Jag brukade alltid ....
... tycka att det var lite fånigt när män på väg att bli kala på huvudet, ja, när dom kammade över det hår som fanns kvar. Försökte täcka liksom.
Nu gör jag likadant.
Varje hårtvätt är ångestfylld.
Jo, så här var det ...
En onsdag ...
Då blev det återvinningen i Falkenberg och därefter supergod indisk mat till lunch i lilla restaurangen i Heberg (där f.d. malåbbon Axel "Aloha" Jonsson bodde och verkade som folkskollärare under en stor del av sitt liv) och vänligare personal var det väl länge sedan jag mött.
Sen hemåt och några timmar då vi inte gjorde så mycket.
Klockan fem blev det middag hos friherrinnan och Ann-Marie i Steninge. Krångel med gasoltuben som visade sig vara tom. Det blev pv och A-M som åkte iväg och bytte ut den tomma mot en välfylld en - allt i automaten som står på Hemköps parkering - så himla fiffigt!
God mat som alltid! Grillad entrecôte med tillbehör och gott vin. Sherryn som vi bjöds på, fick gå i retur till värdinnorna .., vi är så himla dåliga på sånt här som whisky och nu sherry, pv och jag själv. Och tzatziken .., underbar!
För att inte tala om den vackra krukan på bordet!
Nu är det fotbolls-EM som gäller och Danmark har ju gjort en supermatch hittills.
Vet inte om jag orkar se hela .., och blir det straffläggning går jag och lägger mig.
På Willys parkering i Falkenberg blev jag stoppad av en man i 30-årsåldern kanske. Han kom emot mig med ett brett leende och hälsade vänligt och frågade om jag hade barn eller barnbarn och lite sånt och hoppades att jag hade haft en fin dag och solen strålade ju, ja, men det var ju bra. Det jag har svårt för, det är när säljare lindar in det dom tänkt sälja och försöker smöra innan själva det egentliga ärendet visar sig.
Dagens fönster ...
Ett älskat barnbarn som skriver till sin mormor att "här har du dagens fönster!" och den där mormorn, hon blir såååå glad, så det är inte sant!
Nu är det där äldsta barnbarnet på väg till Samos i Grekland, tillsammans med bästisen Fanny och jag tror att det är Fanny som är fångad på bild.
Emmas mamma brukar skoja och säga att dom där två, dom lever som pensionärsliv när dom är utomlands och den första bilden som vi såg på hennes sida, den visade yatzyspelande vid poolen.
Några dagar på bortaplan ....
Bilden: det var helvetiskt varmt två av dagarna och med hjälp av en tumstock stod vindrutan på däck öppen.
Seglade iväg torsdag förmiddag och kom fram till Torekov fyra timmar senare. Till min förskräckelse upptäckte jag ett helt sällskap segelbåtar vilka höll ungefär samma kurs som oss och man började ana att .., hmmm, tänk, om alla dessa ska till samma hamn som vi själva.
Det skulle dom.
Dom eskader-seglade från Falkenberg; elva båtar vilka var snabbare än vår elefant-tunga historia (7 ton!) och när vi kom in i hamnen, hittade vi ingen ledig plats. Jo, en, men pv var orolig att den skulle vara för grund. Till slut vinkade en glad man från Malmö in oss och jag kände mig som den mest ringrostiga människa som stått på en båt, men han dirigerade bra.
Dessutom var det vind som tog tag i båten och då blev det fören mot bryggan och jag sa till pv att "ja, ja, jag kan stanna här ombord i några dagar, det är lugnt!" (Här skulle det ha varit en smiley, men ni förstår väl). Båten är högre i fören och det är hopplöst för mig att ta mig av och betydligt knepigare för Harry.
Efter en stund beslöt pv sig för att vi skulle vända båten, bara genom armstyrka och rätt vind. Det gick geschwindt!
Torekov vid halv tio ….
Knappt fyra timmar tog det oss att segla från Skallkroken till Torekov och det blåste upp allt mer, för att sista timmen bli riktigt gungigt. Harry blir orolig när det smäller och har sig och allra mest när båten kränger rejält.
Hela tiden såg vi en hel radda med segelbåtar vilka tycktes följas åt och på slutet var dom före oss in i hamnen och det gällde att hitta en ledig plats.
Det visade sig vara en eskadersegling från Falkenberg till Torekov; dom följdes alltså åt. Tidigare år har vi legat längs med piren, vilket varit perfekt för såväl Harry som mig. Nu var den möjligheten borta; man vill kanske få in mer pengar , ty nu ligger mindre motorbåtar i stället där och då ryms såklart fler på så sätt.
Vi ligger som regel alltid med aktern mot piren/bryggan, men nu blåste det nåt så hemskt och blev sånt vindfång med båten, så det blev fören först. En vänlig och hjälpsam man från Malmö hjälpte till med tamparna, men det fanns inte en CHANS att jag skulle ta mig av båten! Båten är betydligt högre i fören och hoppa kan (får) jag inte.
Nåväl. När regnet upphört och vinden äntligen mojnat började Pv fundera på hur vi skulle vända båten utan att ens använda motorn. Jo, han lossade alka tampar utom en lång ”landtamp” och så liksom droooog vi oss ut mellan dom två pålarna och så drogs det igen och det gick sååå bra!
Hjälp, så glad - och lättad - jag blev!
Nu känns livet sååå mycket bättre!
Vi har ätit middag, Harry ligger i ”salongen”/köksdelen (ser inte ut som en salong), Pv har diskat och människor passerar här utanför; bland annat en flicka i pyjamas …, sååå fin var hon!
Detta skrivs på mobilen och texten kommer hipp som happ, men det får ni ha överseende med! Ajöken, sa fröken.
Mitt i veckan ....
Solig dag i landet Halland ...
Gladast i stan ....
Överdåd ....
Kanske var det kogödseln - inhandlad på Hemköp - som genererade sommarens överdåd i rabatterna? Kanske nånting annat?
Den här madamen fick vi för flera år sedan av pv:s faster och farbror, Maj-britt och Stig, (bor i Bjärlöv i Skåne) och då som liten krabat.
Dagens fönster ...
"Hej!
Jag hade med fönsterhåven idag midsommardagen på vår kul kultur tur till Deje Gamla Kraftstation som nu är konsthall.
Där finns ett och annat fönster och ett fångade jag till dig.
Vassego från varma Värmeland.
Turtlan."
//Och tack! säger bloggmadamen.
Louise Odier ….