Ja, jag vet att jag lovat att inte skriva mera om fredagens fest, men bara en liten snutt till.
Det var så här, att pensionatsvärden - till Anders ära -, hade förfärdigat nio verser som alla handlade om den nyblivne konstapeln.
"Men du måste komma med uppslag, ja, så jag får lite kött på benen ...", sade pv innan diktandet tog sin början.
Mitt minne bakåt är det väl si så där med, men sonens syskon visste minsann, särskilt hon som har klara minnesbilder från fosterstadiet och framåt och det hela blev så bra!
Den sången sjöng vi efter middagen och här är ett litet smakprov.
Melodin var denna.
Senare på kvällen visades ett bildspel med filuriga tankebubblor till bilderna, förfärdigat av Anna och Micke.
3 kommentarer:
Inte ett ord för mycket har du skrivit om sonen! Klart att vi måste få svälla ut om vår stolthet över det vi har. Det är inte högfärd, det är tacksamhet.
Fantastisk sång - hälsa till pv att jag är impad.
Tack min vän!
Jag kände att jag kanske blev alldeles för mycket till mig ...., men jag var så glad och just TACKSAM och lycklig och hela alltet.
Och sången var sååå finurlig!
Vilken gåva att kunna författa såna sånger! ellem
Skicka en kommentar