Dagens fönster ...

"Hej!

Alldeles runt hörnet från mitt jobb finns den här butiken.

Tänk så glad jag blev när fick se hur det var pyntat idag utanför och ovanför.

Där inne är det en presentbutik och damfrisör.

Hälsningar Turtlan."

// Tack Turtlan, säger jag. Det ser onekligen nästan vårlikt ut.

Även i Malå ...

 ... plogar någon av kommunes anställda upp vägar på isen. Det gjordes även när vi bodde hemma och även när jag växte upp och där, på isen, gick många och promenerade om dagarna. Eller tog sig fram med spark.

Helt suveränt tycker äldsta dottern, som på isen kan släppa hundarna och där kommer en liten samojedvalp skuttande och leker med Steven mest hela tiden. 

"Det är likadant varje gång .., det är enbart Steven som gäller för andra hundar", förklarar hon som är matte och tog bilden, dvs Maria.

För övrigt? Har som vanligt tittat på På Spåret + en massa skidåkning - med eller utan gevär -  och i morgon blir det landet Skåne. Nästan en månad sedan sist. Ikea ska också hinnas med.

Ajöken, sa fröken.

Fredag ...

Och när pv i princip tänkt att "nä, det blir nog inget jobb idag", plingade det till i mobilen. Sällan har jag sett honom få sån fart i baken! Nu blir det samma skola som tidigare i veckan, den han tyckte var så otroligt fin. Inga uteskor får man ha i lokalerna och hela området Ranagård tycktes - enligt pv - bara ha tjoppat upp från ingenstans! Å andra sidan är vi sällan åt det hållet.

Tio dagar kvar nu tills samme pv ska ta sikte på Malå och förhoppningsvis fina skidspår. Och själv surfar jag runt bland olika hotell i Tallin, om utifall att det blir någon resa någon gång i vår. Vi får väl se. 

Solnedgången - fångad genom bilrutan - fångades i förrgår när vi passerade Steninge.

Dagens fönster ...

Från Anne i Mantorp kom den här bilden, ja, egentligen för att hon tyckte att den påminde lite om tavlan som vi fick av hemifrångrannarna när vi flyttade från Malå. Ja, lite kanske. På tavlan här hemma är det mer som en avlång lada och med rallarros/almöke i förgrunden och i bakgrunden skymtar ett snötäckt fjäll - i alla fall är det snö på toppen -.

Anne berättar att tavlan sitter ovanför hennes dator och att hon är väldigt förtjust i den. Har du köpt den själv, vet du vem konstnären är, eller är det något som gått i arv? undrar jag. Väcker den barndomsminnen hos dig, Anne? Sånt kan man fundera på. Berätta gärna, ja, om du vill och tack snälla som delar med dig av den!

Efteråt ...

Igår var det födelsedag och nu är man alltså sjuttioett år. Det går förstås det med. Eller: det är ju en enda stor förmån, förstås, detta att få leva vidare. Jag tänker på en svår bilolycka på 70-talet, därefter ett antal operationer, covid och allt vad det innebar av ångest och sjukhusvistelse, hjärtat .., misstanke om malign tumör i vänster bröst - operation - och därefter stor lättnad. Och handledsbrott x 3, hundbett i ansiktet, nyckelbensbrott och armbrott .., ja, jag ler för mig när det här skrivs. Det är ju ett under att man har klarat sig så bra!

Ännu mera igår. Då var det solsken och fint väder. Vi bestämde oss för att åka in till Halmstad för att dels bjuda Ecke och Britt på panacotta, men där väntade också ett besök på Söndrums bibliotek där jag hade reserverat en stor, tjock (för att inte säga riktigt TUNG) fotobok av Sune Jonsson. 

Det är ju helt omöjligt att göra bilderna rättvisa när man fångar dem med mobilkameran och inomhus i inte alltför bra ljus, men ni kan ju tänka er hur fint det är i boken! De flesta bilderna är från 50 - och 60 -talet och vittnar om hårt arbete, slit, fattigdom, men också om s t o l t h e t.

Bildtexten lyder: "Änkan Lovisa Ahlenius tvättar vid sjön. Norra Tresund, Vilhelmina 1961." De flesta bilderna visar livet i Västerbotten, men även från Örtofta i Skåne, Attsjö i Småland och från Malax och Jakobstad i Finland.

I Norra Tresund bodde min moster Margit med sin make Sigvard och tre söner. Jag minns att mamma ibland tog mig med dit .., det var när hon ändå skulle besöka Dikanäs och mormor. Här finns en länk som visar hela familjen och texten är skriven av min kusin Göran, mellanbarn i familjen. Jag läste och log.  

Jag minns också att när moster Margit ringde, då stod mamma i hallen, där vår telefon  - i sin tur - stod på en hylla och samtalen med Margit var alltid så  l å g m ä l d a .., det liksom viskpratades på något vis, allt medan mamma tittade sig i husets enda helfigursspegel och liksom inspekterade om hon var slank om magen och det var hon. 

Nåväl, hela boken, med den i mina ögon så finurliga titeln Livstycken - är så underbar och så intressant. 

Den här bilden visar köksbordet hos Ecke och Britt och där satt vi någon timme eller kanske lite mera. Deras goda vänner var också på besök och mannen i sällskapet visade sig vara uppvuxen i Ystad, inte långt från min lilla 1:a. Rara, fina människor. 

På det vackra fatet på bordet ligger Britts jättegoda pepparkakor och en slags ljuvlig lite halvseg kaka bakad på mördeg tror jag och med något som liknade mandelmassa inuti.

Vad pratade vi om? Jo, det kommande Vasaloppet förstås .., och om Chatgpt som jag för övrigt installerade på min Iphone igår (vi ställde en fråga och fick svar innan man ens hann blinka!) och om besöket i Malå och lite annat.

Medan vi var där ringde Anders. Han hade, tillsammans med mängder med andra kollegor - såväl från Skåne som från övriga landet - varit med och "paraderat" vid en kollegas begravning. Så förfärligt sorgligt när sjukdom drabbar unga människor med äkta hälft och småbarn! Och vilken sammanhållning det är inom polisen såna här gånger!

Ja, ungefär så var gårdagen. 

Tack också för vänliga hälsningar på födelsedagen; såväl vackra kort, som sms och telefonsamtal! 

S o m  det värmer hjärtat!

Dagens fönster ...

... fångades på Österlen i Skåne och av en skånska .., nämligen annannan, för övrigt boendes i Portugal, men ändå. Hon lär ha behållit sin dialekt.

Och själva fönstret finns att beskåda på Olof Viktors Café och Bageri och har ni vägarna förbi - och det kanske ni har någon gång - då är detta en pärlornas pärla att besöka. 

Det var hit jag tog med en man från Uppsala som jag träffat via nätet och det var den mannen som mer eller mindre beordrade mig att "snurra runt, så jag får se hela dig!"

Jag sa att snurra runt kunde han göra själv och det här var inget bilköp, om han nu trodde det. 

Nej, det blev inget mera av den dejten och så småningom dök ju smålänningen upp. 

Men fikade gjorde vi och därefter följde han mig hem till lilla 1:an, lånade min dator och sökte vidare  .., ja, han skulle titta på andra objekt, bland annat en kvinna i Vejbystrand.

Allt det har jag berättat om tidigare, men  tankeflykt blir tankeflykt och här är i alla fall en länk till Olof Viktors. Ljufvligare smörgåsar än där, torde vara svårt att uppbringa. Titta på bilderna bara, så får ni se! (Lägg gärna märke till superfint textade skyltar!) 

Och tack annannan att du tog dig tid att ta fram kameran! Här ett inlägg som hon skrivit och med härliga kommentarer från likasinnade (tror jag). Det handlar om stil och kvalitet vad gäller kläder.

