... blir tillsammanskväll med Fru Grå som brukar kommentera här.
Eller fånga fönster.
Vi går till restaurangen "Kom-i-luckan" som ligger alldeles vid havet.
Konceptet är enkelt: man väljer själv vad man vill äta - och blir det grillat, så grillar man själv -.
Himla finurligt!
Personalbesparande förstås, men vem kan klaga på tillagningen om man själv har stått för den delen?
Vi väljer lammkotletter (från lamm uppfödda på Österlen) och helt perfekt blir köttet, alldeles precis lagom rosafärgat!
"Känguru .., hur ska det nu grillas ...?"
Och här står åtminstone två kunder från affären och grillar sitt kängurukött.
Längst till vänster Cecilia som är flygvärdinna och som nästan var ledig morgon kommer in i affären efter sin sedvanliga löprunda.
Å, det blir en alltigenom härlig kväll!
Mycket prat och god mat .., gott vin .., och precis lagom varmt och skönt där vi sitter under stora segel.
"Titta .. här är Malins lille son ...", säger hon som är mormor.
Och hur känner jag Fru Grå?
Jo, i juni månad år 2006 skriver jag ett inlägg om kyrkogården i Ystad och jag tar en bild på en gravsten som - mer än andra - fångar mitt intresse.
Det visar sig att den unga kvinnan som ligger begravd just där, är Fru Grås dotter Malin.
Och på hennes dödsdag, googlar Fru Grå på Malin och hamnar då på min sida och när jag någon dag senare eller kanske samma dag öppnar min mail, har jag ett brev från Malins mamma.
Från Fru Grå.
Så var det.
Tack snälla rara Ingalill för det här intitiativet och den här kvällen!
Hur underbart som helst var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar