I hela huset är detta ...

Dagens fönster och lite till ...

... fångades för flera år sedan av Turtlan, som då hade varit på semester i Las Palmas.

Tack också till dig Turtlan/Annica för telefonsurret igårkväll, angående debaclet i USA, då, när president Zelensky var på besök för att eventuellt få skriva det omtalade mineral-avtalet. 

Jag var så upprörd efteråt .., trodde helt enkelt inte att det var möjligt att en president i USA, för att inte tala om hans vicepresident, kunde uppföra sig så till den milda grad ohyfsat! 

Vem minns inte mobbare från skoltiden? Ofta killar som med sitt bihang var stöddiga och gick på den som dom utsett till hackkyckling? 

Helt övertygad är jag om att Donald Trump och J.D Vance tillhörde den förstnämnda sorten.

Och Trump var nöjd efteråt .., "det blev ju i alla fall bra tv .." och på instagram kunde jag se hur amerikanska republikaner var lyriska över hans sätt att mästra Zelensky. 

Själv låg jag vaken till halv tre, kokandes av ilska. Den amerikanske kommer högst troligt att bli min död.

Tre gånger, maximalt fyra ...

Mellan varven när jag räfsar nere vid vägen -alldeles i närheten av den gamla segelbåten - slår jag mig ner i trädgårdsstolen och drar efter andan. 

Då börjar kråkan att  kraxa. 

Hela tiden sitter den i den höga björken på andra sidan vägen - längst uppe i toppen - och efter ett tag kan jag konstatera att den oftast kraxar tre gånger i följd och kanske var tredje gång, drar den till med fyra krax. 

Jag tycker verkligen om kråkor. Eller egentligen tycker jag så mycket om alla våra stannfåglar .., alla dom som håller ut och blir kvar genom hela långa vinterhalvåret. Nåja, numera har vi ju knappt någon meteorologisk vinter, men ändå. Kråkorna blir kvar.

Nej, den här kråkan på bilden är kanske någon helt annan, men att närma sig med mobilen och rikta den uppåt, ja, då kan man vara helt säker på att kråkorna flyger iväg. Försiktiga .., är vad dom är. 

Skator tycker också om att sitta högt uppe och hålla koll. 

Dessa upptäckte jag när vi parkerat bilen hos Ecke och Britt. 

Om en annan kråka än den jag hörde idag, skrev jag den 5:e september 2021. Det var då jag fick stents inopererade i mitt hjärta och texten löd så här: 

"Vaknar som alltid vid 4-tiden. Alldeles tyst och lugnt är det. Lyssnar till reprisen av Naturmorgon i P1 vilket sänds från Pite-Rönnskär. Vilket underbart program som idag mest handlar om fåglar. 

Vid halv 6 knackar det på dörren. Det är den storvuxne underskötaren - han som känns så lugn och trygg - som ska ta sedvanliga prover. Vi viskpratar lite om nattjobb. För,- och nackdelar. Proverna ser bra ut. 

Sakta kommer ljuset. Väggklockans minutvisare tickar fram tiden. Fönstret på glänt.

Det är då jag hör kråkan."

Dagens fönster, födelsedag och ett evigt springande ...

Fönstret finns här i det gula huset och tulpanerna förärades jag av pv. Vid sjutiden i morse ringde han. 

"Nu sitter vi på bussen från Ljungby och är på väg!" sa han och lät väldigt lycklig. 

Någonstans längs vägen (kanske i Värnamo?) skulle sällskapet byta buss; dom slår liksom ihop två sällskap med Vasaloppsåkare och så kör bara en buss i stället. 

Själv eldar jag (gäller att inte sluta när det väl har blivit varmt i huset, då är det lätt att glömma bort det hela), har givit fåglar/ekorrar mat .., ätit frukost och har haft Sigge i sängen intill mig hela natten. 

Och så säger jag GRATTIS till ellem i Skellefteå, som just idag jubilerar och blir sjuttio år! Här är några av hennes fönsterbidrag under årens gång och ser ni hur hon simmar bland isflaken ...? Oj, vilken tuffing detta är! En riktigt, riktigt fin bemärkelsedag önskar jag dig! 

Grattis också till alla som heter Maria och Maja och det är många det, en är äldsta dottern och en är Elliot och Viggos mamma.

Ett köp som tog  t i d ....

Upptäckte i början av veckan att Willys sålde lammframdel för 90:-/kilot. När vi så körde hem från Ecke och Britt igår, svängde vi förbi ovan nämnda butik och där i frysen, där låg lammframdelarna och det var stoooora bitar, på drygt 2 kg! 

Tanken var att jag skulle koka köttbiten och få rejält med fin buljong och så kunde jag ju ha köttet till soppa eller kanske dillkött, men hjälpas .., vilken oändlig tid det tog att få köttet mört! Flera timmar! Ganska fettt visade sig köttet vara, men det fetaste skar jag bort och Sigge fick några småbitar (föredrog dock kalkonfrikassén), jo, men det blev bra till slut. 

På nätet var det enda som gällde att ugnsteka i framdelen i flera timmar .., ja, ja, men gjort var gjort och det gick ju bra det här med.

Nu ska jag i morgon äta soppa med potatisbitar samt morötter och kanske lite annat till, persilja förstås. 

Som vanligt tycker att det enkla är det godaste.

Dagens fönster, en gardin och lite till. 

Ja, det hela fångades igår hos Ecke och Britt. 

Fönstret vetter ut mot deras innergård och där står ett magnoliaträd med knoppar och bara bidar sin tid!

Kanske är jag den enda männinskan på jorden som inte är så där överdrivet förtjust i magnolior, men så här .., i väntan på blomning, tycker jag att den var fin.

Det blev mycket surr under den relativt korta tid vi var där på besök. Pv hjälpte till och undersökte vad som felades med varmvattenberedaren .., det pratades Vasalopp .., skidföret förstås .., och Britt sade att om jag kände mig ensam, var det bara att komma på besök! 

Och vi fick se ett vackert inbjudningskort till ett stundande bröllop i september .., och det allmänna världsläget hann avhandlas (dock inte lösas), ja, lite sånt. 

Och på väggen ut mot hallen till, sitter den här tavlan och jag tycker att den är så fin! Konstnär var barnbarnet Saga, då, på den tiden det begav sig.

Och där utanför satt skatorna - kanske herr och fru - och begrundade tillvaron.

Gråvädret bara fortsätter, men idag börjar VM i längdskidåkning - den här gången i Trondheim - och det är ju bara helt underbart. 

Får inte glömma att ringa min syster i Skåne och påminna henne .., sändningen startar tydligen halv tio.

Avlyssnat ...

Vaknar till högljutt talgoxe-pjut. 

Ännu mer hör jag den när jag senare står i badrummet och duschar. Så jag öppnar fönstret .., står där och tvättar håret och känner hur oändligt mycket detta betyder. En liten, liten fågel som kvittrar. Ingen exotisk variant, bara en talgoxe .., men oj, så fint det var! 

Just nu är rabatterna mer än bedrövliga och var gång jag passerar dem, tänker jag att .., men  h u r  ska dessa bli vackra igen? Likadant i krukor och tunnor. (Bilden togs för två år sedan).

Upptäckte att små pärlhyacinter kostar nästan 40 kronor per bytta - i alla fall på Hemköp - och kanske minns jag fel, men nog tycker jag att det kändes dyrt. Avvaktar lite.

Och för övrigt ..? 

Lyssnade igårkväll till ett fantastiskt tal av den finländske presidenten Alexander Stubb, ja, under ett möte med andra europeiska ledare. Stubb tog upp detta att Finland varit i samma situation som Ukraina riskerar att hamna i .., det vill säga, Finland förlorade en tiondel av landets yta (däribland Karelen där Stubbs mor, - eller farföräldrar bodde) och så detta att dåvarande Sovjet förbjöd Finland att gå med i Nato och EU, precis som Putin och hans anhang nu vill bestämma över Ukraina. 

Denne Alexander Stubb satte verkligen ner foten - sade det lugnt och sansat - och menade att huruvida Ukraina vill gå med i Nato eller EU, det har öht Ryssland inte med att göra.

Sist av allt: upptäckte de första mördarsniglarna igår. Visserligen små, men ändå. Och pv sitter i fåtöljen här intill och försöker utröna hur skidföret blir på söndag. Det ser inte alltför lovande ut .., sju plusgrader mitt på dagen, då kan det bli eländigt.

Dagens fönster ...

 

När jag först tittade på bilden, tänkte jag att nu är nog annannan ute på vift någonstans? Det var - i alla fall i mina ögon - så olikt andra bilder från Porto 

Och här finns det många fönster och ett hus ser nästan ut att vila på taket till det gula. 

Ett café tycks det vara nere i hörnan (några gäster sitter vid borden)  och parkeringsplatser finns 20 meter bort.

Genom ett öppet fönster hänger ett täcke (?) på vädring och nere till vänster skymtar en butik som säljer grönsaker. 

Tack annannan som tog dig tid!

Kan det vara möjligt ...?

Gick ut i friska luften en stund. Tvärstannade! 

På grannens antenn satt en .., ja, men det såg exakt ut som en  s t a r e! 

Det är ju i så fall minst två veckor tidigare än vad jag varit med om, kanske till och med tre!

Dessutom lät den som en stare. 

Otroligt, i så fall.

Glömde detta ....

Illustratören Emma Hanquists - i mina ögon - så härliga illustrationer till Kristina Lindquists krönika som handlar om skryt och fjäsk. 

Även det i DN:s kulturdel från i söndags.

Ja, men tänk, att ha så mycket fantasi inom sig!

Här kan man få veta mera om denna Emma.

Och här .., så personligt uttryck i hennes bilder!

Genialiskt, tycker jag.

Från söndagens DN ...

Numera får man ju söndagens DN på måndagarna och det gör egentligen inte så mycket .., de allra viktigaste nyheterna har jag då redan läst på nätet, men familjesidorna och kulturen, den väntar jag med. 

På så sätt blir det liksom som en extra guldkant på veckans första dag.

Nu blev det inte av att jag läste den igår heller, men däremot nu på morgonen. Ååå, vilken glädje! 

I kulturdelen handlade det bland annat om konstnären Pierre Bonnard och dom två sidorna var sååå fint redigerade! 

För många år sedan stod ofta namnet på redigeraren högst upp på sidan och det tyckte åtminstone jag själv så mycket om. 

Självporträtt av herr Bonnard. Den bilden hörde inte till Kulturdelen. 

Nåväl, om denne Pierre Bonnard kan man läsa här - det gäller att ha gott om tid bara -. 

Hjälp, så mycket vackert denne Bonnard har målat!

Och bor man i Stockholm kan man förboka biljett till en föreläsning om konstnären, ja, på Nationalmuseet, torsdagen den 13:e mars. 

Ja, man behöver ju inte bo precis i Stockholm, förstås. 

Själva utställningen "Bonnard och Norden" pågår fram till och med den 18:e maj. (Tänker jag absolut besöka!)

Annat som gjorde mig glad i Kulturdelen .., var minnesorden från Malena Johansson och som handlade om fotbollsskribenten Kristian Borell - en för mig helt obekant man -. 

Men det spelar ingen roll .., det var det här inringade som gjorde mig glad. 

Tänk, vad vissa människor sätter avtryck. 

Intressanta krönikor av såväl Björn Wiman och Peter Wolodarski var det också. (Handlade mest om världsläget i allmänhet och Trump i synnerhet).

Tack DN! vill jag säga.

Dagens fönster ...

Nu  k a n  det ju vara så att den som läser här bor i ett område med sol och blå himmel, men det kan jag säga, att så är det inte i landet Halland idag. Här är det minst sextio nyanser av grått och mjölkvitt. Lägg därtill lite duggregn. 

Men i ett annat liv - livet i Ystad - då kunde det se ut så här i slutet av februari. Det var på innergården och bilden har visats hur många gånger som helst, men den gör mig alltid glad. 

Alltså får den bli dagens fönsterbild.

Det är inte så mycket bättre hemma i Malå. Tre plusgrader, vansinnigt halt ute, tö och slask. 

Maria tog bilden nu på morgonen.

Kvällens avsnitt av Husdrömmar ...