Just så här ....

... var det nu på förmiddagen. 

Strålande solsken och ingen vind. Det är så sällan som det är vindstilla, så när det händer, ja, då stannar man liksom till och funderar vad som är annorlunda.

Ni ser kanske solljuset, där i bakgrunden?

För flera år sedan, då när Gun och Göran var våra närmaste grannar, klipptes nyponroshäcken ner varje år. Alla kvistar hamnade i en flistugg-maskin och fort gick det! 

Nu har häcken fått växa fritt sedan huset såldes och grenarna är vingliga och hänger ibland ner mot uppfarten. 

Skruttiga nypon fascinerar alltid. 

Skruttiga nypon påminner om ens egen kropp .., hur det allt mer skrynklar ihop sig och drar sig neråt. 

Jag minns en kollega till lokföraren i Helsingborg; han menade att på det var på kvinnors händer man kunde räkna ut deras ålder. Då är det illa ställt för mig. Och nu ser jag att det börjar finnas rynkor på armarna. Små, små, små ..., som streck. Mängder av dem!

Sånt kan man tänka på när man en solig dag  upptäcker ett nypon som sett sina bästa dagar.

Bilden (med häcken i förgrunden) togs för någon dag sedan, då, när vi hade minusgrader. Det röda taket tillhör Ecke och Britts sommarhus och sen är det inga fler hus på den sidan av vägen, nej, sen blir det parkeringsplats och så vägen som går till lilla hamnen.

Onsdag i mitten av i januari ...

Lite snett och vint blev de när jag tog bilden av kortet, men ni förstår väl ändå .., visst är det totalt underbart! Kortet kom från vännen Inger i Skellefteå och när jag skrev hur glad jag blev och hur fin bilden var (och är), skrev hon: "ja, det kändes som din grej" och så var det verkligen. 

Jag älskar Sune Jonssons bilder. 

Bildtexten lyder: Berta och Helmer Jonsson, Baggård, Nordmaling 1960.

Här ett axplock ur fotografens bildskatt.

Dagens fönster ...

Pärlemormoln fångade genom bilrutan .., och bilden kom från ellem i Skellefteå. 

Tack ellem!

Röster i radio ... (och tv).

Det är underligt med röster och vad sådana kan betyda. 

Igår lyssnade och tittade jag på en sändning från Folk & Försvar i Sälen och där höll Storbritanniens ambassadör i Sverige ett långt anförande och jag ropade till pv som stod i köket att ..., "men vilken underbar kvinna/människa .., så mycket värme hon utstrålar och så mycket klokskap!" Hon hade - i mina ögon - allt som inte Donald Trump, Elon Musk, Putin, Orban, för att inte tala om Giorgia Meloni i Italien och andra höjdare har.

Kvinnan visade sig heta Samantha Job, är född 1971 och jag funderade länge på  v a d  det var som fick mig att falla så pladask för henne. Jo, men det var nog den där värmen och att hon inte var ... "gapig". Och att hon hade så mjuk röst. 

Det finns andra röster som får mig att lyssna lite extra. Elias Wahlberg i P1-morgon, t.ex,  men även Mikael Kulle i samma program. Lugna röster och aldrig att dom tycks staka sig! Elias Wahlberg är ursprungligen västerbottning - från Skellefteå -, men det hade jag ingen aning om. 

För övrigt är det tisdag .., pv fick på morgonen sms-pling i mobilen och har åkt iväg för att vikariera som idrottslärare i någon skola i Halmstad - ja, för mellanstadieelever -. Det blir nog bra. Själv ska jag elda och hålla mig varm.

Dagens fönster ...

Rexxie undrade i en kommentar - det var när jag berättade om husen närmast oss - hur det egentligen står till med "hans hus". Jo, tackar som frågar .., det har inte hänt så värst mycket, om alls någonting! Det förfaller sakta men säkert. 

Ägaren vägrar att sälja  (intressenter lär finnas, för att kanske då bygga nytt), så du får nog vänta lite, Rexxie.

Resumé ....

* Lunch på "Best of India" belägen på Nygatan i Halmstad (nära torget, en liten, smal gatstump) och godast var den veganska rätten i buffén. Bilden är från restaurangens hemsida och visar alltså inte buffén. Vi var de enda gästerna just då. (Pris för lunchbuffé 129 kronor). Jag älskar indisk mat.

* Därefter inköp av målarfärg till köksluckorna. Den tidigare färgen har inte hållit måttet, nu blir det förhoppningsvis bättre. 

* Klockan 14.00 var det dags för det allra första besöket hos Spf Kvarnen, i Harplinge församlingsgård. Jag tänkte väl att det till månadsmötet skulle komma ett tjugotal medlemmar. Vi blev etthundrafem! Allt inleddes med en föreläsning av en kvinna som torde vara landets mest hyperaktiva människa och som har arbetat med det mesta, driver eget företag, ordnar singelkvällar runt landet, und so weiter. Sjuttioett år. Var hittar hon all sprudlande energi? 

* Nya medlemmar ombads därefter att resa sig upp - en och en - och presentera sig och jag ville bara sjunka genom jorden. Nej, jag satt kvar, men sa med så hög röst jag kunde mitt namn och att somliga kanske kände igen mig från Ankaret. (Själv kände jag ingen ganska många). Kände hur illröd jag blev om kinderna. NÄR rodnade jag så mycket senast? Kanske i högstadiet? 

* Mycket intressant finns att delta i - eller bara lyssna till - under kommande månadsmöten. En hel del musik, däribland irländsk pubmusik/country och Bluegrass, t.ex. Bussresor också. Ska anmäla mig till en föreställning av Madame Butterfly på Göteborgsoperan, t.ex. (Den 18:e maj). 

* Och förre rikspolischefen (uppvuxen i Halmstad) Anders Thornberg, numera landshövding här i stan, berättar om sin nya tillvaro i Halland och lite annat. 

* Den tolfte maj kommer Nina Widegren från begravningsbyrån Benskiöld och Co och informerar om livsarkivet. Den damen är tydligen en välkänd sångerska och kommer under mötet bland annat att sjunga tillsammans med Gunnar Johansson. 

Kom hem. 

* Pratade med den äldsta som berättade att hon tittat på filmen som handlar om de förfärliga Linköpingsmorden och hur dessa - efter sexton år - äntligen fick sin lösning och då tack vare Peter Sjölund, mannen som var så suveränt duktig vad gäller släktforskning. Serien (4 avsnitt á 40 minuter) heter Genombrottet och sänds på Netflix. Så vanvettigt intressant och så bra. Mannen som spelar släktforskaren (Mattias Nordkvist) var helt fantastisk! Aftonbladet gav serien 3 i betyg, den får lätt en 4 av mig. 

* Nu har pv gjort natt, då han vill vara pigg utifall att det blir inhopp i någon skola i morgon. 

Det var allt.

Levnadsintyg ...

Från min syster i Australien kommer ett mejl där hon berättar att hon fått brev från Pensionsmyndigheten i Sverige som informerar att hennes pension i januari kommer att hållas inne och hon förstod inte varför. Jo, där stod något om skatter och avgifter som skulle kollas upp. 

Igårkväll tänkte jag att .., jag ska kontakta dem och fråga - rent allmänt - vad som kan ha orsakat detta, men ringde först min syster nu på morgonen. 

Jo, pensionen hade nu kommit och problemet var att hennes levnadsintyg inte kommit dem till del och därför hölls pengarna inne. 

Ja, men det var ju en annan femma! Så bra! (Det KAN ju också vara så att min syster glömt att skicka in intyget, men det har hon inte gjort, säger hon .-).

Birgitta berättade då att hon inte fått någon intygsblankett, men den kom raskt från Sverige och så fick hon gå till någon myndighet eller var hon nu går, där någon människa intygar att hon verkligen är i livet. Detta görs med jämna mellanrum.

Måhända har reglerna skärpts efter allt fusk med pensioner som sänts till mormödrar/farmödrar vilka varit döda sedan länge, men då detta inte meddelats pensionsmyndigheten som pytsat in pengar på den dödas konto i många, många år. 

Bra med rejäla kontroller, tycker jag.

Dagens fönster ...

För många år sedan kom dessa vackra fönster susande genom rymden (eller möjligen i någon kabel) och hamnade här i det gula huset. Det var f.d. "Tankevågor", före detta "Londongirl" - Lisbeth - som hade besökt den lilla butiken i skärgården och då passade på att ta fram håven. 

Titta, så fint! Dels utsikten förstås .., men också det lilla bordet med kaffetermos och en fin röd pinnstol som så perfekt matchar ketchupflaskorna på en av hyllorna! Och solljuset, förstås. 

Det får mig att tänka på segling. Jag följer en man från Stockholm som, i slutet av sommaren, kastat loss och tänker sig att vara borta i sju år. S j u  år! Efter att ha bunkrat upp och förberett sig noga och legat på svaj på någon kanarisk ö, har han - tillsammans med två nyfunna vänner - tagit sikte på Kap Verde, för att därefter ge sig ut över Atlanten. 

På den kanariska ön låg även ett par från Australien (vilka kom att umgås flitigt med den svenske mannen) som gör samma resa, men med en katamaran. Det äkta paret fick även dom sällskap av två vänner och tur var nog det, ty halvvägs till Kap Verde tackade autopiloten för sig och det nyinköpta seglet (jättestort) hamnade i havet och det behövdes fyra man för att baxa upp det på båten igen. 

Nej .., aldrig någon sådan resa för min del och det har heller inte funnits på kartan.

Idag ...

Just så här har det varit idag. Soligt. Och frökapslar är ju så vackra, även om den här hade tippat omkull och dinglade mot marken. 

Skidskytteglädje (för att inte säga eufori!) från Obersdorf i Tyskland och det var inte långt ifrån att jag började gråta av ..., ja, lika mycket glädje som lättnad! 

Ä n t l i g e n!

Innan dess körde jag till affären och på väg dit ringde jag friherrinnan och frågade om hon ville ha något handlat. Det ville hon. 

Svängde så förbi med hennes varor och fick med mig nybakat bröd hem. Nåt så vanvettigt gott till kaffet! Tack Lena!

Dagens fönster ...

.... syns på väggen nedanför den så innerligt älskade väggklockan, den som inropades på Hebergs auktioner för en billig summa, 250 kronor, om jag minns rätt. 

Slagverket dras aldrig upp; man blir så stressad av att lyssna till slagen som är i raketfart.

Detta att solljuset tar sig in i vardagsrummet eller köket .., det är en sån ljuvlig känsla! Man får hopp. 

Stor glädje också över sidensvansen som kom flygande från Värmland och flugsnapparen som tog sig hit från Hemmingen i Västerbotten!  

Närmast klockan skymtar Herr och Fru Prickigt djur .., och på kudden ligger den så kära kalendern. 

Och så här såg det ut i Malå på morgonen. Utsikten från sjukstugan ner mot ån. Snöhögarna växer. Maria tog bilden.

Lördag .... 

Så här ser det ut idag, här i landet Halland. Iiiiiisande vind, men bara någon enstaka minusgrad. I det röda huset bor en driven kvinna som arbetat på någon oljeplattform utanför Norge, nu har hon - såvitt jag vet - fått arbete längre norrut. Det är sannerligen inte ofta vi ses och jag känner inte alltid igen henne, vilket känns förfärligt pinsamt. 

Dessa två hus, plus pv:s, var arbetarbostäder till Stora Stensjö, lika små alltså som det röda, men såväl familjen Bengtsson (Birgitta och hennes sedan ett par år avlidne make Bengt-Åke) som pv, ja, har byggt ut och förändrat en hel del. 

