Mamma .., sista året hon är i livet.
..., ja, mer som på morgonkvisten, drömmer jag nånting otroligt.
I drömmen möter jag mamma som bjuder mig på te och allt är så naturligt och jag översköljs av glädjen i att återse henne.
Hennes kind är så mjuk, så mjuk .., precis som förr.
Och jag drömmer att en hel busslast med malåbor kommer och hälsar på och det fantastiska är att alla har åldrats, men jag känner igen dem.
Sjutton års frånvaro ..., och alla är äldre, det är ofattbart att det kan bli så i drömmen.
"Men hej Christina Åström!" säger jag och där är Maggan Wikström och andra hemifrånbekantingar.
När jag vaknar, känns det som om jag har befunnit mig i en helt annan dimension av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar