Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej!

Lördag och söndag får vara DBIV. 

Bra var och en på sitt sätt och väldigt olika. 

Jag var ensam hemma i helgen och hade bestämt att lördagen skulle bli en arbetsrik dag. Så det blev fönsterputsning, gardinbyte och allt som hör ihop med det, gräsklippning, ett antal tvättmaskiner och lite annat. Så när kvällen kom var jag ordentligt trött och hade ont i rygg och ben.( Men ändå bara 5000 steg på stegräknaren.)

Söndagen startade stillsamt men jag insåg att en rejäl promenad måste det ju bli för det var sista dagen i stegräknartävlingen på jobbet. Så jag packade lite lunchmat och en bok och gav mig ut i skogen här intill.

Jättevackert med ljusgrönt blåbärsris, lagom temperatur och inga mygg. Så småningom satte jag mig i solen ett tag, åt, läste och mådde bra. Var ute i nästan tre timmar och det blev ca 13000 steg! Och inte var jag trött heller.

På vägen hem såg jag en blommande hägg och strax bakom låg en snöhög väl övertäckt av sand! 
Väl hemma satte jag igång en surdeg till matbröd och medan det jäste hann jag läsa en stund till, nu sittande i stolen under väggmarkisen. 
Två härliga dagar: Den ena tömde “Att göra”-listan, den andra bara njutning och återhämtning.
ellem

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej Elisabet

Det bästa för mig i veckan har varit att jag passat det lilla barnbarnet.

Haft en underbar helg tillsammans, bara hon och jag i ett 25 gradigt Oslo.
Vi har busat,gungat ,gjort sandkakor ,badat i balja på balkongen och sjungit hur mycket som helst.

Lite konfunderad blir hon ibland när mormor sjunger på svenska men hon lär sig så snabbt.

Känslan när den lilla säger du och jag Mommo är obeskrivlig.

I sommar ska hon vara hos oss en vecka och den veckan blir nog allldeles underbar.

Hoppas allt är bra med dig och PV
Kram Babsan

Dagens fönster ...

Från Västerbotten kommer tre tisdagsfönster.

Det är ellem som har varit ute på skogspromenad och tänk, hon hade fönsterhåven med sig!

En extrabild - "med de för Västerbotten så typiska ladorna ..." - fick följa med.

Vackert, vackert!

Dagens fönster ...

Hej!

I går var jag på släktkalas/bjudning, min svärmors sista stora bjudning enligt egen utsago. Hon fyller 87 i år, så tänkbart är det. 

 

Det var inte bara kalasmat och trevlig samvaro utan också en liten sångstund i Lundsbrunns kyrka och vackrare fönster får man leta efter. 

Många hälsningar Lena (som fortfarande sitter med näsan i nationella prov. 

 

(Här skrev jag en lång rad om vad en fråga kan innebära när jag kom på att proven är belagda med sekretess ett tag till, puh, det var nära!)

Snart dags att moppa till jobbet ...

Och på promenaden med hundarna såg jag en fjäril som jag verkligen kämpade för att försöka få en närmare blick på.

När jag nu har kommit hem, tror jag (med hjälp av fjärilsboken som var en present från Mian) att det antingen var en Hagtornsfjäril eller en Rapsfjäril. 

Jag lutar mera åt att det är den senare, om det nu är någon alls av dem.

Och molnen kommer seglande över himlen .., drar förbi .., och nya visar sig.

Det är tryckande hett ute.

Men på Mallorca, där Elvis husse och matte är, där är det kyligt och dåligt väder.

Så kan det gå.

Här är en annan karl som reder sig själv ...






Ja, det här med att ha en hund som husdjur .., vad är det för nåt ...?

Och från Bangkok meddelas ...

Ejdervägen i Stensjö. Och farthinder i Guys liv också.

Efter promenaden slår jag mig ner på altanen.

Det är varmt och skönt .., under bordet - i skuggan - ligger Elvis och flåsar och en bit därifrån har harry sträääckt ut sig i gröngräset.

Småfåglarna kvittrar.

Och jag tänker på livet i stort och smått och hur lyckligt lottad man ändå är och så tänker jag på Guy i Thailand och undrar hur det känns att befinna sig på ett sjukhus i Bangkok och inte ha anhöriga på nära håll .., ingen som tittar in med blommor eller en tidning .., ingen som kommer och frågar hur det är och allt sånt, för Wipharat måste förstås arbeta och hon bor inte alls i närheten.

Idag.

Så tar jag fram mobilen och slår numret.
Det tar en stund innan signalerna har susat iväg över halva jorden och jag tycker fortfarande att det är ett mirakel; att det fungerar .., det här med uppfinningen telefonen!

"Heeeej Elisabet ...", hörs sedan Guys stillsamma röst.

"Utsikt från sjukhuset i Bangkok", skriver Guy.

Och jag får veta att han befinner sig på sjukhuset i Bangkok och strax ska på undersökning .., allt har blivit bättre .., det går sakta framåt och han känner sig bra.

"Jo, men det är bara bra ...", säger han och jag hör leendet genom luren.

Kanske får han åka hem till Kanchanaburi i morgon?

Synen då?

"Nja, han kan fortfarande inte läsa .., men för övrigt så är det bra ...", säger han.

Ja, tänker jag .., allt är relativt här livet.

Och så vidarebefordrade jag hälsningar som kommit hit till honom och han tackade och blev så glad och hälsade tillbaka till er alla!

Men nåt skitprat var det inte i helgen ...

Jahapp.

Så var det dags igen.

Stopp i avloppet.

Jag skyller allt på den snålspolande moderna toaletten.

Det gör inte pv.

"Bra karl reder sig själv ..."



I Grundfors hemma i Västerbotten, där finns den här killen.

Jag tror att jag ska kontakta honom angående kontakten som inte fungerar.

Efteråt ....

.... när gästerna har sagt tack och hej och huset blivit alldeles tyst och tomt .., när inte ett enda skratt hörs och tv:n krånglar (å andra sidan hittar jag inget jag vill titta på, förutom Babel och det kan jag ju se på play senare ...), tar jag helgens exemplar av DN och går upp och lägger mig.

Harry intill mig.
Nära, nära.

Och jag läser artikeln här ovanför, om "hur sociala medier och dejtningssajter utmanar de arrangerade äktenskapen i Indien."

I mitten på bilden sitter Karimun och Javed Ansari som varje söndag är på besök i Karimuns föräldrahem. Länge ligger jag i sängen och tittar på bilden .., på färgerna och kläderna .., på påsen som hänger på väggen. Sånt.

Hur intressant som helst är det!

Här står han, herr Yuichiro Mura.

På samma sida en liten notis om en 80-årig man från Japan som tagit sig upp till toppen av Mount Everest. Mannen, Yuichiro Miura, har opererat hjärtat vid fyra tillfällen, men har redan bestigit berget två gånger tidigare, ja, då var han förstås rena ungdomen - bara 70 och 75 år -!

Sist av allt fastnar jag för ledarskribenten Hanne Kjöllers artikel på sidan 5.

Att man tycker att en journalist skriver "himla bra", kan ju bero på att man delar journalistens åsikter.
Det gör jag ofta, när det gäller DN:s Hanne Kjöller.
Eller mer så här: hon sätter ord på det jag själv kanske inte kan förklara.

När pv - långt senare - kommer i säng, trött och slut på efter timmar av rättningsarbete, ber jag att få läsa artikeln för honom.
Jag är spänd på vad han ska säga.
Tänk, om vi ser helt olika på det här!

Det gör vi inte och det gör mig glad.
Länk till artikeln finns här.

// Och när det gäller eländet i Husby, vill man bara säga "tack", till alla underbara människor som engagerat sig och nattvandrat för att återta lugnet..!

En enda grej på frukostbrickan ...

Ja, jag hade nästan glömt hur fina bilder han tar.

Här är länken.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

HEJ!

Mitt bidrag i det härliga lotteriet blir en solig och varm lördagkväll hos bästa kompis B med barn.

Efter maten bjöds vi på nybakad kladdkaka både bakad, garnerad och serverad av snart 12 årige sonen i huset.

Kvällen var ljummen och efter den goda kakan tog vi en promenad runt kvarteret bredvid. Där är nämligen två radhus till salu. Men nej....  Tomterna låg rejält i skuggan så här om kvällen. Kvällssol är allt önskvärt!

Men kvällen var underbar för det!

Hälsningar // Turtlan

Dagens fönster ...

... kommer seglande genom rymden (friska vindar är det, det hjälper nog till ..) och landar i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Avsändare, tillika fönsterfångerska, var vännen Hedgren i Skåne.

I underbara Skåne.

När Anna-Lena besökte Paris ...



Om den glädjen berättade hon - Anna-Lena i Tumba -,i förra veckans det bästa.

Och så skickade hon en liten film, den kom till min inkorg och jag kunde omöjligen föra över den till bloggen, vilket var sååå synd, för filmen sa precis lika mycket som allt annat.

Ikväll tog jag helt enkelt och spelade upp filmen, filmade med min kamera .., förde över den till Youtube och så lägger jag ut den så här.

Kvaliteten blir därefter .. men ni kanske anar känslan ...?

En liten film till Gunnar i Jämtland ...

Rättning av nationella prov pågår ...

Det tar liksom aldrig slut.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa är magnolian som vi fick av vännerna Britta och Anders som varit på trevligt besök hos oss. Ja, besöket var väl allra bäst, men kvar står denna fantastiska skönhet.

Eva från Tyresö.

En mulen dag i maj ...

Sen blir det verkligen mulet och mörka moln sveper fram över himlen.
Men varmt är det och vi sitter ute och äter marängtårta och skålar för våra mammor.
Två är i livet, två är borta.
Annika har efter två dagar i solen fått rejält med färg.

Och vi sitter där ute och pratar om vänskap och bästa vänninnor - eller inte - och våra liv har sett så olika ut .., det är verkligen intressant.

Någon blev tidigt mamma och hennes bästa vän var barnens pappa ..., en annan har vuxit upp i Hamburg, ockuperat hus och levt i kollektiv .., en tredje har levt ett lugnt smålandsliv men - lite senare i livet -, flackat omkring och bott på en mängd olika platser .., och den fjärde har vuxit upp i Västergötland och bland annat suttit i kassan på Coop.
Nu .., är hennes stora intresse fåglar och allehanda insekter.

Jo, men så är det ..., att den ibland så hånade bloggvärlden kan vara fantastisk när det gäller möten.
Människor man aldrig annars hade träffat på, blir till fina vänner.
Anspråkslöst och lättsamt är det.
Som en slags korsbefruktning.

En hand saknas. Den var säkerligen på sländjakt. Annikas hand i mitten. En kraftfull hand.

Och medan jag leker pensionatsvärdinna, fortsätter pv med rättandet av dom nationella proven.
Jag såg det på honom igår, att han var trött, på gränsen till utmattad, men han nekade förstås.
Idag ..., fick vi veta att jodå, han hade haft känning av hjärtflimret.
Inte länge, men ett litet tag.

Den vackra blå duken på bilden, är en gåva från en annan kär bloggvän, nämligen Eva från Tyresö.

Någon vacker dag i maj ...

... går vi ner till stranden.

Tänk, för första gången i mitt femtionioåriga liv ser jag en gök som sitter och go-ko-ar!
Och Mian smyger fram och göken sitter kvar ..!
"Det där måste ju vara en knäppgök!" säger hon leende.

Medan Annika säger "men ååååå, så underbart!!", spanar Mian efter fåglar.

Och tänk, det är underbart åt andra hållet också!

"Nej, det är inte så kallt i vattnet ...!" säger madamen från Kävlinge.
I vattenbrynet ligger en död plattfisk.
Himlen är blå.

Och vi står där tillsammans, tre kvinnor .., en är femtio, den andra femtioett och den tredje femtionio .., och vi pratar om Skåne och Halland och Annika, som är en riktig skånska .., berättar om smultronvägar i landet som är hennes mer än något annat och igår sa Mian att ..., tänk, om man bor i Falköping, ja, då finns ingen sjö och inget hav i närheten .., ja, frågan var om detta inte var det sämsta stället man kunde bosätta sig på, om man vill ha vatten inom räckhåll!

Snart är tillsammanshelgen tillända.

Klockan tre avgår tågen - ett söderut - och ett norrut, mot Göteborg.
Pv - som fortfarande rättar prov - ska sjunga med kören Västanvind .., själv ska jag leka pensionatsvärdinna och ordna med lunchen.

Vinden friskar i.
På himlen seglar molntussar förbi.

Dagens fönster ...

Från AP som i helgen befinner sig i Varberg med Fiéri, kommer ett morsdagsfönster.
Och text till .., precis sån text som mammor vill ha!

