lördag 4 september 2010
En slags känsla ....
... av att komma hem.
Eller till något som har varit ens hem.
Rubriken hade också kunnat vara ..."å, nu är jag i Ystad!"
Det är det som sjungs där på slutet.
Och ingen behöver svimma och förfasa sig .., kameran är pytteliten och hålls i min högra hand, som OCKSÅ hålls på ratten.(Ja, pv är mäkta upprörd, han som obekymrat pratar i sin mobil när han kör.)
Åtminstone för mig, är filmen enklare att se om kan klickar upp den på youtube.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nu har jag skickat på din comhem-adress.
Näe, det kom tillbaka. Jag har ingen annan adress till dig. Kan jag få en (om du vill ha låten alltså)? marianne@bokblad.com
Men vilken underbar duett :)
Och vyn är ju så bekant, det är ju så jag kommer till Ystad!
ja du........´när du sen kommer till rondellen vid statoil/mc donalds så svänger du höger mot trelleborg o sen kör du en bit till det står västra sjövstaden/poståkeriet bla bla bla-----------första vänster o sen längst upp på gatan .....ja DÄR E BRÅKMAKARGATAN 1................välkommen på kaffe el dyl.................kraaaaaaaaaaaaaam
Underbart!
Låten lyfter ytterligare ett snäpp med dig som doa!
Till er alla: att komma körande mot Ystad den här soliga dagen, åååå, jag började nästan att gråta, så rörd blev jag!
Ystad är så VACKERT och så FINT!
Men skönt också att komma hem igen.
Man kan, som bekant, ha flera "hem".
Malå, Ystad, Stensjö.
Skicka en kommentar