Den här säsongen har verkligen startat bra! Frånsett förra avsnittet som var så vansinnigt stressfyllt, tycker jag att den här omgången går i ett lugnare tempo än tidigare. Sååå mycket behagligare! Och detta att programledarna inte är i fokus, tycker jag också är så skönt.

Och sen är det ju förstås hus-människorna som gör det hela. 

Som ikväll, den kvinnliga arkitekten Solveig, uppvuxen i Skåne, men som bor och arbetar i New York och nu har ritat och låtit en viljestark byggherre förverkliga hennes dröm om ett hus i Sandby, inte långt från havet .., ja, men det blev ju bara så bra! 

Denna lugna Solveig betydde ju precis lika mycket för programmet, som själva huset. Likadan dialekt som Bettankax också, tyckte jag.

Så blev det ... 

Måndag. Eld i kaminen. Pv bygger en ekorrholk och jag har lyssnat till steglitsens kvitter där den sitter på en gren i eken. Fick dubbelkolla när jag kom in, ja, i Fågelsångsboken. Jodå, det var steglitsen. 

Frågar pv om han vill följa med och ta ett dopp i havet. Är det nånting som är typiskt för den mannen, så är det att han ytterst sällan kan svara ja eller nej på en gång. Hans ständiga svar är "jag får se", eller "jag vet inte", vilket ibland kan göra mig halvt galen. 

Nåväl. Vi kör till Skallkroken och jag har stoppat två kalla korvar i en termos med hett vatten och värmt upp - så där lite bara - två korvbröd och så ger vi oss av. Det blir bara jag som badar .., pv tycker inte om när det blåser; han ska helst ha soligt och vindstilla. Men en varm korv med bröd, det vill han gärna ha. Isande kallt i vattnet förstås, men jag går  s a k t a   nerför stegen och sänker mig ner lika långsamt, men utan att doppa huvudet. (Fick ju så sprängvärk i huvudet tidigare i januari när jag doppade hela mig, så nu vågar jag inte ..., möjligen om jag har en yllemössa på mig, det skulle kanske hjälpa, även om den blir våt .., har av misstag haft yllevantar på mig vid ett dopp vintertid och det blev stor skillnad). 

Kommer hem. 

Försöker inpränta namnet på mannen som tänker bilda ny regering i Tyskland, Friedrich Merz. Herr Merz är jämngammal med pv, alltså född 1955 i november, är 1.98 lång och heter egentligen Joachim-Friedrich Martin Josef Merz. Och så är han tydligen pilot och flyger mindre jetplan, är katolik och gift med Charlotte Merz. 

Finns det tro plats i min hjärnas arkiv för detta med den tyske ledaren? Finns där öht något ledigt utrymme? I det arkivet finns nämligen så mycket oväsentligt som fastnat .., som detta att vad mina klasskamraters alla namn var .., eller Jakobs tolv söner i åldersordning ., eller att min pappa använde Keratin hårvatten (blå plastflaska).

Dagens fönster ....

Oj, här finns det mycket att låta blicken vandra runt i! 

Och soligt och fint måste det ha varit.

Jo, det var såklart annannan som hade håven redo. Två bilder kom samtidigt och det här var den ena. 

Tack Anna, för att du är så ihärdig med att fånga fönster! 

Och det fantastiska är .., att det plingar ofta till i min mobil precis när jag har helt tomt i fönsterarkivet!

Men det ska jag ju säga ...

Att bästa programmet - det som får mig att nästan börja gråta, så rörd blir jag - det är ju "Mot alla odds", där Gunde Svahn tränar fem adepter (läs: totala noviser vad gäller skidåkning) för att dessa ska klara stafettvasan. Vilken resa, såväl fysiskt som mentalt för dem! Och vilken underbar människa denne Gunde är!

Söndag ...

En sån där dag då ingenting av vikt händer, annat än att man i alla fall är vid liv. Vi säger att det är så underligt - eller egentligen inte - att så många i vår närhet antingen har blivit svårt sjuka eller helt enkelt gått hädan. Å andra sidan är det ju inte underligt .., det är väl i vår ålder och uppåt som man kan börja krackelera. 

