fredag 16 juli 2010
I den nya hemmahamnen ...
Foto: herr kapten pv på väg mot Mollösund, som inte är min hemmahamn.
Fast .., bilden passade ju bra, tyckte jag.
Så blev då äntligen allting klart!
Klockan fyra kom fastighetsförvaltaren Martin och INSPEKTERADE lägenheten och plitade ner omdömen och kommentarer på ett block, men han var vänligheten själv och allt gick bra.
Den nya hyresgästen, en ung musiker, påstod sig vara den lyckligaste människan på jorden.
Och jag sade hej till ovanpågrannen som pussade på kinden och tackade för ett utmärkt samarbete under dom här sju åren.
Vid femtiden körde vi ut ur Ystad.
Jag ringde jobbet och Helene svarade och jag bad henne hälsa till alla arbetskompisarna och vi tankade och köpte Ahlgrens bilar och så lyckades vi spilla kokhett kaffe rakt i cd-spelaren/radion, som dock vaknade till liv i trakten av Malmö.
Och hur känns det?
Jotack, bra.
På väg hit halvsov jag i bilen och när jag vaknade så tänkte jag ..., "så underligt, är det inte svårare än så här ...?"
Och jag högläste ur mammas dagbok från Sydamerikatiden och vi gapskrattade åt hennes obändiga energi och ständiga förtröstan på hjälp från ovan och allt vände hon till det bästa.
Nu mellanlandar vi i sommarhuset och pElle och sigge har tagit emot med den allra största värme och pv har åkt till Halmstad (2 mil drygt) för att lämna igen släpvagnen och själv ska jag värma kycklingvingar så vi får något som liknar kvällsvickning.
Allt känns bra.
Lugnt och skönt.
Och eftersom jag tror att det finns en mening med allt, så tror jag att detta är meningen.
Så är det.
Ajöken, sa fröken.
(Förresten, idag besökte jag för första gången Trendklippet i Köpingebro, nån mil öster om Ystad. Fick ny, ljusare färg i håret, mera glans och det blev säkert 2 dm kortare och våldsamt lockigt. Hårfrisörskan var såååå rar och masserade mitt huvud länge och jag höll på att falla i gråt; åå, jag var så trött, så trött och detta var det bästa som jag hade kunnat göra. Efteråt fick hon en puss på kinden och jag sa hur oändligt mycket allt det där ompysslandet betydde. Jag rekommenderar salongen å det varmaste!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så skönt att allt gått så bra och du kommer väl ihåg just det där ompysslandet, det skrev jag i en kommentar:-)Vet för jag går på massage ibland oftare förr när det var mycket stressigt och det är ljuvligt att bli omhändertagen.
Välkommen hem!
Det låter som en lovande början.
Och har du accepterat ditt lockiga hår nu så här när det nya livet startar?
Monica: ja, massage är som balsam för trötta själar .., det borde vara obligatoriskt på äldreboenden och sjukhus, för den som vill, förstås.
Eva: tack!!
ab: ja, men inte lockig lugg .-)
Idag är första dagen på resten av ditt liv - och jag känner på mig att det kommer att bli så bra sååå =)
kramar i massor
Ruta Ett: och jag tänkte att nu har jag faktiskt närmare till Göteborg än till Ystad .-)
Vi får kanske ordna en liten bloggträff där någon gång?
Skicka en kommentar