Fiéri ska tillbringa ett par månader i landet Halland och det här är utsikten från hennes stallfönster.
Välkommen till det här underbara landet, Fiéri!

AP har även träffat den strävhåriga taxen Gösta Uno.

En sån här krabat skulle jag mer än gärna vilja ha .. men med taxar är det ju så att ...,"kommer kallad, men ej strax .., ty född till slav ..,  blev ingen tax".

Och just så är det med taxar.
Jag vet, jag har haft en.

Och på kvällen blir det löprunda i Varberg för dottern.
"Här skulle man ju kunna bo ...!" har hon sagt till kompisen under dagen.

Ja, Varberg är sååå vackert!

Annika tipsar ...



Och under dagens lopp har vi av Mari fått bekanta oss med en Aurorafjäril (hane), en Småtärna .., en Skorpionslända och nånting till som jag redan har glömt bort vad det var.

När Annika och Mian kommer på besök ...

Då blir det promenad längs havet och himlen är blå och världen som allra vackrast.
Jo, precis så.
Det är blommande trift och styvmorsvioler, mandelblom och maskrosor.
Och havet.

Som julafton är det!
Mian har med sig akvarell-tavlan som jag beställt av hennes mamma Lisette.
Ååå, den är ännu finare i verkligheten!

Två "bonustavlor" - av vallmo - följer också med och sprider glädje!
Nu måste jag hitta en fin plats åt dem .., gärna med lite belysning så dom syns bättre.
Tack du underbara Lisette!

Annika är filurig så hälften hade räckt!
Hon har med böcker till lotteriet och här har pv fått gamla nothäften och nu kan han spela och sjunga som Mario Lanza! 

Mian hade med sig en inramat eget fotografi av sländor in love ...
Fantastiskt!
Och så fick vi samtidigt en lektion i hur sländornas kärleksliv går till.

Det här med grillning är ett veritabelt elände.

Först får vi ingen fart på glöden .., kanske har det kommit fukt i kolen?
Till sist ger vi upp och jag går ner till grannen Elizabeth och frågar om hon möjligen har kol hemma - fungerande såna - jodå,  efter en stunds rotande i källaren hittar hon två påsar!

Och så börjar allt om från början.
Men då blir glödbädden så djävulskt het, så där så vi inte kan stå i närheten och den som har hängbröst bränner nästan upp dem och det blir mycket skratt och mycket som blir förkolnat.

Men potatisen var jättegod.
Och tzatzikin.
Och rabarberpajen senare på kvällen ,-)

Vid tolvtiden, efter oceaner av prat (pv rättar ...) blir det godnatt.

Just nu sover alla, utom pv och jag själv.
Jag har bakat scones som är i ugnen .., och altanbordet är dukat .., och så blir det äggröra och bacon.

Och ser man på ..., nu är dam nummer 1 uppstigen!
Dags för mjuk väckning av nummer 2.

Vad pv syssslar med?

Jo, han rättar prov.

Idag ska kören Västanvind sjunga ute i Tylösand och han känner tidsnöd .., redan klockan sju tog han på sig glasögonen och satte igång!

Alldeles snart är det dragning i Uppmuntringslotteriet ...

Idag med en sprillans ny Notarius Publicus, nämligen varma, goa, rara Annika från Kävlinge.

Medan dragningen skulle ske, kämpade pv med grillen och vi glömde alldeles att tala om vilka som var med.

Men följande skvalpade omkring i lilla tillbringaren:

Turtlan i Karlstad
Anna-Lena i Tumba
Ingalill i Ystad
Cecilia N i Härnösand
Anne i Mantorp
Monet i Frankrike
Eva på Frösön
Ann i Göteborg
ellem i Skellefteå
Kattis i ...., Närke, kanske



Och så här blev det!

Tack snälla Annika som så villigt (nåja ...) ställde upp och grattis till vinnarna!

Vådan av att vara lärare ...

Orden "nationella prov" torde få en stor del av lärarkårens nackhår att resa sig.
Och då menar jag inte av vällust.

Kväll efter kväll sitter pv i lilla rummet och rättar och rättar och rättar och rättar ....
Ytterligare en laddning ska hämtas hem idag.

Dagens fönster ...

