Dagens fönster och lite till ....

Vaknar till blåst (kuling, står det som varning hos SMHI) och helgrå himmel, som nu har klarnat upp. 

Pv tar Harry på lång promenad och jag hinner ordna med frukosten .., lyssnar till "Ring så spelar vi" och upptäcker en fiskmåsunge eller vad det nu är .., som sitter uppflugen på den påle där vi förankrat oss, ja, en av två. 

Först trodde jag att det var något knarr i någon tamp eller staglina, men det visade sig vara den lilla ungen som ropar på mat - eller mamma - och för kanske tjugo minuter sedan kom hon och gav hen en liten sprattlande fisk. Det tog en stund innan ungen lyckades få ned den i magen, men det gick. 

Och vilket sjå den har att hålla sig kvar på pålen!

"Fönster ....?" tänker ni. 

Jodå, jag öppnade kapellfönstret och önskade att min gamla Canon med större objektiv än mobilens, hade varit i tjänst. Eller fungerat. 

Så här såg det ut innan jag drog undan kapellet. 

För övrigt?

Här ska göras en inköpslista. Det ska bli nya gympaskor till pv ., en liten bricka .., pålägg, ja, lite sånt. Harry ska få sina klor klippta. Tvätten som vi lämnade hos Majas Tvättinrättning ska tas om hand och en ny laddning köras. Vi ska be att få låna en dammsugare och städa båten. Ja, lite sånt.

Ps. Höll på att glömma veckans nutidstest i DN. 

Bedrövligt resultat: jag fick 6 rätt av 10 och pv 8 av 10.  

Följande missade jag: kyrkan i Sthlm, undergruppen av Covid 19, musikfrågan .., samt glaciärraset (alltså bergskedjan).  

På språktestet gick det bättre. 11/12. Inväntar pv:s resultat .., han sitter med det just nu. Nu är det klart. Han hade fel på samma ord som jag själv .., det sista. Ds.

Fredagkväll i Limhamn ...

Sitter i mörkret och skriver i båten. Högljudd musik hörs från restaurangen på land .., jag gick just förbi och ååå, sickna taktfasta rytmer och alla dansade .., kanske något arabiskt .., i alla fall underbart!

Båthamnen här i Limhamn är så fin. Allra finast är toalett, - och duschhusen som är i samma byggnad, men ändå åtskilda. Rent och fräscht. 

I Helsingborg var det så trista toaletter/duschar .., såna här rostfria toastolar som mest brukar finnas på rastplatser och duschdraperi med litet duschutrymme. (Dessutom endast två gästtoaletter).

I Torekov fräscha duschrum med möjlighet att stänga dörren om sig och rejäl plats att hänga kläder. 

Priserna: För ett dygns hyra av båtplats, el och tillgång till dusch/toalett: 

Torekov 375:- 

Helsingborg och Limhamn: 200:-.

Visserligen är läget kanon i Helsingborg, men för övrigt .. bedrövligt så dyrt!

Bäst idag: härliga hundmöten där Harry lärde sig att å, så trevligt det kan vara med fullkomligt främmande hundar och oj, så dom lekte! Jag kände sån glädje för hans skull. 

Lägg därtill trevliga människor. 

Ja, jag tycker verkligen att skåningar är ett särdeles trivsamt släkte.

Och så förstås att ha fått träffa minstingen med familj, där det bjöds på ljuvlig middag!

Nu är jag så trött så jag nästan somnar. Wi-fi fanns inte att tillgå i går, men se, ikväll hoppade den in av sig själv. Ja, vi har ju legat här tidigare.

Klockan 12.02.

Eftersom jag har utslagsröst vad beträffar avfärd, blir vi kvar här tills i morgon. 

Det är en snäll kapten på den här båten. 

Utslagsrösten fälldes efter att jag hört kaptenen prata med sin kompis Tompe i Limhamn. Han och ytterligare en segelkamrat hade varit i Dragör på Själland och skulle segla hem till Limhamn; det är ju ingen lång sträcka. Då händer det som jag hört andra berätta om: plötsligt, som från ingenstans, drar mörka moln in och det blir närapå storm och höga vågor! 

Seglet där framme på båten går sönder .., och även rorkulten (pinnen man styr rodret med) och Tompe säger till pv att detta var - på riktigt - en nära-döden-upplevelse. Då är han ändå en sån typ som älskar att köra fort med sin motorcykel och inte är särskilt räddlivad. 

Det var efter att jag lyssnat till detta, som min utslagsröst föll.

