Skåpet.
Numera nästan älskat.
... meddelas att nu är såväl taket målat (aldrig mera! säger vi unisont ..) och glasfiberväven på plats och nu återstår bara att måla väggarna.
Det blir i morgon det.
Och tänk, så underligt det ändå kan vara.
Innan jag - På Riktigt - flyttar till pensionatet, då vet jag precis hur det ska vara.
Eller inte vara.
Gardinerna med blommor på .., nej, dom vill jag absolut inte ha uppe .., och dom här stora skåpen som finns i åtminstone två rum .., nej, men ååå, jag vill ju ha vitt och lättsamt, så där som i Sköna Hem och Lantliv!
Men det underliga är .., att allt eftersom jag bor in mig i det gula huset, så känns det så mycket enklare allting.
"Tja, men det där skåpet blir ju riktigt fint mot vita väggar .., det kan stå kvar .., och det lilla nattduksbordet med glasskiva - säkert 40 eller 50-tal -, ja, men det kan också bli kvar .., och sänglampan med det vackra skenet .., jo, men gärna!"
Man kan undra hur det kommer sig att tyckandet förändras så till den milda grad?
Och takeländet som vi kämpade med .., ja, men ååå, så fint det blev!
Del av bilden på affischen.
Och i det här rummet ska den fina affischen som inhandlades på Akvarellmuseet, sättas upp.
Jo, det här blir nog bra .., tänker jag, allt medan dom här - till åren komna herrarna - spelar ljuvlig musik för mig.
Och minsann, sjunger inte herrarna om förändringens vindar ..?
4 kommentarer:
Va fint! Är det rummet som jag övernattade i???
gunnar: jepp! Vänta du tills nästa gång du kommer .-)
Instämmer - takmålning är INTE roligt.
Affischen är underbar!
Det kommer att bli fint tror jag.
Glad fredag!
Det blir alldeles för tråkigt och opersonligt om precis allt är vitt som i Lantliv. Gärna ljust och en del vitt, men det måste finnas något som bryter av och gamla möbler är ofta fina precis som de är.
Skicka en kommentar