Och Hilda hamnade på akutmottagningen igår där det konstaterades att hon drabbats av vestibularisneurit - med yrsel och kräkning som föjd - och fy, så obehagligt. Nu är hon sjukskriven och får äta cortison, så ska förhoppningsvis detta elände rätta till sig. 

En kvinna - något yngre än vi själva - och boendes i Lund, cyklade omkull och bröt lårbenhalsen och min väninna Agnetha i Skellefteå hade ett inbokat besök på Skellefteå lasarett, men halkade på trottoaren och drabbades då av en elak fraktur på handleden, med operation som påföljd. Det enda positiva var väl att hon nästan befann sig utanför akutmottagningen när det hände.

Men det finns ju sådant man blir glad av. En mig närstående som numera har svårt att veta vilken veckodag eller månad det är, kunde bums ge mig svaret på den enda rutan vi hade kvar på DN:s kryss. Det handlade om en sorts sammet och slutade på gg. 

"Har du möjligen någon aning ...?" frågade jag. 

"Javisst! Schagg!" svarade den där underbara människan på en gång.

Nog är det underligt hur våra minnen fungerar.

Och Elvira Öberg tog guld i masstarten i skidskytte idag och pv häpnade över att hans ungdomskompis med fru  - båda akademiker vilka arbetat inom psykiatrin - med största nöje tittar på SVT:s Hotell Romantik. Eller kanske är det just därför (deras tidigare yrkesval) som de finner programmet intressant.

Min syster i Australien som är tämligen skröplig rent fysiskt och inte orkar gå så långt längre, hon sågar ner buskar och kapar trädstammar vilka blockerar altandörren och tycks ha fullt upp med det som hör tomten till. Kanske finns nu mera ork, enär hon fått sig tilldelad gratis städhjälp av någon hjälporganisation. 

Trettionio grader varmt, skrev hon att det var utomhus. 

"För varmt för att vara ute, men jag har lånat böcker på biblioteket och tittar på svenska serier på Netflix, så mig går det ingen nöd på", skriver hon. 

Tur det, tänkte jag.

Söndagsfönstret ...

... fångades här i det gula huset. 

Det var den där ljuvliga dagen då solen visade sig och spred så mycket glädje. 

Idag söndag är det helgrått. Dimma. Fukt i luften.

Och val i Tyskland. Undrar just hur det ska gå. 

Längsta hittills ...

Lördag. Får mitt livs längsta mejl från min syster i Australien. I mejlet berättar hon om sin trevliga väninna A och om hennes mamma och några av A:s fem syskon. När jag har läst mejlet, tänker jag att allt detta hade ju kunnat bli grunden till en roman.

"Så här var det. A:s mamma var en underbart fotbolls,- och karltokig italienska. Pappan försynt och tystlåten. Sex barn. 

Ett av barnen - A - var gift med en tråkig dominerande karl, skilde sig, hade därefter ett tioårigt lesbiskt förhållande med en storvuxen kvinna från Tasmanien, sedan nytt förhållande med en trevlig karl som hon ännu bor ihop med. 

B hade det ena förhållandet efter det andra, ja, tills hon slutligen gifte sig med en präst. Numera skild sedan många år. 

C är en flamboyant, snygg man som nyss fyllde 60 år och gifte sig för SJÄTTE gången. Varför han nödvändigtvis ska gifta sig var gång han blir förälskad, det undrar alla.

D identifierar sig inte som kvinna, men inte heller som man, utan skall vara en THEY, även om hon tagit ett mansnamn, ett namn som hennes pappa vägrar att använda. Ja, det var fyra av de sex barnen och historierna bara fortsätter. Du kan tro Elisabet, att i den släkten saknas inte samtalsämnen!"

Mitt eget mejl till min syster, ja, det handlade mest om att pv bakade gifflar, att vi skulle titta på skidskytte och att det idag vankas försenat födelsedagskalas hos Anne-Marie i Steninge. Av detta blir minsann ingen roman skriven.

Dagens fönster ...

Ett fönster fångat av Turtlan, som hade håven redo, då, under besöket i Wadköping i Örebro.

Tack Turtlan!

Och vilka enkla, men såå  vackra gardiner!