I det ljusblå huset bor alltså Birgitta. Vår, sommar och höst tillbringar hon den allra mesta tiden här i Stensjö och hon är så otroligt ambitiös med tomten .., alltid så energisk. Det bästa med Birgitta är att hon kan komma och bara knacka på och slår sig då ner för en kopp kaffe - utan att man behöver krusa så mycket.

Birgitta är mästerlig när det gäller att bjuda gott. Titta bara på dessa små läckerheter, så fint och lockande!

Fortsätter man att promenera och passerar Birgittas hus, finns där en modern 1-plansvilla där det är nya ägare. Barnfamiljen som tog över efter Arne och Ingegerd - dom som en gång byggde huset, för övrigt helt handikappanpassat - flyttade in till Halmstad för att få närmare  till allt ., jobb och förskolor etc. 

Det här huset tycker jag är helt malplacerat, det stämmer inte alls med övriga, men det är jag det. Men ni ska veta .., hur underbara det unga paret var som nu flyttat .., sååå många gånger dom hjälpte Birgitta utan att hon bett om det!

Efter det huset kommer ett stooort hus beläget i en ganska brant nerförsbacke och där bor Milos med sin fru Jeanette. Milos kommer från Grekland och ofta ser man denne storväxte man träna (han springer framåtlutad och jag är så orolig att han ska falla ihop!) inför något maratonlopp. 

Sommartid vimlar det av stora krukor fyllda med blomster på deras tomt .., det är sååå fint! Bilden togs nog innan huset såldes till just dessa ägare, nu är det så ombonat och grönt och det är buskar, träd, klematis, ja, jag ska ta en bild närmare sommaren. 

Kustvägen går där bakom ..., två mil till Falkenberg och tolv till Göteborg.

Till vänster om det röda huset (första bilden), men en liten väg över bäcken mellan dem, kommer Ecke och Britts sommarhus (ägs numera av den yngre sonen) och sen är det tomt fram tills parkeringen vid havet.

Nu vet ni det. Hoppas att intresseföreningen noterat detta viktiga.

Dagens fönster ...

Jaha, ja .., ett fönster som jag kunde skugga och det tyckte jag (tycker ännu) var så himla fint, men i nuvarande redigeringsprogram går det tyvärr inte. 

Det var Guy som tog bilden under ett besök i Lissabon och säkerligen var det han som ramat in bilden så fint. Året var 2009.

Då kallade han sig Jom Manilat. 

Återigen tack, Guy!

Innan läggdags ...

Tittar på nyheterna och känner fasa när bilder visas från de alldeles förfärliga bränderna i Californien. Bränder och översvämningar .., så ångestfyllt att uppleva något sådant! 

Men tv-kändisen Anna Anka intervjuas i Aktuellt och tycker att guvernören borde ha löst det hela bättre. Ja, det är nog lätt att säga det .., men när det inte finns vatten tillräckligt och med såna starka och heta vindar och gräs som är torrt som fnöske .., då vill det nog mycket till för att lösa det hela på ett snabbt sätt. 

Bra på att vittna om eländet är däremot - ja, enligt mitt sätt att se det - kvinnan som talar med finsk brytning och heter Peppe. Rapp och tydlig är hon. 

Arma människor. Det hela påminner om Hiroshima efter atombomben. Och många lär ha oförsäkrade villor och hur många djur och människor ska ha omkommit innan detta är över ...?

Ps. Men det finns sådant man kan bli glad av också. President Jimmy Carters barnbarn Jason, t.ex, som  under begravningen idag höll ett sådant hjärtevärmande tal där han livfullt berättade om sin farfar. Så underbart! Ds.

Dagens fönster ...

Vilket underbart fönster - med en hund som sitter där nere i hörnet .., och en tekanna med kopp står på bordet ..., och enkla men vackra dekorationer i fönstret! 

Det var annannan som hade håven med sig och det tackar jag för!