När jag städar det allra översta skåpet, hittar jag inte bara mina betyg och arbetsintyg, nej, där är även - till min oerhörda glädje - en av mammas dagböcker.
Den här är från juni 1975 - 1 juni 1986.
Raklång ligger jag på soffan Ektorp och läser.
"Midsommardagen 1977.
En ovanlig midsommar. Ingen rödblära eller midsommarblomster utslagna. Kallblåst och regn, två, tre grader varmt nattetid, fyra till tio på dagarna.
Ska nu vaka i tre nätter.
Dikt till livet.
Det liv är ej längst, som längst har varat.
Den levat längst, som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast, som mest har sparat.
Nej, den är rikast som har givit mest.
29/6- 77.
Ja, jag har just försökt att leva upp till den där dikten.
Varit på posten och betalat ut cirka två tusen kronor.
Fredagen den 21/10 1977.
Så har det gått ett tag sedan jag sist skrev.
Vintern kom och vintern gick. Barmark och skönt igen.
De älskade barnen kom den 3/10. Reste igår morse från Malå, var framme i Stockholm vid femtiden. Småtöserna underbara, ja, "barnen" också.
Huset känns åter tomt.
Ett år snart sedan Ivar dog. Oh, vad det blev tomt och ensamt efter honom .. , men hur skulle det ha varit för honom att bli ensam?
10/7 1978.
Så är Husbondlid-veckan över.
På kvällsmiddagen träffade jag Olle och Annie Jonnson från Sydamerika. De frågade om jag ville komma och arbeta bland indianerna?
2/8 1978
Ett steg till, ett steg till, led mig Herre - ett steg till -.
Idag blir biljetten klar till Argentina.
Jag känner mig lugn och förtröstansfull.
Allt har ordnat sig.
8/8 1978
Så börjar konturerna klarna.
Biljetten utlöst, 5169:-.
Arbetar nu tre dar till, sedan ska jag intensivläsa spanska en vecka.
Friden har lägrat sig över själen.
9 kommentarer:
Jeg sier som jeg har gjort før,gi ut en bok om din mors tid i Bolivia.
Åh det är så fantastiskt alltsammans, det är så fascinerande med människor, särskilt de som inte synts och hörts så mycket, vilka liv de ofta haft! Och tankar! Vilken förtröstan hon hade din mamma.
Hejsan,
hinner ju inte att läsa efter alla dina inlägg , men förstår att du numera har slutat jobbet i Ystad och håller på med packningen för att flytta till en PV som bor i ett gult hus på en kulle i landet Halland?
Jag önskar dig (resp er) Lycka Till!
Och stort Tack att du lägger ut några sidor ur din mammas dagbok. Hon var verkligen en imponerande människa.
Din mamma verkar ha haft ett väldigt spännande liv, och med stort patos att hjälpa andra människor. Hon skriver så fint om vad som är viktigt i livet, och hon verkar ha en stor målmedvetenhet och en passion för resan till sydamerika. Håller med, att det skulle bli en intressant bok!
Min mamma efterlämnade dagböcker som hon skrev sina sista 20 år, varje dag. De är helt annorlunda, en beskrivning av en väldigt begränsad värld, från huset i Husum och sedan från äldreboendet i Järved. Inget uppseendeväckande hände på alla dessa år, bara vardag.
Jag tänker bearbeta det på nåt sätt, när jag får tid.
Inte en dålig diktskriverska heller, din mor!
Jag kan förstå den där förströstan, lugnet att allting ordnar sej. Det är en härlig känsla.
Din mammas liv är värt en bok. Ingen skulle vara bättre författare än du. Skriv boken, Elisabet! SNÄLLA.. Jag köper den direkt! ;)
Du hade en fantastisk mamma.
Kram!
Klickar på "Kommentarer" och tänker att nu ska här minsann talas för en bok om din mammas liv. Läst det du berättat, din mammas brev och nu dessutom dagboksanteckningar. Du har ju suveräna uppslag! Ser dock att jag långt ifrån var först med den idén :) (och ja, jag skulle också köpa den på bumsen!)
Till er alla, men mest till Anna J: det är INTE mamma som har skrivit den dikten, hon skrev den alltså bara för att påminna sig!
Till er andra: ja, man skulle verkligen kunna göra det .-)
Brukar sällan kommentera på dina inlägg men läser varje dag.
Dock måste jag göra ett undantag här.
När jag läser hennes skrivna ord så rumlar det runt i bröstet och hjärtat känns alldeles för stort.
Så klarsynt och en aning korthugget men man anar vilken fantastisk kvinna hon var.
Den sista raden säger så mycket.
Hoppas vi får läsa mer?
mvh R
Skicka en kommentar