en solig dag i början av veckan, såg jag herr och fru Kaja sitta på vår skorsten, den som inte används.

Jaha, inspektion av ny bostad, kanske ...?

onsdag 15 februari 2012

Och sist av allt ett kvällsfönster ...


"Ja, om det här lilla hålet nu kan kallas för ett fönster ...?" skriver madame Monet i Frankrike.

Fönstret finns i deras lilla by.

Om hennes och makens äventyr bland franska maträtter, kan man läsa här.

Men då ska man inte vara hungrig.

Ja, kom ihåg att jag har varnat er.
Om Klorin och barnbarnsfostran ...

I hemtidningen läser jag om Sonja Långdahl i Arjeplog, som har avlidit i en ålder av 73 år.
Minnesraderna är helt klart skrivet av någon med glimten i ögat och som ser på Sonja med värme.

Jag ler för mig själv när jag läser raderna.
Särskilt dom som handlar om städningen och fostrandet av barnbarnen.

Så här står det, bland annat:

"Då inledde hon sin bana inom städyrket, först på Hotell Silverhatten och sedan på sjukstugan där hon också var städledare.

Just städningen var något av en livsstil och inom familjen blev hon skämtsamt kallad för städledaren. Hon fick också en och annan gliring för sitt klorin. Det universella medlet för städning.

För Sonja Långdahl var Bergnäsviken och bostaden som blev fritidshus den oas det mesta kretsade kring. Fisket och bärplockningen och påsken som stor familjehögtid då alla träffades och gjorde skoterutflykter.

Hon var fackordförande i Kommunal under några år, medlem i Lottakåren och aktiv i BIAK och PRO. Hon gillade dans och skötte serveringen på Silverlogen under många år. Hon värnade om kapellet i Bergnäsviken (Norra Bergnäs) och tog strid för det.

Men mest värnade hon om familjen med de två barnen, de åtta barnbarnen och de tre barnbarnsbarnen. Hon hade ett humör som barnen döpte till Knilsa-humöret. Hon sade till och hon hade principer. Hon försökte sig också på konststycket att fostra sina barnbarn.

Sonja Långdahls vandring längs milslånga stigar mot hjortronmyrarna vid Arvasmassivet är över. Hon sörjes närmast av maken Karl-Henrik och barnen Greger och Ellinor med familjer."

Orsak och verkan ....

I morse slog jag personligt rekord och sov till kvart i nio.

Åtminstone låg jag i sängen till dess.

Gissa, hur pigg jag är just nu.
Relativitetsteorin - i verkligheten -.


Om man nu beklagar sig för att man har ont i knäna.

Eller att vädret är lite trist.

Då kan man hälsa på hos den här madamen och läsa hennes inlägg.

Sista meningen går rakt in i hjärtat.

I alla fall i mitt.

En dag i februari ...


Vinter i landet Halland.

Men snart vår.