I stället för videoklippet, - som inte går in - får det bli en reprisbild.
Det var Englund som alltid satte upp såna här skyltar.
Och vi log.
Annorlunda känns det - och ändå inte - att parkera bilen på baksidan av affären, ringa på dörren och så plötsligt står den rara Maria H där och smajlar som vanligt.
(Men det brukar vara tvärtom, hon glömmer ofta sitt dörröppnarkort hemma).
Och det blir en stunds prat om allt och inget .., så där hur tillvaron i landet Halland är och om det är sig likt i affären .., och jag slår mig ner en stund i fikarummet och tar en kopp kaffe .., bläddrar lite förstrött i tyck-till-blocket som ligger på bordet - det där blocket där vi skriver upp sånt som vi har på hjärtat - och där är mycket att läsa och jag ler för mig själv .., tänker att allt verkligen är sig likt.
Somliga skriver korta, korta meddelanden, så där som "skärpning, diska efter er!", andra små romaner.
I kassan - den som jag alltid satt i -, (ja, jag satt i femtioöresfacket) ..., sitter nu Hanna A, den där gladspralliga unga madamen.
En ny betalterminal har installerats, annars är det mesta som vanligt.
Jag köper Magasinet Skåne, men vet inte då, att jag senare under helgen, när jag har kommit hem igen, ska ligga på soffan Ektorp och bläddra i den här tidningen och till min glädje och förvåning finna artikel efter artikel som alla handlar om Ystad.
Sist av allt, alldeles innan det är dags att sätta sig i bilen och susa norrut igen, står vi en stund på bryggan och småsurrar.
Det är Emelie, Maria och jag själv och när jag tittar på filmen,(den som inte går att lägga in) nu efteråt, sitter jag mest och smajlar.
Jaa, det var verkligen så det kunde vara.
På jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar