Söndagkväll ....

Vi tittar på Antikrundan. 

Antikrundan är ett sånt program som åtminstone jag själv blir glad av. 

Inga större åthävor .., många blir glada när experterna berättar hur mycket besökarnas medhavda föremål är värda och ibland faller ägaren till föremålet i gråt och då gråter nästan vi också. 

(Vi har även tittat på Landet Runt som är ett trivsamt program, men VARFÖR denna skvalmusik som ligger med som bakgrund i de olika reportagen!! Man blir galen!)

Igårkväll struntade vi andra program och av en händelse kom jag in på SVT-play och där såg vi ett helt underbart program - säkerligen som gjort för oss som varit med ett tag här på jorden -. 

Titeln var "Minns du det landet" och den som gjort dokumentären var Olle Häger, den legendariske filmmakaren. 

Vi satt tysta här i vardagsrummet .., pv i sin fåtölj och jag i soffan och efteråt - av bara farten - såg vi ännu en dokumentär av Olle Häger, nämligen "Minnet av Messaure".   Ren svensk historia, berättat på ett så ömsint och naket sätt var det; det gäller båda filmerna. 

Idag har inte mycket blivit gjort. Pv har arbetat ute i den gamla inglasade altanen, ja, mellan varven han tittat på skidåkning på tv, tillsammans med mig. Vi åt ljuvligt god middag ..., några bitar oxfilé inköpt till extrapris inför nyår och det var evigheter sedan detta låg på våra tallrikar! Såååå gott! 

I morgon har pv tid för besök på Hörselmottagningen inne i Halmstad och själv har jag sparat tio, tolv tusen i ett huj, tack vare att min Iphone som inte tagit emot samtal och inte gått att ringa ut på, plötsligt återuppstod från det halvdöda. (Jag kunde skicka meddelanden, dock). Det kändes som om jag vunnit på Lotto. 

Har pratat ganska länge med min systerdotter, hon som känns som den lillasyster jag aldrig hade. Hon är tretton år yngre än sin moster, som är jag. Vad pratade vi om? Jo, om demens .., om att bli mamma till sin mamma .., om hur man kan hjälpas åt och lite annat. Min äldsta syster har arbetat som sjuksköterska och sådana sätter man inte på plats, så där alldeles enkelt. Det var likadant med min mamma. Detta skrivs med värme. 

Läser om vårtecken på nätet. Här har jag idag återigen hört hackspetten trumma mot något träd .., jag har hört korp (underbart!), skattjatter ., kråkor, irriterade nötväckor som larmat när katten Paddan kommit spatserande på tomten .., men jag har inte sett några fågelsträck ., inga tranor .., men bofinken har börjat flöjta lite mer vårligt. 

Har klippt ner resterna av myntan (den vid ytterdörren), och alla humlestängler ..., och annat som mest var i vägen. 

Och pv har burit sin svarta polotröja och aldrig är han så fin som i den och jag tänkte att det är himla skönt att ha honom hemma igen.

På instagram såg jag en film där ungdomar tillfrågades om de kunde nämna några berömda kvinnor, ja, så här på kvinnornas egen dag. Det var dåligt med den varan, men Kardashian, henne tog de med. 

Jag tänkte på andra kvinnor .., inte berömda, men viktiga i mitt eget liv. Det är mest mammor jag minns från min uppväxt. Snälla, omtänksamma mammor till mina kamrater. Papporna fanns där i bakgrunden, men ingen av dem satte avtryck på det viset. 

Sånt tänkte jag på den här söndagen den åttonde mars, år 2026.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan i Karlstad. 

"Hej!

Håven är med på Stockholmsturen. Två bilder från ett klassiskt konditori längs Götgatan.

En av bilderna är lite mer till PV. Gissa vilket. 

Hälsningar Annica på tur."

(Tack Annica! säger jag).

Ja, du Annica .., det var inte svårt att gissa! Under tiden i Malå var det ofta väldigt ont om semlor, tyckte pv, så detta hade ju varit rena himmelriket för honom.

Katter ....

... gör som dom vill. 

Alltså blir pv:s necessär helt perfekt att krypa ner och sova i.

Ett sent fredagsfönster ...

Njuter av Nadorcott clementiner - tack Bert i Luleå, det var du som tipsade om dem för något år sedan eller mera - och nu försöker vi alltid att välja just dem. Såååå goda! 

Man kan också kalla dem för mandariner.  Eller som hos Ica: småcitrus i tangerinfamiljen!

Fredag ...

Frostig morgon i landet Halland. En däckad pv (vinterkräksjuka är inte att leka med), inställd pizzakväll på Lilla Napoli i Falkenberg, DN:s quiz, berättar för pv om SVT:s Politikbyrån (handlade om Carl Bildt) .., stiger upp klockan 06.00, slänger ut äppelskivor till koltrastarna .., skriver en inköpslista och ska nu serva pv med te och en smörgås. 

Handlar även till friherrinnan. Hon sitter ute i solstolen när jag svänger förbi med varukassen. Fort iväg igen!

Katterna visar sig vara sömntutor på morgnarna, men desto mer alerta kvällstid, särskilt den spräckliga. Halv tolv igårkväll lockade jag in henne. Kändes som när flickorna var tonåringar och inte kom hem i utlovad tid. 

Senare på dagen. Eller lite kväll. Pv har vaknat till liv .., känner sig nästan pigg nu, lite trött bara. Själv gick jag ut i ett ärende och upptäckte tre rådjur nere på vägen. 

Katterna går ut och in lite hipp som happ. Maja berättade om fasan i morse när katten Blixten gjorde dem sällskap först till Viggos förskola, därefter till Elliots betydligt större skola och ända till huvudingången spatserade denne så annorlunda katt, han som är som en hund. Vilken stress för henne! 

Nu eld i kaminen och skidskytte i efterhand. Underbart att må bra!

Dagens fönster ...

Lissabon igår, idag Porto! Tänk, så många fönster vi har fått titta på under årens lopp, ja, från just Portugal! Det här kom susande till mejlen den 21:a februari. Härligt med stupröret mitt mellan fönstren, tycker jag. Tack annannan

Onsdag - åter till livet -. 

Efter att i måndagskväll ha hämtat hem pv (hans äldre bror skjutsade honom till Simlångsdalen, där vi möttes, så hade vi lika långt båda två), började jag att tackla av. 

Efter några timmar, vid midnatt, utbröt ett kräkkalas utan dess like  och igår var det inte mycket med undertecknad. Hu! Vilken lycka att komma hem till detta, för pv! (Eller inte).

Således blev vi knockade alla vi som träffats i Bunkeflo! Först Viggo, därefter Elliot, så jag själv, så Anders och slutligen Maja som legat risig i ett helt dygn. 

Jaha. Då har vi provat detta också ,-). Enligt vanligtvis välunderrättat håll - dvs Maria - har vinterkräksjuka grasserat även i Malå, så vi är inte ensamma. 

Nåväl. Idag känner man sig som en ny människa och sååååå lycklig över att åter ha fyrbeningar i huset! Lilla Vickan, den spräckliga, kom då och då fram till mig igår när jag låg i sängen och noooosade lite och slickade mig i pannan och jag tänkte att detta är ändå livet. 

Turtlan undrade i en kommentar (orkade inte svara igår) hur man vänjer katterna vid att vara utomhus, när dom nu är på främmande mark. Jo, det har gått bra. Först var det sagt att kanske en vecka inne, sen pö om pö ute, men det skippade jag. 

Igår fick dom vara ute och så höll vi koll .., såg att den ena var djärvare (den spräckliga, Vickan), hon hoppade upp på vedtraven och t.om på garagetaket .., båda hittade till växthuset där solens strålar spred lite värme (läs: dom bajsade i jorden ...) och kattluckan är funnen och vi har på kort tid lärt oss att båda vill ligga i gropar på soffan ..., ja, lite sånt. 

I skrivande stund ser det ut så här ..., till höger om mig, ovanpå soffdynan, där ligger Vickan och sover så gott, till accompanjomang av Susie Arioli som sjunger lite jazzigt.

Det är en sån ljuvlig glädje att ha djur omkring sig, ja ååå, så jag inser vilket tomrum det blev utan vare sig Sigge, Nelly, pElle och inte minst Harry! Det är som att bli mamma igen. 

När jag i morse berättade det för Maria som var ute på morgonpromenad med hundarna, svarade hon att .. "ja, det hade vi nog alla förstått, att det skulle bli just så."

Igår orkade jag knappt röra min laptop, men tack för lycka-till-hälsningarna i era kommentarer!

Och hur härligt är det inte att bli jordad mentalt, nu när det verkligen är Hela havet stormar med Trump som någon slags kapten. "Har du tänkt på att han har blivit smalare, har ny frisyr och inte längre har brun-utan-sol i ansiktet ...?" sa jag till pv. Kanske har denne man börjat med bli-smal-sprutor? Men tänk om man också kunde injicera doser av måttfullhet och mindre av hybris och oförskämdheter! 

Och stackars Ukraina som väl nu känner sig helt övergivna, eller i alla fall rejält kastade under bussen. 

Har jag all nämnt pv:s Vasalopp? Nej, det blev verkligen inte vad han hade tänkt sig. Inga spår alls och människor som föll kors och tvärs och han sa att detta var det värsta skidföre han varit med om under alla nitton år (nu blev det ju inte längre än till Mångsbodarna) med ont i vristerna som följd av all lössnö och då tyckte han att det kändes tröstlöst att fortsätta. Han hade helt enkelt för ont i fötterna och nu ropar han från köket att "ja ju mer jag tänker på det, ju mer ångrar jag att jag inte fullföljde det hela!" 

Jag ska villigt erkänna att detta hade jag ALDRIG i mitt liv förväntat mig, men vittnar kanske om att han blivit klokare med åren ,-).  

Har ni inte tittat på dokumentären "Brytbussen" som finns på SVT-play så kan jag varmt rekommendera den. Det handlar just om skidåkare som brutit.

Dagens fönster ...

Ett fönster från,.. Lissabon, kan det möjligen vara något? Ja, det kan det verkligen vara och den som hade fönsterhåven redo, det var den skånska madamen i Portugal. 

Tack! säger jag.

Ny tillvaro ...

Ja, ni anar nog .., är det sommartid mest bilder från Skallkroken eller ombord på båten, så kan det finnas viss risk för att det nu blir kattbilder ett bra tag framöver. 

Det är snart 1 år sedan som Sigge fick lämna detta jordiska. I sexton år bodde han  hos oss och den mesta delen tillsammans med Harry. 

Och nu två kattmadamer, uppvuxna i landet Uppland .., kattlucka och ett fritt liv med skog i närheten. 

Nu - ett annorlunda liv - i landet Halland. 

Det här är Vickan .., bilden togs av AP när hon körde ner med dem i lördags och hem igår söndag igen. 

Hon är lite mer försiktig så här i början. Upptäckte henne uppe i pv:s sovrum .., hon låg då på en stol som var inskjuten under skrivbordet. Där, i mörkret kändes det nog bra. 

Och detta är hon som kallas för "Paddan". Hon ligger nära mig när jag tittar på skidskyttet och tycks älska att bli kliad på magen. 

Rörde man på Sigges mage, då fick man en lusing och det omgående. 

Paddan har legat nära mig i soffan mest hela morgonen ... varit någon timme i uterummet och spanat därifrån på allt det nya ..., ja, lite så är det. 

Med katterna i Bunkeflo har jag till 99% sagt hon om dem ..,  typ "så fin hon är!" 

"Han!" säger då sonen omgående. 

På familjechatten skrev jag nyss att "då gick han på lådan till sist ...". 

Rättelserna kom bums.

AP: "Det är en hon."

Anders: "(Vår) Blixten är en hane. Maria: "Jag är då en tjej".

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är Cecilia N i Härnösand - hon som hade en blogg som gick under det här namnet -.

"En kindereggbild från min lunchsoffa på jobbet."

//Tack Ceclia! säger jag.

Söndag ....

Körde ner i förrgår.., allt gick bra. När man passerat Helsingborg och närmar sig Glumslöv (där vi ibland stannar till och köper en korv med mos .., dvs, det gör jag, inte pv .. han köper ett wienerbröd eller en bulle) blir det sååå mycket Skåne. 

Ännu tidigare, inte så långt från Halmstad när man kör söderut, passerar man Fylleån och då tänkte jag osökt på Slaget vid Fyllebro. Det är det som bilden visar. Målningen är gjord av Johann Philip Lemke (1631-1711) och den finns på Nationalmuseum. 

Här en intressant länk .., jag satt och högläste för pv när vi passerade ån och det var hur intressant som helst. 

Och i övermorgon ..., då ska jag absolut besöka detta evenemang! Pv har körövning, tyvärr.

Dagens (födelsedags)-fönster ....

Idag är det födelsedag för ellem i Skellefteå och det var också ellem tog bilden från Barsta Kapell , beläget vid Höga Kusten och i Nordingrå församling. Ta gärna en titt på länken .., oj, så fint där var och så mycket intressant att ta del av!

Bilden togs av ellem under en resa till eller ifrån Värmland.

Grattis på födelsedagen! säger jag.

Dagens fönster ...

Från Porto kommer det här skyltfönstret och då vet ni vem som var redo med håven. Just det. Annannan.  

En bokhandel för barn, gissade jag på och så är det tydligen. 

"Precis! En som jag alltid har lust att handla i!" skriver avsändaren.

//Tack! säger jag. 

Skrollade mig fram bland bokhandelns alla barnböcker och tänkte, att den här hade jag lätt kunnat köpa! Särskilt när AP var liten, älskade hon att titta på bilder där det hände mycket .., det var marknader och skolgårdar och allt möjligt. 

Titeln lär betyda "Vinterboken".

Onsdag i slutet av februari ...

För tio år sedan den här tiden i februari, upptäckte jag vårens första ejder som simmade i havet. Nu är där islagt, nästan överallt. När jag igår passerade Steninge, såg det ut som om havet var delvis öppet och mitt ute till havs - en kilometer sträng av något som påminde om is -. Nej, jag blev aldrig klok på had detta var, så grunt är det ju inte?

Inget särskilt har hänt idag. Lyssnade till Tankar för dagen i P1, nu var det David Thurfjell som berättade om ett alldeles särskilt möte.  U n d e r b a r t. 

Och pv har ännu inte fått fatt i någon Vasaloppsbiljett. Jo, jo .., så kan det gå om man vill få dem billigare! (Nästan enbart köpare som annonserar, inga säljare ...", säger han. 

Det är ju tämligen logiskt när det varit fina skidförhållanden i många delar av vårt land. Nå, han är optimistisk och i värsta fall får han köpa biljett från själva Vasaloppsorganisationen, men då blir det ordinarie pris, 2700 kronor.

Jo, jo, så kan det gå om man är ekonomisk (eller smålänning). Hoppas att det löser sig. 

Bilden från idag. Parkerade bilen vid Göstas Café i Steninge, vilket förstås är stängt för säsongen (brukar öppna lagom till påsk). 

Ganska stora isflak flöt omkring i vattnet ..., jag ställde mig längst ut vid stegen och tänkte att ååå, så jag längtar att kunna ta dagliga dopp och inte bara dopp, utan att kunna simma också. 

I bilens bagagelucka ligger baddräkt, pv:s badbyxor, neoprenhandskar och badskor och två stora badhanddukar, ja, utifall att. Det lär nog dröja.

För övrigt lugnt och fridfullt. Ljusgrå duvor på besök idag ., samt herr och fru Fasan och alla de övriga. Stamkunderna. 

Dagens fönster ....

Den 14:e februari 2023 blev detta Dagens Fönster på bloggen. Bilden hade kommit susande genom rymden från Eva i Tyresö och så här skrev hon: En vän till mig har målat detta fönster. Han heter Axel Sjöstedt. Han målade det vid tidpunkten för murens fall och skriver så här:

"Bilden som är ständigt aktuell bygger på gardinen i fönstret – en detalj som kan gå upp som ner. Passar vi oss inte kan gardinen gå ner, när som helst.
Och den kan lika gärna gå ner, var än friheten försvinner, i öst som i väst.
Ibland behöver man dra ner gardinen för att skydda sig.

Hälsningar Axel

P.S. Fönstret har alltid varit en frihetssymbol för mig. Ds.

Kväller och röster ...

På väg hem från Ankaret ikväll råkar jag lyssna till P1-prat. Den som presenterar sig för oss lyssnare - han ska arbeta hela natten - visar sig heta Gert Lundstedt och säger just det; ja, att han ska arbeta hela natten, från klockan 19.00. Vilket långt pass! 

Jo, jag skrev ju om röster igår eller förrgår, men röster betyder onekligen så mycket. Denna Gert Lundstedt .., han måtte ju vara helt perfekt som nattradiopratare. 

Tänk, alla människor som kanske ligger och vrider och vänder sig i sängen .., är oroliga, kanske ligger ensamma eller på sjukhus ., och så råkar någon av dem välja P1 och kan då lyssna till en sån lugn och behaglig stämma.  Om ni har missat honom, så kan ni höra hans röst här.  (I nattradion talar han inte så fort). 

En annan med behaglig röst, det är Per Berg. Här berättar han om arbetet som radiopresentatör. 

Pv har också fin röst. När vi ännu inte hade träffats, enbart umgåtts via bokstäver, frågade jag vilken dialekt han hade? Ja, det var ju småländska, sa han. Så ringde han upp och jo, jag tyckte verkligen om hans röst. Däremot avskyr jag innerligt min egen. Dialekter betyder också mycket. Helsingborgaren, sa, när det var finito mellan oss, att han träffat en skånska och det var så trevligt att höra sin egen dialekt när hon talade. 

