... säger kvinnan som är kund i kassan och i min ålder ungefär.
Och så berättar hon att det är flytt på gång och jag får veta - utan att jag frågar -, att efter kvinnans skilsmässa upptäckte hon en kontaktannons i lokaltidningen och den tilltalade henne och hon svarade verkligen .., och bara någon dag senare ringde telefonen .., ja, då var det just den mannen och - "tänk, jag minns att det var en torsdag ..." - och dom pratar på en bra stund och slutligen frågar mannen om dom kan träffas på fredag.
"Jag trodde han menade nästa fredag, men nä, det var dagen därpå!" säger kvinnan leende.
Och sen .., det är nästan obegripligt att det kan bli så, ja, då blev det som för kungen och Silvia, det sa klick på en endaste gång och efter tre veckor hade kvinnan flyttat till den här mannen och nu har dom köpt ett gemensamt hus i ett samhälle bara någon mil härifrån.
"Oj, oj, oj ...!" säger jag.
"Jaa, Elisabet, just nu är jag den lyckligaste människan på jorden!" säger kvinnan och ler ännu mera.
Så kan det gå.
(Bilden togs i Helsingborg för flera år sedan. Jag hade varit på besök hos tandläkaren och rotfyllningen var äntligen avklarad. För första gången på länge kände jag mig befriad !)
7 kommentarer:
Vackert foto och bra minnen med det om du slapp tandvärken:-), ja kvinnan låter modig, tre veckor var kort:-) men ingen tid att förlora kanske?
Monica: min mamma sa ofta att hon hade kunnat gifta sig med pappa efter dag 2 .., för han var så genuin, hon fick liksom det hon såg.
Och så kanske det är med det här paret också?
Själv är - eller var - jag ju en slow starter.
Jag fick alldeles nyss veta att en av mina vänner, skild sedan många år, också plötsligt är nyförälskad och allt är bara underbart. Om det blir hopflyttning vet jag inte men att det kan gå fort, så är det ju ibland.
Bara att hoppas att allt går bra och glädjas åt det underbara att kärleken finns och visar sig hela livet!!
:-) Man kan inget annat än att LE stort åt det här!
Det ÄR underbart när människor hittar rätt.
....och att det faktiskt finns kärlek vid först ögonkastet är min man Anders och jag levande bevis på.
Nu är det 36 år sen vi blev totalt drabbade av varandra min man och jag och jag minns det som igår. Vi såg varandra första gången i av september och i december på Nobeldagen flyttade vi ihop.
Även om du tycker att du är en slow starter så tycker i alla fall jag att du var modig som tog in på pensionatet där en gång hos PV. :-)
Det måste ju någonstans känts rätt att göra det från början eller hur?
Monet: kanske är det så att människor som träffas i den här åldern och uppåt, ja, då vet man att man inte har så himla mycket tid att spela med .., känns det bra så ,-)
Tankevågor: Ja, just det .., liiiite frimodig var jag allt ,-)
Tycker du också var modig Elisabet och pensionatsvärden med;-)
Makalöst foto. Men historien är inte makalös - de kanske redan är gifta? Hehehe...
Visst är det härligt hur kärleken kan slå till hur och när som helst.
Skicka en kommentar