Från Amritsar till Bangalore ...

Kunskapskanalen en måndagkväll i april.


Man kan fråga sig vad det är som gör att man, redan i tidig ungdom, fascineras av ett visst land?

Ett land som man aldrig har besökt.

Ett land, så långt borta, ja, som vore det till månen.

Ett land där allt är så fullkomligt annorlunda än där man själv växer upp.

Så var det för mig när det gäller Indien.

Vad var det som hände?

Vad var det som fångade intresset?

Kan det vara att allt var så totalt annorlunda?

Min egen uppväxt i ett tryggt inlandssamhälle i norra norrlands inland och fjälltrakter .., ett samhälle med den obligatoriska Storgatan - som sannerligen inte var särskilt stor, men förvisso låååång - med Lundgrens Konditori , Burwalls Bok, - & Pappershandel .., med midsommarfirande vid hembygdsgården ..., med Ica och Konsum, Filadelfia och väckelsepredikanter och "Borgen" med Sven-Ingvars.

Och Solviksbadet och Forum-biografen.

Ååå, så långt ifrån Indien som man kan tänka sig.

Inga kor på gatorna, möjligen en och annan ren.

Ingen het currykryddad mat med ris, men palt och fläskpannkaka och ibland söndagsmiddag på Folkes bar - slottsstek med brunsås och kokt potatis -.

Ville man ut i världen, tog man bussen till järnvägsstationen i Bastuträsk.

Där, vid luckan för godshantering, fanns kartan över Sverige, men inte över världen.

På perrongen i Bastuträsk doftade det järnväg och äventyr och där var pling-plonget i högtalaren att Lapplandspilen var på ingång och snart skulle man sitta på tåget och höra dunket från skenskvarvarna och snart skulle äventyret börja.

Och världen kom närmare.

Och tänk, en alldeles vanlig måndagkväll i början av april sitter jag i den luggslitna loppisfåtöljen och med hjälp av SVT lämnar jag det gula huset på kullen och hoppar på tåget som ska ta mig från Amritsar till Bangalore ..., (vilka namn ... "Amritsar och Bangalore"!) och jag slår mig ner bland alla människorna som är så vackra och finlemmade och säkert blir det trångt för min omfångsrika rumpa, men åååå, vilket äventyr som tar sin början!

Ungefär så var det igårkväll.

Och någon gång ska det bli verklighet.

Någon gång ...,ska jag ta tåget från Amritsar till Bangalore.


"Traffic in Bangalore", står det som rubrik på bilden som jag norpade från nätet.
Ja, men det ser ju väldigt mysigt ut.
Det är något bussbolag som gör reklam.
Ska man ta sig över gatan, får man nog hålla kon i svansen.

Nja, jag kanske åker till en något m i n d r e stad, tänker jag när jag ser bilden.


Och titta här!

Innan man kliver på tåget i Amritsar, kan man ta ett - hopefully - svalkande dopp i kanalen i samma stad!

Ja, men det ser ju ..., ja, skönt ut.

Och fint hotell finns också och billigt! (Lagad mat till frukost, å, som bäst!)

Här finns i alla fall tv-programmet.

Rexxie sa...

Fast vänta inte för länge!

Jag har en gammal moster som i alla år har velat åka till Venedig (igen, hon var där på 50-talet någon gång), men nu börjar hon nog tyvärr inse att det nog inte kommer att bli någon mer Venedig-resa!