Nu har pv avverkat sista körövningskvällen i Malå. En stor prinsesstårta gick åt och när den ordinarie körledaren var sjuk, blev det så att det sjöngs önskesånger av medlemmarna. Och så blev det avtackning. En fin termos med malåemblem fick han och ett doftljus också och den lilla prinsesstårtan som inte gick åt, den får nu grannen Tommy och Maria kalasa på ikväll. 

Det var väl bara det. Ajöken, sa fröken.

Och så ett kvällsfönster ...

Så här skrev Turtlan som var den som hade håven redo; det var den 16:e februari: 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Fryksås strax norr om Orsa. En liten by med vidunderlig utsikt över Orsasjön och ett gästgiveri med nästan lika vidunderlig mat.

Visst är det så fint med såna här mönstrade fönster. Vänta nu… blyinfattade. Heter det så?

Annica på tur i vintervitt Dalarna."

// Tack Annica/Turtlan! Jag tror också att det heter så, men vilket krångel att putsa fönstren!

Dagens fönster ...

... men egentligen skulle det lika kunna vara Dagens Paraplyaralia!! 

Vilken frodig blomma!

Den som har så gröna fingrar, det är uppenbarligen Babsan i Roslagen. 

Tack Babsan och välkommen hem från Norge!

Nära ....

En bra dag. Tänk, så mycket man har att vara tacksam för. "Bra dagar", till exempel.

I helgen kommer katterna. AP ska köra ner dem. Själv är jag barnvakt fredag och lördag, men kan köra hem söndagförmiddag. 

Det känns bra, då får jag väl veta vad som gäller. Tur att vi har skött dem tidigare, men då var det på Ekerö - på deras hemmaplan -. Nåja, förlupna eller övergivna katter kan ju lära sig att trivas .., jag menar, de som tillbringat lång tid på något katthem. 

Vi ska nog trivas. Tänk, så roligt med två katter i soffan .., någon att klappa och gosa med - om det nu skulle önskas något sånt -.  Och så ensamt för deras matte. Säkert för husse också. 

I morgon är det sista körträffen för pv i Malå och då ska han bjuda på tårta. Jag har säkert berättat det flera gånger, men det är inte alldeles enkelt att hålla reda på allt detta. Han låter upprymd. Har provpackat .., jodå, allt ryms. Pratade med ellem i Skellefteå tidigare idag. Är det någon människa jag skulle vilja likna vid en  e k  eller en tall som står stadigt i skogen, så är det just ellem. Nyss vorden änka .., begravningen är avklarad ..., men så mycket annat som ska göras. 

Berättade för henne att jag tänkte testa att köra upp bilen på gården, men se, det gick inte .., bilen bara gled baklänges. Nåväl, snart har allt tinat bort och ladda bilen kan jag göra i stan, även om det är betydligt dyrare. 

"Nåväl och nåja" .., skriver jag ofta. Kom att tänka på det just nu .., ty igår eller i söndags gick jag in och tittade på Naturmorgon på Facebook; ni vet, programmet som sänds tidigt lördagmorgnar. Det här mycket intressanta avsnittet handlade bland annat om ugglor. På Facebook var där en bild från programmet och så kommenterade en man så här, apropå ugglemannen/fotografen som intervjuades av fältreporter Helena Söderlund: "Lär er att ställa öppna frågor, så man slipper detta ständiga "ja, precis!

När jag själv låg och lyssnade till radiopratet, tänkte jag  - när jag hörde ugglemannen tala - att om jag låg för döden på ett sjukhus, då skulle jag önska att en läkare talade så där mjukt och fint! Men att han väldigt ofta sa "ja, precis!", det hade jag inte ens reflekterat över. 

Nu hittade jag inte den kommentaren, men det var åt det hållet. Och kommentator-mannen hade rätt, men tänk, att jag själv inte ens hade lagt märke till det!

Samma datum som idag, men 2014, läste jag DN och när det kom till recensionen  (se bilden) om filmen "Sådan far, sådan son", bestämde jag mig för att DEN  skulle jag se. Regissör var Hirokazu Koreeda och hans filmer har jag tyckt sååå mycket om. 

Det gjorde jag också med denna. 

Nu vet ni det.

Dagens fönster ...

Dessa små figurer upptäckte den skånska madamen i Porto och tog då fram fönsterhåven! Det tackar jag för! Så snopen man skulle bli om man råkade ta en titt i backspegeln och då fick syn på dessa, jämte chauffören. 

Tack som tog dig tid, annannan.