Klockan 11.00 

Nu står två personer och stirrar på vindmätaren. 

Harry sover. 

Dags för 11-kaffe.

Torekov, dag 3 (möjligen av en evighet ...).

Vaknar till än mer blåst än igårkväll och tror knappt mina ögon. Precis bara bakom vår båt ligger restaurangen Varvet och där, på långväggen, sitter något som drar, åtminstone många seglares blickar till sig; där kan man nämligen - på en digital anordning - läsa av vindhastigheten. 

Topp och medel. 

Nyss var topp 14 m/sek.

Redan när jag vaknade vid halv sju, såg jag män (ja, enbart män) stå med blickarna riktade uppåt, mot dom där magiska siffrorna. Tretton sekundmeter var det ett tag och rak västlig vind. 

"Ja, det jobbiga blir fram tills vi passerat Kullens fyr, sen får vi vinden i ryggen, bra fart och mycket ström också (alltså i vattnet). Det enda är att det kan bli gungigt", säger pv.

Det låter trevligt. ...

Nu börjar rutinerna sätta sig också. 

Eller återvända. 

Medan pv tar harry på morgonrundan, fixar jag frukost .., bäddar och gör "fint". 

Efteråt diskar pv, medan Harry sover gott. 

Natten mot idag låg han i fören hos husse och oj, vad jag har sovit gott! En liten solcellslampa - inköpt hos Claes Olsson - lyste som en liten fyrbåk när jag tittade upp mot sittbrunnen .., så hemtrevligt det blev. 

Och nu vaknar andra seglare till liv. 

Den som har god syn kanske (på bilden) upptäcker en kvinna på väg upp på land. Hon och hennes man ligger i mellanbåten, den lilla t.v. kom igåreftermiddag. I den närmaste kajen ligger ett par från Nederländerna.

Och här utsikten från akterruffen där jag har mitt krypin 

Solcellslampan uppe till höger.

Tänk, att man kan bli så glad för en liten lampa!

Annat?

Efter två hela dagar här börjar man i alla fall bli bekant med dom närmaste båtgrannarna. "Det lyckliga paret" visar sig inte vara ett äkta par ..., danskarna framför oss, dom som har hunden Kajsa, siktar på Varberg men inväntar bättre vindar ..., mannen från Västerås i minsta båten här i hamnen, har haft ryggskott och inväntar en bättre rygg (seglar ensam, men med en liten hund i sällskap). Han ska hela vägen hem till Västerås och får runda Skåne och därefter längs kusen och slutligen ta sig in i Södertälje kanal och så vidare in i Mälaren. 

Ja, ungefär så. 

Nu ska jag ta mig en simtur, duscha och tvätta håret och sen får vi se vad det blir av det hela. 

Ajöken, sa fröken.

   Dagens fönster ...

"Här är resten av fönstren i samma uthus, en f.d lagård. 

Vi sover i hörnrummet med öppet fönster". 

Så skriver ellem, på vift i Österbotten i Finland. 

//Och titta, vilka timmerstockar till väggar! Underbart! skriver Elisabet.

Dagens fönster ....

Den här bilden visar fyren i Jävre, där fyra kurskompisar sedan 1978 sammanstrålade med en kursare som hade utställning i Fyrvaktarstugan."

Så skrev den flitiga fönsterfångerskan ellem! 

Tack, säger jag.  

Fyren i Jävre, Skags fyr är en av Sveriges äldsta fyrar. Den var i bruk utanför Örnsköldsvik 1871-1957. Fyren flyttades och monterades upp vid Jävre på 70- talet. Den är skänkt av sjöfartsverket till minne av fyrbyggartraditionen i bygden.

Tisdag i Torekov ....

Dag 2 på båten. 

Svårt med uppkoppling här i hamnen, men jag passar på medan det fungerar. Då får det bli en snabb resumé. 

Vi lämnade Skallkroken 11.40 igår och lade till här i Torekov exakt fyra timmar senare. Dom första två timmarna av seglatsen var tämligen som den brukar vara ., men därefter tog vinden i och sista timmen eller timmarna .., då var det så där som om vi befann oss på - i ordets rätta bemärkelse - ett lutande plan! 

Eller: som att försöka gå upprätt i Lustiga Huset på Gröna Lund. 

Att ens tänka tanken att gå en trappa ner i ruffen och hämta kaffe ., det var bara att glömma! Harry, som varit så orolig under första sträckan, sov lugnt intill mig där jag satt och höll i mig. 

Nåja, det gick bra. 

Fullt i hamnen när vi kom fram (och då var det mörkblå-lila-moln bakom oss) och då var det kuling här i hamnen och inte alldeles lätt att lägga sig vid någon annan båt .., vinden tog tag i vår båt! På andra sidan "viken" (vi ligger längst in i hamnen) gick det bra och vi har en båt med hemmahamn i Halmstad intill oss, så vi får kliva över deras Maxi 909 för att ta oss i land. Pv bär Harry när han ska av. 

Tanken var att vi skulle segla vidare idag, men det blåser på gränsen till lika mycket som igår, upp mot tolv sekundmeter just nu. I morgon lär det ska vara betydligt bättre (för oss) vindar, visserligen motvind som innebär kryssande, men ..., ja, det får gå. 

En sak är säker och det tänkte jag redan innan jag slog mig i slang med en man som älskar att segla: det gäller att vara  f l e x i b e l. Att inte bryta ihop om planerna måste ändras. Tur att jag har med mig en Bodil Malmsten-bok .., tur att vi kan lyssna på radio .., tur att jag kan gå och simma i det här härliga havet (älskar att bada just här, djupt på en gång!) ..., mycket att titta på. 

Tur också att man är pensionär. 

Inte en endaste båt har lämnat hamnen ännu. Intill oss ligger holländare, tyskar, danskar (alltid många danskar) och igårkväll kom en 20-meters segelbåt som heter Ocean of Hope som tydligen varit ute på långsegling .., och en segelbåt med STOR ukrainsk flagga ligger snett framför oss. Den båten heter "Liberty". 

Nu ska jag klicka på publicera för att se vad som händer. 

Och ser man på, bilder kunde jag få in idag också!

Söndagkväll ...

Ömsom solsken, ömsom hällregn. Vi packar och packar och jag har i åtanke att jag -sist vi seglade -förmanade mig själv att INTE ta med så mycket kläder .., jag använde ändå bara ett fåtal! Och tvätta kan man ju ofta göra i någon av hamnarna. Eller i Bunkeflostrand. Eller i Bjäresjö, kanske. 

Men jag tar med mig vitt A4-papper och tänker att frimärken får jag inte glömma och bästa pennorna. Och så allt det andra, förstås. 

Bilden: från en annan seglats, för två år sedan. 

Ikväll har vi haft två besök. Först Magnus som sitter i valberedningen för Vägföreningen och som försökte övertala pv att ta sig an ordförandeskapet under i alla fall ett års tid. Det lyckades. Magnus och hans hustru har sålt sitt hus, bara en bit bort från oss, och köpt ett annat - några hundratal meter uppför den branta backen och med vacker utsikt över havet - och det huset ska rivas och så ska det byggas nytt. En hel del surr om bygglov och annat blev det. Och om roadracing , dubbelseende och släktforskning. 

Någon timme senare knackade det återigen på dörren. 

Då var det Ecke och Britts äldste son J som tittade in. Mera prat. En hel del om resor (Gotland och Albanien) .., om cancerbehandling (strålning) .., och enorm trötthet. Vi sa att om han önskade kunde han ta något av våra rum  när vi ändå är borta, ja, om han drabbas av längtan till Stensjö, då Ecke och Britt under en månads tid flyttar in till stan och J:s bror med stor familj bor i det gula huset.

"Ja, ja, det är mycket med det jordiska ...", brukade min mamma säga. 

Nu ska jag packa det sista. 

Eller näst sista. 

Sigge har fått fästingmedel och hela tiden medan jag skrivit detta, har jag hört rödstjärtens ihärdiga varningsrop. Dom är nog irriterade på herr S.Nilsson.

Jag ska säga en sak: jag  ä l s k a r  dessa stjärtvippande fåglar som kommer flygande och i ett huj sätter sig på diverse spadskaft .., eller någon annan ledig pinne som råkar befinna sig på tomten.

   Söndagsfönstret ...

... fångades i Österbotten i Finland och den som hade storhåven med sig, jo, det var ellem. 

Tack! Så omtänksamt av dig! säger jag. 

Spridda skurar från en lördag i början av juli ...

Detta med Olles saftdepå är bara så påhittigt! Kanske är det tredje året (minst) som det är i gång sommartid och det skulle vara intressant att veta hur många som stannar till och köper sig lite hemgjord saft, eller helt enkelt vilar en stund i en av solstolarna? Eller kanske båda delarna?

Kommer man norrifrån längs Kattegattleden har man en tämligen lång uppförsbacke och precis där, på toppen, kan man pusta ut.

Nu visade det sig finnas två olika sorters saft. Det här var den ena och nere till höger i bilden skymtar den andra - rabarbersaft -. Båda sorterna hemgjorda. Man betalar med swish eller kontanter.

Och helt otroligt är det ju att solstolarna inte stjäls! 

Jag tycker detta - möjligheten att få en paus och sträcka på benen - är så otroligt omtänksamt.

Det hade ju varit så enkelt att enbart fokusera på att tjäna pengar på saften.

Och bara tanken på att lägga dit en MATTA! 

Innan vi ger oss iväg, var det absolut tvunget att fixa en låsring till en splint uppe på masten. Jag gjorde ett försök att veva upp pv, men det var alldeles på tok för tungt för mig. Då kom alltid så vänlige Anders (båtgranne en bit bort; det är han som har vorstehn Ebba som är kompis med Harry) och var oss behjälplig. Så snällt!

Han hade så härliga badshorts, tycker jag. 

"Ja, men jag hade hellre velat ha dom mörkblå med samma mönster, men dom var förstås slutsålda", sa Anders.

Såja, då blev splinten avprickad på "måste-fixa-listan".

Anders lever för övrigt något slags bohemliv i sommar och har i en månads tid bott på sin båt, en bit bort.

Vakt ikväll var vår nästan-båtgranne Göran. 

Det är roligt det här med hamnen. Åtminstone med dem på samma brygga känns det som nära bekanta och man hjälper varandra så gott det går och efter bästa förmåga. 

Och Harry ligger just där vi går ombord (eller av) och tittar och håller lite koll. Andra hundar passerar .., och inget händer. Där är Max, den lille vite spetsen som gärna vill skälla och ideligen blir tillsagd att hålla sig tyst, ja, av matte och husse. Och Ebba, en släthårig vorsteh som blir så glad när Harry kommer och det är ömsesidigt. Hon är sååå spänstig, denna Ebba vars husse är just Anders.

Men där kommer även människor vilka är på väg att ta sig ett kvällsdopp. 

Många har badrockar, men inte en enda en var vit! 

Det är ju underligt .., i t.ex. Torekov hade nog dom flesta vita badrockar. ,

Och där kom Ulrika, mamma till Fanny - hon som en gång sommarjobbade i affären  - och denna Ulrika hade en kastrerad labrador vid sin sida och Harry tittade knappt upp.

Och  tre män passerade och alla tre stannade till och klappade och småpratade med Harry och jag blev så varm inombords .., så lycklig! Det är sån otrolig bra miljöträning det här, även om det är i senaste laget. Jag tvivlar på att Harry lever ännu ett år. Han är mest trött. 

Nu är vi såklart hemma och jag har pratat med min systerdotterdotter i Västerstad. Min syster är fortfarande såååå trött och slut på och när jag frågade om det var lite bättre, svarade hon lågmält: "marginellt". På måndag  k a n s k e   dom får denna envisa storasyster till vårdcentralen. Skönt att det inte var covid, men det kan ju vara andra orsaker bakom denna förfärliga trötthet.

Bilden togs i fjol i september då vi firade Rigmors födelsedag. 

Då var hon pigg och kry.

Så är det bestämt ...

Om inget oförutsett händer på måndag, så tänker vi segla söderut, med destination Hanö i Blekinge.

Där driver ju pv:s brorson Hannes och hans Sofia ett vandrarhem/restaurang och dit hoppas vi komma. 

Det blir den vanliga visan .., Torekov, kanske Mölle .., Helsingborg ., Viken .., Landskrona .., Viken .., Limhamn und so weiter. 

Spännande.

Blåslagen gånger tio ....

Det var den här "pinnen" som jag råkade stöta rakt in i vänster ljumske och det ser så hemskt ut idag, så det är inte klokt. Och så svullet det är!

Mors Dag, för min del. Klockan var några minuter över sju på morgonen .., då, när han kom till världen, den finaste av gossar. Platsen var Skellefteå BB, tretton mil från Malå. Allt hade gått sååå bra och hemma i Malå väntade Maria och Anna - då fjorton och tio år gamla -. Stor glädje!

(Ja, detta inlägg repriseras årligen .., helt rätt!)

Lördagmorgon är det. 

Ingen DN i postlådan och det fick vi inte igår heller, trots att tidningsbudet skrivit en hälsning längst uppe på Svenska Dagbladet (som vi inte prenumererar på) att "DN kommer i morgon".  Nåja, klockan är bara nio, den kanske dyker upp? 

Gjorde Nutidskrysset på nätet och hade åtta av tio rätt. Gissade på somligt. Pv slog till med full pott och var aningen mallig. Själv hade jag fel på fråga 6 och 7. (Tunnelbanestationen och USA:s högsta domstol).

Rosa Mundi-rosen levererar verkligen!

Den fick vi som liten parvel av pv:s faster och farbror - Maj-Britt och Stig - när dom för många år sedan gjorde ett uppehåll här hos oss, på väg till Ullared. S o m   den har vuxit! Egentligen är den för grällig för min smak, men jag tycker om den ändå. 

Bilden: Pv och denne Stig som jag tycker är så otroligt charmig och har minst tio rävar bakom öronen! Och oj, vad jag tycker bilderna blir mycket finare med skugga bakom, men den funktionen har mitt  bildredigeringsprogram plockat bort. 

Annat?

På Granngården köpte jag för något år sedan rosen Louise Odier, ja, så stod det på den lilla lappen vid krukan. Men jag undrar verkligen om det är en sån, eller om någon bytt ut namnet, bara för att roa sig?

Den liknar mer en nyponros, tycker jag. 

Ska ta en bild sedan.

Det är ju lite underligt hur man - från att absolut inte ha varit särskilt förtjust i rosor - (jag tycker att dom ibland är så pråliga), kan börja hysa rent varma känslor för dessa skönheter. Eller så är det ett fullt naturligt beteende.

Dagens fönster ...

... fångades i Brighton av min rara systerdotter Rita. 

Tack! säger jag. 

Tomt och tyst ...

Bilden: helt misslyckad, men ni kan ju ana hur spännande det var för en treåring!

Så har skånegänget tackat för sig och vänt hemåt, men först blev det tårtkalas under körsbärsträdet och då anslöt även Ecke och Britt. Himla trivsamt! Den yngste (vars pappa var den som fyllde år)  hade fått garnera tårtans sidor - med jordgubbar och hallon) och tanken var att vi skulle ha en liten svensk flagga i mitten på tårtan, men en sådan saknades ..., då tog jag en tomtegubbe på pinne (förmodligen tänkt som skinkpinne) och likaså en domherre på liknande pinne (mer som en tandpetare) och det blev fint. 

Minstingen tyckte det blev jättejättefint.

"Det var i alla fall den roligaste tårtdekorationen jag sett!" sa Britt och log. 

För övrigt?

Ska nu lyssna ikapp några av de sommarpratare som jag har missat .., pv tittar på SMHI:s prognoser och funderar över seglatsen söderut ..,det planeras inför äldsta dotterns födelsedag och det är knepigt att få ihop det med någon dag som passar alla i familjen. 

Mera?

Råkade igår "krocka" med akterpulpiten (som en metallgrind i aktern som är delad och så sätter man ett "rep" mellan dem) och jag har nu det mest groteska blåmärke i vänster ljumske! Vi har i morgonbitti tänkt köra till utomhusbadet i Tylösand (öppnar klockan 07.00) och simma, men det ska jag säga, att då blir det till att snabbt nedsänka sin lekamen, så inte pv blir misstänkliggjord för misshandel. 

Letar en bild, hittar en annan. 

Å, den minns jag! 

Det var i omklädningsrummet på jobbet och där stod en av arbetskamraterna och var omklädd och jag tyckte att hon var så otroligt vacker i all sin enkelhet! Frågade om jag fick ta en bild.

Det fick jag. 

   Fredagsfönstret .....

.... ja, det är båtens fönsterrutor, alltså. 

Båten, som en gång ska få namnet Serudia.

Uteliv ...

Ljuvligheter. 

Tre timmar ute till havs, kanske mer än så och ändå ser vi hela tiden hemmahamnen. På slutet får ankaret gå i och tre av oss badar från båten. Sonen testar hur mycket man driver med strömmen, ja, han ligger i vattnet och för ett ögonblick tror jag j att vi seglar. Så var det inte ., det var så pass strömt att han tämligen snabbt hamnade en bra bit bakom aktern. 

Den minste i sällskapet surrar i princip non stop. 

Och han får "låtsas-köra båten" och om och om igen går han ner till förpiken och hälsar på hos Harry och det är otroligt så snabbt småttingar lär sig hur man på bästa sätt håller i sig och tar sig upp eller ned, även om båten rör sig. 

Och det dricks kaffe och rabarbersaft och någon tyckter att Mariekex är himla goda "kakor" och inte förrän vi nästan är på väg hem igen, hittar vi kanelsnäckorna vilka inhandlats innan vi åkte och därefter har varit spårlöst försvunna.

Ankaret är  t u n g t  och hade fastnat i leran .., så såväl pv som A får ta i för kung och fosterland, för att alls få upp det. Hej å hå ... vad det draaas i kättingen!

Väl hemma igen upptäcker jag bilder från Malå. 

Det är äldsta dottern som igårkväll anträdde resan norrut, tillsammans med sina två hundar. Näsatn nittio mil enkel väg och under resans gång skippar hon E4:n och väljer inlandet. Jag ringer henne vid tvåtiden, mest för att hålla henne vaken .. (även om hon ju är van vid nattjobb) . Som vanligt när hon kör hemöver, är hon alldeles  l y r i s k, för att inte säga salig.

Den här bilden tog hon nedanför mitt (och hennes) barndomshem. 

Till vänster skymtar gungställningen som fanns när jag växte upp och hustaket är förstås .., ja, där vi bodde. 

Och här är stigen ner till sjön, eller slutet på den. Mellan huset och sjön går Kärleksstigen som är en promenadväg (enbart grus)  och där växer mängder med almöke och hundkäx. 

En gång i världen hade vi en sommarstuga just innan stranden. Den tillhörde från början någon annan, men så fick pappa och mamma möjlighet att köpa densamma och kom då åt stranden. Helt underbart var det! (När pappa dog 1976, sålde mamma stugan, vilket vi ibland sörjer).

Här - i mitten av dom tre husen - syns det som var vårt hem. 

Då helt byggt i betong och gråmålat.

I en vecka ska Maria vara hemma och det är samma gäng som träffas var gång hon kommer upp: det vill säga, före detta klasskamrater, samt hennes bästa kompis Lotta. Utan tvekan är Maria den i särklass mest sociala människa vi har i släkten och även den som - trots att hon var sju år när vi flyttade hem - har dom starkaste banden till Malå. 

Så kan det vara också vara.

Dagens fönster ...

... kommer från annannan .

Det är nog den första fönsterbilden som innehåller nånting som har med fotboll att göra.

Lägg därtill andra fönster som speglar sig i bakrutan, plus den här vita "masken".

Tack! säger jag.

Kväller ....

Vilken dag! Full syra mest hela tiden! 

Promenad med skånegänget ner till lilla hamnen, där det skulle fiskas krabbor. Det var dåligt med den saken .., två, tre stycken kanske, men än värre var att vi upptäckte massor med döda små fiskar - kanske decimetern långa - vilka låg antingen på botten eller höll på att somna in! 

Några alger såg vi inte till; däremot ett slags ludd just på botten. 

Senare, när vi gick till badstranden, upptäckte vi samma sak där .., fiskar som låg döda på botten! 

Och vid strandbrynet - på en mindre surfingbräda - låg en havssula och såg dålig ut. Den gjorde några försök att lyfta/flyga, men det gick inte alls. En norrman (sommarboende) på stranden berättade att han ringt någon människa som skulle komma och ta hand om/ta sig en titt/kanske avliva den arma fågeln och norrmannen (som egentligen var från Oslo), nämnde fågelinfluensa. 

Här finns mer att läsa om havssulornas situation. 

Usch, så hemskt detta var .., nästan som en skräckfilm.

Onsdag ...

Varmt ute. Klipper gräset - i alla fall delar av gräsmattan - på många ställen är det torrt som fnöske. Och vi hänger tvätt och på nolltid är det torrt och jag viker in och lägger i linneskåpet och tänker att en mulen dag ska jag ta mig an och sortera och göra fint just där. 

Sällan känner jag mig sååå nöjd, som när just handdukar, lakan och örngott ligger sorterade på respektive plats. 

Bilden visar en HJÄLTINNA och fotot togs av Stefani Reynolds /AP. 

All heder åt den kvinnan!

Nu har pv avlöst med gräsklippningen och jag dricker rabarbersaft och tänker att om någon borde få ett stort pris här i världen, så nog är det väl ändå före detta Vita-huset-medarbetaren Cassidy Hutchinson, hon som under ed vittnat om dåvarande presidenten Donald Trumps galenskaper! 

Vilket civilkurage den kvinnan uppvisar och bara tjugosex år är hon! 

(Nät jag letar på DN letar efter en artikel om henne, hittar jag den låååångt ner på sidan, men kanske var den på förstasidan igår?)

Det är vad jag tänker på just nu.