I ett gult hus på en kulle ..., i köket, där finns ett sprucket fönster ..., och när det fönstret ställs på vid gavel en tidig lördagmorgon i slutet av maj, då ser det ut så här.

Då har hundarna nyss rastats och fått mat (labradoren äter upp sin ranson inom loppet av tio sekunder, harry, som i vanliga fall aldrig äter på morgonen utan låter maten stå tills någon gång på eftermiddagen .., ser sig nu nödgad att äta upp allt i sin skål, ty den matglade labben håller koll .., kanske, kanske blir det nånting över ...) och i köket har någon diskat undan från gårdagkvällen och nu väntar frukost.

Så länge får hundarna vara ute och roa sig själva.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Paris såklart! Trots regn och kyla så kan man ju inte annat än njuta när man är där. 

Många sevärdheter har vi klarat av och mycket gott har vi ätit och druckit. 

Bifogar bild från Notre Dame och en liten film för stämningens skull.

Anna-Lena och John

// Men den där filmen, den får jag omöjligen in här på bloggen.
Låt se om Anna-Lena kan förklara för mig hur jag ska göra, för den är underbar!

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Fredagkväll vid Vänern blir mitt lilla bidrag.

M har jour och vår båt ligger på land (på måndag blir det sjösättning, härligt) så för att få lite sjöluft och vågkluck så köper vi med en varsin sallad till kvällsmat och åker till hamnen på Hammarö. Där har man en fin vy ut över Vänern i kvällssolen.

Sjön är stilla och några båtar kommer förbi. Småprat där vid rastbordet (Heter det så? Ni vet ett sånt där bord och bänkar gjorda av stockar) om ditt och datt.

Mer behövs inte för att det ska bli min Veckans Bästa! En fin kväll ute vid Vänerns kant.

Turtlan

Med en kram till Guy!

Nu börjar det bli som vanligt .., en tio, elva stycken som tumlar omkring i tillbringaren!

Imorgon är det dragning i lotteriet ...

Någon fler som vill vara med?

Förstapriset är en kokbok - sponsrad av Monet i Frankrike -.

Har vinnaren redan boken, kommer det att finnas ett alternativt pris.

Och, kanske, kanske ..., kan vi övertala någon av bloggvännerna som kommer på hastigt besök, ja, att agera Notarius Publicus .., nåja, vi får se hur det går med den saken ,-)

Tänk efter nu .., hur var det med glädjen?
Mejla i så fall det som gjorde er varma i hjärtat till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det.

Och innan man vet ordet av ...

.. så är löven utslagna .., syrénerna blommar för fullt och uppe i slänten ser jag ett helt sällskap med liljekonvaljer!

Åker till Flygstaden och inhandlar amplar och en gurkplanta.
På väg hem stänger jag av air-condition-systemet ..., öppnar rutorna och låter doften av blommande raps singla in i bilen och alltsammans landar i mitt hjärta!

Jag undrar om där finns en mer berusande doft än just raps i blom!

Igenkänning på hög nivå ...

Alla vi som håller på med Instagram, känner bombsäkert igen oss.
Mina fötter.
Frukost-lunch-middag hos mr Kludd ,-)
Ja, så där kan det fortsätta i all evighet. 
Hur kul som helst är det.
 

Rapport från Thailand ...

Klockan är 7.00 när jag lämnar sängvärmen och kliver upp.

Jag går en trappa ner .., öppnar ett fönster och sätter mig vid datorn.
Läser lite på facebook.
Återvänder till bloggen .., skrollar ner och tittar om Guy skrivit nånting?
Nej, där är tomt.

Då tar jag mobilen och slår hans telefonnummer.
Efter några sekunder hör jag hans lugna, trygga röst.

Jo, det är Guy.

Och efter en stunds prat visar det sig att tio minuter efter att Guy hade skrivit inlägget om synen, drabbades han verkligen av en stroke och har nu tillbringat två dygn på sjukhuset i Kanchanaburi, men ska idag, eller i morgon åka till Bangkok, där det finns bättre resurser.

Fina, fina Guy. Barnet är inte hans.

Han kan - på grund av synproblemen -, inte läsa eller skriva .., men kan gå och röra sig - om än inte obehindrat - höger sida är inte som förut.

Jag pratade också med Wipharat, som naturligtvis var orolig och hade kommit hem från skolan som ligger en bra bit därifrån.

