... ringer jag till bageriet i Slöinge och beställer två baguetter och när jag kommer dit för att hämta bröden, ringlar sig kön långt utanför den lilla butiken och längst fram i kön står en kvinna som har svårt att bestämma sig och i säkert tjugo minuters tid står hon där och funderar och tvekar och frågar och frågar och vi som står där och väntar och ser hur kön blir ännu längre - nu når den ut på parkeringen -, håller på att gå i atomer.
Expediten, en ung kvinna med ett varmt leende, är ett under av vänlighet och tålamod och borde få medalj!
På förmiddagen får vi besök från nordöstra Skåne; det är pv:s faster Maj-Britt och hennes man Stig och så dottern Pia med make och dotter. Alla utom Stig åker till Ullared, ja, han tycker väl att Gekås är nånting man kan avstå, nej, han blir kvar och sitter i flera timmar ute på altanen och tar det lite lugnt.
Ja, inte bara!
Efter ett besök i växthuset tycker Stig att det är dags att åtgärda lite .., så han tar hand om tomatplantorna (vi har låtit dem växa alltför ymnigt förstås ...) och en lång lönnslana blir till stång för plantorna och pv hjälper till och det blir så fint, så fint!
Och så spankulerar han omkring lite på gården .., tycker kanske att det är fler saker än växthuset som kunde åtgärdas :)
Här är Stigs vänstra hand.
Stig är 85 år, han är Skytt och fött i Gryt i nordöstra Skåne .., är mellanbarn och har arbetat med att bygga ställverk och de sista tjugo åren var han vaktmästare på ett äldreboende - där måste denne gemytlige man ha varit som klippt och skuren -, tänker jag.
När jag tar bilden av hans hand, upptäcker jag i n t e att två fingrar är kapade.
Men pv känner förstås till det.
"Ja, jag var fjorton år när det hände .., jag skulle klyva späntved och vips, så högg jag av fingrarna! Min storebror Gösta satte mig på cykelns pakethållare och så pinnade han iväg till Knislinge, tre kilometer bort .., och sen blev det bil till Kristianstad där ena fingertoppen - som dinglade löst bara - klipptes bort och så syddes det som var kvar ihop", berättar Gösta.
Den dialekten som Stig talar - nån slags göingemål - är för mig nästan omöjlig att förstå, om jag inte har personen framför mig. I telefon hade det varit stört omöjligt.
Här diskuterar pv och Stig det här med dialekter .., pv minns hur han som lillpojke på besök hos sin farmor, tidiga morgnar hörde sin far och sin farmor sitta och samtala vid köksbordet och hur lite han - pv -, förstod av pratet.
Stig å sin sida säger att det är konstigt det där .., för barnbarnet Kim som också bor i Bjärlöv, har inte alls den dialekten.
Så var det, den där dagen som var igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar