Tisdag ....

Mildväder. Vaknar tidigt .., lyssnar till Vetenskapsradion som jag tycker så vansinnigt mycket om, bland annat diskuteras detta att äldre människor oftare än tidigare skiljer sig. Så där från sextioplus och uppåt. Om någon frågade mig, skulle jag gissa att det är mest kvinnor som tar steget till separation, men nu är jag ju ingen forskare. Här - 26:34 - kan man komma direkt till det avsnittet i programmet. 

Senare idag lyssnade jag till ett program där man fick ta del av hur en papperskonservator arbetar. Helt ärligt visste jag inte ens att det yrket fanns, men det säger förstås mer om mig, än om själva yrket i sig. 

Här finns en länk till dagens avsnitt. 

Hur kan jag ha missat detta? Det finns mängder med olika yrkeskategorier som man får ta del av; hör bara! 

Ädelstensslipare, gitarrbyggare, träbildhuggare, murare, förgyllare, dekorationsmålare, dockmakare, biografmaskinist .., ja, fler yrken än dessa, men det är ju helt sanslöst! 

Programmet finns i P1 och heter alltså Hantverket. Å, så jag hade önskat att det även hade filmats och visats i tv!

Dagens bästa? Anders ringde och det blev en hel del prat med Viggo som berättade att jag skulle få komma på hans fyraårskalas (ja, det är i augusti) och att han då önskade sig en dinosaurie och en orm och att där skulle finnas en fiskedamm där man kan fånga godispåsar. 

Just nu tittar jag på andra säsongen av Sanningen. Första avsnittet var så enbarmligt dåligt, så jag tänkte att nää, nää, det här får vara, men sen tog det sig. Nu börjar det bli riktigt bra. Lite romantik är ju inte dumt heller, mitt allt elände.

Om man inte har något särskilt för sig ...

Ja, då kan man till exempel titta på "Billy & Molly: an otter love story."

Filmen är 1timme och 18 minuter lång och är filmad på Shetlandsöarna, vilket innebär svindlande vackra vyer och mycket annat hjärtevärmande. Den handlar alltså om en man och hans bekantskap med en utter; en unge som växer upp i familjens närhet. 

Det är alltså inte en spelfilm, utan en dokumentär.

Här en länk om någon är intresserad. 

Upptäcker nu att den visas ikväll, med början 20:30.

Filmen visas på svt.play t.om den 2:a januari 2028.

Här och nu och då ...

Bilden från januari 2015. 

Femton minusgrader igårkväll och nu har det stigit till plus åtta. Ikväll ska det t.om bli plusgrader! Kan detta vara möjligt? 

Eldar i såväl kaminen som i vedpannan och ingen värme är så ljuvlig, som den från stora pannan. Det blir en slags "trygg-värme" som sprider sig från pannrummet till badrummet, till hallen och in i köket. 

Ägnade gårdagkvällen åt "Sanningen", tv-serien med Sofia - "Bron" - Helin i huvudrollen. Ganska bra .., men hennes karaktär är ju mellan varven inte särskilt sympatisk - och exakt likadan som i Bron - så ... ja, jag får se om säsong 2 är likadan. För övrigt bra skådespelare .., t.ex mannen som spelar "Rowan" - Marco Cenaki - och hennes kollega "Jens", spelad av  Håkan Bengtsson. 

Upptäckte att på Viaplay kommer det från och med ikväll att sändas en dokumentärserie från S:t Görans Sjukhus i Sthlm .., det första av tio avsnitt och det vore ju nånting ...., men då måste jag väl byta abonnemang?

Sånt kan man fundera på, denna måndag i januari.

Dagens fönster ...

"Ett eftermiddagsfönster! Fönstret i gästrummet speglar sig i tavlan (affischen) av Vilhelm Hammershøi som hänger i hallen. Ja, det finns fönster i tavlan också! 

Hammershøi är en favoritkonstnär hos oss! Lite om honom kan man läsa här.

Tack Kerstin! säger jag.

År 2025 .., December.

I början av december är jag ännu kvar i Malå och den sista dagen får jag förfärlig hosta och det blir bara värre och värre. 

Maria har redan legat i ett par dagar och snart ska även pv bli dålig. 

Blir knalldålig på flyget till Arlanda, hämtas av Emma som vill skjutsa mig till närliggande Danderyds sjukhus, men jag vägrar. Får ligga isolerad i gästrummet som har skjutdörr .., duschar hur många gånger som helst och Emma är ett under av omtänksamhet och blir efter tre dagar sjuk även hon. 

Tar tåget hem en måndag - allt går bra - och Amaryllisen blommar så här fint när jag väl kommer hem. 

Funderar på julklappar och den där julångesten som så ofta kommer över mig, den knackar redan på hjärtedörren så här i början av december. 

Den lilla grå-vita keramikskålen till höger om amaryllisen, inhandlades i Kåseberga för hundra år sedan. Eller i alla fall trettio. 

På dom små piggarna i botten, river man vitlök. 

Ännu mera hemma igen. På utflykt - förmodligen hem från återvinningen i Falkenberg - ser jag detta när jag närmar mig Ullarp. Lyckades hitta en grusväg att svänga in på och bråttom var det, ja, solen hade brått att tacka för sig. 

Den 18:e december körde Maria, Pv (och hundarna)  ner till Stockholm, men i närheten av Uppsala blev det stopp. 

Klockan 5 på morgonen ringde min mobil. Det var pv .., samtalade började med att han sa : "Det har hänt nåt förfärligt, men alla lever". 

Har aldrig någonsin honom så bedrövad. Själv blev jag alldeles torr i munnen.

Men allt löser sig .., Maria ska väl i slutet av den här månaden ta flyget till Sthlm och köpa sig en - om inte sprillans ny bil - så en bil, i alla fall. 

Och pv kom hem och ägnade två dagar åt att skrapa bort blåmusslor och havstulpaner (säkerligen bra mental terapi) på flottörerna som i vår ska komma på plats i hamnen. 

Vi firade lillejul hos Hilda, Edvin och Martin i det hus dom flyttat in i bara några månader tidigare. Så fint där blir! Mymmel var också med och Edvin glad och tacksam över julklapparna och sorterade små saker i en utdragbar kartong. 

Dagen därpå - på själva julafton - körde vi till Bunkeflo. Det var Maja, Anders, pojkarna, Majas föräldrar, Tommy (Karin firade med sina fyra döttrar och åtta barnbarn) och så pv och jag själv. Som vanligt trivsamt och på juldagen åkte vi hemåt, men via Ystad. Tanken var att besöka min syster med familj i Västerstad, men systerdottern Rita hade blivit sjuk och i stället körde vi raka spåret hem. I baksätet satt Lykke; hon skulle vara hos oss i en veckas tid, medan husse och matte firade nyår i Västerås. 

Och vi fick besök av AP som först hade hälstat på Tristan i Åtvidaberg och därefter kom körande till landet Halland. Det blev sedvanlig hårborstning och prat om den lägenhet hon köpt på Kungsholmen ..., hon sov i gästrummet, gick på promenad med Lykke och lärde henne - i ett huj - att gå fot. 

Ungefär så var december månad. 

En månad som ibland var fylld av oro, men också av oändlig tacksamhet.

Vad ska då 2026 bära i sitt sköte? Det kan man fundera på.

År 2025 .., November.

I november besöker jag Bunkeflo och träffar den här raringen som blir allt mindre räddlivad och som man kan gosa med, men ABSOLUT inte lyfta upp. 

Den andra katten, som var äldre när han kom till familjen, är helt annorlunda, men det beror nog på att han fått växa upp med sin mamma. 

Den lilla svarta var tydligen en katt som bara dök upp och bodde i en spilta tillsammans med den äldre. Man kan undra vad som hade hänt.

Nu, när detta skrivs, har den lille krabaten blivit stor och lurvig och sover gärna hos pojkarna om nätterna.

Den 7:e november har eken tappat en hel del av sina löv. 

Så småningom ska jag köra iväg totalt tio säckar med eklöv till återvinningen i Falkenberg. 

Och från Turtlan i Karlstad kom ett juligt fönster. Eller .., ett ståtligt adventsfönster!

Innan jag åkte upp till Malå och pv och Maria, fångade jag solnedgången nere vid havet. 

Kom hem till Västerbotten ..., hade härliga dagar .., besökte biblioteket och fikade på Nystedts tillsammans med Irene och hennes man från Norsjö .., sjöng med i allsången i församlingshemmet och började gråta, så rörd blev jag när vi klämde i med Bereden väg ..., deltog besökte även en slags konsert i kyrkan och pv hade vit skjorta och jag tänkte på när pappa dog och begravdes lagom till 3:e advent, men det var 1976. Många känslor kommer i rörelse var gång jag besöker Malå. 

Snart är det dags igen.Om tio dagar bara.

 Ettrigt besök ....

Men inte av dessa koltrastar, däremot såg det ut som björktrastar .., vilka var omåttligt kaxiga och schasade iväg övriga fåglar i ett huj! 

Jag undrar hur många gånger per dag jag står vid fönstret och följer fåglarnas vardag? 

Och lika intressant är det att läsa av alla spår på tomten .., önskar bara att jag kände till dem alla.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är ellem i Skellefteå: "Nu går solen ner 38 minuter senare än på midvintern. Dessutom har den visat sig ett tag, första gången på länge. Fönstret finns på lasarettet. -22 grader och ca 15-20 cm snö. ellem."

//Tack ellem! Hoppas att det artar sig för maken!

Stjärnorna på Slottet ...

Det är Johan Hedenbergs tur ikväll. 

Jag säger bara det ., vilken berättare!

2025 ... Oktober. 

I oktober kör vi bil till Landvetter (blir stoppade av polis vid tretiden på natten och pv får blåsa - allt är dock grönt -!) och därefter blir det flyg till Chania på Kreta .., samt någon timmes busstur till samhället Gerani, några kilometer från där vi bodde förra året - hela familjen -. 

Denna den första kvällen går vi ut och äter på restaurang - ja, det gör vi varje kväll -. I sju dagar ska vi vara där .., hotellet, som heter Proimos, har vi  bott på tidigare, tillsammans med en då trettonårig Emil. 

Vårt rum ligger alldeles vid receptionen och det kommer att bli sju totalt helt ljuvliga dagar. I poolen är jag i det närmaste alltid helt ensam och jag försöker att simma tusen meter per dag. Det går långt bättre än jag hade förväntat mig.

En natt vaknar jag och upptäcker en liten kattunge som ligger på soffan i vårt rum. 

"Men oj, har vi fått besök i natt, du var mig en fin liten krabat!" säger jag och blir alldeles varm i hjärtat.

Och ja, vi sover alltid med öppen balkongdörr och det är genom balkongräcket katterna kommer in och hälsar på. 

I alla fall kattungarna. På balkongen brukar jag ställa ett fat med lite grekisk yoghurt, vilket tycks uppskattas av såväl kattmamman som hennes telningar.

Intill hotellet finns en stor trädgård och bakom där jag står och tar bilden, finns poolen och en barservering, vilken sköts av två kvinnor i 30-årsåldern. Oftast sitter dessa och surfar på sina mobiler - eller som under sista dagen - bråkar högljutt! 

I oktober - då är vi hemma igen - är vi i Bunkeflo och en dag tar Maja och pojkarna oss till Malmö Museum och det är där som Elliot tappar sitt halva vänsterben. (Eller får protes, som ellem sa).

En härlig illustration i DN - av Mia Nilsson  - sparar jag också i oktober.

Och hemma i landet Halland sitter pv och surfar runt och säger ..."Elisabet .., har du hört ordet färst tidigare; alltså få, färre och så färst?" 

Jag säger att det har jag inte, men många andra har. 

Ungefär så blev oktober. Vi säger ofta att ..., ja, men oktober var ju den bästa tiden att åka till varmare länder, detta - eller kanske på våren -. 

Men så är det ju det här med att man gärna vill bada i ett varmt hav. I alla fall ett ljummet hav.

Det var oktober det.

År 2025 .., September. 

Några ströbilder från september. 

Moster Gunhilds spis i Dikanäs, t.ex. 

Tänka sig, att där har tiden nästan stått stilla. 

Och Maria fångar en höstmorgon i september i Malå.

Kaffe hos Inger och Olle i Skellefteå och samma dag, dessförinnan ... 

.... bad i Falkträsket tillsammans med ellem. Ellem som brukar kommentera här och skicka fina fönsterbilder från Österbotten eller från Skellefteå. Hon bjöd också på fika där vid vattnet.

Höst när vi kom hem till Stensjö. Här i hästhagen där inga hästar har trampat omkring det här året. 

Båtupptagning i slutet av september. Alla hjälps åt. 

Och halvvägs till Haverdal ser jag majsen skördas.

Och den 9:e september blir Ecke, Britt, Annelie, Pv och jag själv bjudna på surströmming hos Birgitta. Alltid lika trevligt är det!

Köpte en loppis-tallrik från Uppsala Ekeby för 5:-, det var i Jämtland. Äter på den nästan dagligen. Tycker sååå mycket om den.

I september stöp Friherrinnan i sin hall, rakt ut mot trappan där ute .., hon och bröt lårbenet och även handleden. Det blev först lasarettsvistelse och operation och därefter tre veckor på korttidsboendet Nymansgården i Halmstad. 

Och i september fyllde min äldsta syster åttiofyra år .., Tommy blev sjuttiotre, ja, alla blir vi äldre, om vi har förmånen att få leva.

Den första september tog pv skuttet in i sjuttioårshagen.

Han var femtiotre år när vi träffades och jag vet nog ingen som blir så fort brun i skinnet som den mannen. 

Bilden togs på Vindön i Bohuslän för ett par år sedan och jag tycker att han är så omåttligt fin på bilden, den som inte togs i september det här året. 

Ps. I slutet av september gick vi på bio och såg Sentimental Value med bl.a Stellan Skarsgård. Jag gav den full pott 5/5, pv 4/5. 

Så var september.

 Tack ....! 

.... P1-morgon, idag fredag. Tack för reportaget från Caracas i Venezuela - signerat Lotten Collin - där olika människor fick komma till tals och dela med sig av sina känslor och tankar när det gäller det som nu händer i landet. (6:39 in i programmet). Intervjuerna visade att inget i tillvaron är helt enkelt. Min oerhörda ilska över den amerikanske presidentens sätt att få bort en annan - för honom misshaglig  president - den ilskan delades inte alls rakt av, av de som intervjuades. 

(Här ett program av Lotten Collin .., ett program som inte alls handlar om Venezuela, däremot om "Farfars trotjänarinna". Hur intressant som helst!)

Tack också Bim Jacobsson som intervjuade småttingar i Stockholm vilka gladdes såå åt all snö som kommit! Det var nog kanske nio barn (de flesta fick säga sitt förnamn) som fick berätta om glädjen med den rikliga snön och som även fick ge tips om hur man kunde öka hastigheten när man åker pulka nerför backen och en kille fick den där frågan "från 1 - 10", ja, hur roligt det var med all snö. Han svarade "Åtta och en halv."  U n d e r b a r t! När fick barn ett sånt utrymme i P1 Morgon? (6:47 in i programmet).

Tack också till Bob Hansson som vittnade om en bussresa där inget riktigt blev som han tänkt sig och då erinrade jag mig den unge mannen som gick omkring på Malmö Centralstation och tiggde pengar av förbipasserande och även av mig. Jag svarade honom, att om han önskade, ja, då kunde jag bjuda honom på något från korvkiosken och betala med kort, ty kontanter hade jag inte. Han tycktes besviken, men okej då. 

Så vi gick till korvhandlaren och då menade den unge mannen att skulle han få korv, så ville han minsann även ha en burk läsk och det kändes väl rimligt. Jag kände mig verkligen som en god människa. 

När mannen sedan stod där med såväl korv som läsk, tyckte han plötsligt att korven inte var något att ha och förresten var han inte så värst hungrig, så han slängde korven till min hund Linte, som då ännu var i livet. Läsken, tja, den gick väl an. 

Då blev jag aningen putt och kände mig inte längre så värst god. Allt det tänkte jag på när Bob Hansson berättade om bussresan. (6:25 in i P1-morgonprogrammet).

(Linte som fick korv, syns längst uppe på kylskåpsdörren.)

Men å, vilken bra början det blev på den här morgonen! Sen ringde pv; klockan var då lite över sju och han var på plats på skolan; första dagen med elever efter jullovet. Det kändes bra och himla skönt att värsta kylan släppt, tyckte han. Nu var det endast -11 ute.

År 2025 ..., augusti. 

Under Medeltidsveckan i augusti gifter sig Hilda och Martin. På hennes instagramkonto kommer följande rader under den här bilden: "Rätt schysst dag ändå. Först lite bröllop och sånt och sen: Battle of  Wisby! Sen hem och sova pga av slut i rutan hos oss ...".

Det är väl tredje året Hilda och Martin är med på Medeltidsveckan och då passade det väl bra att ha passande utstyrsel när man gifter sig. Dessutom tycker jag att Hildas klänning var helt underbart vacker! Ja, båda två var så fina! 

Alldeles i början av augusti skrev jag så här: 

"Gullris .., renfana, harklöver .., utblommad och brunfrasigt kungsljus .., luddigt almöke/rallarros .., strandvita, gråbo och några enstaka såpnejlikor, denna min nya bekantskap. 

Det var vad jag såg när vi åkte från hamnen och hem. Rönnar med bär, det såg jag också. Lägg därtill skördade åkrar .., färre lamm .., och inte så många cyklister som vanligt längs Kustleden. Det  känns och märks att vi har kommit in i augusti."

Och eftersom vi hade så många besök i juli, blir det ny seglats i augusti, men nu norrut. Det tar oss sex gungiga timmar att nå Träslövsläge och detta är första gången jag ser pv sjösjuk. Usch, vilka dyningar havet bjöd på! 

Nästa dag tar vi sikte på Donsö (bilden). Det tar oss drygt sju timmar och allt medan kaptenen har fullt upp med sitt, googlar jag fyrar som vi passerar och det är många!  Klåbacks fyr, Nidingen, Lillelands fyr, Hallands Svartskär, Kungen och Valö .., fyrar allesammans. Om Nidingen skriver jag följande: "Kan berätta att mellan 1917 - 1944 skedde 44 skeppsbrott utanför fyren eller i dess närhet. Nidingens fyr omnämns i Sjörapporten och är alltså ännu i drift."

Efter seglatsen händer det mycket i augusti. Pv åker på körresa till Åland och jag får bo hos Emma och Fabian i Danderyd, under tiden. Jag går på promenader och tänker att å, så vackert där är!

Medan pv ännu sjunger med kammarkören i Mariehamn, tar jag tunnelbanan in till Stockholm och därefter en båttur i skärgården, ja, inte någon längre resa. Irriterar mig omåttligt på några turister som hela tiden pratar så högljutt, så där då det är stört omöjligt att höra vad den trivsamma guiden säger, trots att hon mikrofon. 

I augusti kommer ett Dagens Fönster från Monet - som under årens lopp också har bidragit med mängder av fönsterbidrag: de flesta från Frankrike.

Här i alla fall familjens Maine Coon- katt Messi som tittar ut på matte. Tack för bilden Monet!

Det här får också bli Dagens Fönster. 

Så snart pv återvänder från körresan bär det av norröver. Några övernattningar är inbokade .., Strömsbruk och Måviken och såklart några dagar hos Maria. 

Å, sicken underbar månad augusti är.

Igår ....

Ja, då tog det mig nästan två timmar att ta mig uppför backen till garageinfarten. 

Testade det mesta. Tösalt, granris, tallris, smågrus, kvistar ..., och drömde om drivor med sand, som jag inte kom åt. 

Uppfarten är betydligt brantare än vad som syns på bilden och de gånger jag testade, ja, då gled jag i sidled och hu, så obehagligt. 

Skottade fram en plats att parkera på nära segelbåten, vid sidan av vägen .., samt tog en yxa och hackade sönder isen på uppfarten, så gott det nu gick - den var stenhård -. 

En äldre man gick förbi och tipsade mig om att backa upp, då bilen är framhjulsdriven. Liiiite längre fram kom jag, men inte mycket. Gled ner igen. 

Till slut körde jag ner till Vildgåsvägen, vände bilen, tog sats (men jag ska ju svänga höger, så det går inte att ha hur hög fart som helst ...) och kom då ÄNTLIGEN upp! Vände bilen, satte i laddaren och ska ladda den fullt nu idag. 

Om vi inte har dubbdäck? Nej. Under de senaste vintrarna har vi inte haft mer än någon enstaka dag med snö ..., men igår hade dubbar sannerligen hjälpt till. Nu hoppas jag på töväder.

Ensam hemma ...

Och golvkallt. Flyttar mattor från gästrummet till köket och hoppas att kylan och vinden snart tackar för sig.  Å andra sidan är ju som bekant allt relativt .., många i vårt land har varit strömlösa i mer än en veckas tid och lever i mörker och kyla. Här är det i alla fall varmt och skönt inomhus och det golvkalla kan ju också enkelt åtgärdas med tjocka sockor på fötterna, men vi har väldigt hala golv, så det sista är ingen så där jättebra idé.

När detta skrivs är klockan lite drygt åtta på morgonen. Det är KOLSVART ute. Idag i Kiruna går solen upp 10:50 och ner 12:43. I Halmstad upp 8:43 och ner 15:48. 

På agendan idag står brevskrivning; måste bara komma ihåg att inhandla mina favoritpennor. Vi hade dem förut på Ankaret, men nu får jag allt åka in till Ica Maxi för att få fatt i dem.

Någon gång i juni 2019 besökte jag ögonmottagningen i Halmstad och där, i väntrummet, upptäckte jag en helt underbar bok med titeln "Över Stockholms vatten", med bild och text över olika broar i Stockholm. På försättsbladet fanns en hälsning från Bengt kanske ...., hur som helst en man som inte bryr sig så mycket om texten kommer på sniskan, ja, jag blev så glad när jag såg detta. 

Tänk, så många olika handstilar det finns! (Men kommer det öht att finnas någon vacker handstil när nya generationer växer upp? Pv vittnar ofta om att det är nästan omöjligt att tyda elevers handskrivna svar numera.)

Apropå handstil (här kalligrafi) har jag nu beställt den här underbara kalendern som blivit till sån stor glädje de senaste åren! 

Kalendern - med text och bilder av Henning Trollbäck - är så stor att jag inte har någon plats för den på väggen, så den ligger alltid framme på bordet i "mellanrummet". 

Den på bilden var som synes från 2023. 

Inte en endaste vink om att en 2026-kalender skulle dyka upp har jag sett .., så jag var på vippen att ge upp .., ja, stod i begrepp att köpa mig en liten svart kalender. 

Då plötsligt - på instagram - fick vi veta att nu, nu var kalendern på ingång! Jag beställde en bums! 

Så blev det.

År 2025 ..., juli månad. 

Helt annorlunda blir livet när det är sommar. Allt blir så mycket enklare. I juli har vi gäster mest hela tiden .., det är sommarhusgrannarna Ecke, Britt, Annelie och Birgitta, det är barn och barnbarn och vänner till de sistnämnda - åtta stycken inalles om jag minns rätt - och hela tiden har vi solsken, tänk, vilken tur när man annars knappt skulle rymmas inomhus. Vår hall däremot översvämmas av skor!

Klädnyporna på dörren till vår källare har Viggo satt dit. Det är för att småspökena inte ska ta sig in i köket. Om någon undrade. Bullarna som är himmelskt goda har Maria bakat och det är så mycket smör i den degen, så pv säger att man lätt kan använda allt detta feta som motorolja. 

Den 13:e juli tittar pv ut genom fönstret. Senare på sommaren tvättas och målas vindskivorna och likaså brädfodringarna runt fönstren. 

Och den där brädan som i flera år suttit på sniskan, den fixar pv ÄNTLIGEN! 

Det här är den gavel som vetter mot havet till och som får mest stryk av vind och vatten.

Vi säger att nästa sommar - då 2026 - ska vi ta oss an att måla huset.

En dag i juli kör vi Varberg och tittar på torghandeln och efteråt blir det ett besök i Galtabäck, det där lilla fiskeläget som är så fint. Nu var det tänkt att vi skulle kalasa på det goda som inhandlats på Bertilssons bageri, oj, så smarrigt det skulle bli! Problemet var att vi glömt kaffetermosen hemma. Det blir inget fika i hamnen. 

Och i juli månad fiskas det krabbor i parti och minut. Mest parti.

Jag simmar långa sträckor i havet .., ut till stora stenarna och tillbaka. Ibland håller pv koll, så där så jag inte ska drunkna. 

En kväll tittar jag på filmen Bastusystrar. 

Den kan ses till någon gång 2027, om ni har missat den. Det är en livsbejakande film gjord av Anna Hints, född 1982 och uppvuxen i Estland.

Stor succé blir det i juli månad när Kuststationen i Steninge arrangerar någon slags After Beach i den stora trädgården. Det är levande musik; det grillas lokalt producerande korvar och fransk potatissallad serveras till detta .., (dryck får man ta med sig om man vill - och det vill vi -). Så praktiskt också .., det är fyra km från oss till Steninge och blir en skön cykeltur. 

Mängder med människor är där .., stolarna räcker förstås inte till och många har med sig filtar och intill oss sitter ett par som har en så fin liten hundvalp. Livet känns som bäst.

Oj, vad vi tycker om detta! 

Ungefär så var juli månad.

Ensam hemma ...

Vaknar till snöyra. Så snart det ljusnar går jag ut och skottar snö .., gör gångar till småfågelmatningen .., borstar bort all snö som ligger som ett tjockt duntäcke på bilen .., samt sätter i laddsladden för att fylla på el. Inte för att jag har planer på att ge mig ut i detta, men utifall-att. 

Var uppe jättelänge igårkväll. Tittade för första gången någonsin på flera avsnitt av  tv4:s "Bonde söker fru" - Andra Sommaren - och den första sommaren har jag helt missat, men får ändå ett slags sammanhang. 

En av männen är en sur-pul till man, svartsjuk och aningen kontrollerande, ja, rent av osympatisk mot en annan man som är ute i samma ärende och jag hoppas innerligt att det inte är den förstnämnde mannen kvinnan ska välja. 

Och jag tänker att det är nya tider numera .., kvinnorna - många av dem är frånskilda och har egna barn - är inte alls särskilt begivna på att skaffa nya barn med den trånande bonden .., det kan ha varit kämpiga graviditeter eller annat och en kvinna föreslår att man ju kan ta hand om barn som har det svårt, eller rent av adoptera .., men bonden säger - lite urskuldande - att han gärna vill ha "en egen liten knodd" och så blir det väl pannkaka av det hela. 

Ja, ja. Friherrinnan som brukat titta på dessa kärlekstörstande män och kvinnor (detta är inget raljerande), säger att en ny omgång av serien börjar ikväll. Aha ...!

Från min syster i Australien - hon som säger att hon vid åttio års ålder aldrig skulle tänka sig att flytta ihop med någon ny man, nej, hon tycker att det är skönt att klara sig själv -,  får jag veta att det idag varit plus 42 C och pv, som pratat med Maria i Malå på morgonen, berättar att det idag skiljer SEXTIO grader mellan Adelaide och Malå! Birgitta, som verkligen tycker om värme, håller sig helt och hållet inomhus och orkar inte ens gå till postlådan .., det är på tok för varmt. Trots allt finns det gränser.

Nej, då får det hellre vara snöyra, tänker jag.

Ps. Tittar även på "Så byggdes Sverige", den serie som jag fann så "flamsig". Jag tar tillbaka allt. Har nu tittat på snart alla avsnitt och så intressant det blev! Ds