Vilken underbar människa!! 
Hon lät så otroligt rar och fin! 

Och så hälsade jag från  bloggvännerna .. ja, jag tog mig friheten att säga till Guy att vi nog skickar dom allra varmaste kramarna och tänker på  honom!

Just så var det.

Ps .Vore det inte en bra idé att skicka en ljudbok till honom? Finns där nån som har en redan avlyssnad ljudbok som bara står och samlar damm? Jag betalar gärna frakten till Thailand, om någon annan bidrar med själva boken! Ds.

Dagens fönster ...

..., tre stycken, till och med, fångades av Ulrika på tåget som tog henne norröver.

Nu är hon framme.

Utan att fråga fönsterfångerskan förstärktes bilden i fotoprogrammet Photo editor, men känner jag Ulrika rätt gör det ingenting.

Mormors hjärtegull ....

Ja, ett hjärtegull kan man ju vara, även om man i höst ska börja i gymnasiet.

Så här fin är hon när det är dags för bal ikväll.

Och lika fin är den unge mannen - Filip - som ska vara hennes .., ja, kavaljer.

Hoppas att ni får en riktigt fin kväll!

Efter tre ....

Förmiddagspass på jobbet.
Det är underbart roligt .., mejeribeställning .., påfyllning .., brödbakning .., kassaavlösning .., en stund i charken medan A-M dricker kaffe .., och jag träffar Christer som nog är i åttioårsåldern och världens raraste man - nu kommer han och handlar tillsammans med sin son -.
Christer har en gång i världen arbetat som rådman.
Han ser ut precis som en nallebjörn.

Moppar hemåt.
Havet är turkosfärgat, särskilt vid Steninge.
Överallt ser jag maskrosor och blommande syréner!

Hemma.
Släpper ut hundarna .., sätter mig i solen och dricker kaffe .., klipper gräsmattan - hela framsidan -, det tar en timme och efteråt fyller jag skurhinken med såpa och varmvatten .., lägger en lavendeltvål i botten och så sitter jag där ute och låtsas att jag är på ett fot-spa.
Å, så mjuka fötterna blir!

Och medan jag sitter där, lyssnar jag till P1-prat ..., en före detta gängledare berättar hur det hela hänger ihop .., han berättar om försäkringsbedrägerier när det gäller bilar som brinner och glädjen hos unga killar när massmedia direktsänder och hur det triggar igång pojkgäng i andra förorter att göra ännu värre saker.

"Det handlar om kanske tjugo ungdomar som ägnar sig åt det här ..., sen är det gängledare som betalar unga killar nån tusenlapp för att sätta fyr på några bilar, förutom gängledarens egen förstås, den bilen är ofta inköpt i Tyskland .., och tusen kronor för minderårig kille är mycket pengar och ägaren till bilen - den där gängledaren -, han får ut rejält mycket mera .., ja, ni har inte tänkt på att det är inga bilar på Lidingö som brinner ..?" säger den före detta gängledaren.

Av och an går pratet.

Man kan försöka stänga av.
Så det gör jag.

Himlen är blå.
I slänten växer ett litet sällskap med styvmorsvioler.
Där klippte jag inte.

Och pv hör av sig.
Han är stressad nu, det hörs tydligt.
Gårdagskvällen ägnades åt att rätta hur många nationella matteprov som helst; allt som allt är det ett åttiotal som ska gås igenom och så börjar allt om igen nästa vecka.
Växthusprojektet får vila så länge.
Och han pratar forcerat.
"Du behöver väl inte låta så arg ...?" säger jag.
"Nej, jag är inte alls arg ...", svarar han.
Det är väl stressen förstås.

Emma ..., ikväll är det bal. Här hos frissan.

Så där sitter jag och funderar över tillvaron, allt medan harry och elvis ligger utsträääckta på den nyklippta gräsmattan och borta vid vedhögen ser jag en liten rödstjärt och där är en skata som letar rester från den tömda komposten ..., och snart är det fredag och på lördag blir det bloggvänsbesök och ikväll ska Emma på bal, tänk, vad tiden går ..., och det piper i telefonen och där är en bild på tösen som i höst ska börja gymnasiet och är mitt barnbarn.

Åren går.
Dom går alldeles för fort, vänta ska ni få se, ni som är yngre.